Droger viktiga för många svenska författare

Åh herregud... droger... visst jag har suttit i rum fulla med haschrök på 60-talet och hört kollegor i journalistbranschen vittna om hur sexigt kåt man blir av kokain... på 80-talet men själv har jag aldrig provat på nåt mer än johannesört (är det en drog?)... morfin vid barnafödade och nåt glas vin då och då... antingen är jag en väldigt lättpåverkad person eller också har jag kontakt med en annan slags porlande källa än den som Bellman ofta lutade sitt huvud vid... och vilka författare är det frågan om (läste jag slarvigt?) men jag får intrycket av att det bara är generationskamrater i mansgestalt...?

ha en trevlig helg

Ann Helena Rudberg
journalist och författare
www.annhelenarudberg.blogspot.com

Instämmer med föregående talare. Det skulle vara intressant att till detta genomföra en undersökning (om möjlig) av hur många personer i beslutsfattande position i denna fråga som har egen erfarenhet av rekreationellt bruk och hur många som bygger sina åsikter på hörsägen snarare än empiri. Min personliga uppfattning är att de som beslutar om olagligförklaring av vissa milda droger (kanske mest relevant; MDMA, Cannabis och LSD) själva inte har en susning om hur dessa substanser påverkar psyket och kroppen.

Äntligen ett vettigt inlägg i den svenska drogdebatten (som är alldeles för tystlåten)!
Tråkigt nog kommer det förmodligen komma en svärm av puckade moralister som slänger ur sig moralklyschor utan verklighetsförankring och sabbar debatten.

Det verkar blåsa en vind från 70-talets början i Sverige. Drogromantiken dammas av, Gergils framträder i bästa TV tid och hånar hälsominister Maria Larsson, Professor Henrik Tham hänvisar till att skärpa alkohollagen för att läsa knarkfrågan, på bästa TV tid. Glada ansikten över knarkare på rad från sprutrum i Hamburg inleder om detta kunde vara något för SVerige i Debatt SVT för att fylla på med om inte utdelning av fritt heroin är väg i behandlingen.
Popens stjärnor gråter för att de dopingkontrolleras i arbetet, kajsa bergqvist fick besök mitt inatten, kissa eller låt bli att tävla, Inte fan grät hon för det. Men popens lång- och kortdistanslöpare gråter över intrånget. En käng författare (snart är alla kokain och missbruare i offentliga sammahang kända från radio o tv) åkte dit för cocain. Säger nu till
Carl-Michael Edenborg att han föredrar tyngre droger. En fd heroinmissbrukre jobbar idag inom företagen med just narkotikfrågor i företagens högre skikt och lite mer dolda kretsar) han var en börsnisse med stambord på stureplan men trots inkomster, bananskalslivet blev han en sketen knarkare. En av mina vänner bland uteliggarna är en fd företagsprofil. Numer nykter narkoman men hade allt från frun till villa, you name it, han blev en sketen utesovare.
Nu har vi nästa lilla tips för att lyckas. Man kan givetvis inte skriva en bok utan att provat cocain, det ger fina erfarenheter. Freud gjorde ju det. Ja jag är inte säker på att allt han skrev var så lysande...men det är en annan debatt.
Droger är sinnesförändrande, någon klarar att bruka ett tag några gånger, lite då och då, men en stor grupp åker dit. Det har inte med kön att göra utan mer om hur länge man kan dölja det. Sinnesförändringen är orsaken till att man tar droger och vissa fastnar i detta.
Någon får sedan ta smällarna. Familjen, skattsedeln och sjukvården. De två senare delfinansierar jag. Såg hellre att pengarna gick till de verkligt behövand och inte sk partypundare i finkretsarna.

Jag håller med artikelförfattaren i det han skriver om att narkotikapolitiken borde utgå ifrån att minimera missbruk och rehabilitera missbrukare istället för att som nu mest gå ut på att ta urinprov på rekreationsanvändare.

Vem vinner egentligen på att en narkotikaanvändande men i övrigt skötsam individ som jobbar och betalar sin skatt blir dömd för narkotikabrott och därmed förlorar anställningen och blir bidragsberoende?

Jag är glad för Anna Skåner att hon hittat den rätta vägen. Självklart håller jag med henne om att sinnesförändring är en synd och att om alla hade samma sinnestämning som Anna Skåner skulle världen vara en bättre plats. Synd för Anna Skåner att pengarna hon betalar till detta, som hon är så väldigt ledsen för, går till att fortsätta dölja sanningen om t.ex. cannabis genom nationell hjärntvätt av speciellt ungdomar (även om Anna Skåner inte kom undan), för att kunna behålla denna tabu och därigenom tillåta kriminella nätverk att tjäna miljarder på monopolet.

