Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Publicerad: 2011-03-16 18:03, Uppdaterad: 2011-11-02 15:11
Den gemensamma valutan innebär att ett lands kris snart blir en kris för hela euroområdet. EU:s svar på krisen är att privatisera, angripa anställdas rättigheter och skära ner i välfärden. Vår regering måste klargöra att Sverige inte ska ansluta sig till "en pakt för euron", skriver Jonas Sjöstedt (V), ledamot i EU-nämnden tillsammans med Ulla Andersson (V), ledamot i finansutskottet.
Jonas Sjöstedt (V), ledamot i EU-nämnden Ulla Andersson (V), ledamot i finansutskottet
Krisen för euron blir allt djupare. Grekland och Irland, som fick stora nödlån under förra året, markerar redan att de har svårt att klara lånevillkoren. Portugal väntas bli det tredje eurolandet som behöver akut ekonomisk hjälp för att klara statens löpande utgifter. Eventuellt kan Spanien behöva hjälp och därefter möjligen Italien och Belgien. Den gemensamma valutan innebär att ett lands kris snart blir en kris för hela euroområdet. EU:s svar på krisen är att privatisera, angripa anställdas rättigheter och skära ner i välfärden.
Svaga statsfinanser har pekats ut som en huvudorsak till krisen. Detta trots att länder som Spanien och Irland hade god ordning på sina budgetar innan finanskrisen slog till. De ökande skulderna för de länderna är snarare en effekt av privat skuldsättning, bankkris och huvudlöst spekulerande. Trots att spekulation och bankkris är några av krisens viktigaste orsaker försvagas nu flera av de regelförslag som skulle stoppa den oansvariga spekulationen. Bankerna räddas, men inte välfärden. Krisens bördor vältras över på vanligt folk.
Euroländernas toppmöte 11 mars bekräftar denna utveckling. Allra hårdast är kraven på de länder som har fått låna pengar av EU. Grekland kan få villkoren för landets lån uppmjukade en aning eftersom de lovar privatisera statligt ägande för 50 miljarder euro, motsvarande 460 miljarder kronor. Irland fick däremot inte sina lån omförhandlade eftersom de vägrade höja sina bolagsskatter som EU kräver. För krisländerna är det EU som dikterar villkoren för den ekonomiska politiken med krav på privatiseringar, avregleringar och nedskärningar.
Men unionen vill inte bara styra den ekonomiska politiken för de länder som tvingats ta lån. EU har föreslagit stora ingrepp i Sveriges och alla andra medlemsländers möjlighet att bedriva en självständig finanspolitik. Den svenska regeringen har bejakat den utvecklingen.
Sverige har stått relativt fritt från EU:s centralstyrda ekonomiska politik eftersom det svenska folket röstade nej till euron i folkomröstningen 2003. Denna frihet är nu på väg att gå förlorad och det med stöd av vår borgerliga regering. Euroländer som är olydiga ska enligt förslagen bötfällas om de inte följer de regler som EU fastställt. Men även länder som står utanför euron, som Sverige, kan få indraget EU-stöd om vi inte följer direktiven från Bryssel.
Nu vill euroländerna gå ännu längre. Euroländerna föreslog "en pakt för euron" vid sitt toppmöte den 11e mars. Pakten är öppen för deltagande för icke euroländer som Sverige. Beslut om pakten ska tas vid Europeiska rådet i slutet på denna månad. Om Sverige går med i europakten kommer det att innebära ett stort ingrepp i den nordiska arbetsmarknadsmodellen där löner och arbetsvillkor bestäms i förhandlingar mellan fack och arbetsgivare. Det skulle rimma illa med regeringens löften om att EU inte ska styra arbetsmarknad, välfärd och skatter. Formellt är det medlemsländerna som avgör hur europaktens mål ska uppnås, men det är ingen tvekan om vilken politik som föreskrivs:
Lönebildningen ska enligt förslaget kopplas till utvecklingen av produktiviteten. Produktivitetsutvecklingen ska övervakas centralt inom EU. Löner i den offentliga sektorn ska stödja konkurrenskraften i den privata sektorn. I klartext innebär det lägre löner för offentligt anställda. Centrala löneavtal ska motverkas liksom indexering av löner. EU lägger fast en politik som ska ge lägre löner och som är ett djupt ingrepp i den fria förhandlingsrätten. Däremot sägs förstås inget om begränsningar av de höga vinsterna för privata företag och banker.
Europakten innebär dessutom att "skyddade sektorer ska öppnas upp". I klartext handlar det om krav på ytterligare privatiseringar och avregleringar. "Flexibiliteten" på arbetsmarkanden ska öka. Skatt på arbete ska sänkas och pensioner, hälsoväsende och socialt skydd ska ses över. Pensionsåldern bör höjas och möjligheterna till förtida pension begränsas.
Även EU:s grepp över den ekonomiska politiken ska hårdna. EU:s regler om budgetdisciplin ska göras till nationell lag, gärna till grundlag. Skattepolitiken ska koordineras.
Dessa förändringar utgör djupa ingrepp i det nationella självbestämmandet och ett hot mot den nordiska modellen på arbetsmarknaden. Att godta dem för Sveriges del vore att strunta i folkomröstningens utslag från 2003 då det just var den centralstyrda ekonomiska politiken framdriven av EU:s valutaunion som fick svenskarnas att rösta nej. Därför måste "en pakt för euron" avvisas.
Det är begripligt att euroländerna känner sig tvingade att öka samordningen av den ekonomiska politiken för att försöka rädda valutaunionen. Tyskland kräver att andra länder disciplineras för att de ska vara beredda att hjälpa till att finansiera den nya jättelika lånemekanism, ESM, som ska sjösättas inom euroområdet. Som icke euroland kan vi dock stå fria från detta riskabla projekt. Därför måste vår regering klargöra att Sverige inte ska ansluta sig till "en pakt för euron".
Euron har fördjupat den ekonomiska krisen i EU. När länder med olika ekonomiska förutsättningar påtvinga samma penningpolitik så växer spänningarna. De obalanser som finns döljs eftersom växelkursen inte kan påvisa dem. I högkonjunktur kunde vissa länder inte kyla ner ekonomin, spekulationen tog fart och bubblorna blåstes upp. Nu kan samma länder inte använda penningpolitiken för att stimulera ekonomin.
Priser och produktivitet har utvecklats mycket olika och vissa euroländer har stora underskott i bytesbalansen medan andra med Tyskland i spetsen har stora överskott. Det är svårt att tro att detta kan lösas långsiktigt med mindre än att valutaunionen krymper. På vägen dit väntar nya skuldkriser. EU framtvingar dramatiska neddragningar i välfärden medan arbetslösheten stiger. Varken vi eller euroområdet har något att vinna på att vi binder oss till den politiken. Det är hög tid för vår regering att välja väg.

S nej till europakten är politik när den är som sämst
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




12 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Sjöstedt och Andersson har rätt. Lander bör stå utanför ”en pakt för euron”. Den gemensamma valutan har som de säger gett obalanser och spänningar och fördjupat den ekonomiska krisen. Federalismen är självförstärkande. Alla byråkratier växer av sig själv och måste ständigt bekämpas.
Det är inte ens i landets intresse att vara med i EU. Själva tänkandet i maktapparaten i Stockholm försämras sakra. För att nämna något konkret så minskar livsmedelsförsörjningen någon procent varje år av frihandeln söderut och detta får stora befolkningsgeografiska effekter, som byråkratin försöker hantera på sitt sätt. Köttätande subventioneras kraftigt, vilket ökar koldioxidutsläppen. På detta sätt uppstår rundgång i byråkrati. Den så kallade solidaritetspakten är inte i landets långsiktiga intresse, varken civilt eller militärt. Kassaflödet är en ren förlustaffär. Det är enkelt att stå utanför som Norge gör.
Men om Vänsterpartiet hade styrt landet under en längre tid så hade det nog varit Europas fattigaste och haft allt att tjäna på en solidaritetspakt. Så man får inte blanda ihop det.
Jo men att fokusera på de "borgliga" är meningslöst dessa åtgärder möter inget större motstånd hos de rödgröna läste just en artikel där Juholt beskrivs som "en vän av Europa" vilket dessvärre betyder eurofil/EU-stats fanatiker. Innehållet i artikeln stämmer bra överens med vad som sker och som Europa parlamentariker så har de platser i tragedi komedin som är EU.
Problemet är just bristen på motstånd i riksdagen och störst av allt okunskapen bland allmänheten vilket leder till att hur destruktivt EU är inte får rättmätig plats vidare så finns det en benägenhet att täck EU naivt och strunta i negativa konsekvenser. Kronan måste vara kvar det är illa nog utan en till stor del egen ekonomisk politik. Det verkar som om den långsamma förstörelsen/upplösningen av vårt land inte uppmärksammas vilket är tragiskt, är det verkligen så lätt, bryr sig ingen eller vill de helt enkelt inte inse vad som händer?
