Därför är Mikael Damberg olämplig som S-ledare

Under de senaste dagarna har Mikael Damberg seglat upp som en huvudkandidat i den socialdemokratiska partiledardiskussionen. Bakom sig har han bland annat Stockholms län, som han själv är ordförande för, och Aftonbladets ledarsida som har blivit kampanjmakare för diverse kandidater.

Att välja Mikael Damberg till partiledare vore emellertid ett stort misstag. Han har prövats som ledare, det var inte särskilt länge sedan och resultatet förskräcker.

Mikael Damberg var ordförande för SSU åren 1999-2003. Detta är en del av den period som ledande SSUare idag beskriver som "de mörka åren" - det vill säga det decennium som SSU leddes i ordning av Niklas Nordström, Mikael Damberg och Ardalan Shekarabi.

Perioden karakteriseras av segdragna interna strider, utbrett medlemsfusk, fiffel med interna ekonomiska medel, ignorerande av stadgar, valfusk i ombudsval och trixande med valkretsar för att rigga majoriteter på kongresserna. Till slut exploderade detta i en medieskandal - Ardalan Shekarabi tvingades avgå efter att ekonomiska oegentligheter avslöjats, medlemsregistret rensades (16000 medlemmar försvann) och en kompromiss syddes samman som möjliggjorde en läkningsprocess i förbundet. Men Damberg lyfte under sina år inte ett finger för att läka förbundet. Tvärtom. Han lämnade bakom sig ett förbund i kaos, sönderslitet av konflikter och intriger.

Damberg valdes av en kongress 1999 vars majoritet hade riggats genom ett utbrett valfusk under ombudsvalen. I ett av de mest flagranta exemplen hade 66 valsedlar i ombudsvalen i en valkrets tillförts efter att valet avslutats, samtliga förseglade kuvert från det avgörande röstmötet hade öppnats innan rösträkningen och i en av vallokalerna hade en person i securitasuniform (det visade sig senare att han inte var i tjänst, utan hade i strid med lagen dragit på sig sin uniform på fritiden!) delat ut färdigigenklistrade valkuvert till röstande, som i vissa fall inte ens kunde sitt personnummer - sannolikt röstade de under falskt namn. I just denna valkrets förändrades ombudsfördelningen så att åtta ombud slog om till att stödja Mikael Damberg. Räknas allt fiffel och alla manövrar samman blir nettoeffekten, lågt räknat, omkring 15 mandat till Dambergs fördel. I ordförandeomröstningen vann han med två rösters marginal.

Mikael Damberg var naturligtvis väl införstådd i på vilka premisser han blev vald - utan fusk i ombudsvalet, hade SSU:s ordförande 1999 hetat Luciano Astudillo. Detta vet alla, inte minst de som arbetade nära Damberg. Hans närmaste man - "Dambergs kampanjgeneral" som han brukade kallas - sammanfattade ett par dagar efter valet resultatet med orden: "Det är härligt att vinna en kongress på ärligt vis, men ännu härligare är det att vinna en kongress på oärligt vis.".

Men minst lika allvarligt är hur Mikael Damberg sedan ledde förbundet. Trots fina ord om att han önskade ena förbundet, fortsatte han på den av Nordström inslagna vägen, i syfte att konsolidera sin sköra maktbas, som i realiteten utgjordes av en minoritet av medlemmarna. Det måste undvikas att nästa kongress skulle bli lika jämn. Ett av de första exemplen på denna strategi var när han plötsligt efter kongressen, med den lilla majoritet som han hade i förbundsstyrelsen, drev igenom att förändringarna i stadgarna som genomförts i stor enighet på kongressen och som syftade till att komma till rätta med medlemsfifflet, inte skulle börja gälla förrän ett år senare. Fram till 1999 hade nämligen gällt att en person kunde räknas flera gånger om denna person var medlem i flera klubbar. Genom att dubbel- och trippelansluta medlemmar i olika klubbar kunde man teoretiskt skapa ett oändligt antal ombud till distriktskongresserna och därmed förändra majoritetsförhållandena. Den nya stadgan avskaffade denna möjlighet. Emellertid drev Mikael Damberg igenom att fördröja införandet av denna stadga. Det fick han förvisso inte göra, stadgarna hade justerats omedelbart av kongressen och kongressens beslut gäller över förbundsstyrelsens, men det struntade han i. Orsaken var att han ville använda distriktskongresserna under våren 2000 för att straffa de distrikt som stött hans motkandidat och om möjligt byta ut misshagliga distriktsledningar - och detta kunde han endast göra om han hade möjlighet att trixa med majoritetsförhållandena på distriktskongresserna, och det förutsatte i sin tur att de gamla stadgarna fortsatte att vara i funktion.