Jag håller med Anna om att vi borde sluta spendera pengar på "sk partypundare i finkretsarna" och kanske låta poliserna äta en macka istället för att storma in på t.ex. grammisgalor. Kanske borde de också strunta i att slå ner och arrestera människor som använder droger som - till skillnad från alkohol - inspirerar och sprider lycka.

Som ung på 70 talet fanns det gott om hasch av alla de slag, även LSD och andra piller, flower power var hett. Att idag någon prövar narkotika är under all kritik. Varför? Information och information som fullkomligt flödar högt och lågt. Samma med tobaksupplysningen. På min ungdomstid var informationen oerhört blygsam eller obefintlig. Idag finner jag ingen ursäkt för vem det än är som missbrukar en olaglig drog, sorry!

Narkotika är något som finansierar krig, terror, våldtäkter och mord på de i flesta fall unga kvinnor och barn. Varje gång du som snortar en sträng tänk på att du bidrar till död, misshandel, våldtäkt på små oskyldiga barn i fattiga länder som till exempel Columbia.

Om du inte kan skriva en bok utan att vara påverkad av knark, lägg in dig på avgiftning. Jag skiter i att de som idag hyllas som stora författare en gång i tiden var missbrukare. Jag hyllar dem inte för en enda sekund!

Den dag något av mina barn blir påkörda av en narkotikapåverkad tänker jag ta mig rätten att hugga huvudet av vederbörande, artist eller inte..

måste bara ge Ramona och Johan en stor eloge för deras inlägg. skönt att det finns motiopinion så man inte blir helt ensam.

Romantisera inte droger, Carl-Michael.

Vettigt inlägg i drogdebatten?
Unket skulle jag vilja säga.
Men jag håller inte med ett ord med ovanstående :-) moralister.

"En stor del av författarna hade erfarenheter av rekreationellt bruk av illegala droger: .... Ingen av dem berättade om något problematiskt bruk."

Tro fan det, folk som har problematiskt bruk av droger har en tendens att inte lyckas som författare, eller lyckas med speciellt mycket annat i livet för den delen. Med undantag självklart.

Rekreationellt bruk har jag idkat själv i rätt hög omfattning, inte minst av konstnärliga själ (jag skriver poesi). Antiknarkhysterin är löjlig. Det hela är oerhört individuellt. Min erfarenhet är att hasch och amfetamin inte ger någon beroendebildning alls, med båda slutade jag tvärt och utan svårigheter. Ramona Fransson har fel. Som ung blev man på 60- och sjuttiotalet utsatt för samma beskäftiga och ensidiga "upplysningsverksamhet" som fallet är i dag, och effekten härav är garanterat rakt motsatt den avsedda. Det fungerar som rena supereffektiva reklamen hos ungdom.
.
Men det är som sagt ytterst individuellt. Haschisch, som jag själv betraktar som en mycket tung drog, kan göra den ene psykotisk och för den andre vara helt menlöst. Typiska amfetaminister åker ohjälpligt dit med en gång och tappar kontrollen fullständigt.
.
Innehav av små mängder knark för personligt bruk bör legaliseras. Ingen vettig människa tar förbudet på allvar, rättsmedvetandet urholkas och ett redan överbelastat rättsväsende får hålla på och traggla med skitsaker.
.
Narkotikamissbruk leder till den hemskaste brottslighet sammanhängande med svårigheten att få tag i droger. Vi behöver en skarp och intelligent differentierad drogpolitik. Raka motsatsen presteras av våra politiker. De kan ingenting, vet ingenting och begriper ännu mindre, men nog fan skall de till varje pris skaffa sig makt att styra och ställa över människors privatliv. Det är bara värt förakt.
.
En anmärkning om den famöse gamle Nils Bejerot, vars framgång ju blev odelad. Denne hade en hel del skarpa kunskaper och kloka synpunkter, men hemföll samtidigt åt moralism och total ensidighet.
.
En effektiv drogpolitik ska naturligtvis bygga på en gedigen grundval av framför allt kriminologisk forskning, och inte som nu sker, på politikermaffians halvimbecilla slapptyckeri.
.
Känner någon till det gamla amerikanska alkoholförbudet, the Volstead act, och dettas följder i fråga om ett gigantiskt uppsving för alkoholbruk och organiserad brottslighet?
.
Vad kommentarer beträffar vore det givande med sakligt ärende. Aggressivt utbasunerade proklamationer om att jag tycker si och jag tycker så är av noll och intet värde så länge dessa inte understöds med skarpa argument.

Till Johan: Vad har det med det hela att göra? Antar att du hugger huvudet av samma människa om den somnar bakom ratten? Eller råkar skriva ett sms? Eller läser en karta? Det handlar väl om personligt ansvar?

