Fritt forum

Helena du Rées om Fritt forum

Den mediala bilden av brottsligheten - vems är ansvaret?

Publicerad: 2009-01-23 23:01, Uppdaterad: 2009-01-24 10:01

21 millningar
12 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Författaren är jur.dr och kriminolog

Varför är kraven på saklighet ofta obefintliga när det gäller publiceringen av uppgifter rörande brottsutvecklingen? På SvD Brännpunkt den 21/1 publicerades på en helsida en artikel om orsakerna till det ökade våldet i samhället. Artikeln var författad av civilingenjör Curt Norstedt, felaktigt presenterad som ledamot i Kungliga Vetenskapsakademien. Det stora utrymme som ges åt Norstedts idéer om orsakerna till det ökade våldet visar återigen, i motsats till vad Norstedt själv påstår, att uppgifter om ökande brottslighet är intressanta ur en publicistisk synvinkel. Att försöka få vetenskapligt belagda uppgifter publicerade däremot, som ifrågasätter bilden av ett ständigt råare samhällsklimat, är inte alltid så lätt.

Jag är nu ingen ”apologet för den förda kriminalpolitiken” som Norstedt kallar de som han menar brukar få utrymme i medierna när det gäller dessa frågor. Däremot försvarar jag gärna ståndpunkten att vetenskap och beprövad erfarenhet bör ligga till grund för diskussioner om brottslighetens orsaker och utveckling samt åtgärder mot denna. Visserligen hävdas regelbundet på SvD:s ledarsida att svenska brottsforskare ingår i någon slags konspiration som går ut på att föra allmänheten bakom ljuset när det gäller brottslighetens utveckling. Varför detta skulle ligga i brottsforskarnas intresse har däremot aldrig klarlagts.

Vi lever ju trots allt på existensen av just brottsligheten. Tidigare var det ett populärt argument att vi ville mörka brottsutvecklingen för att stödja den socialdemokratiska regeringen. Detta argument har av uppenbara skäl minskat i popularitet hos konspirationsteoretikerna. Norstedt å sin sida är inte särskilt bevandrad i den kriminologiska forskningen. Han har lagt märke till något här och läst lite där och anser sig sedan kunna dra riktigare slutsatser om sakernas tillstånd än de som har som profession att studera brottsligheten ur olika aspekter.

Men för att återgå till sakfrågan: Norstedt hävdar att våldsutvecklingen i Sverige från 1950 fram till idag främst har ett samband med den förda kriminalpolitiken, tillgängliga polisresurser samt medias underlåtenhet att rapportera om hur mycket våldet verkligen har ökat. Norstedt hänvisar till den ständiga ökning som går att utläsa i anmälningsstatistiken. Det är riktigt att brottsligheten i Sverige har ökat sedan 1950-talet. Brottsutvecklingen i Sverige under denna period liknar den i övriga Europa. Här missar Norstedt dock den i kriminologisk forskning välgrundade slutsatsen att den troligaste utvecklingen av våldet är att det ökade från 1960-talet fram till 1990, och därefter har legat på samma nivå.

Den viktiga poängen i detta är att dagens våldsnivå förmodligen har sin grund i samhällsfenomen som existerade redan före 1990. Att som Norstedt hävda att våldsutvecklingen främst skulle bero på den förda kriminalpolitiken, antalet poliser samt media är faktiskt löjeväckande. Samhället har ju, vilket torde vara bekant för de flesta, även genomgått en hel del andra förändringar sedan 1950-talet. Vi bor, arbetar, konsumerar, transporterar oss, roar oss, konsumerar alkohol osv. på ett helt annat sätt i dag än på 1950-talet. I kriminologiska termer talar man bland annat om förändrade rutinaktiviteter.