Det mest drastiska försöket att straffa distriktsledningar som motsatt sig Damberg som ordförande gjordes mot Skåne.

Där hade den minoritetsgruppering som stött Damberg inför kongressen i samarbete med den nya förbundsledningen planerat en kupp genom att ansluta sina medlemmar ett stort antal gånger. På pappret hade 714 medlemmar tillkommit, men i realiteten var det endast 25 nya medlemmar som tillsammans med gamla medlemmar anslutits i ett stort antal nyskapade papperskubbar. Med den gamla stadgan generades 68 nya ombud till distriktskongressen och ett säkert maktövertagande, med den nya stadgan skulle ett (1) nytt ombud generas och oförändrade majoritetsförhållanden.

Nu skulle man kunna tro att detta uppenbara medlemsfiffel var för mycket att svälja för Mikael Damberg. Men icke. Han skickade rentav sin förbundssekreterare, Lena Hallengren, till Skåne för att tvinga distriktet att följa den gamla stadgan. Jag var en av Skånes representanter vid detta möte. Hon avvisade varje kompromiss och krävde att de 25 nya medlemmarna skulle räknas som om de vore 714. Med stöd av tunga skånska socialdemokrater, framhärdade dock skånedistriktet och förbundsledningen fick till slut vika sig. Men episoden visar på hur Mikael Damberg försökte straffa dem som inte röstat på honom. Det är knappast ett beteende som man förväntar sig av en person som talar i termer av att ena - det talade han om då och det talar han ju om idag.

Ett annat exempel är vad som hände på kongressen 2001. Mikael Damberg och Lena Hallengren är nämligen de enda SSU-ledarna i förbundets historia, som valts inför en halvtom plena. Omkring hundra ombud (av 249) lämnade kongressen när förbundsledningen skulle återväljas. Bakgrunden var att Mikael Damberg inlett kongressen med att bryta den överenskommelse som gjordes före ordförandevalet 1999 och som garanterade att den förlorande sidan skulle få sex mandat i förbundsstyrelsen. Överenskommelsen gjordes på premissen att den skulle gälla så länge den vinnande ordförandekandidaten satt kvar.

Men på kongressen 2001, förklarade Damberg helt sonika att hälften av minoritetsfalangens representanter skulle slängas ut, samtidigt som han försökte spela bort LO:s mandat i förbundsstyrelsen. Minoriteten (som alltså utgjorde omkring 100 ombud av de 125 som krävdes för en majoritet) tvingades successivt att gå på reträtt, men till slut stod man vid sitt sista krav som hängdes upp kring att Lina Afvander skulle sitta i förbundsstyrelsen, detta kunde man inte vika ifrån; i utbyte erbjöd sig minoritetens representanter (jag var en av dessa) att förnedra sig och framföra sitt oförbehållslösa stöd till Damberg och Hallengren från talarstolen. Detta var också innebörden i den kompromiss som dåvarande partisekreterare Lars Stjernkvist utarbetade efter att han anlänt till den krisande kongressen. Kompromissen accepterades av minoriteten.

Damberg hade att möta minoriteten eller att väljas inför halvtom plena - något som vi förklarade för honom. Han avvisade kompromissen. Han föredrog att väljas av en halv kongress och inte ta den utsträckta handen att faktiskt få stöd av minoriteten och därmed från en enig kongress, hellre än att låta en person sitta i förbundsstyrelsen som han visste skulle bli en av kandidaterna när han själv skulle avgå.