Till Ramona Fransson: Om du skulle sätta dig in i ämnet så skulle du nog snabbt se att den absolut största nackdelen droger har idag är att de just är illegala. Precis som förbudstiden i USA banade vägen för svarta pengar så gör kriminaliseringen av droger att det finns en ekonomi som inte följer samhällets regler. Detta är även den slutsats som undersökningen beställd av engelska underhuset kom fram till.

Väldigt trött på människor som uttalar sig i denna fråga utan några egna erfarenheter. Det räcker att resa till Danmark för att se en helt annan inställning till droger. I de flesta delar av världen kan man skilja på bruk och missbruk. Dock inte i Sverige.

Skarpa eller åtminstone relevanta argument finnes: ber att få återkomma med dessa.

Ramona Fransson behagar skämta. Enda anledningen till att "knark" finansierar brottslig verksamhet och terrorister är dess legala status i konsumentländerna. Och våldtäkt på barn? Lite perspektiv, tack Jag har många gånger tänkt och sagt att det måste finnas något slags gräns på hur löjliga non sequiturs de skrikande moralisterna får lova att häva ur sig. Detta är vare sig första eller sista gången det händer. Resultatet av decennier av statligt subventionerad indoktrinering riktad mot en befolkning som inte vet annat än att godta allt auktoriteter säger som sanning. Skrämmande

Ramona, det är inte narkotika som förser kriminella med pengar - det är den idiotiska lagstifningen.

Om vanliga cannabisrökare kunde få röka lagligt så skulle inte vissa människor behöva komma i kontakt med även andra droger.

Sedan att du kallar det Carl skriver för en romantisering av droger är ju lite att ta i, han skriver endast fakta och nämner skillnaden mellan rekreationellt bruk och ett missbruk, något du ej tycks förstå.

http://en.wikipedia.org/wiki/Hard_and_soft_drugs
http://en.wikipedia.org/wiki/Effects_of_cannabis

mvh,
arthur

Rekreationellt bruk ?
Undrar just hur rekreationellt bruk av t.ex amfetamin ser ut ?

Jag levde i en lägenhet under två amfetaminister. Dom sov aldrig...eller jo det gjorde dom säkert men inte när jag var hemma. På nätterna kunde man vakna av glada tillrop som "din jävla hora" eller att det strävsamma paret släpade stöldgods över golvet. Det var ett helvete.

På universtitetet kom jag i kontakt med en kille som tidigare hade haft ett bra jobb på en av Sveriges större dagstidningar. Det visade sig efter ett tag att han var amfetaminist. På nära håll kunde jag under en tid följa förfallet. Paranoian som åt upp hans psyke. Möbler som slängdes i studentrumsväggen nattetid. Demoner och förföljesemani. Ändå hyllade han amfetaminet men ingen tog hans envisa försvar på allvar. Han förstod aldrig vilket intryck en mäninska som inte sovit på 5 dygn ger en annan människa. Hela han var en stor varningskylt och myten om den lycklige knarkaren gick en gång för alla i graven. Han hade för övrigt börjat med hasch för rekreationellt bruk...

Staten kan inte hålla på att flumma med utdelning av tyngre droger och legalisering. Inte heller kan man säga , jomenvisst det är ok att du provar för vi reagerar ju alla olika. Du kanske inte blir en tjackpundare bara för att Benge blev det, etc. Det handlar om ansvar och en försiktighetsprincip. Det är klart att politiker begriper att alla som testar droger inte slutar sina dagar med en injiceringsnål i armen, det handlar om att staten och medmänniskorna ska säga, "det var inte ok" och det var ingenting vi varken uppmuntrade eller möjligjorde !

Ramona och Johan, det är förbudet av narkotika som ger kriminella möjligheten till en stadig inkomstkälla i form av smuggling och langning. Det är förbudet av narkotika som förstör människors liv. Detta finns det stora forskningsrapporter som bekräftar, utförda av bl.a. Röda Korset, Världshälsoorganisationen, brittiska överhuset (House of Lords) och Kanadas senat, för att nämna några av de tyngsta namnen. Utredningarna är gjorda av kunnigt folk, och tar inte hänsyn till fördomar eller myter, utan tittar på droger ur ett vetenskapligt perspektiv. Det är fördomar som era, Ramona och Johan, som gör att den svenska narkotikapolitiken kan leva vidare utan vetenskapligt stöd.

Dagens droginformation är inte annorlunda mot dåtidens. Man demoniserar allt från cannabis till heroin och säger att om man rör detta ens en enda gång så kommer man att sitta med en spruta i armen under en bro om 5-10 år. När sedan våra barn och ungdomar upptäcker de s.k. lätta drogerna, som de kallas i bl.a. England, inser de att informationen är felaktig och har då lättare för att prova även tunga droger. För om de vuxna sa att lätta droger var livsfarliga, och de inte är det, så måste ju detsamma gälla för tunga droger?