Dessa har bland annat lett till ökade friktioner mellan människor, fler tillfällen till brott samt en minskad social kontroll. I dagens Sverige trängs fler människor på allt mindre yta när det gäller såväl val av bostadsort, resor till och från arbete, krogmiljöer etc. Till skillnad mot 50-talet är vi som konfronteras med varandra dessutom i mycket större utsträckning obekanta med varandra. Det senaste gäller inte minst ungdomars kontakter med vuxenvärlden. Alkoholkonsumtionen, som har ett oomtvistat samband med våldsnivån, är dessutom avsevärt högre än på 50-talet. För att nämna några viktiga faktorer bakom våldsutvecklingen som Norstedt missat.

När det gäller de av Norstedt framförda orsakerna till våldsutvecklingen så kan följande anföras. Kriminalpolitiken: Det går överhuvudtaget inte att påvisa något samband mellan den förda kriminalpolitiken och brottsutvecklingen. Sverige, Norge, Danmark, Finland samt övriga Europa har haft en närmast identiskt utveckling av brottsligheten under efterkrigstiden trots i vissa delar stora skillnader i den förda kriminalpolitiken.

Polisen: Att polisen i högre grad än i dag borde vara aktiv ute i samhället och skapa kontakter med människor i lokalsamhället är nog en ganska allmän åsikt hos både medborgare och brottsforskare. Men att fler poliser eller mer pengar till polisens verksamhet skull leda till minskad brottslighet är ett påstående taget ur luften. Om någon skulle bemöda sig med att göra ett diagram över sambandet mellan brottsligheten och storleken på anslagen till polisen under åren 1950 fram till i dag så förstår ni vad jag menar.

Det absolut viktigaste när det gäller polisen är knappast antalet poliser utan ett kunskapsbaserat arbetssätt. Detta kräver att polisen på ett konsekvent och metodologiskt vederhäftigt sätt följer upp och utvärderar sin verksamhet. Detta sker inte i dag och därför lär man sig inte av tidigare misstag och uppfinner hjulet gång på gång. När det gäller de platser som Norstedt tar upp som en jämförelse med Sverige så ser verkligheten annorlunda ut än vad han föreställer sig.

Att jämföra kriminalstatistik mellan länder är svårt, men det råder dock ingen tvekan om att våldsbrottsligheten i New York är betydligt högre än i Sverige. T ex är antalet fall av dödligt våld per 100.000 invånare ca ett (1) fall per år i Sverige medan motsvarande i New York, trots den omtalade minskningen, är 4,2 fall per år. Antalet rån per 100.000 invånare är i Sverige 95 och i New York 161 per år . I de västeuropeiska länderna ligger våldet på ungefär jämförbara nivåer även om Spanien förefaller ha, för europeiska förhållanden, många rån. Våldsbrottsligheten i Sverige ligger på normal västeuropeisk nivå. Det är förvisso korrekt att brottsligheten i Japan ligger på en lägre nivå än i västvärlden. Detta fenomen beror dock knappast på antalet poliser, men det finns en hel del forskning om detta för den som vill fördjupa sig.

Medierna: Att medierna inte skulle rapportera om att brottsligheten ökar är ett lustigt påstående. Det är ett tydligt faktum att rapporter om att brottsligheten på något område skulle minska däremot är en icke-nyhet. Åsikten att anmälningsstatistiken skulle vara en bra källa för att beskriva brottsutvecklingen visar på herr Norstedts okunskap. Antalet anmälda mord, dråp och misshandel med dödlig utgång kan utgöra ett exempel på hur missvisande kriminalstatistiken kan vara. Under åren 2002 - 2007 anmäldes i genomsnitt 234 fall per år i denna kategori.

Specialstudier av dessa visade att det i genomsnitt var endast 95 fall per år som verkligen handlade om brott i dödligt våld begångna i Sverige. Resten var bl.a. självmord, naturlig död, olycksfall, dubbelanmälningar och brott som begåtts i utlandet. Specialstudier har gjorts av samtliga fall av dödligt våld sedan 1975. De visar att det under 1990-talet begicks i genomsnitt 102 fall av dödligt våld per år och under åren 2000 t.o.m. 2007 i genomsnitt 94 fall per år. Men den som läser anmälningsstatistiken tycker sig se en ständig ökning av antalet fall av dödligt våld i Sverige från år till år.

