Stora pappa-debatten

Foto: Janerik Henriksson / Scanpix

Nils Claesson, son till folkkäre författaren Slas:

Viktigt för mig att skriva om pappas dåliga kvinnosyn

Publicerad: 2009-01-26 11:01, Uppdaterad: 2011-11-02 18:11

"Min far hade en kvinnosyn som bara var snäppet bättre än hos talibanerna. Min mor var hemma och hatade det." Det skriver konstnären NILS CLAESSON som i mars kommer ut med boken "Blåbärsmaskinen", en skildring av hans far, författaren och bildkonstnären Slas.

189 millningar
17 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Nils Claesson är konstnär och utkommer i mars med boken om sin far, "Blåbärsmaskinen" (Ruins).

Jag har blivit ombedd att skriva detta eftersom boken om min far, Stig Claesson, kommer ut i mars på Ruin förlag under titeln "Blåbärsmaskinen".

Min far avled sjuttionio år gammal i januari 2008.

En fråga som ställts mig angående boken är om den är en del av en skriva-om-sin-pappa-trend i vårens bokutgivning. Jag måste svara både "ja" och "nej" på den frågan. Om det nu kommer ut fler böcker i vår som också behandlar en sons förhållande till en far - i så fall "ja".

Men "nej", eftersom varje sådant förhållande med nödvändighet måste vara unikt, vilket gör det svårt att tala om en "trend": förmodligen talar alla vi söner om olika saker när vi talar om våra respektive fäder.

"Nej" också för att det var helt nyligen min far avled och för att det var hans död och inte någon dokumentär litterär trend som fick mig att skriva "Blåbärsmaskinen".

Eftersom min mor dog för tjugotvå år sedan gjorde min fars bortgång mig föräldralös. En svindlande känsla av klarhet.

Perioden efter Stigs död. I flera månaders tid var jag i princip heltidssysselsatt med att först ordna begravning och sedan ta tag i bouppteckning, tömning av lägenheter, hus och inte minst min fars ateljé på Nytorget i Stockholm. Cirka hundra kvadratmeter ateljé som min far haft som arbetslokal i över trettio år.

Detta städande, tömmande, sparande och kastande triggande igång mitt minne. Jag fann gamla fotografier på mig och mina två yngsta döttrars mor i botten av en låda, en femton år gammal full flaska starköl i en annan låda och brev, brev, brev och åter brev och teckningar och målningar och collage plus mina gamla målningar och en bok med uppsatser från andra klass.

Min fars målningar, porträtt av människor jag nästan glömt stirrade mot mig.

När ateljén var tömd och städad satte jag mig på ett flygplan till Thailand och där ägnade jag mig åt att träna thaiboxning och skriva på min bok.

Mitt minne var överlastat och måste tömmas. Min hjärna hade precisionsbombats med madeleinekakor.

Nu vidtog min inre städning. Det känns som om jag skrev boken i en enda lång utandning. I tystnaden efter min fars bortgång.

Sedan kan det förstås finnas en rad likartade skäl till att folk skriver om sina föräldrar.

En sak som i vart fall jag fann viktig då jag skrev om min far, var följande: Det är viktigt att skriva om eller tänka på eller prata om sina föräldrar eftersom det är ett sätt att lära sig av deras misstag. En mardröm för många barn är väl annars att vakna upp en dag på ålderns höst av en oavvislig insikt om att man upprepat sin egna föräldrars misstag och att det är för sent att ändra på något.

En annan sak som slagit mig är det faktum att familjestrukturen i samhället ändrat sig radikalt från när jag växte upp på nittonhundrasextio och sjuttiotalet. Att skriva en litterär dokumentär av det här slaget kan skapa en nyanserad dialog om hur barnen formas i samhällets minsta cell, familjen. Och det har hänt mycket med den cellen i vårt Sverige sedan jag var barn.

Det har också varit en orsak till att skriva.

Numera är det nästan bara hos Doktor Phil som pappa arbetar och försörjer familjen och fruarna är hemma med barnen. Min far, däremot, hade en kvinnosyn som bara var snäppet bättre än hos talibanerna. Min mor var hemma och hatade det.

Skilsmässor är idag inte socialt stigmatiserande, det är vanligt med familjer där barn har olika föräldrar, och det finns inga milsvida skillnader mellan hel och halvsyskon. Till och med statsministrar, partiledare och utrikesministrar har separerat och har barn med olika människor.