Ett förbud av "knark" och en desinformation om detsamma kostar mer pengar, mer liv och mer lidande än vad knarket gör i sig. Läs på om detta om ni verkligen är rädda om era barn och ungdomar.
Utbilda er!
Bifogar en länk att läsa.
http://www.cedro-uva.org/lib/boekhout.swedish.html
Sid. 133 och framåt kan vara något att reflektera över.

Ramona och Johan, det är förbudet av narkotika som ger kriminella möjligheten till en stadig inkomstkälla i form av smuggling och langning. Det är förbudet av narkotika som förstör människors liv. Detta finns det stora forskningsrapporter som bekräftar, utförda av bl.a. Röda Korset, Världshälsoorganisationen, brittiska överhuset (House of Lords) och Kanadas senat, för att nämna några av de tyngsta namnen. Utredningarna är gjorda av kunnigt folk, och tar inte hänsyn till fördomar eller myter, utan tittar på droger ur ett vetenskapligt perspektiv. Det är fördomar som era, Ramona och Johan, som gör att den svenska narkotikapolitiken kan leva vidare utan vetenskapligt stöd.

Dagens droginformation är inte annorlunda mot dåtidens. Man demoniserar allt från cannabis till heroin och säger att om man rör detta ens en enda gång så kommer man att sitta med en spruta i armen under en bro om 5-10 år. När sedan våra barn och ungdomar upptäcker de s.k. lätta drogerna, som de kallas i bl.a. England, inser de att informationen är felaktig och har då lättare för att prova även tunga droger. För om de vuxna sa att lätta droger var livsfarliga, och de inte är det, så måste ju detsamma gälla för tunga droger?

Ett förbud av "knark" och en desinformation om detsamma kostar mer pengar, mer liv och mer lidande än vad knarket gör i sig. Läs på om detta om ni verkligen är rädda om era barn och ungdomar.
Utbilda er!
Bifogar en länk att läsa.
http://www.cedro-uva.org/lib/boekhout.swedish.html
Sid. 133 och framåt kan vara något att reflektera över.

Alltid kul när folk tror sig veta vilka erfarenheter jag har av knark. Drogromantiken är en illussion som krackelerar fortare än rosor vissnar om hösten. SLuta gnäll på att det är lagarna som stoppar friheten för de som vill knarka. Tack och lov är det lagarna som stoppar skiten. Hade tobak och sprit uppfunnits idag hade även detta gått under lagen om droger. Jag är ingen moraltant men jag är jävlligt irriterad över den romatiseringen som görs knark.

Knark gynnar bara brottslighet, förstör familjer och för inget gott med sig. Om du på något sätt behöver någon form av knark på grund av sjukdom ska det ske under läkarkontroll som det redan görs idag. Du ska ta mig fan inte kunna handla knark som ett paket smör på ICA!

Jösses spriten och tobaken är laglig och hur bra tycker du att människan kan ta ansvar för det som är lagligt?
Mvh
Ramona

Zappa sa...Frank Zappa alltså...att det är ok om musiker, författare och konstnärer drogar. MEN när advokater, politiker och ingenjörer börjar med kokain - då ligger vi risigt till allihop. Ligger nåt i det.

Alltså: börja med stickprov på riksdagsledamoterna och på kostymerna runt Stureplan.

Eller som en gammal haschpolare sa ( han är död):
"Alkohol är förmodligen den farligaste av droger"

http://goterminnen.blogspot.com/2008/11/drogtesta-mona-sahlin_27.html

Tja jag vill se lyckosamhället med fritt knark. Barnfamiljen som försöker gå ut med sina barn snubblande över kanyler, överdoserade knarkare. O dem som kan betala sig fria från det fria knarksamhället genom att bygga skyddsmurar. Vi andra får leva i ert knarkparadis.

Alla som testar en drog blir inte en beroende pundare. 95% håller det på en rimlig nivå, t.ex. att röka hasch två dagar i månaden. (Och ja, tro mig, det är långt fler som utnyttjar droger i rekreationellt syfte).

Ni äldre moralister, ni skulle förvånas hur många omkring er är s.k. dödsknarkare :)

Om man skulle tillåta innehav för eget bruk samt tillåta odling av cannabis t.ex. skulle detta ju garanterat minska brottslighetens förtjänst av pengar.

Hjälp jag är på väg att bli beroende!
Jag tillbringar alldeles för mycket tid framför dator så jag får skuld känslor.
Det jag vill komma till är att människan har lätt för att skaffa sig beroende. Det finns fysiskt, psykiskt och biologiskt beroende, vi kan bli spelberoende och beroende av att motionera för mycket mm.
Alla dessa beroende är förstås olika skadligt för personen själv och omgivningen.
Jag håller inte med något av inläggen.
Vi kan inte bra förbjuda, fördöma och utvisa människor ur samhället.
Samtidigt bör man tänka på att människan har en viss tendens att skaffa sig beroende i olika former och förbud från samhällets sida kan fungera som en effektiv broms.
Skulle vilja att man tänker på varför skaffar sig människor olika beroenden, varför kan inte människan hantera saker och göra det "lagom" mycket.
Jag har själv inga självklara svar men det är kanske där man ska titta i stället för legalisering eller förbud.

Rekreationellt bruk ?
Undrar just hur rekreationellt bruk av t.ex amfetamin ser ut ?

Jag levde i en lägenhet under två amfetaminister. Dom sov aldrig...eller jo det gjorde dom säkert men inte när jag var hemma. På nätterna kunde man vakna av glada tillrop som "din jävla hora" eller att det strävsamma paret släpade stöldgods över golvet. Det var ett helvete.

På universtitetet kom jag i kontakt med en kille som tidigare hade haft ett bra jobb på en av Sveriges större dagstidningar. Det visade sig efter ett tag att han var amfetaminist. På nära håll kunde jag under en tid följa förfallet. Paranoian som åt upp hans psyke. Möbler som slängdes i studentrumsväggen nattetid. Demoner och förföljesemani. Ändå hyllade han amfetaminet men ingen tog hans envisa försvar på allvar. Han förstod aldrig vilket intryck en mäninska som inte sovit på 5 dygn ger en annan människa. Hela han var en stor varningskylt och myten om den lycklige knarkaren gick en gång för alla i graven. Han hade för övrigt börjat med hasch för rekreationellt bruk...

Staten kan inte hålla på att flumma med utdelning av tyngre droger och legalisering. Inte heller kan man säga , jomenvisst det är ok att du provar för vi reagerar ju alla olika. Du kanske inte blir en tjackpundare bara för att Benge blev det, etc. Det handlar om ansvar och en försiktighetsprincip. Det är klart att politiker begriper att alla som testar droger inte slutar sina dagar med en injiceringsnål i armen, det handlar om att staten och medmänniskorna ska säga, "det var inte ok" och det var ingenting vi varken uppmuntrade eller möjligjorde !

Jahopp. Ska man då förbjuda ritalin och concerta som skrivs ut till människor med ADHD? Det är amfetamin i dessa piller! Och det är ju för fan samma människor som blir amfetaminister - människor med adhd, för att det stabiliserar dem socialt och gör att de kan fokusera.

Hur kan man i ena stunden bötlägga eller fängsla en person för bruk av en substans som man i nästa stund skriver ut till dem som "medicin" (någonting bra). Hur går det till rent etiskt, att etablera en sådan ordning? Det ÄR INTE etiskt.

Oscar med anhang, jag är ingen ängel. Jag har pluggat på collage i USA, jag har rest och "festat" över hela världen, men jag har också öppna ögon samt ett livligt intellekt och har sett all skit som finns i bakvattnet av droger. Att ens försöka "romantisera" eller bara nedtona narkotikans negativa sida är inget annat än naivitet. Det räcker gott med alkohol och andra legala substanser om man behöver njuta eller fly världen (dessutom betalar man skatt till staten då..) Sluta leka drogromantiker och filosofer, ni väger allt för lätt för det!

Johan - då har du valt väg och borde väl vara nöjd med det?

anne skåner, Jan,
rekreationellt bruk av amfetamin kan till exempel vara att dra en lina eller två på en fest. Stanna uppe hela natten och ha kul. Sen sova ut ordentligt. Så till exempel. Eller sätta sig och pyssla med en sak ett par timmar. Man blir helt inne i det. Kanske inte allas grej men därifrån är det en lång väg till Jans missbrukargrannar.

Hur många gånger ska man behöva påpeka skillnaden (på en och samma webbsida)? Eller ni kanske fördömer Systembolaget också? Står ni på ICA och pratar om era missbrukargrannar när folk köper folköl?

Ett samhälle med vissa droger legaliserade leder inte alls till total dekadens och samhällets förfall. Vi lever nämligen i det samhället redan. Ett samhälle med legal cannabis hade bara inneburit att istället för att bara kunna nyttja en drucken drog (som gör dig bekymmersfri (ibland), tillfälligt korkad och utom kontroll, ibland aggressiv) hade du kunnat röka en annan drog (som gör dig helt bekymmersfri, tillfälligt korkad men vänlig och oftast med kontrollen i behåll). Våldsstatistik hade gått ner nått så enormt om bara en del stannade hemma och rökte istället för att gå ut och supa på krogen. Moralisternas bittert betalade skattepengar (som de tror går till missbukare) hade, istället för att gå till sjukvård och extra polislöner, kunnat gå till kommunpamparnas sommarhus.

Jan, bara för att du bodde under två tunga missbrukare och kände en tredje betyder det inte att man inte kan ta amfetamin utan att förfalla. Jag undrar hur många av dina jobbkompisar och studiekamrater som vid något tillfälle tagit amfetamin utan att du visste om det. Något du inte visste om eftersom de brukade, inte missbrukade.

anne, Jan
Rekreationellt bruk av amfetamin kan tillexempel vara att ta lite och stanna uppe och festa hela natten. Värsta kul, sen går man hem och sover ut och går vidare. Eller att ta lite och sitta och snöa in på någon syssla i några timmar. Också kul, inte missbruk.

Att du har bott under två missbrukare och kände en tredje har jag svårt att få ihop med att alla som tar amfetamin blir missbrukare. Det har ingen korrelation. Du kanske inte tror dig ha erfarenhet av enbart brukande amfetaminbrukare eftersom du inte ens märkt att de brukar/brukade/brukat. Det kan nog vara en och annan jobbkompis eller studiepolare.

Precis som alla andra är ni också stöpta i den overkliga allt-eller-inget-mentaliteten i Sverige (snarare dödsmissbruk-eller-fredagsfylla) men kom igen. Bruk är inte missbruk. Eller ni kanske fördömer Systembolaget också? Står du och berättar om dina missbrukargrannar för folk som köper folköl på ICA också?

Ett samhälle där vissa droger är lagliga behöver inte alls leda till allmän dekadens och samhällets förfall. Vi lever ju i det samhället redan. Skulle weed legaliseras hade det helt enkelt inneburit att vissa istället för att alltid dricka droger vid berusningstillfällen hade kunnat röka droger vid dessa berusningstillfällen istället. Våldstatistiken hade sjunkit något enormt och moralisternas (kan man kalla okunskap och blind auktoritetstro för moral?) bittert betalade skattepengar (som de fått för sig går till missburkare?) hade kunnat gå till kommunpampars sommarhus istället för sjukvård och helgernasmpolisinsatser.

Det verkar som att vissa fått för sig att droger som marijuana eller kokain skulle vara nån slags samhällsproblem. Så är det naturligtvis inte. Vi har några tusen tunga narkomaner i landet och dom måste vi naturligtvis försöka hjälpa. Men att utmåla alla former av droger (utom vår kära alkohol) som den store satan, något som risker att förgöra oss, är bara löjligt.

Ps. Detta betyder naturligtvis inte att jag skulle förespråka nån form av legalisering, det var bara ett konstaterande av faktum. Ds.

Väl skrivet Carl Michael.

Som tillägg till Snälla och kommentar till Jans inlägg om amfetamin.

Det är inte bara amfetaminliknande läkemedel som skrivs ut i dagens Sverige (läkemedel innehållande metylfenidat). Utan även Metamina (dvs, dexamfetaminsulfat; amfetamin kort och gott). Det fungerar bra enligt vetenskapliga undersökningar för personer med ADHD (ADD) och damp.

Som tillägg till Snällas kommentar ang. Jans erfarenheter av amfetaminister:

Inte bara amfetaminliknande läkemedel (metylfenidat) skrivs ut till personer med ADHD (ADD) och damp. Utan även metamina som i grund och botten är - just det; amfetamin. Det fungerar bra enligt vetenskapliga undersökningar och är knappast obeprövat.

Som medlem i MDMA-generationen finner jag dagens drogpolitik mer och mer orimlig. Substanser som tas på helger, i rekreationellt syfte, utan att leda till samhällsförstörelse såsom misshandel eller skadegörelse, ger påtagliga rättsliga påföljder för användare, och detta känns nästan overkligt. Tanken på att det man gör är att "knarka" och att man riskerar fängelse känns faktiskt absurd. Att politiken så tydligt skiljer sig från vetenskapliga resultat förstärker denna känsla.
Att bli kallad för drogromantiker är också ett påhopp som heter duga. Och lika lite som jag skulle köra bil onykter skulle jag göra det drogpåverkad (fastän jag i ärlighetens namn tror att jag skulle köra bil bättre på amfetamin än alkohol). Alla som har tagit en lina känner hur gränsen passeras, och rädslan/nervositeten finns där. Den avtar, men försiktigheten är närvarande, åtminstone hos alla jag känner. Ingen vill bli "tjackpundare" - de man träffar (för att kunna köpa droger) är sorgliga figurer. Om det är så att vissa har lättare att släppa försiktigheten är det förmodligen för att brukandet är så problemfritt att man nästan slutar tro på varningsbudskapen. Som tidigare påpekats har man skrikit "varg" lite för högljutt för att tas på allvar. Vilket är väldigt synd och problematiskt för de som faktiskt fastnar. Gör man det är jag övertygad om att det är ett helvete, och då förtjänar man skattebetalad vård - precis som jag betalar skatt för att vissa fåntrattar som på vaxade plankor och farandes ner för snöbeklädda berg bryter sina ben. De åker för övrigt skidor i rekreationellt syfte, antar jag.