Under de år som Mikael Damberg ledde SSU accelererade medlemsfifflet, det var en tickande bomb som han lämnade över till Ardalan Shekarabi, som även han fortsatte att springa med den tickande bomben i ett SSU som nu var helt sönderslaget av konflikter. Men inte bara medlemsfifflet låg på en nivå som hela tiden vara nära att brisera, utan också hanteringen av förbundets ekonomiska resurser var en tickande bomb.

Mikael Damberg använde exempelvis de centrala pengarna i den s k verksamhetsutvecklingsfonden till att betala de klubbar, kretsar och distrikt som röstat på honom. Under de inledande åren gick tre av fyra kronor från denna fond till de som Damberg brukade beskriva som "mina distrikt". Men till slut gick man för långt. Det visar historien om de pengar som överfördes, officiellt till ett integrationsprojekt, men i verkligheten till att finansiera Ardalan Shekarabis kampanj för att få efterträda Damberg. Enligt Dagens Nyheter och Uppsala Nya tidning gick pengarna till kontokort, utställda på Shekarabi och ytterligare en person. Det avslöjades också att dessa pengar, som var avsedda för integrationsarbete, istället gått till restaurangnotor, resor och spritinköp. Pengarna överfördes under tiden som Damberg var ordförande för förbundet. Dessa två tickande bomber exploderade efter att Damberg avgått, men det var under hans och Nordströms tid som de började ticka.

Under Dambergs år vid makten sänktes också taket i den interna debatten. På de gemensamma arrangemangen, som vallägret 2002, försökte exempelvis förbundsledningen upprätthålla kontroll över informationsflödet, bland annat genom att motarbeta att distrikten anordnade egna föreläsningar. Man försökte också begränsa hur medlemmar uttryckte sig. Exempelvis ansåg Damberg att en banderoll med texten: "För en socialistisk världsordning" borde tas ner och när den sedermera blev vandaliserad (!) av personer från Dambergs hemdistrikt, så var det visserligen illa, men den var ju så provocerande, menade Damberg.

Detta var i sanning "mörka år", som dagens SSU:are arbetat länge med att städa upp efter och för att läka samman de sår som uppstod i organisationen.

Nu kommer naturligtvis invändningar av typen. Var ni inte lika goda kålsupare? Du själv då? Vad gjorde du? Vad gjorde den s k vänstern?

För det första var den s k vänstern inte lika goda kålsupare. Vi gjorde saker som jag idag ångrar, men vi var inte i närheten av de övergrepp som Mikael Damberg och flera andra gjorde sig skyldiga till. För det andra så spelar det inte lika stor roll idag. Varken jag eller någon annan av de som eventuellt träffas av en sådan invändning, kandiderar till partiledare. Så invändningen är faktiskt irrelevant, i vart fall i detta sammanhang.

En annan invändning som eventuellt kommer är, att det var andra i Dambergs närhet som gjorde detta. Eller att han var tvingad av "sina distrikt". Jag tvivlar på att det var så, men även om så var fallet, så uppstår frågan: kan man ha en ledare som är så svag att han inte kan stå emot, när myglare och trixare sätter igång och bryter mot såväl organisationens stadgar som moraliska regler?

En tredje invändning kommer kanske att vara att han kan ha ändrat sig. Det är möjligt, men det är för det första bara åtta år sedan han betedde sig så här. För det andra kan vi ju inte veta om han verkligen har förändrats. Däremot vet vi med säkerhet att om samma metoder som karakteriserade hans ledarskap i SSU får slå rot i partiet, så kommer det att gå illa.

Slutligen, låt säga att han har förändrats. Då har han fortfarande det emot sig, att alla dem som han under sin ordförandeperiod 1999-2003 försökte straffa för att de inte röstat på honom, kommer att fortsätta att misstro honom. Kan man välja en ordförande som misstros av så många? Kan ett parti som är så skadeskjutet som det socialdemokratiska är idag, ta en sådan risk?