Idag arbetar ofta både mamma och pappa. Förskola är en självklarhet.

Idag skulle ingen bry sig om en man stod i duschen på Forsgrenska Badet med rött nagellack på tånaglarna.

Min mor var exotisk invandare - från fransktalande Kanada. Det räckte för att göra mig till en "blatte" i någras ögon. Idag heter inte killarna på gården bara Jonas, Robban, Matte och Ola utan i lika hög utsträckning Juan Osman, Iman eller Ivan.

Redaktören som bad mig skriva detta nämnde också ordet fadersmord. Det nödvändiga (symboliska) mordet. I mitt fall blir det betydligt mera krångligt eftersom jag under min fars sista två år alltmer växte in i rollen att vara förälder åt en gammal förälder.

En förälder som en gång tjatade på en att man skulle äta upp sin mat och bli stor och stark och som var stolt över ens förmåga att ta de första stegen. Och plötsligt ska man själv berömma sin far för att han ätit upp sin gröt, för att han försöker gå igen.

Man blir arg på sina gamla föräldrar precis som man kan bli arg på sina barn eller på sin hund eller katt. De är nära och jobbiga. Man får dåligt samvete.

Allt är som vanligt, med andra ord.

Om något är unikt i just min erfarenhet är det väl två saker:

För det första att jag skrivit om min fars konstnärskap och på något sätt har en förhoppning att min bok kan bidra till nya insikter om Stig Claessons ord- och bildkonst.

För det andra att jag är uppvuxen i en missbrukarfamilj. En missbrukarfamilj är en gordisk knut av beroenden och medberoenden och precis som en gordisk knut är denna härva omöjlig att reda ut, utan måste kapas med ett snyggt hugg. Av detta skäl flyttade jag hemifrån när jag precis fyllt sjutton.

Växer man upp i en missbrukarfamilj får man svårt att sätta gränser och har lite för lätt att ta för mycket ansvar för andra människor. Man får en speciell sorts överkänslighet som är svår att sätta fingret på. Jag kan sätta fingret på den i så måtto att jag ganska lätt kan identifiera andra människor med liknande erfarenhet.

I min uppväxt fanns det nästan aldrig någon normalitet. Man fick hela tiden gissa sig fram. Som vuxen är detta helt OK men för ett barn kan det vara svårt. Detta skriver jag om i min bok.

Nils Claesson

Anmäl

Pingbacks som länkar till denna artikeln

[...] en pappaserie med anledning av att det kommit och kommer ut ovanligt många skildringar av fäder. Nils Claesson berättar i en artikel om hur han tänkte när han valde att skriva om sin pappa Stig, Slas, Claesson. På frågan om han [...] Blogg:Gordisk knut « Nattens bibliotek, 2009-01-26, 16:23

[...] får vi läsa Nils Claesson, SLAS son, som berättar om sin kände och älskade pappas taskiga kvinnosyn: Numera är det nästan bara hos Doktor Phil som pappa arbetar och försörjer familjen och fruarna [...] Blogg:andras pappor « the real mymlan, 2009-01-26, 12:21

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/3384

17 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

"Pappa kom hem
för vi längtar efter dig"
-
Vad kan man annat göra än att försöka lära sig av tidigare generationers misstag. Men i den vevan gör man både nya och gamla misstag, ibland för att man försöker för mycket för att göra det rätta.

Permalänk | Anmäl #2 Niclas Kuoppa, 2009-01-26, 14:16

Nu begår jag ett jättestort misstag - kommenterar något, som man inte kan kommentera.
En utomstående kan aldrig kommentera,ett barns känslor för ett förälder, eftersom ingen, säger ingen, utöver barnet har den verkliga kunskapen.
Det är inte ens säkert, att barnet har en kunskap eller en känsla eller en uppfattning. Men detta är oviktigt, eftersom barnet uttrycker sin syn och den synen är totalt okränkbar.

Personligen känner jag Stig mycket väl - just "känner" - för mig är inte Stig borta! Avliden ja - men inte borta!

Vi är jämnåriga, så när som på några månader åt mitt håll.
Stigs personliga erfarenheter och Nils uppväxt påminner om min barndom.
Själv växte jag upp i ett alkoholisthem, där modern, tack vare en klok skilsmässa räddade min uppväxt. Min uppväxt blev därför i många stycken oslagbar - men innan, innan när pappa missade, när han kastade radion - ja inte en pocket utan en stor Radiola som en ölback - på mig, när jag satt och lekte på golvet, kunde ju fått ett hastigt slut..