Alltså, en nyanserad debatt, fri från osakliga myter, med siktet på att vi alla ska kunna känna oss välkomna och betrodda i vårt land. Oberoende av våra rekreationella vanor.

Var de därför Marklund ljög?

Här var det många kommentarer minsann, orkar inte ens läsa dem. Men det är klart ... när småbarnsföräldrar sätter hjälm, armbågs- och knäskydd på sina barn när de ska leka, så måste ju framtiden te sig ganska tröstlös. Barn får ju idag inte leka riktigt ... utan vuxeninblandning, barnvakter,'nannys' dagisfröknar, lektanter ska hela tiden lägga sig i barns 's.k. utveckling. Inte konstigt då att flickor och pojkar i 12-13-årsåldern börjar intressera sig för 'förbjudna' saker. Har man missat hela barndomen, så vill man väl ta igen det på något vis när man börjar kunna tänka egna tankar om framtid. Stackars barn, säger jag. Själv har jag fastnat för drogerna alkohol och nikotin. 'En whisky på kvällningen är bra' säger min hjärtläkare. 'Nikotin är helt förkastligt för din del' säger han sedan med emfas. Men min barndom var det inget större fel på. Fan va vi lekte! Och fan va kul vi hade! Troligen därför som jag aldrig behövt prova något starkare. Tack för det. Den är ju dyr också... den där skiten.

Viktorianerna satte inte strumpor och kjolar på möbler av sexualrelaterade skäl. Man ska inte tro på allt som man läser på nätet. :)

Värt att nämna är också att det är fullt möjligt att vara "drogliberal" (i betydelsen "att tycka att tobak och alkohol är minst lika farligt som till exempel cannabis") utan att själv vara en knarkare - eller ens ha provat olagliga droger.

Jag förespråkar inte drogbruk, utan är snarare emot både rökning och alkoholbruk. Jag varken röker eller dricker själv, än mindre tar olagliga droger. Men jag anser att den som själv väljer att röka eller dricka måste få göra det - så länge det inte får negativa följder för någon annan människa. Frågan jag säller mig är om cannabis drabbar omgivningen värre än vad sprit gör. Vad tycker ni?

Andreas,
Cannabisbruk (inte eventuella bieffekter av försäljningen) är inte i närhet så skadligt för omgivningen som alkohol. Hur skulle det kunna vara det?

De negativa effekterna av alkohol borde väl vara personskador pga fylla (självförvållad), personskada pga aggressivitet, olika materiella skador samt alkolism och dess sociala skador på samhället och närstående.

Cannabisbruk skulle inte i närheten ge samma fysiska skador, något alla som rökt på inser. Man har bättre koll på sin kropp, man är ofta för bekväm för att stimma och man är nästan alltid positiv i sinnet (till skillnad från alkoholens aggressivitet hos många män). Ett missbruk kan däremot också göra social skada på exempelvis familjer, antar jag, men gissar att det inte heller vore i samma utsträckning.

Intressant diskussion nu. Jag har all respekt för folk som inte gillar droger så länge som de respekterar att andra kanske gillar dem. Tråkigt och skrämmande att de flesta har blivit så indoktrinerade att de tror sig ha full koll på ett ämne som de i själva verket inte vet så mycket om.

Oj, om knarkmotstånd innebär gammalluthersk moralism är jag sannerligen en stolt moralist. Moralism är ett klart undervärderat fenomen idag. Samtidigt tvivlar jag inte på det Carl-Michael Edenborg hävdar, narkotikabruket bland svenska författare är relativt stort. Det stämmer ganska väl in av min bild svensk samtida poesi, ett fullkomligt bottenskrap. Nej, hårda straff och massiva kontroller är ändå vägen framåt. Narkotika och narkotikaförespråkare ska hållas stången.

Jag undrar bara varför man behöver droger??...Är livet så jävligt?