Det som här anförs är naturligtvis bara en bråkdel av all den samlade kunskap som finns och som krävs för att förstå hur utvecklingen av våldet i samhället ser ut och vad den beror på. Att som Norstedt föra fram förenklade och direkt felaktiga uppgifter om detta svåra och viktiga område gynnar ingen, varken den våldsutsatte individen eller samhället i stort. Norstedts uppgifter på Brännpunkt har spridit sig som en löpeld, de flesta utgår nog ifrån att det som publiceras i seriösa medier är någorlunda vederhäftigt.

Denna replik på Norstedts artikel kan inte publiceras i Svenska Dagbladet för den är för lång. Spridandet av ovederhäftiga påståenden tycker debattsidans redaktion är värt en helsida. Den samlade kunskapen fick 2500 tecken på sig att bemöta detta. Annars blir debattsidan tråkig skrev redaktören till mig. Jag tycker att det är tråkigt att en av Sveriges mest välrenommerade dagstidningar inte tar medias ansvar när det gäller viktiga samhällsfrågor på större allvar.

Helena du Rées (7 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/3346

12 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Problemen är att dina påstående skär sig med folks upplevelse, och även med en hel del statistisk data.

Ser man till anmälningstatistiken på senare år står sverige ut ibland dom skandinaviska länderna, det anmäls långt fler våldsbrott och våldtäkter här än i tex norge och danmark, och man har haft en helt annan utveckling. Samtidigt har människors upplevelse varit att det har blivit hårdare och otryggare. Jag litar mer på folket, mina egna erfarenheter och anmälningsstatistiken i den frågan än påståendet ifrån er sida att anmälningsbenägenheten har ökat med hundratals procent under en period när förtroendet för polis och rättsväsen sjunkit, och man snarare hör folk säga att dom inte kommer anmäla brott för att det händer inget i vilket fall.

Jag upplever att det finns en politiskt grundad agenda att försöka tona ner problemen.

Permalänk | Anmäl #1 Karl, 2009-01-25, 11:56

En bra sammanställning av läget:

http://www.ulfpettersson.se/2008/03/19/den-okande-brottsligheten-i-sverige/

Permalänk | Anmäl #2 Karl, 2009-01-25, 12:31

"Men att fler poliser eller mer pengar till polisens verksamhet skull leda till minskad brottslighet är ett påstående taget ur luften."

Så dom studier som gjorts på varför brottsligheten sjönk så drastiskt i USA på 90-talet, och fortsatt att sjunka, trots att experterna förväntade sig en explosionsartad ökning från mitten av 90-talet, är alltså taget ur luften.

"Att jämföra kriminalstatistik mellan länder är svårt, men det råder dock ingen tvekan om att våldsbrottsligheten i New York är betydligt högre än i Sverige."

Tydligen så är det ju det. Staten New York har mer än dubbelt så stor befolkning som Sverige. New York City har lite mer än 8 miljoner invånare, lägre än Sverige, men däremot är densiteten avsevärt högre i NYC än i Sverige vilket är en viktig faktor.

" T ex är antalet fall av dödligt våld per 100.000 invånare ca ett (1) fall per år i Sverige medan motsvarande i New York, trots den omtalade minskningen, är 4,2 fall per år. "

Uppenbarligen har en del människor problem med att, i alla fall, presentera (korrekt) statistik. 4,2 är en uträkning som korrelerar till Seventh United Nations Survey of Crime Trends ... och som täckte perioden 1998-2000, och gällde medelvärdet för hela USA. Och rörde mord. Din definition av dödligt våld motsvarar "Homicides", vilket motsvaras av kategorin "Mord, dråp, och misshandel med dödlig utgång" här i Sverige. Noterbart är att FBI, som samlar in datat i sitt UCR system baseras på anmälda fall, om inget annat anges.