Det spännande i sammanhanget är, att Sig och jag i princip delade de flesta åsikter om familjens organisation.
I mitt eget äktenskap, var hustrun i princip hemma, när de två barnen var små och jag är fortfarande av den åsikten, att barn skall ha sin mor hos sig lång tid under uppväxten.

Sedan respekterar jag självklart andra Myrdahlseffekter, men anser dem i de flesta fall helt vansinniga och dessutom direkt barnfientliga.
Stig hade denna sin uppfattning inte av elakhet eller dumhet eller missbruk . Stig trodde, precis som jag fortfarande anser, att barn och mor hör ihop upp i åldrarna, om detta är möjligt att arrangera.

Stigs kvinnosyn kan man ha åsikter om och det har Nils och det är hans privilegium.
Eftersom Stig inte kan försvara sin idé, kan jag förklara den med, att Stig ansåg detta var den rätta familjeformen. Stigs kvinnosyn i övrigt hör egentligen inte hit.

Permalänk | Anmäl #4 DAG THULIN /ALIAS "ALIAS", 2009-01-26, 19:28

Bra Niclas och Dag. :

Kvinnosyn eller inte. Det handlar om barns rätt att bilda sig egna uppfattningar och uttrycka det man känner utifrån det man fått chans att uppleva eller ej.
Så klart var det enklare förr. Man kunde välja att stå tillbaka och inte hävda sin rätt. Man valde kanske att tro på att barnen sjävla söker svar en dag. Det man inte visste då skulle kunna få visa sig i framtiden och det man gjort kunde bli förstått.

Jag tror nog att Slas verkligen ville visa vad han ville och visa den förmåga han hade men jag tror nog at den frustration han kände var det som fick komma till uttryck.

Det är konstnärens innersta som kommer till uttryck och det är det betraktaren ser och gillar eller ogillar.

Jag har alltid tyckt om den rakhet som Slas haft och uttryckt.

Leroy

Permalänk | Anmäl #5 Leroy, 2009-01-26, 23:18

Ser fram emot att läsa boken.

Permalänk | Anmäl #6 Carl Johan Peterson, 2009-01-27, 00:49

Kommentar till "Dag-Alias": barn och mor hör ihop upp i åldrarna skriver du. Vilken förvirring ryms inte bakom denna mening... Som om barn och far inte skulle höra ihop. Men manliga konstnärer skiljer sig inte från andra män. Finns möjligheten att slippa undan ansvar så ska han givetvis motivera med att kvinnan/modern är mer lämpad...

Permalänk | Anmäl #7 Seppo, 2009-01-27, 15:59

Nils!!
Jag visste inte att du var så oerhört, fenomenalt bra på att skriva! Att du är en fantastisk konstnär och sympatisk person visste jag... Jag ser verkligen fram emot att läsa din bok... modigt... starkt...
Jag önskar dig all lycka och välgång i framtiden!!!

Permalänk | Anmäl #8 Anita Sollenberg, 2009-01-27, 21:58

Varje forelder e unik och derav foljer att varje avkomma e unik med allt vad detta inneber. Tiden medfor att "samhellets" etablerad syn pa "normal" uppvext och relation till foreldrar och menniskor i ens nerhet, endras i steg som inte alltid passar den etablerade livsmodellen. Typiskt er rollen som moder i failjen och som kvinna i samhellet der forendring sker i sinusformad cycle och der inte alltid avkomman forstaar denna forendring. I position som pappa eller fader kan uppfattningen ofta bli en formulering som avspeglar "missbruk" i olika former- i tidigare version
av sadant missbruk blir kommentaren oftast en relation till alkoholmissbruk men senare en reaktion over annan form som till exempel missbruk av livspartner = barnets moder, i form som relaterar till " stanna i hemmet och passa barnen". Detta er i facto naturnes veg och skall inte foringas eller nedverderas.
Att skriva en artikel eller en bok om sina foreldrar er i grunden ingen officiell angelegenhet och i de flesta fall bettre laata vara en privat sak. Tyverr har ekonomisk vinning i att skriva allehana triviala brev, artiklar, brev, emails etc... orsakat en flora av personliga uppfattningar om venner , familj, arbete , etc som i de flesta stycken er fullstendigt utan verde eller till och med missledande. Jag vill avsluta mitt inlegg med att citera ett Gud's bud som alltid er relevant= Hedra din fader och din moder och du maa lenge leva lyckelig i ditt land.