Tony Johansson i Lund (1 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/33331

19 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Fusk och fiffel. Låter perfekt för att representera S.
Man bör ju ha en ledare som är representativ.

Permalänk | Anmäl #1 jan fylke, 2011-02-22, 15:20

Att tvätta sin smutsiga byk offentligt brukar visa på ånger eller åtminstone ett försöka att förklara vad det var som hände som blev så fel. Istället så förklarar bara Tony Johansson än tydligare varför Socialdemokratin är ett jävla skämt och dess representater bör hållas så långt ifrån regeringsställning som bara är möjligt.

Pinsamt att läsa.

Permalänk | Anmäl #2 Per Tjernberg, 2011-02-22, 15:26

Startinlägget påminner lite om den enbilds seriestripp en känd svensk tecknare gjort.
Två politiker går bredvid varandra, den ene säger till den andre:
- Kamrat, hur är det möjligt att vi kan sitta kvar vid makten trots allt fusk, allt fiffel, båg och lögner..
- Kanske just därför, kamrat, kanske just därför....
(ska se om jag hittar bilden..)

Permalänk | Anmäl #3 Stig E-k, 2011-02-22, 16:48

Vill minnas att under Ardalan Shekarabi, som nu sitter i kriskommisionen, lurade SSU svenska folket på pengar genom uppblåsta medlemssiffror. Bedragare utreder andra bedragare.

Permalänk | Anmäl #4 t, 2011-02-22, 16:58

Dessa anklagelser är allvarliga och jag ser dem som totalt irrelevanta. Mikael Damberg är en uttalad demokrat och jag har svårt att tro att Socialdemokraterna skulle tillåta honom att sitta i riksdagen om detta var sant. Det jag har hört från Damberg är att han aktivt slåss MOT högerkorruptionen och de fascistoida metoder som Alliansen myglar och säljer våra tillgångar till redan rika.

Jag skulle inte bli förvånad om det visar sig att skribenten bakom denna artikel i gentligen är ett blåmodde från östermalm/djursholm/täby som känner sig hotad av att Socialdemokraterna återigen kommer igen och sparkar ut alla borgarbrackor från riksdagen och avskaffar deras subventionerade slavkraft i form av ROT RUT och Fas III.

Jag hoppas på Damberg, han kan säkert göra att S återigen kommer över 40% gränsen.

Permalänk | Anmäl #5 Ali K, 2011-02-22, 17:16

socialdemokratins problem består, tycks det som, att det å ena sidan består av en liten kärna idealister som lever kvar i det tidiga nittonhundratalet och som fortfarande tror på en socialistisk världsordning, och å andra sidan större gäng amoraliska opportunister som identifierar sig som medelklass och som är socialliberalt borgerliga (lite Gordon Brown vs Tony Blair). Den förra gruppen, socialisterna, är också de flesta genuint medelklass, men har kanske föräldrar i rörelsen, och har växt upp med socialdemokratins symbolik, röda flaggor och internationalen, ett symbolspråk som de flesta av dagens svenskar associerar med Sovjetunionen. På toppen domineras partiet av de socialliberala, men dessa hålls tillbaka, precis som hela oppositionen, av socialisterna. Damberg valde kanske sossarna för att det var säkraste vägen till makten på den tiden, även om han egentligen, precis som de flesta andra ledande sossar, egentligen är helt enig med alliansen i de flesta frågor. Han visste att man inte kan vinna val med sovjetretorik och tog till macchiavelli-metoder för att nå sitt primära mål: den politiska toppen. Sannolikt är Damberg och många andra opportunister rätt bittra över att de satsade på fel häst, för med dessa splittring lär sossarna vara uträknade under lång tid framöver, kanske för alltid.

Permalänk | Anmäl #6 Johan Åhlen, 2011-02-22, 17:16

"Sannolikt är Damberg och många andra opportunister rätt bittra över att de satsade på fel häst, för med dessa splittring lär sossarna vara uträknade under lång tid framöver, kanske för alltid."

