Skolan måste ha elevfokus

Elevfokus är A och O och nummer ett, alltid och hela tiden. Jag har varit lärare i sju år efter att ha jobbat med lågkvalificerade yrken hela livet. Första dagen i mitt nya yrke fick jag en grupp elever i åttan som inte hade godkänt i engelska. Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra med dem. Jag visste knappt hur jag skulle undervisa vanlig engelska till redan godkända elever. Så jag frågade dem: Varför är ni här? Varför går ni i den här gruppen? Deras svar var: Vi är IG-elever. Vi kan ingenting. Min följdfråga var då: Vad är det ni inte kan? Det visste de inte. Det enda de visste var att de hade gått i den här gruppen i flera år utan att lära sig tillräckligt mycket engelska för att kunna flytta tillbaka till ordinarie klass. De såg sig själva som loosers.

Mitt mål blev naturligtvis att se till att dessa stackare skulle klara ett godkänt när de gick ut nian som allra senast vilket de också gjorde. Men jag visste ju knappt vad jag gjorde mer än att vara förbannat envis och individfokuserad.

Som tur är finns det inte kvar några sådana bortglömda grupper på vår skola. Nu har de flesta av oss rätt fokus: Elevfokus.

Carina, Vilket fint förtydligande exempel på det jag tänker på. Det är så många lärare, klasser och situationer som är bra men ibland låter man ett problem bara rulla på som en jättestor, större och större snöboll utan att göra något. Ofta kommer det sen någon hjälte och räddar upp situationen men varför ska de behöva gå så länge ibland. Det borde finnas en uppföljning som såg problemen och en möjlighet att agera med resurser så tidigt som möjligt. Det blir ju billigare än att vänta.

Jag har fått en hel del icke-officiell kritik för att det här förslaget skulle kunna hänga ut exempelvis unga oerfarna lärare som Malin i 9A. Mitt val av elevfokus i rubriken verkar också ha skrämt många som tycker det känns obehagligt att det pratas om bristande elevfokus överhuvudtaget. Därav denna förklarande kommentar.

Jag är ytterst medveten om att de flesta lärare valt yrket baserat på ett engagemang för eleverna och det finns därför inte minsta önskan att ifrågasätta elevfokus hos den enskilda läraren. Det är systemet som missar att ha kvar fokus där det borde vara och tillåter att elever hamnar mellan stolarna på ett obehagligt sätt.

Mina erfarenheter från industriföretag visar på en stor brist inom skolans värld. I välfungerande företag så prioriterar man om för att hjälpa den som inte klarar sitt uppdrag, man prioriterar om så att grupper kan bli kraftigt avlastade om de har fått en för stor utmaning och man lägger stora nya svårigheter på ställen där resurserna räcker. Det är både otäckt och fascinerande med den stora majoriteten skolor som inte alls tillämpar den principen. Det finns till och med de starka förespråkare för att straffa med högre krav och det trots den absurda obehagliga konsekvensen av att lärare misslyckas ännu mer med att ge dem det de har rätt till.

Uppdraget ska göras enklare för den som har svårigheter att klara av det och det ska göras snabbt.

Jag hoppas på att kunna formulera en tredje och avslutande artikel kring skolans ledningsstruktur. Baserat på den viktigaste faktorn och med hjälp av påtryckningsmetoderna för att åstadkomma förbättringar så tas det avgörande sista steget genom att visa stegen och processen mot en bättre skola.

Jan, jag tycker nog att skolan har elevfokus. Kunskapsfokus är det sämre med. Det brukar också ordna sig med specialundervisning och andra stödåtgärder, om de får någon effekt, det varierar. Jag har ingen stor tilltro till skolinspektionen. Jag vill ha centralrättade NP så att det syns var det brister tidigt.

Artikeln är för snäll, det känns som att alla vill ha elevfokus och den tar i och för sig upp viktiga lagliga möjligheter att påverka det som är fel men jag funderar lite grand kring var finns upprördheten. Det är en minoritet av klasser och elevgrupper som drabbas men det är en majoritet av eleverna som får långa perioder med totalt undermålig undervisning. Totalt sett får de en undervisning som ger för lite kunskaper för att skapa ett riktigt bra liv.

Du kommenterar om en tredje och avslutande artikel och mitt budskap är att då måste det vara dags för en med mer sting, mer fokus på den som kan åstadkomma något.

Helena, du har så rätt om att bristerna handlar om kunskaper. Dessutom är det nog inte de svagaste eleverna som får sämst insatser utan främst alldeles vanliga elever som får sina livsval mycket begränsade. Jag vill dock lyfta fram att den som säger ett enda ljud om elevfokus utan att ha med kunskapsfokus som det eleven behöver är ute och snurrar. Elevfokus måste förstås handla om elevens rätt till kunskap, inget annat.

Skolinspektionen är säkert inte tillräckligt kraftfull för att kunna vända svenska skolan rätt. Däremot tror jag att den kan bli ett sätt att baxa om riktningen på svensk skola. Jag drar parallellen att här finns en bogserbåt som försöker styra Titanic bort från isberget men det behövs fler. Centralrättade nationella prov borde egentligen vara en självklarhet i nuvarande situation med sjunkande kunskapsresultat. Det är förstås ingen dum i de även när skolan är på rätt väg. Det behövs förstås många fler åtgärder, jag är ytterst tacksam för alla kommentarer, så ska vi se om jag inte kan få till en tredje artikel med mer sting.

Artikeln är för snäll, det känns som att alla vill ha elevfokus och den tar i och för sig upp viktiga lagliga möjligheter att påverka det som är fel men jag funderar lite grand kring var finns upprördheten. Det är en minoritet av klasser och elevgrupper som drabbas men det är en majoritet av eleverna som får långa perioder med totalt undermålig undervisning. Totalt sett får de en undervisning som ger för lite kunskaper för att skapa ett riktigt bra liv.

Du kommenterar om en tredje och avslutande artikel och mitt budskap är att då måste det vara dags för en med mer sting, mer fokus på den som kan åstadkomma något.

Elevfokus, absolut. Jag har själv länge upplevt ett bristande LEKTIONSfokus inom skolan. Har endast en gång fått besök av skolinspektionen, och då hade inspektören ingen naturvetenskaplig bakgrund trots att det var en fysiklektion som bevistades. Inspektören var nöjd, men själv fick jag ingen som helst feedback. Ganska oseriöst faktiskt. Tror att man under en övergångsperiod skulle behöva byta ut/ fylla på skolinspektionen med rutinerade lärare som kan ge adekvata "hemläxor" åt besökta lärare. Självklart uppföljt med ett återbesök för att se om de föreslagna förbättringarna ägt rum. Varför inte även en möjlighet till lönepåverkan i det momentet? Känner också till att skolinspektionen kan slå ner hårt på petitesser vad gäller dokumentation, vilket gör att en lärare kan känna sig tvingad att pga. uppkommen tidsbrist släppa kunskapsfokus och göra allt "by the book" med tråkiga, dåligt förberedda lektioner till följd.

Lektionsfokus, ja absolut.

Ibland tassar vi väl försiktigt kring att kräva mer kunskapfokus i skolan, då det är så många som är måna om vårdnad och omsorgsbiten men när i debatten en lärare lyfter fram hur trygga eleverna känner sig i dagens skola som ett plus när annat är minus så säger jag att det RÄCKER inte.

Vi tassar nog också lite väl försiktigt kring det här med lektionsfokus också. Det har varit väldigt många starka karismatiska personer som synliggjort budskapet kring nya arbetsformer och kritiserat vår bundna undervisning men vi vet ju egentligen att oerhört många elever behöver storgruppen för att prestera bra och vilken sorts undervisning är det. Det är lektonsundervisning. Dags att återupprätta denna undervisningsform.

Slutligen finner jag ett tillfälle att upprepa min mest dagsaktuella fråga. Skolan bara måste börja följa upp det viktigaste uppdraget och en lärare ska ha många besök av kunniga personer som utvärderar och kommenterar undervisningen. Skolinspektionen ska nog inte vara den organisation som står för allt sådant utan mer kolla att detta genomförs tillräckligt väl. Detta behöver de dock ändå ha riktigt hög kompetens i ämnena för att kunna utföra.

Jag håller till stora delar med om innehållet i artikeln, men blir lite skrämd av avslutningen: "en grupp föräldrar som är upprörda över skolsituationen kan få mycket kraft i sitt agerande". Det kan mycket väl leda till en situation, där ett redan sårbart barn blir än värre utsatt av vuxenvärldens agerande. Många gånger är det barn som inte ses av sina lärare som blir utagerande och därmed det som behöver åtgärdas. Det är betydligt enklare än för föräldrakollektivet att rikta kritik mot lärarna, som har deras barn som gisslan.

Jag hoppas att vi kan få bukt med problemen i skolan utan alltför många situationer av det slaget!

Och som ett förtydligande: "behöver åtgärdas" i min tidigare kommentar var naturligtvis avsett att stå inom citationstecken.

@Bara en mor, ber om ursäkt för att svaret dröjt så länge.

Dina synpunkter visar på hur oerhört känsligt det här området är och att åtgärder måste göras snabbt innan problemet eskalerar. Det finns absolut en risk att en engagerad föräldrargrupp som upptäcker att deras oro nonchaleras riktar sin ilska mot en enskild individ, en syndabock antingen en elev eller en lärare.

Jag vill därför lyfta fram att föräldrargruppen måste ha kanaler att agera mot skolledningen som är de som måste lösa problemet och som alltför ofta dröjer väldigt länge med detta pga budgetproblem etc. En elev som mår dåligt eller en lärare som går på knäna med en för stor utmaning behöver inte skäll utan hjälp och det är sorgligt att skolan har en huvudman som ofta nonchalerar sitt ansvar för att åtgärda problem snabbt.

Huvudmannen har ansvar att åtgårda problem snabbt innan de eskalerar och föräldrarna ska veta att det är där ansvaret ligger. Då får vi en skola för alla.