Permalänk | Anmäl #9 Rolf S. Olsson, 2009-01-28, 00:07

fin skrivet nils, om min favoritförfattare som dessutom var bussig nog att måla av våra fyra barn, visserligen mot ersättning men ändå, ser fram emot att få läsa din bok, allt gott

Permalänk | Anmäl #10 bernt hermele, 2009-02-01, 09:43

Snäppet bättre än hos Talibanerna? i afghaniastan, liksom för övrig i Pakistan, förekommer det att syra kastas i ansiktet på kvinnor för att de på något sätt anses avvika från gällande konventioner. De mördas och pryglas för att de "låtit" sig våldtas. Flickor får inte gå i skolan. Exemplen på förtryck kan mångfaldigas. Hade Slas en kvinnosyn som bara "var snäppet" bättre än så? Det är en fullkomligt häpnadsväckande uppgift. Jag kände inte Slas, men kan ändå tvivla på att den stämmer. Det är till att ha sinne för proportioner. Ska sådant trams publiceras?

Permalänk | Anmäl #11 Anders Person, 2009-02-04, 12:39

Om Stig Claesson

Gott och väl att skriva av sig och kanhända att bilden av " Slas "
blir mer fulllödig, fan trot, inte blir den det. Men ger nog bidrag till Stig´s son. Inget fel i det i och försig. Låt bilden av Claesson, Rådström, Wolgers och Lasse F car i fred, texterna i deras bäcker, pjäser etc talar för sig själva, behövs ingen hjälp på vägen inte.
Dock kan det vara bra att Nils får skriva av sig sina inneboende
besvär, dock passar nog bäst i den egna skrivbordslådan.

Hälsningar

Lorentz

Permalänk | Anmäl #12 Lorentz Hubin, 2009-02-05, 14:44

Förstår inte folk som kan skriva om en bok att den passar bäst i papperskorgen. Hur faan vet du det Lorentz Hubin? När jag läst Nils Claesson berättelse om hur boken kom till blev jag verkligen itresserad. Den boken måste jag bara köpa när den kommer i mars! Av det lilla jag såg verkar Nils vara en ypperlig skribent!
LEV VÄL!

Permalänk | Anmäl #13 Sören Carlsson, 2009-02-09, 11:24

I think i can totally agree with you!

Permalänk | Anmäl #14 cheap resumes, 2010-03-27, 12:15

Skönt att vara MUSLIM - slippa feministidioterna.
Härligt att vara MUSLIM och ha en fru som diskar, lagar mat, tar hand om barnen osv. Jag som man kan försörja familjen och beskydda den!

Permalänk | Anmäl #15 Muslim, 2010-03-27, 15:50

Permalänk | Anmäl #16 samenzhen, 2010-07-22, 09:39

utopia
Wow, a quick glance at NPR today reveals a bad day for the art World. Michael Jordan Shoes was a true pioneer, a too-often unsung hero of Reggae. His Rock MBT Discount was All Good, and I absolutely LOVE the old Dance Hall stuff. Love it. I'll never forget meeting people like UGGS,Ugg Boots and people like Pere Ubu's Allen Ravenstine, Roldo Bartimole. cheap ugg boots, ugg classic boots, John Ettore. Anastasia Pantsios. Fred Coach Purses,Coach Handbags in Coach Outlet Store And Gucci Shoes. Pekar was, well..... one funny brother with a social conscience. Pam Arvidson/Hambone...... 1988 we were all working at or in some air max,nike air max contributing to the Cleveland Edition, Cleveland's first real Independent newspaper, and we said and did what we nike dunk, we just didn't give a shot, kept it Real. Thanks to Bill Gunlocke.

Permalänk | Anmäl #17 dxc, 2010-07-24, 01:42

Stora pappa-debatten

23 artiklar 23 bloggar

Skriv i ämnet! Länka till blogg

Pappa-trenden håller i sig. Vittnesmålen från småbarnspapporna duggar tätt och under våren gör ett ytterligare antal olika författare mer eller mindre kärleksfulla porträtt av sin far. Varför är intresset så stort just nu? Vad är egentligen grejen med pappa?