Vad snackar du om? S kommer tillbaka. Självklart går det dåligt nu när de inte har någon partiledare. Damberg kan återigen ena och förstärka S position. Jag hörde själv flera politiska experter, som Göran Greider som tror att S kommer vinna valet 2014 utan problem. Alliansen är den största myglarpartiet som någonsin funnits, och det kommer väljarna genomskåda. Alliansen satsar endast att rusta upp rikemansförorter, medan vi arbetare får leva i förorter som har dåligt underhållna bostäder med kackerlackor, mögel, trasiga hissar, klotter, inga jobb, korrupta rasistiska poliser, neddragning i skolor osv. Jag känner många som har ångrat sitt val att välja sin röst på Alliansen. De bara ljuger och fifflar.

Om det blir ytterligare fåra år med alliansen kommer Egypten och Tunisiens revolter snart att drabba Sverige.

Permalänk | Anmäl #7 Ali K, 2011-02-22, 17:28

Jamen hittar man nu ingen kvinna igen, så kan väl en Damberg kanske räcka? Han är väl feminist för guds skull?!

Permalänk | Anmäl #8 Joakim Steneberg, 2011-02-22, 20:30

Han är väl en värdig representant för ett parti som myglat iaf de senaste 50 åren ...

Permalänk | Anmäl #9 leif w-n, 2011-02-22, 21:33

AVSKYVÄRT. Ska sossarna få en kriminell partiledare...!? Damberg måste vara politiskt död efter den här redovisningen. Annars är partiet dödssjukt.

Permalänk | Anmäl #10 Peter Ingestad, 2011-02-22, 22:38

#7 äcklar mig, det är att förminska det som har skett den senaste tiden i flertalet arabländer och det är något som ingen demokrat kan stå tyst bi när det sker. Måste vara skönt att så lätt sätta sig i en offerposition och skylla allt på ett egenkonstruerat högerspöke som bara står för individen framför systemet.

Sossarna har likt facket sedan länge spelat ut sin roll och är själva grunden till den korruption som förpestar det svenska samhället med ett leende utåt och sedan svågerpolitik innåt. Svaga organisationer med svaga individer som fattar svaga beslut på svaga grunder.

Ser fram emot att fortsätta följa socialismens förfall i Sverige och 2014 så kommer nedmonteringen av den socialdemokratiska samhällskroppen förhoppningsvis fortsätta med fler privatiseringsåtgärder och inte minst skatteavdrag.

Permalänk | Anmäl #11 Per Tjernberg, 2011-02-23, 01:00

Jag har svårt att tro att Damberg skulle vara så mycket värre än tidigare SSU-ordföranden.

Jag kommer ihåg hur gymnasiestudenter omkring 1980 sade att utskick från SSU bara fortsatte att komma i brevlådan, om man någon gång varit i närheten av möten eller dylikt. Det tyder på, när man nu har facit, att fusk med medlemsregistren var kutym redan då.

Detta är inte ett utryck för att jag uppskattar Damberg eller andra politrucker vars partier växt fast vid köttgrytorna.

Permalänk | Anmäl #12 Bernt, 2011-02-23, 01:07

Är MUF bättre, tro. Dags för granskning där med!

Permalänk | Anmäl #13 Peter Ingestad, 2011-02-23, 07:42

På tal om SSU - hur starka är dem med Jytte (kvinna) vid ratten?

Permalänk | Anmäl #14 Ahmed Ahmed, 2011-02-23, 11:51

Ja men namnet får han kanske ändra?

Permalänk | Anmäl #15 Bernt Johansson, 2011-02-23, 12:38

Det var en rejäl kanonad! Jag undrar vad som händer inom socialdemokratin ifall flera väljer samma tonläge i debatten.

Permalänk | Anmäl #16 Jan Lenander, 2011-02-23, 18:51

Tony Johansson,

många med mig i den" tysta majoriteten" av mer eller mindre socialliberala svenskar , tycker nog som jag, att du givit en rätt skrämmande interiör av ett rätt smutsigt hantverk.

Tack för den insynen.. (värre än de flesta av oss misstänkt, kanske..)

