Därför är allt tillåtet i konsten

JOANNA RYTEL, vad jag längtar till den tid då jag slipper sponsra er med mina skattepengar!

Konst är bra för samhället. Men det är mycket som är bra, som samtidigt är dåligt på andra vis.
Hur mycket fel ska konsten kunna göra, för att göra det bra? Jag är trött på utnyttjandet av djur och människor i konsten. Det är visst avant-garde att nyttja alla möjligheter och vara fri! Men jag är orolig för att den liberalliknande synen på omvärlden, kanske ger mer negativa avtryck än positiva i samhället..

"Men ibland offrar man ett offer för att hjälpa hundra."

Vilken vedervärdig övermänniskoattityd. Jag, Konstnär, tar mej rätten att offra andras tid och sinnesfrid för att ge ytterligare andra en "hjälp" som jag begriper bättre än dom att dom behöver.

Med samma logik kunde jag klä ut mej i nattmössa, kalla mej för konstnär och sedan bränna ner Konstfack för att belysa konstens institutionalisering och snöpning i det postmoderna samhället, eller liknande snömos. Diverse konstverk och en och annan konstnär skulle förstås brinna inne, men enligt din logik har jag förstås rätt att offra dom för att bidra till den "hjälp" som jag tycker att mitt tilltag skulle ge åt världen.

Eller gäller inte logiken när det är konstnärer som ska "offras" ?

Några bankrån skadar ju ingen - så länge man hävdar att allt är i konstnärligt syfte. Eller varför inte kasta ut spanska ryttare på E4:an och filma alla bilar som kraschar? Om någon sedan dör kan man alltid hävda att syftet var att på ett konstnärligt sätt visa att nollvisionen inte fungerar.

"Vem annars här i samhället skulle utsätta sig och spela psykisk sjuk och låta sig intas på psyket av idioter om inte en konstnär."

Jag antar att du inte har hört om "the Rosenhan experiment"
http://en.wikipedia.org/wiki/Rosenhan_experiment

Får tids konst är internet.

Vem skulle utnyttja samhällets resurser, göra livet svårare för folk som redan lider och utnyttja människor som gör sitt bästa för att hjälpa dom som behöver förutom en egocentrerad "konstnär" i desperat jakt efter sina 15 minuter i rampljuset?

Låt oss hoppas att 'kostnären' ifråga tvingas att betala varanda krona som hennes tilltag kostade och att hon får ett långt och lyckligt liv i kassan hos McDonalds.

Joanna Rytel placerar utilitarismen i ett fint rum när hon säger: "Men ibland offrar man ett offer för att hjälpa hundra. "
Samma argument som leder till att hundra våldtäktsmän borde få grupppvåldta en flicka för det gäller ju att maximera lyckan, eller i Joannas fall, hjälpa hundra stycken.

Den dagen ni tjänar egna pengar på er konst, då kan ni gotta er, men så länge ni stjäl våra pengar är ni inte mer än simpla tjyvar med en urusel ursäkt för att betee er som svin. Alla kan ju vara konstnärer som hon säger.

Den här artikeln är bland det värsta dravel jag läst på länge. Folk blir arga för att Anna O har gjort ett flagrant etiskt övertramp, inte för att de blir "osäkra av konsten". Det är så dumt att man blir mållös. När hon dessutom inte vill kommentera sitt handlande pga att det ingår i "ett projekt som skall redovisas längre fram" så får hon ta att hon avfärdas som en idiot. Jag är själv konstnärligt utbildad, men jag förstår om folk tycker att man bör dra i anslagen när sånt här sanktioneras av Konstfack.

Det är bara att hoppas att hon inte byter inriktning på verket nu när det blivigt ett sådant medialt focus på händelsen, utan har det som en fotnot/bi-verk. Man måste ju se vad hon "producerar" innan man kan uttala sig beundrande/"fördömma" henne tillvägagångsätt.

Jag märker att du och andra konstnärer verkar ge er själva en etiskt och moralisk carte blanche. Skulle ni, som tillåter er själva denna frihet, ge någon annan denna rätt? I detta fall ligger det nära att jämföra med de regler som gäller forskning på människor. Har den typ av konst du försvarar ingen liknande skyldighet?

Det verkar som att fler än "psyket" är oroliga - oroliga att det ska utredas och slås fast ifall att misstag faktiskt har skett. Varför inte?

Konst har ingen huvudman. Faktiskt inte ens staten, fast somliga tycks tro det.
Det är den normbrytande konsten som alltid visat på sånt som vi velat dölja eller inte ens kände till. Konstens roll är inte att bekräfta det vi redan vet och ser.
Den är grundforskningen i bl.a. vad det är vara människa och som vi alla är så beroende av fast långt ifrån alla inser det. Inte nödvändigtvis provokativ som medel, men det funkar faktiskt också.
Och allt vilar på att det finns människor som ids, törs och vill utsätta sig för detta. Det bör vi andra vara jävligt glada för. Konst är en inbjudan till en resa och alla som törs är välkomna.

Ja du Joanna, med den inställningen och ambitionen kommer du säkert att gå till historien som en av de stora mästarna i världen. Fullt i klass med Michelangelo, Rubens, m fl :))

Har du, eller Anna Odell, någonsin haft ett människovårdande yrke? De flesta mentalskötare är skamligt underbetalda, ska man "spela" sjuk och utsätta dem för kränkningar? Att spela psykiskt sjuk är ju ingen konst. Det är ju bara att bete sig så. De finns de som livnär sig på det. De kallas skådespelare. Vad har man avslöjat? Jo. Ingenting. En person som beter sig suicidalt och psykotiskt på en psykiatrisk mottagning kommer att behandlas därefter (förhoppningsvis medmänskligt naturligtvis). Men att luras är verkligen att sparka på folk som ligger. Förutom att det är lättköpt och enkelt. Hade man kunnat försöka prata med anstälda och patienter som inspiration till något intressant? Nej. Det såklart. Det föder ju inte Odells exhibitionism. Det ska synas och låta!

Gör intressant konst om konstnärers cynism istället som försvaras av att de gör något "för folks hjärnor".

Och jämför inte med Hollender. Bye, Bye Beauty var ju intressant. Hans agerande fyllde ju en funktion. Just i och med det vedervärdiga i det.

Konst är för viktigt för att lämnas åt konstnärerna.
-
Medborgare, störta konstnärerna!

Jag jobbar inom psykiatrin och är inte ett dugg orolig för granskning, förutom att socialstyrelsen granskar psykiatrin, så granskar ju faktiskt patienterna och deras anhöriga oss hela tiden. Att man måste använda sig av ett mycket klandervärt "konstprojekt" för att komma in i psykiatrins "slutna" värld , för att på så sätt kunna avslöja "hur det egentligen ligger till" är ju trams! För det först så är ju inte psykiatrin en sluten värld förutom patienter och anhöriga så ingår det i utbildningen för mentalskötare, sjuksköterskor, läkare och psykologer att göra praktik inom psykiatrin. Alla dessa torde ju ha en bättre bild om hur psykiatrin fungerar. Nåväl, om man nu inte är patient, anhörig eller blivande menatlskötare, sjuksköterska, läkare eller psykolog, hur ska man då få en bild inifrån psykiatrin? Om man är journalist så kan man gör som en journalist på DN gjorde för några år sedan; ringa och fråga om man får göra ett reportage hur det är på en psykiatrisk vårdavdelning en vanlig dag. Journalisten var en hel arbetsvecka på en vårdavdelning på St:Göran, fick fria händer och skriva fritt (sekretessbestämmelser följdes) och voila! Ett av de bästa reportagen från psykiatrin, ingen sensationsjournalistik, inget förskönande utan en helt vanlig vecka på en vårdavdelning.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=354861

Tja, Fredrik Norberg, de vänner och bekanta jag har som haft med psykvårdsmottagningar att göra delar inte på långa vägar den beskrivningen.