Att hävda en konstant siffra per år är helt absurt med tanke på att New York City, (även delstaten New York), passerat sitt 18:e år av minskad brottslighet. T ex Från 2200+ _anmälda_ "homicides" 1990, ner till 522 anmälda fall, 2008, (2007 var det ett för NYC rekordlågt år av anmälda "homicides", på under 480 anmälda fall.)

Uppenbarligen har man i USA inga problem med "anmälningsfrekvenser", där sjunker anmälningarna i takt med att brottsligheten sjunker, eller vice versa. Helt i motsatts till Sverige tydligen.

"Men den som läser anmälningsstatistiken tycker sig se en ständig ökning av antalet fall av dödligt våld i Sverige från år till år."

Men tydligen går det bra att använda anmälningsstatistiken från andra länder i jämförelse med Sveriges sk "korrekta" statistik?

"Att som Norstedt föra fram förenklade och direkt felaktiga uppgifter om detta svåra och viktiga område gynnar ingen, varken den våldsutsatte individen eller samhället i stort."

Hmm, och inte blir det ju bättre att försöka torpedera motståndaren med "förenklade och direkt felaktiga uppgifter", heller.

Permalänk | Anmäl #3 ST, 2009-01-25, 19:08

Tack för artikeln! Jag tror inte det finns något annat samhällsområde som är så osakligt behandlat i medierna som just kriminalitet och kriminalvård. Jag återkommer med en liten essä i ämnet.

Permalänk | Anmäl #4 Martin Hedén, 2009-01-25, 19:50

Svar till ST: När det gäller resonemangen om mer resurser till polisen (f.n. närmare 18 miljarder per år) skulle leda till minskad brottslighet så syftar jag på svenska förhållanden. Om du vill ta del av seriösa analyser av orsaker till nedgången av brottsligheten i USA så rekommenderar jag dig att läsa t ex "Crime drop in America", (Blumstein & Wallman, Cambridge University Press 2006). Det visar sig att rättssystemet, inkl. polisens insats, hade lite betydelse för den minskade brottsligheten i USA. Det är även så att våldsbrottsligheten minskade i hela USA under större delen av den omtalade perioden. Men faktum är att medan den redan börjat öka igen i resten av USA så har den fortsatt minska i NY.

Permalänk | Anmäl #5 Helena du Rées, 2009-01-25, 21:31

forts svar ST: Jag träffade Michael Farell, ansvarig för NYP:s nya arbetsmetoder, i somras. Han kunde inte förklara den fortsatta minskningen, men en förklaring kan vara den dramatiska förändringen i NY:s socioekonomiska struktur, dvs. mer medelklass och färre socialt utsatta områden. Siffran 4,2 mord per 100.000 invånare och år som jag uppgivit gäller New York år 2007, inget annat. Och ja, Sveriges anmälningsstatistik är bevisat dålig, medan den anses vara bättre i USA. Detta bl a beroende på compstat-systemet, amerikanska polischefer vill inte bli anklagade för dåliga resultat pga en massa felaktiga anmälningar. Sen vill jag tillägga att jag inte har någon som helst anledning att försöka vilseleda någon om brottsutvecklingen. Området är som sagt svårt, men vissa verkar mindre intresserade av en seriös debatt än av att "bevisa" att "kriminologerna" har fel.

Permalänk | Anmäl #6 Helena du Rées, 2009-01-25, 21:42

Ytterligare en kriminolog som tar upp favoritbrottskategorin "dödligt våld"... som inte har ökat på jättelänge bla bla bla. Som tur är finns det åtminstone en kriminolog, Mårten Landahl, som pekar på vilken dålig mätstock just dödligt våld är, pga den enorma utvecklingen inom sjukvården.

från Landahls artikel:
”Lasermannen sköt elva personer, varav en dog. På 30-talet skulle åtta eller nio ha avlidit, på 70-talet ungefär fem och i dag förmodligen ingen”, säger rättspatologen Jovan Rajs (Aktuell Säkerhet 6/2000)."

http://www.aftonbladet.se/debatt/article291108.ab

Varför inte titta på anmälningarna i kategorin "Försök till mord eller dråp" istället?

