Idag letar vi skribenter i följande ämnen:
Hyresrättens roll i ekonomin
Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Big Brother
Att bada jacuzzi i Big Brother gör mig inte till en sämre journalist
Publicerad: 2011-02-21 13:02, Uppdaterad: 2011-11-02 15:11
Jag badade jacuzzi med bloggarna och dansade pinsamt mycket. "Du har råd med en sån här grej, inte två", sade en tidningsredaktör. Att vara journalist handlar alltså mer om vem man är än vad man gör: som kulturskribent kan man inte vara en småstadstrashig dokusåpadeltagare. Man måste tillhöra medieklassen och vara ett sammansatt, smakfullt varumärke som aldrig befläckas av oreflekterade besök i verkligheten. Det skriver Isabelle Ståhl, litteraturredaktör i Nöjesguiden, som tillsammans med ett gäng journalister var instängd i Big Brother-huset under ett dygn.
Om författaren
Isabelle Ståhl, litteraturredaktör i Nöjesguiden.
Det är klart att Kissie vill positionera sig mot Big Brothers trashighet. Vi som någon gång skrivit på en kultursida upplever oss ha tillräckligt med distans till trashighet för att kunna affirmera den, twittra om att vi färgar håret blont som någon i True Blood, äter tacos, läser Se & Hör och går in i Big Brotherhuset ironiskt, för att iaktta, blicka nedåt. Vi gör det på allvar men låtsas stå vid sidan av.
När jag låstes in i Big Brother-huset var kulturskribenten Jens Liljestrand med. Flera år tidigare har han medverkat i dokusåpan Baren, vilket bara bemötts med generade tystnader. "Du har råd med en sån här grej, inte två", sade en redaktör, skriver han i Sydsvenskan. Det är intressant. Att vara journalist handlar alltså mer om vem man är än vad man gör: som kulturskribent kan man inte vara en småstadstrashig dokusåpakille, det är för vulgärt, för distanslöst.
Man måste tillhöra medieklassen och vara ett sammansatt, smakfullt varumärke som aldrig befläckas av oreflekterade besök i verkligheten. När man lämnat förorten måste man stanna på Söder. Man kan skriva en
debatterande bok om sitt arbetarklassursprung, men i pr-kampanjen måste det ingå ett implicit avståndstagande. Man får aldrig omfamna sitt förflutna. Man måste prata om det med en sval distans. Att motsätta sig att en kulturjournalist har medverkat i Baren påminner om Natalie Schutermans mammas argumentation när hon
förklarar varför hon inte gillar internet och bloggar: Det kan ju vara arbetslösa och outbildade, på nätet kan plötsligt vem som helst få en röst.
Folk romantiserar den gamla goda tidens karga manliga journalistik med sträva reportrar som med kylig distans rör sig genom krigszonerna och aldrig skulle skriva personligt och bloggigt för att det är "tjejigt". Som aldrig känner, bara iakttar. Många pratar om en ny sorts journalist, som kan twittra om sin frukost och blogga om sin ångest, som kan prata med sina läsare och inte måste stå vid sidan av.
Men det är svårt att vara den journalisten. Man ska helst gå ur facebook, det är det kreddigaste man kan göra just nu. Ibland säger män till mig att jag måste tänka på min image, att man kan missta mig för en korkad bloggbrud om jag har rosa kläder, glittersmink och skriver lol och bloggar hudlöst och facebookar gulliga djur.
Man kan inte vara både flamsig och intellektuell, tycker de. Men jag tycker att det ska finnas plats för kulturskribenter som inte bara har en stelnad image, som inte slipar bort sin personlighet. Många arbetsgivare hävdar fortfarande sin rätt att ge en anställd sparken om den facebookar om jobbet, vad som än skrivs. Om det krävs att man är i rollen som anställd dygnet runt så tycker jag att man borde få betalt även på sin fritid.