Har själv erfarenhet av amfetamin och cannabis. Medan jag inte saknar det förra ett dugg händer det ibland att jag blir sugen på en pipa. Mest för att sitta för mig själv och lyssna på musik, vilket är en helt ljuvlig upplevelse som är omöjlig att beskriva för någon som inte själv har den erfarenheten. Förmodligen för att det är en så abstrakt upplevelse. George Martin sade att han inte var imponerad av the fab four när dom kom påtända till studion men som artikelförfattaren påpekade så är det trots allt troligt att deras erfarenheter färgade av sig i deras musicerande. Sen var det för all del rätt trvligt att i glada vänners lag bara sitta och skratta tillsammans. Det stora problemet är att det är mest pundare som säljer cannabis för att finansiera sitt eget tyngre missbruk. Hade man däremot sluppit handla sitt gräs eller hasch hos dessa så hade risken för grövre missbruk och tyngre droger minskat.
De flesta hade antagligen varit nöjda med att bara röka nån enstaka helg då och då. Inte blir man mer fast på detta än att dricka ett par glas vin var eller varannan fredagkväll. Dom som är så fanatiskt emot det har säkert vänner och bekanta som just brukar och inte missbrukar. Dom vet bara inte om det för att det innebär en massa negativiteter om man man talade om det. Med deras resonemang borde man förbjuda bilar, dessa leder bevisligen till en hel del olyckor. F ö har vi ett ord som blivit populärt på senare år, nämligen uttrycket trygghetsnarkomani, något jag blev påmind om när jag läste inlägget om cykelhjälmar och knäskydd. Det har gått alldeles för långt med det där. Låt folk själva ta ansvar för sina egna liv och kroppar. Att det blivit så här har Socialdemkraterna med sitt nästan sekellånga regeringsinnehav stor skuld i. Dom vill helst kontrollera medborgarna från vaggan till graven.

Intressant hur inga kommentarer beror faktum att Sveriges narkotikapolitik orsaker fler dödsfall i heroinmissbruk än något annat Europeiskt land. I ett sådant socialt och kulturellt homogent land som Sverige behövs nog knarkare för att få alla Svenssons att känna sig lite "bättre", och för att få den kolosalt illa fungerande polismyndigheten att prestera över huvudtaget.
Vad gäller insatserna för att tabubelägga droger hos ungdomar, skulle de flesta faktiskt chockeras av hur illa skolan och polisen sköter den uppgiften. Med tanke på populär kulturens ökade inverkan på dagens ungdomar, kan antidrogpropagandan betraktas som obefintlig.
- en kött-, rök-, TV-, alkohol- & drogfri "romantiker".

"när poliser, socialarbetare och lärare besöker småbarn och visar diabilder [...] av döda heroinister på skitiga toalettgolv, samtidigt som de förklarar att så går det om man provar hasch, så kan man lugnt säga att de bidrar till ett ökat intresse för denna avgrund."

På mig fungerade sådana informationskampanjer ändamålsenligt. Jag har aldrig prövat illegal narkotika.

Carl-Michael Edbenborg försöker hävda att "rekreationellt bruk" skulle vara accepterat bland de flest medan missbruk inte.

Edenborg måste ha ett väldigt smal urval; den ytterst lilla minoritet som själva knarkar.

Inte heller "rekreationellt" bruk är accepterat av de flesta. Och avsett adjektivet så är allt bruk kriminaliserat och bör så förbli.

"Kokainförfattaren Sigmund Freud"

Det är mycket ärligt att tala om Sigmund Freud som kokainförfattare och inte som vetenskapsman.

De som har förstått grunderna i vetenskapsteorin vet nämligen att psykoanalysen inte är annat än metafysiska spekulationer och på sin höjd en "pseudovetenskap".

Antar att detta är en generationssak precis som fildelning. Jag rör mig i Sthlms kulturliv med många av Sveriges främsta kulturarbetare från min generation(32 år gammal) som mina vänner. Musiker, skådespelare, författare, regissörer, journalister, konstnärer osv osv. I stort sett alla de umgängeskretsar där jag rör mig så är brukandet av droger helt accepterat och något alla gör. Det är liksom igen grej. Det finns ingen som jag känner som har tagit bruket till missbruk och den enda baksidan på det hela är att man måste få tag i det via "kriminella personer".

Själv har jag brukat droger i ungefär 13 år och det har på väldigt många sätt berikat mitt liv. Jag har inga som helst planer på att sluta och jag har likt alla stora undersökningar insett att de värsta drogerna är de som är helt accepterat att överdosera varje helg.

Till Jocke A som undrar om livet är så jävligt att man behöver droger undrar jag om ditt liv är så jävligt att du behöver lämna hemmet? Du har ju allt du behöver? Varför skall du ta dig ut i världen för att vidga dina vyer? Vad har du att lära av att befinna dig i en annan kultur där en annan sinnesstämning råder?