Oj, en hel värld öppnade sig plötsligt för vad som är möjligt att göra i konstens namn. Likaväl som "konstnärer" anser sig kunna ta på sig rollen som tolkare av vad det är att vara människa, likaväl måste alla människor kunna protestera mot dessa "konstnärers" tilltag. Hur hade det blivit om alla applåderat detta tilltag på psyket? Fantastiskt, vilken idé, otroligt, vad hade hänt då? Vad hade varit nästa steg i konstens namn? Om man är ute efter att provocera, måste man tåla motstånd, det är väl meningen, inbyggt i själva grejen, är det inte? Är försvaret mot ett motstånd mot en "konstnärlig" gärning en del av konsten också?

Jag undrar om jag inte skulle ta och göra några konstnärliga beräkningar imorgon, strunt samma om krockkuddar utlöses till höger och vänster, eller bilar tappar däcken, eller rentav slumpmässigt exploderar. Det är konst. Några causalties får man väl räkna med när man ska visa på bilismens förödelse? Eller?

Så de som försöker hjälpa folk på psykakuten är alltså "idioter"? Kulturparasiter med noll inblick i vårdyrken kan faktiskt ta och stoppa upp sin "konst" någonstans.

Aldrig har väl uttrycket "med sådana vänner behöver man inga fiender" känts mer relevant.... Stackars Anna Odell, det där "försvarstalet" tycker inte ens jag hon förtjänade.

Niclas Kuoppa, vilken beskrivning delar inte dina vänner och bekanta som har haft med psykvårdsmottagningar? Att inte psykiatrin inte är en sluten värld, där en uppsjö av yrkeskategorier deltar i som led i sin utbildning? Att psykiatrin inte granskas av patienter, anhöriga, media och socialstyrelsen?

Är det artikeln från DN som inte överenstämmer med dina vänner och bekantas beskrivning? Nu handlade ju artikeln om en psykiatrisk vårdavdelning och inte en psykiatrisk öppenvårdsmottagning, men skitsaksamma, jag tror säkert på dina vänner och bekantas upplevelser av psykiatrin, likaväl som jag tror på patienter som tycker dem har en positiv erfarenhet av psykiatrin. Det viktiga jag ville säga med den länkade artikeln är att jag tycker den stämmer väl överens med min erfarenhet som sjuksköterska inom slutenvården.

Tydligen finns det ingen gräns för Newsmills intresse i högst irrelevanta kvällstidnings"debatter". Verkligen, vem bryr sig om en "student/konstnär" på Konstfack?

Det vore lugnast om alla konstnärer ägnade sig åt landskapsmålning så folk kan se vad det föreställer. Så de slipper tänka och begrunda och eventuellt bli provocerade om de inte skulle förstå och misstänka att det finns ett konstnärligt snobberi inblandat eller ännu värre att det skulle tala till deras inre, det förträngda och förborgade.

Adolf Hitler skulle nog ha fördömt denna handling av Odell som sjuk och samhällsfientlig och hade det funnits ett fysiskt konstverk i ämnet så hade det förstörts. Många "sjuka" konstverk förstördes i Tyskland under 30-talet och många konstnärer fick fly hals över huvud eller råka riktigt illa ut. Adolf sa att konsten skulle vara sund, folklig och tillgänglig för alla. Av reaktioner och kommentarer jag läst så verkar många svenskar år 2009 ställa upp på det också.

Jag vet inte om detta är "bra konst" (vad nu det kan va´) eftersom jag inte sett/upplevt konstverket än och jag vet inte om psykvården har skadats eller om psykiskt sjuka människor har lidit mer än vad de skulle ha gjort annars. Men jag tror det finns betydligt värre saker att uppröras över när det gäller psykvård och psykiskt sjukas situation i vårt samhälle. Men det är vi väl för lata för när det inte är så glasklart svart och vitt vem som är boven i dramat, man vill ju inte ge sig in i något förbehållslöst som kan leda problemet till en själv. Mina attityder och min girighet som hellre vill köpa platt-tv för skattesänkningspengarna än lägga dem på en bra tillvaro för de som har det svårt har ju inget med psykpatienternas tillvaro att göra, inte så länge jag håller ner huvudet i sanden och skäller på den där Odell iaf.

Så alla som hjälper psyksjuka är idioter!? Fy, hur kan man tycka det?
Skäms, alla ni som försvarar en så inibomben dum handling som att spela sjuk, hota med självmord och att bli intagen, hur korkad kan en mäniska bli?
Jag hoppas att denna "konstelev" får ett kännbart straf för detta tilltag.

jag tycker det ska bli jätte kul att se Annas utställning i maj! Allt man hört via tv och tidningar öppnar upp för många frågor och tankar kring varför hon gjorde vad hon gjorde och hur det kommer visas upp i sitt sammanhang i maj. jag tycker man ska vänta med att bestämma vad man tycker om vad hon gjort tills man sett utställningen. Anna har aldrig sagt att det hon gjorde var konst i sig utan att det varit en del av ett projekt och alla som jobbar inom tjänstesektorn vet väl ändå att det är produkten som projektet resulterar i som är det intressanta!

Om Anna Odell hade velat ta reda på hur det känns att bli fasthållen och tvångsmedicinerad hade hon kunnat intervjua patienter som tidigare varit intagna med LPT istället. Eller utgår Odell ifrån att psykiskt sjuka personer inte klarar av att prata om sina erfarenheter? Jag drabbades själv av en kraftig psykos för en tid sedan, blev inlagd mot min vilja och tvångsmedicinerad. Just då var jag arg, förtvivlad och kände mig kränkt när jag blev utsatt för detta. Självklart är det en typ av övergrepp att bli fasthållen och få injektioner mot sin vilja men i efterhand så inser jag att det var helt nödvändigt just då. Jag hade kraftiga vanföreställningar, tankestörningar och hörselhallucinationer. Jag vägrade ta några mediciner eftersom jag trodde att personalen utsatte mig för ett experiment. Tvångsvård regleras enligt lag och ska inte användas annat än i yttersta nödfall. Jag tycker att det var helt rätt att omhänderta och tvångsvårda Odell, för i de allra flesta fall när en person beter sig självmordsbenägen på en bro och uppträder förvirrat och är aggressiv mot polis och vårdpersonal är personen förmodligen i akut behov av medicinsk vård. Självklart finns det mycket inom psykiatrin som kan kritiseras. Jag tror t.ex. inte att psykotiska personer blir bättre av att bli inlagda på röriga, underbemannade vårdavdelningar med stressad personal, tillsammans med andra mycket sjuka patienter. Men även om Odells agerande leder till en debatt om psykiatrin har jag svårt att tycka annat än att det är riktigt oetiskt och respektlöst mot människor som verkligen är i behov av vård. Jag har dessutom svårt att se vad Anna Odell skall kunna tala om för omvärlden som inte personer som har varit inlagda med LPT mer än ett dygn, och har varit sjuka på riktigt skulle kunna berätta på ett mycket trovärdigare sätt.

För ett antal år sen levde den tyske journalisten Günther Wallraff under en längre tid med en turkisk gästarbetares identitet och publicerade sina upplevelser i reportageboken Dom därnere. Är han helt bortglömd när vi nu diskuterar provokativ konst? Greppet att skildra och påverka verkligheten på samma gång har försökts förut, men nuförtiden kallar sig samhällsskildraren "konstnär". Som om varje debattinlägg, varje åsikt, varje handling vore konst, bara den är genomtänkt! (Det är, tycker jag, kärnpunkten i det här fallet.) Frågan är inte om dagens konstnärer gör konst, utan varför de försöker ta på sig hjälterollen par préférence, journalistens. Konst har genom världshistorien (ofta) varit provokativ, javisst, men den måste inte ta avstamp i en provokation. Konst är inte, kan inte vara, politik eller journalistik. En person kan ha flera roller samtidigt, konstnärer har blivit politiker o vice versa, men sätter man likhetstecken mellan konst, journalistik, samhällsdebatt, politik m m gräver man konstens grav. Konstens styrka är att den i sina bästa stunder lyckas förmedla ett budskap som går utöver tid och rum, utöver det aktuella fallet. Jämför med Goyas 3 maj 1808, som å ena sidan pekar bakåt, den använder sig av en av vår kulturs livskraftigaste symboler, Kristus-temat, och samtidigt uttrycker en vanmakt och förtvivlan som kan göra betraktare upprörda även idag. Om Goya själv sett scenen han avbildat är likgiltigt - konstnären i honom ställde en fråga som vi fortfarande inte kan besvara. Den verkliga händelsen kan vara en utgångspunkt, men inte slutpunkt, för konstverket. Jag undrar om det här aktulla fallet (konstverket?) har något värde om bara ett år. Konsumism-konst...? Hälsningar från en utövande konstnär (musiker)...

Vad ska man säga om detta?
Det får bli ett klassiskt citat av gamle Hanns Johst
"Här skall skjutas skarpt! När jag hör kultur, osäkrar jag min Browning!"

(Uttalandet tillskrivs ibland Hermann Göring men det är alltså fel).

Om detta konstverk är skapat i syfte att öppna allmänhetens ögon för problem med den svenska psykvården så är det redan nu ett misslyckande. Visst kommer den att skapa debatt. Men debatten kommer att handla mer om huruvida Anna Odell är ett miffo och om det är bra konst, än om psykvården.

Samma sak hände Pål Hollender när han gav ut sin Buy Bye Beauty. Hans avsikt var säkert god och han ville skapa en medvetenhet kring problemen med prostitution i Lettland. Och debatten blev ju onekligen stor men den handlade nästan uteslutande om Pål Hollenders konstnärsskap (dårskap) istället för den fråga han ville belysa. Man behöver inte utstuderat förolämpa en hel befolkning för att skapa debatt. Lilja 4ever är en utmärkt exempel på konst som skapar debatt på ett bra sätt. Den irriterar inte folk lika mycket men har haft en oändligt mycket större inverkan på debatten om prostitution och trafficking än Pål Hollenders projekt.

Oavsett hur hon väljer att föra fram sitt budskap i Maj så är jag tveksam till att jag kommer köpa det. Det finns saker man bara inte gör. Att stjäla knappa och dyrbara resurser inom psykvården är en av dem. Det kan säkerligen behövas en debatt om psykvården i Sverige. Men detta är inte rätt väg.

Det jag verkligen hoppas är att allting är fejkat och att Anna har samarbetat med AB, SVD och DN för att visa hur mediesverige fungerar och för att kanske skapa en "vad är konst"-debatt. Tyvärr tror jag inte det och anser, till dess jag blir överbevisad, att hon är ett miffo.

PS. Till Lennart R Eriksson - Adolf Hitler trodde ju på en styrande elit och det är ju precis så "Kultur-Sverige" ser sig själva. Som en elit som vet bäst och kan avgöra vad som är bra konst och ser ner på andra människor som inte ser det konstnärliga i Anna Odells påhitt.

I mitt jobb får jag god inblick i hur det fungerar inom psykiatrivården. Den är inte så bra som man önskar, men det beror på ekonomin snarare än övriga faktorer. Anna Odells lilla insats hjälper knappast en redan ansträngd budget, och därmed är hon medskyldig i det hon vill bevisa.
Tänk om mina skattepengar gick till god vård istället för vin till konstnärer. Mitt förslag är därför att dra in alla konstnärsanslag, och satsa de pengarna på att förbättra psykvården istället.

Som konstverk är verket inte ointressant, eftersom det orsakar en del reaktioner. Frågan är om det inte är den offentliga mediala reaktionen på Odell som är ett konstverk?

Att Odell naturligtvis måste böta för att hon tog upp tid för läkare och polis - i onödan - är en självklarhet och en helt annan sak.

Om sedan konst mer handlar om att sätta sig in i andra människors situation än att uttrycka sig själv - är ytterligare en annan fråga. Gränserna mellan konst och icke konst kan diskuteras. Räcker det med att någon kallar något konst - eller att man har intentionen att göra ett konstverk . Det är en hel del av det material som läggs ut på t.ex., Youtube, bloggar mm som väl skulle kvalificera som konst bara den som förmedlade verket hade intentionen att det också skulle vara konst.

"Men ibland offrar man ett offer för att hjälpa hundra."
-
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA! (Skulle jag hånskrattat i vanliga fall)
-
Om det är som Ann Heberlein skriver i Expressen idag, att Odell hade som ett av sina syften att belysa och testa tanken att psykosen är en slags lögn, då undrar jag lite raljerande om inte det är just psykos man lider av om känner att man måste ifrågasätta det.

Ge inte denna samhällsparasit mer uppmärksamhet. De e de dom vill ha, i vilken form som helst. Hoppas hon får samhällstjänst, så hon får JOBBA av skulden! Jobb är något de avskyr.

Ja, dig skulle jag inte vilja ha som min försvarare iallafall. Aldrig någonsinn har jag varit med om någon som hoppar in till en konstnärs försvar och bara förvärrar det.
Allt är inte konst.

"Vem annars här i samhället skulle utsätta sig och spela psykisk sjuk och låta sig intas på psyket av idioter om inte en konstnär."

Ja, de som faktiskt är psykiskt sjuka gör faktiskt det varje dag. För att man mår för dåligt för att orka med. Om man pratar med dessa människor får man troligtvis en och annan historia berättad som kommer från de som är berörda och inte spelar sjuka.

Tack Anna för att du med din konst belyser ett allvarligt samhällsproblem i Sverige! Det är verkligen viktigt att så många som möjligt får upp ögonen för att en massa miljoners miljoner kronor årligen tas från skattebetalarna och inte går till psykvård, utan till en massa värdelös, förment konst som ingen efterfrågar.

Lennart R Eriksson - Huvudet på spiken. Konsten har en samhällsfunktion utöver att hänga på väggen och se fin ut.

Staffi Lontos - Det må finnas likheter mellan konsten och journalismen, men medan journalismen strävar efter objektivitet (något som i mina ögon inte existerar) erkänner konsten en subjektivitet framför allt.

Vad som egentligen är god konst, dålig konst, sann konst och falsk konst framgår i denna debatten som en utav kärnfrågorna. Det finns inget svar, konsten ställer frågorna. Det är vi individer som svarar på de, alla har inte samma svar. Tråkigt bara att media främjar ett svartvitt tankemönster i sin rapportering, det är precis det jag hoppades på att ett rikt land som Sverige skulle fjärmat sig ifrån vid det här laget. Istället överbevisas jag gång på gång utav enkelspårigheten. Ni som blir upprörda har all rätt att få vara det, men snälla ta två andetag och försök se saken ur så många perspektiv som möjligt innan du blir rosenrasande och hotfull. Framförallt, ta det kallt.

Vidare tycker jag att nidbilden utav konstnären som en välgödd bidragstagare som stjäl pengar från personer med "riktiga arbeten" är skrämmande. Jag sysslar själv med detsamma men har aldrig fått konstnärsbidrag eller fått pengar av min familj för att göra det. Jag har jobbat och tagit studiemedel (som alla andra studenter) för att få det att gå ihop.

Till sist, låt hoppas att bristerna inom psykvården, som jag förstår är det framförallt underbemanningen, belyses och når debatterna i riksdagen för att bli en valfråga av rang.

De som jobbar inom psykvården är medmänniskor som arbetar under svåra förhållanden och som inte förtjänar att på sin arbetsplats utsättas för konstnärliga projekt hur som helst. Det är kränkande. Om syftet är att ifrågasätta psykvården borde konstnären rikta den ev. kritiken mot den politiska ledningen. Hur vore det med lite mer empati och lite mindre fokus på att göra nåt spektakulärt, Anna Odell?

Släpp alla spärrar och gör vad du vill med dina medmänniskor -
kallar du det för "konst" går du fri.

Jag häpnar över bristen på utvärdering av den här typen av konstprovokationer. Lär ni er aldrig. Resultatet blir sällan en debatt om psykvård eller sexköp, utan en ifrågasättande debatt om KONSTEN. Handlar debatten här om psykvården, exempelvis? Jag tror att allt detta beror på att det finns kretsar där personer som "utsätter sig" (andra glömmer man) blir lite hjältar för sina kamrater. Vi andra skakar på huvudet. Så min fråga är: Var finns det empiriska belägget för att den här typen av provokatiner åstadkommer det som avses?