Samma gamla kommunistiska surdeg. Internationellt samarbete, solidaritet och gränsöverskridande intressen betyder ingenting för er längre sedan östblocket raserades. En svensk politiker sade för länge sedan till sina motståndare: "Hut! Vet sjufalt hut". Det säger jag också till er och era meningsfränder. Dessutom tillägger jag vad en legendarisk regeringschef i det land jag numera bebor en gång sade i samma situation: "Gå hem och läs historia!"
Och då menade han inte Marx.
En typisk kommunistisk attack mot försöken att stärka Europa. Kommunisterna har ända sen begynnelsen varit mot tanken på att bygga upp ett förenat Europa (motståndet började när Marshallplanen lanserades och Kol- och stålunionen bildades lite senare). Nu har Europa börjat samordna ekonomin och det finns naturligtvis problem på vägen. Något land kan göra en god affär av att ställa sig vid sidan om, som t. ex. Schweiz. Men alla länder kan inte välja den vägen, därför att en återgång till småstateriet skulle försvaga Europa och göra det till objekt för utomeuropeiska manipulationer. Betänk att Europa blott i union kan balansera mot jättarna USA, Kina; Indien och snart Brasilien. Europa behöver mera samordning, inte uppsplittring. Förkasta alltså detta europafientliga förslag till avsöndring.
@Pjotr Lesr
"En typisk kommunistisk attack mot försöken att stärka Europa." Ska man skratta eller gråta åt den kommentaren? Vad har en inskränkt och uppäten intregitet för EU:s samtliga medborgare med ett starkt Europa att göra. Tror du EU:s styrka står och faller med att höga vederböranden vet vilken färg folk har på kalsongerna eller vem de knullar med på måndagarna?
Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson har förstått att EU förr eller senare kommer att konverteras från en flummig bidragsadministration och reträttplats för avdankade politiker till en samordnande kraft för att möta hoten mot Europa på ett effektivt och adekvat sätt.
Tyvärr, för er, är det försent. EU finns och det enda som krävs nu är att verksamheten aktiveras så att den kan göra det den skapades för. Det finns inget ni kan göra för att stoppa det.
Naturligtvis skall Sverige aldrig gå med i Euron, en ny FIAT valuta som ECB bestämmer över. Där emot skulle Sverige införa två valutor, 100% guld och 100% silver, båda är i princip världsvalutor idag, på så sätt slipper vi politikers och byråkraters samt bankers makt att förändra penningmängd och ränta och därmed inflationen. Det här är den viktigaste reformen vi kan göra för att befria oss från de krafter som förstört kronans värde, alla FIAT valutor i historien har alltid förlorat hela sitt värde, utom guld och silver som behållit sitt värde i 1000-tals år.
Vi måste befria oss från sedeltryckande politiker och byråkrater samt banker som lånar ut 10 gånger insättningen, för vår ekonomiska framtids skull.
#4 Pjotr Lesr, George W. Bush vågade inte besöka Schweiz eftersom han riskerade att ställas inför rätta för krigsförbrytelser. Sverige släppte in den andra krigsförbrytaren, Tony Blair.
Schweiz tog ställning för lag och rättvisa. Sverige tog ställning för krig, tortyr och lögner. Detta är inte endast mot Alliansen. Göran Persson bör också ställas inför rätta.
Det kommer givetvis inte att hända. Vi har trots allt en internationellt ökänd massmördare som utrikesminister. Och även om det inte är ett brott, så var Bildts undfallenhet i forna Jugoslavien en lika stor skandal. Bildt valde att titta bort när 500 barn mördades. Bara en psykopat kan leva med sig själv efter något som det.
Ni har ju alla möjligheter att söka stöd hos (sd) :o)
Det är något med Vänsterns politiska agenda och förklaringsmodeller som får mig att tänka på besticklådors innehåll och hästar som rymt...
Chockerande... trodde det låg i V:s natur att vara emot precis allt SD är emot, bara "för att".
Kan man förvänta sig annat?
Kommunisterna vill ha fältet fritt för att kunna bedriva sin verklighetsfrämmande populism och förverkliga Marx's dåraktiga ekonomiska fantasier som inte har NÅGOT att göra med den empiriska verkligheten.
Varje försök utifrån att förebygga eller stävja deras dumheter måste naturligtvis bekämpas från allra första början och med alla medel - någon inblandning i deras tokerier är självklart inte välkommet. Det är egenintresset som styr såväl som rädslan att inte längre kunna driva en ekonomiskt oansvarig och verklighetsfrämmande politik.
Så vem förvånas?