1975 - 170
1980 - 259
1985 - 435
1990 - 482
1995 - 643
2000 - 728
2005 - 690
2008 - 748

Källa BRÅ

eller varför inte någon av de brottskategorier som vanligt folk oroar sig över. Det som gör oss otrygga. Det är nog inte många som går omkring och oroar sig över att de ska bli mördade. Däremot rånade, misshandlade, våldtagna. Vi tar en titt på de anmälningarna istället. Hur var det nu? Fram till 1990 = ökning, sen var det konstant...

Hela landet
Misshandel inkl.grov
1975 - 21 518
1980 - 24 668
1985 - 31 995
1990 - 40 690
1995 - 54 333
2000 - 58 851
2005 - 72 645
2007 - 82 262

Våldtäkt inkl. grov
1975 - 768
1980 - 885
1985 - 1 035
1990 - 1 410
1995 - 1 707
2000 - 2 026
2005 - 3 787
2007 - 4 749

Rån inkl. grovt
1975 - 2 338
1980 - 3 427
1985 - 3 851
1990 - 5 967
1995 - 5 739
2000 - 8 999
2005 - 9 398
2007 - 8 673

Permalänk | Anmäl #7 Alf Larsson, 2009-01-26, 15:55

Karl och Alf, jag förstår inte varför ni tror att jag skulle ha något intresse av att försöka lura er, men ni saknar uppenbarligen grundläggande kunskaper i hur man tolkar kriminalstatistik. Anmälningsstatistiken i sig säger bara att antalet anmälningar har ökat, sedan måste man ta reda på varför. Att antalet brott ökat är bara en av många möjliga förklaringar. Man måste t ex undersöka vilka förändringar som skett både när det gäller lagtillämpning (färre eller fler handlingar som faller under lagrummet) och lagstiftning (förändrade lagrum t ex våldtäktsparagrafen, nya lagrum t ex kvinnofridsbrott), demografiska förändringar, anmälningsbenägenhet (t ex så är det numera praxis på många skolar att polisanmäla allt våld som förekommer på skolan, vilket man inte gjorde tidigare) etc. etc. När det gäller det dödliga våldet så är det ett faktum att de flesta personer som utsätts för dödligt våld redan är döda när de kommer till sjukhus och då hjälper vårdresurserna föga. Jag är faktiskt nyfiken på vilka de " enorma förbättringar" som skett inom svensk traumavård är och som börjar slå igenom just 1990. Om du Alf (eller Mårten) har ett bra svar på det så är jag mycket intresserad. Sen så har jag aldrig ifrågasatt att våldsbrottsligheten eller otryggheten är ett problem. Men det blir inte mindre av oseriösa påhopp på kriminologer. Om ni är seriöst intresserade av brottsutvecklingen så rekommenderar jag er att läsa BRÅ:s rapport 2008:23 ”Våldsutvecklingen i Sverige fram till år 2007” så har ni sedan en utmärkt grund för vidare diskussion.

Permalänk | Anmäl #8 Helena du Rées, 2009-01-28, 22:04

Helena du Rées skrev:

"Man måste t ex undersöka vilka förändringar som skett ...när det gäller ...anmälningsbenägenhet".

Nu är inte du ansvarig och detta är inte kritik mot dig, men du som är insatt.

Kan du förklara för mig varför inte BRÅ har gjort det? Det finns tydligen ingen undersökning om anmälningsbenägenheten i stort. Det enda som ska finnas är två delundersökningar gällande anmälningsbenägenheten hos misshandlade kvinnor och barn. dvs två brottskategorier där man kan räkna ut med lilltån att anmälningsbenägenheten har ökat pga att det varit mycket tabubelagda områden som BRIS och annan upplysning de senaste decennierna ändrat på.