Min kompis träffade en kreddig hipster i USA som förklarade att hon älskade Basshunter. Hon trodde att han var en kreddig, svensk dj från något underjordiskt technokollektiv som skrev texter som parodierade
technolyrik, men hans texter är inte ironiska. I Sverige är han definitionen av småstadskille med mössa inomhus, därför får man inte tycka om honom. Jag gillar honom på riktigt och lyssnade på honom på tåget på väg in i huset i min klänning som eventuellt var en tröja.
Jag badade jacuzzi med bloggarna och dansade pinsamt mycket. Det är tråkigt om journalistrollen kräver att man glider igenom händelser som en åskådare och kliver ur dem som en recensent. Det är så Spotify. Man behöver inte ens spara låten på datorn för man streamar ju bara, man behöver inte ens äga sina guilty pleasures.
Dygnet i Big Brotherhuset var som en lång, surrealistisk dröm. En sval maskinröst röst sade åt oss när vi skulle sova, vakna, leka, äta, sitta stilla. Motvilligt lärde jag mig tycka om fristaden från valmöjlighetsen. När någon annan väljer åt en så kan man inte välja fel. Men ansvarsbefriandet leder snabbt till en internaliserad maktlöshet.
När Big Brother sade åt oss att ge varandra elchocker kände jag vilket privilegium det var att vi kunde säga nej. Vi har redan en röst, vi behöver inte sälja ut vårt privata för att få höras, för oss är det bara på lek. När Jens Liljestrand och Åsa Linderborg använde ordet nej var det som att komma ihåg något man egentligen visste men hade glömt. Ordet nej fanns fortfarande kvar, vi hade inte lämnat kvar det ute i verkligheten.
Det var nästan första gången jag upplevde känslan av att alla ställer sig upp samtidigt och säger emot. För några minuter fanns ett vi som jag sällan upplever. Och vi:et var en händelse, inte en plats: det var något vi uppfann för att vi var i desperat behov av det.
Jag tänkte oupphörligen på Gunnar Blås vackra roman Övervakningen, där kamerornas blickar blir en trygg existensbekräftelse, där man automatiskt sänder genom att ta emot. Om jag hade känt mig ensam hade jag kunnat prata till den lilla mikrofonen på mitt bröst och veta att en ansiktslös på andra sidan väggen lyssnat, även om den inte svarat. Det kanske är lite som en paranoid psykos. Man vet att de lyssnar, och ibland pratar de med en.
Ibland tvingar de en till saker, men i utbyte så hör man alltid ljudet av kameror som letar efter rörelser i mörkret. De är vakna när man somnar. Det är ett trivsamt Stockholmssyndrom.
Dagens populäraste artiklar
- Imamerna upplyser om tron, inte om lagarna
- Varför nonchaleras muslimer som vill ha jämställdhet?
- Toppmoderater: Vi stödjer Loreens kamp mot diktaturen
- Newsmill fyller en viktig funktion för sakkunniga röster
- Tar Newsmill ansvar för yttrandefriheten?
- Med RFSU:s retorik kan abort tillåtas fram till födelsen
- Kalifornien kan bli USA:s Grekland
- Azerbajdzjanska Riksförbundet bör ta avstånd från regimen i Baku
- Stryp inte mångfalden i den svenska skolan, MP
- En bokstavstroende muslims svar till Uppdrag Granskning
- Imamerna upplyser om tron, inte om lagarna
- Varför nonchaleras muslimer som vill ha jämställdhet?
- Med RFSU:s retorik kan abort tillåtas fram till födelsen
- Tar Newsmill ansvar för yttrandefriheten?
- Newsmill fyller en viktig funktion för sakkunniga röster
- Klimatpolitiken gör mer skada än nytta
- Stryp inte mångfalden i den svenska skolan, MP
- Toppmoderater: Vi stödjer Loreens kamp mot diktaturen
- En bokstavstroende muslims svar till Uppdrag Granskning
- Stora risker med MP:s energipolitik
- Stoppa bojkottsförsöken mot Israel
- Vad gjorde Jan Björklund på Bilderberg-gruppens möte 2009?
- För terroristen i Norge var svenska SD ett ljus i mörkret
- Reaktionerna på den ekonomiska krisen hotar EU:s existens
- Dags för ett nytt svenskt förhållningssätt till EU
- Tack vare SD har vi nu en kritisk debatt om mångkulturen
- Missnöjda soldater blir dyrt för Försvarsmakten
- Länderna måste undvika protektionism
- Censuren på arbetsplatser är ett demokratiproblem
- Dagstidningarna märkligt lågmälda om nya klimatfynd
Newsmill seminarier
- Därför måste Sverige satsa på vindkraft
- Sverige behöver nya kärnkraftsreaktorer
- Ny kärnkraft dyraste elproduktionen
- Gör energieffektivisering till en strategisk fråga
- Socialdemokraterna: Lyft blicken över kärnkraften
- Låt energiföretagen utfärda enkla energideklarationer
- Ny kärnkraft dyraste elproduktionen
- Därför måste Sverige satsa på vindkraft
- Sverige behöver nya kärnkraftsreaktorer
- Socialdemokraterna: Lyft blicken över kärnkraften
- Stoppa bojkottsförsöken mot Israel
- Vad gjorde Jan Björklund på Bilderberg-gruppens möte 2009?
- För terroristen i Norge var svenska SD ett ljus i mörkret
- Reaktionerna på den ekonomiska krisen hotar EU:s existens
- Dags för ett nytt svenskt förhållningssätt till EU
- Tack vare SD har vi nu en kritisk debatt om mångkulturen
- Missnöjda soldater blir dyrt för Försvarsmakten
- Länderna måste undvika protektionism
- Censuren på arbetsplatser är ett demokratiproblem
- Dagstidningarna märkligt lågmälda om nya klimatfynd
23 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Allting är relativt. Om man skriver för Nöjesguiden är man redan så långt ner i den journalistiska näringskedjan att 24 timmar i BB-huset vare sig gör från eller till.
Detta visar väl att man borde göra som med tex läkare och sjuksköterskor, Införa legimitation av journalister där det
finns ett antal etiska och moraliska krav.
#2 Bo Grahn,
Journalistik och etik rimmar lika dåligt dåligt som religiös fundamentalism och demokrati.
"Att vara journalist handlar alltså mer om vem man är än vad man gör"
-Är du inte vad du gör då? Gäller det inte alla människor att man bör definieras efter sina handlingar? Dock förstår jag om vissa yrkesutövare vill vara en person på jobbet och en helt annan på fritiden.
"Man kan inte vara både flamsig och intellektuell, tycker de."
-De? Representerar du inte själv just den gruppen människor du pratar om.
Du vet att du skrev på Newsmill och inte i någon statusrad eller personlig blogg va? Vad bör debatteras? :)
Kära Isabelle Ståhl, det finns ingen skillnad mellan personlighet, de åsikter man står för som journalist, och de frivilliga val man gör - det ena är avhängigt det andra. Som en ren tjafskonstruktion kan man naturligtvis påstå att det är en skillnad mellan diplomaten Sverker Åströms deltagande i ett tramsprogram om homosexualitet och hans verksamhet som diplomat. Men han förstod själv kritiken och hoppade av - och ingen kritiserade honom för det.
Vad menar människan egentligen med det hon skriver?
Och “Dubbelmoral” inom jurnalistik? Det finns bara en moral.
Vilket intetsägande svammel!
Är hon verkligen journalist? Verkar sitta kvar bland bubblorna i jacuzzin.
Nåja - "journalist" på Nöjesguiden.... Det förklarar kanske en del
Skönt att se att det är fler än jag som är mättade av allt ironiserande och högtravande etiketterande gällande hur man ska vara och vad man ska tycka för att vara rätt på riktigt.
Och?
... Här borde fjortisarna göra entré och kommentera ?
testa FRIDA strax under reportaget " snyggaste dejten "
cred:diga brillor (eller inte)
Jamen varför inte ägna sig åt nåt riktigt?!!
Precis allt, ALLT kan motiveras med vilka argument som helst! Är det inte PK så ÄR det PK, eller tvärt om anti-PK eller meta-PK; "jag får om jag vill, och vill för jag kan, och jag kan för att jag får - och jag kan själv!!!" Men gör nåt vettigt av ditt fönster mot världen; spola inte ner dina möjligheter i toa! Så tröstlöst tragiskt. Suck! Och inte minst - sömnpiller. Zzzzzzz....
"Att bada jacuzzi i Big Brother gör mig inte till en sämre journalist": Eller hur...säger man det tillräckligt mycket så...
Det där djävla slasket. SKÄMS.
Nej jag kan nog faktiskt inte tänka mig någon handling som skulle kunna göra Isabelle Ståhl till en sämre journalist.
Märkligt med så många starka omdömen om artikelförfattarens person, inte om innehållet i artikeln.
Jag kan inte tänka mig att ett dygn i BB-huset gör henne till en sämre journalist, snarare tvärtom. Alla erfarenheter som en människa samlar på sig under livet, även udda och märkliga, gör henne till en bättre journalist. Detta är lite som ett Walraff-light, att ta del av, men ändå på egna villkor, kunna säga nej när man inte vill vara med längre.
Om en sportjournalist skulle stänga inne sig ett dygn och hänga med en hårdtränande elitidrottsman på dennes träningsdos, så skulle ingen ifrågasätta det hela. Men om man gör det inom nöjesbranschen, så är det tydligen spott och spe som gäller. Och ifrågasättande av journalisten som person. Och det är väl precis vad artikelförfattaren säger.
Att vistas i BB-huset må vara en sak, men jag uppfattar det som tiofaldigt värre att sitta framför TVn och ta del av eländet. Vilket det lär vara många som gör, precis som de som sitter timmar i sträck och tittar på skidåkare som flåsar runt i skogen. Men det är kanske inte samma personer, inte samma måttstock?
"Att bada jacuzzi i Big Brother gör mig inte till en sämre journalist"
_______________
JO det det gör dig VISST till en sämre journalist! precis som svenska journalisters vurmande för genus-feminismen gör dem till SÄMRE journalister!
svensk journalistik borde läggas ner! Det är levande små propaganda-maskiner som kommer ut från journalisthgskolan... och dessutom den flummigaste och osundaste sorten!
Assagne For President !
Sweden shut up !
Isabelle Ståhl,
Ditt problem är inte om du blir en sämre journalist genom att bada jacuzzi i Big Brother, det är istället att du inbillar dig att du håller på med journalistgärningar överhuvudtaget.
Så fort du doppade stortån gick du över till "den mörka sidan".
Isabelle, då måste gå djupare i ditt avståndstagande mot "kultur-etablisemanget"... Tänk Hunter S Thompson.... Då kommer du på andra sidan som creddigare än creddigast!
Allvarligt talat så håller jag med om mkt det du skriver. Journalist/kultur folket har en tendens att ta sig själva på alldeles för stort allvar.
Jag respekterar dig till hundra procent Isabelle Ståhl. Jag har varit myndig i många år och jag är väldigt tolerant. Det som är politiskt korrekt stämmer inte alltid överens med vad folket tycker. En väldigt kraftig majoritet av svenskarna tycker att gör vad du vill så länge du inte skadar andra. Det är extremt viktigt att vara tolerant.
Sedan finns det ju de konservativa som tycker att Big Brother är en katastrof. Dit hör framförallt radikalfeminister, vänsterextremister, konservativa religiösa och de s k kommunitaristerna. Kommunitarister kan vara kristna eller så är de inte kristna, men de delar de kristna värderingara, som t ex att abort, prostitution, porr och all form av sexliberalism är helt fel.
Var det inte Henrik Schyffert som hade idén om att man skulle sätta gänget i huset under 100 dagar och när de kom ut berätta att kameran aldrig var på. Alla kan väl förstå effekterna det skulle ha på dessa mediekåta handplockade spolingar med en dröm om 15 minuter.
#24 Jonas Renhorn
Haha, det vore underbart.