Ibland behövs okonventionella konstnärliga metoder för att uppmärksamma missförhållanden i samhället.
Anna Odell är en pionjär och dessutom en hjälte som kan visa - med stöd av konstfacks egen ledning -
att hela konstfacks budget borde tillfalla den psykiatriska vården.

det är ju en gammal sanning att differansen mellan geni och galenskap är hårfin. själv är jag genial.. eller var det galen jag var?
märker ni att betydelsen blir helt annorlunda om man istället säger: själv är jag galen.. eller var det genial jag var?
dags att lägga in sig märker jag..

Så oerhört oväntat att Rytel försöker understryka sitt eget konstnärliga martyrskap genom att rapa upp alla dumheter hon själv åstadkommit och på så vis försöka jämföra sig med Odell. Svär du i smyg över att du inte kom på det här först? När ska folk lära sig att Herostratisk berömmelse inte är eftersträvansvärd bara för att den innehåller ordet "berömmelse". Och varför har en del konstnärer sån hysterisk hybris att de inte kan begripa att jävligt dåliga idéer inte blir ett dugg bättre bara för att man kallar dem "konstprojekt". Man mördar inte någon och sticker till Venezuela bara för att demonstrera hur dåliga polisen är på att fånga mördare. Och ska någon som smittat en hoper ungdomar med HIV komma undan med att säga att det är en installation för att belysa den världsomfattande epidemins snabba utbredning? Om jag vore yrkesverksam konstnär eller konststudent skulle jag svära ve och förbannelse över att sådana insnöade, självupptagna rötägg som Odell och Rytel sökt sig till mitt yrke. Eller yrke och yrke; ni kanske snarare ser det som ett kall? För jag kan inte låta bli att tro att ni i er överhöghet ser er som Det Exklusiva Fåtal Som Är Utvalda att tjäna KONSTEN?

Vem som skulle behandlas som psyksjuka och berätta om det? Ja, psyksjuka själva, till exempel! En halvdygns-lång installation av en Konstfackselev ger inga kunskaper.

Hela projektet låter självupptaget och idiotiskt, och tar inte hänsyn till andra människor alls. Även jag är urled på utnyttjandet av barn, djur och människor i s k "testa gränser"-projekt. Det enda som kommer fram i dessa projekt är barnslig hänsynslöshet.

För feminister är verkligheten en social konstruktion, förresten kan svarta män vara "gubbslem", tex Mugabe? och kan Saddam eller hans två söner vara det?

Alla ni aspiranter till Enver Hoxha - jugend, en sak slog mig när jag var på en föreläsning om gränsöverskridande konst, sportfiske är bara intressant så länge fisken sprattlar.

tjing tjing

Att en enda psykpatient och en skattekostnad på kanske 10.000 kr kan göra sådan uppståndelse är intressant.

Folk här sitter och gnäller på att det var oansvarigt att ta resurser i onödan från:
Underbetalda mentalskötare.
Röriga underbemannade vårdavdelningar med stressad personal.
Knappa och dyrbara resurser inom psykiatrin.

Om ni redan känner till dessa är problem med resursbrist inom psykiatrin, och förfasas över att de mest behövande kanske inte får den hjälp de behöver, så gör någonting för att förbättra situationen om det nu är så upprörande.

Jag är själv en person som påverkas negativt av resursbrist inom psykiatrin. (Hej FRA och alla andra som inte tillåter mig vara anonym)

Det finns de första dygnen ingen möjlighet att se att en som spelar tokig inte är det. Konstverket skulle enligt en krönikör i Expressen visa på det luddiga i begreppet psykos, eller något lika korkat.

Om man inte fattar att psykoser finns är man för tokig för att vara konstnär.

Jag skulle åckså vilja genomföra en "performance", ett konstprojekt. Jag är inte utan konstnärliga ambitioner. Jag skulle vilja utvisa Joanna Rytel på lifstid till Polen som ett led i ett konstverk. Jag vill väcka tankar och känslor, framförallt få folk och Joanna att tänka till en smula.