Samtidigt kommer man säkerligen att nagelfara dig hårt, för att försöka förstå varför du går ut med detta just nu.

Du slår ju faktiskt undan inte bara benen på Damberg, utan ställer hela (S) rörelsen i mycket tvivelaktig dager..

Som Alliansröstare blir jag naturligtvis inte helt missnöjd om Damberg vinner ledarskapsstriden inom (S),
eftersom sannolikheten att Alliansen då kommer att vinna nästa val ökar så mycket, att man kommer att kunna tala om en walk-over.

Samtidigt är det ju tråkigt om Sverige går miste om en opposition värd namnet, som kan ifrågasätta förhastade beslut, presentera
genomarbetade konsekvensanalyser och få regeringen att tänka till, och ibland tänka om, när den håller på att tänka fel, som t.ex i debaclet med sjukförsäkringarna ,UD's ambassadnedläggnings hysteri , och Alliensens mycket halvhjärtade och bristfälliga insatserför att råda bot på Sveriges problem, # 1. arbetsgivarbristen, för att bara nämna ett par exempel.

Kanske Sverige vore mer betjänt av ett parti som ligger i tiden, på samma sätt som vår försvarsmakt, dvs "mindre och vassare".

Det behövs söker för att inte lämna ett vacuum till vänster, vilket enbart skulle hjälpa ett nu sargat (V) att växa till sig.

En sådan utveckling skulle ha chans att ge Sverige det bästa av alla världar, dvs en individ fokuserad borgerlig regering som ser till att alla får det bättre genom att frigöra egenkraften hos de många arbetande människorna, och en (S) opposition som ser till att det kollektiva sociala samvetet säkerställer rimliga levnadsvillkor för dem som inte klarar sig för egen maskin.

Permalänk | Anmäl #17 Gunnar Ehn, 2011-02-23, 21:39

S, ett maktfullkomligt parti från vaggan till graven. Inget nytt under solen.

Permalänk | Anmäl #18 Johan C-berg, 2011-02-23, 23:59

Jag har läst många förslag om ny partiledare för socialdemokraterna och nu är sossemoderaten Damberg på tapeten. Jag har lite svårt att förstå varför Sverige med 9½ miljoner innevånare ska i framtiden begåvas med 6 högerpartier 1vänsterparti och så 1 parti som är hit och dit men inget mitten parti.
Jag anser att nu när sossepartiet är så illa ute behövs erfarenhet, mod, diplomati, styrka, erfarenhet och kunskap om Sverige och världen då är det ett helt livs samlade klokhet och visdom som inte går att få via skolor det som betyder något därför förslår jag som blandekonomist- förespråkare förra budgetchefen för finansdepartementet, generaldirektör för Riksförsäkringsverket, chef för Kosovo revisionsmyndighet under FN:s administratorn och undergeneralsekreterare för FN:s interngranskning Inga-Britt Ahlenius, jag läser just nu boken MR CHANSE där Inga-Britt Ahlenius berättar om Generalsekreteraren Ban Ki-moons och om sin tid i FN. Inga-Britt Ahlenius kallas inte för inte MS Fearless.

Jan Eliasson har under sitt liv arbetat som diplomat, rådgivare, UD tjänsteman och tjänstgjorde utomlands i bland annat Paris, Bonn och Washington, undergeneralsekreterare i FN och chef för det nyinrättade kontoret för samordning av humanitär hjälp UNOCHA, ambassadör och utrikesminister för socialdemokraterna. Dessa två personer har allt man kan begära av S-partiledare orädd, peka med hela handen och ibland med båda, diplomatisk.

Vilka av alla tidigare nämnda aspiranter till S partiledare har denna gedigna meritlista. Det enda de har emot sig är åldern men ibland är åldern också en tillgång. Inga-Britt Ahlenius och Jan Eliasson skulle vara utmärkt till att dela S-parti ledarposten cirka 4-6 år och under den tiden fungera som mentor till en stark S-ledare, de skulle knocka herrar Reinfeldt, Borg och Slingman med råge.

Permalänk | Anmäl #19 Kerstin Haugli, 2011-02-24, 17:29