Bör inte en institution som BRÅ göra mycket regelbundna undersökningar om anmälningsbenägenhetens eventuella ökning eller minskning inom alla brottskategorier, med tanke på att det används så ofta som "möjlig förklaring"?

t ex
rån inkl grovt
1980 - 3 427
2007 - 8 673
Kan det verkligen vara så att flera tusen personer INTE anmälde att de blivit rånade 1980?

Jag är inte kriminolog så jag kan inte säga så mycket om dina "klappa på huvudet, du vet inte så mycket" repliker. Titlar betyder ju ofta en del för de som själva har en. Kan du inte bjuda in t ex Mårten Landahl på en debatt om detta? Han är ju kriminolog. Frågan om vad den "enorma utvecklingen" inom sjukvården är kan du ju ställa till rättspatologen Jovan Rajs som Landahl citerar i artikeln.

http://www.aftonbladet.se/debatt/article291108.ab

Permalänk | Anmäl #9 Alf, 2009-01-29, 16:58

Detta är ju väldigt intressant om det stämmer: Helena du Rées skrev:

"Här missar Norstedt dock den i kriminologisk forskning välgrundade slutsatsen att den troligaste utvecklingen av våldet är att det ökade från 1960-talet fram till 1990, och därefter har legat på samma nivå. "

Det finns ju månfa debattartiklar på tex DN Debatt och liknande under 80 och 90-talet där de ledande kriminologerna påstår motsatsen, att media har blåst upp våldsbrottsligheten, och att ingen ökning har skett "den senaste tiden" som det ofta heter i artiklarna. Är det nu alltså bevisat att de har haft fel? Har de ändrat sig? Har media haft rätt? Eller har artikelförfattaren fel att det är någon sorts allmän sanning i kriminologin att det var en ökning 1960 till 1990?.

Frågan om våldet i Sverige måste vara en av den svenska vetenskapens snurrigaste fråga.

Permalänk | Anmäl #10 RickardJ, 2009-01-29, 22:00

Hej igen Alf,
när det gäller anmälningsbenägenheten så kan denna undersökas genom att t ex jämföra uppgiven utsatthet för olika typer av brott i självdeklarerande brottsofferundersökningar med polisanmälda brott. Om t ex antalet anmälda brott i en brottskategori ökar kraftigt över tid medan människor i offerundersökningar under samma period inte uppger någon ökad utsatthet för dessa brott kan man misstänkta att anmälningsbenägenheten har ökat. När det gäller rånen så har dessa definitivt ökat under den period du redovisar, åtminstone när det gäller de tre fjärdedelar som handlar om personrån. Ökningen av de anmälda personrånen kan bl a förklaras med en förändrad tillfällesstruktur. I och med att särskilt ungdomar började bära runt på mobiltelefoner, I-pods och andra värdesaker så ökade dels incitamenten för ungdomar att råna andra ungdomar, dels ökade förmodligen anmälningsbenägenheten eftersom värdet på det man blev av med vid dessa rån kraftigt ökade. F.ö är det väl Landahl och Rajs som borde redogöra för vad de grundar sina uttalanden på. Titlar är verkligen ingen garant för kunskap. Man får lyssna på vad folk grundar sina slutsatser på och sedan göra sina egna bedömningar. Övertygad om något måste man i bland också vara beredd att ändra ståndpunkt. Det gäller alla, även kriminologer.

Permalänk | Anmäl #11 Helena du Rées, 2009-01-29, 23:03

Svar till Rickard J:
Jag vill gärna ha dina referenser. Jag känner inte till dessa artiklar. Men vill du ta del av "den allmänna sanningen i kriminologin" så hänvisar jag återigen till läsning av BRÅ:s rapport 2008:23 ”Våldsutvecklingen i Sverige fram till år 2007”. Som du säkert förstår blir det konstigt för mig att bemöta kommentarer som bygger på något slags allmänt tyckande.

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

EMU

Hyresrättens roll i ekonomin

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Fritt forum

Den mediala bilden av brottsligheten - vems är ansvaret?

Om författaren

Länka till Blogg

Fritt forum

Bloggar om artikeln

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar