Livskunskap på schemat är förkastligt

Inte för att jag uppskattar Jan Björklunds skolpolitik, men det här inlägget var riktig bra och vettigt. Stå på dig

Livskunskapen har lärt mej att det är när man betalar tillbaka mobbingen som man kan börja känna sig trygg. Öga för öga, tand för tand. Det är väldigt lärorikt för mobbaren.

Vad jag förstår har du lämnat skolan och jag tycker att du ska fortsätta att hålla dig borta ifrån den. Du hjälper, tillsammans med alla andra Besserwissrarna bara till att förstöra den målstyrning det beslutades om för flera år sedan med ditt klåfingrande. Du tror att du vet bättre än föräldrar och personal på skolorna och därför känner du att du som politiker måste lägga näsan i blöt. För ditt syfte refererar du till Skolverket när du borde skälla ut dem och förlöjliga dem. De "som ska stimulera skolor att göra bra saker" säger till skolorna att gör "inte så här eller så här eller så här" utan att säga vad eller hur skolorna ska göra istället.
Din lösning är att rastvakta mera. Det finns som bekant ingen kursplan för raster heller dessutom hinner lärarna inte göra det förde håller just på att dokumentera vad som hände på förra rasten. Hur har du tänkt att det ska gå ihop? Ju längre ifrån verksamheten man kommer desto lättare är det att ha tvärsäkra lösningar som ska passa alla. Det är också lättare att bortse från alla goda initiativ och att lita till den bedömningssäkra personalens egna avväganden. Utbildningsnämnden i Stockholm är tydligen väldigt långt ifrån verksamheten.

Livskunskap är något grundläggande i skolan och livet. Det borde först och främst läras ut till skolpolitiker eller rättare sagt, politiker som bestämmer om skolan borde ha lärt sig det innan de blir valda till skolpolitiker.

Enligt vad jag har läst om livskunskap i skolan så tränar man eleverna att utveckla sina sociala och emotionella förmågor, att använda fredliga strategier för konflikthantering, att lära sig lyssna och lära av andra och att samarbeta. Skolor som bedriver undervisning i livskunskap har haft goda erfarenheter. Eleverna har fått bättre självförtroende och större förståelse för andra människor. Det låter bra.

Samtal och reflekterande om människosyn, hälsa, självförtroende och självkänsla, kärlek och känslor, andra kulturer och kulturkrockar vore bra att lära sig även för de som har lämnat skolan. Om det hade funnits livskunskap i skolan under tidigare generationer skulle mycket av de sociala, drog och andra problem ha förebyggts innan de uppstått.

Alliansens måluppfyllelse med eleverna bygger på disciplin, betyg och korvstoppning. Det är en tillbaka gång till en skola där lydnad och auktoritetstro är grundläggande. Det kanske passar en militär som Jan Björklund, men det passar inte in i en modern skola och ett modernt samhälle.

Nu har vi ett samhälle med många kontakter mellan människor från hela världen. Det finns ett otal frågor och funderingar som väcks och bör ha en möjlighet att behandlas, speciellt i skolan. Det är i skolan som de unga formas till medborgare i det framtida samhället.

Det är möjligt att livskunskap är så nytt att det varken finns kursplan eller utbildning för undervisning i livskunskap. Men, då borde man göra någonting åt det istället för att avskaffa livskunskap i skolan.

jag tror du fullständigt missförstått ämnet livskunskap. antingen beroende på fel info. livskunslap är vesänlig kunnskap för att kunna motverka mobbing, alltså mer livskunskap i alla skolor och en specialist som undervisar i dessa frågor.

År det någon, utanför pedagogernas skara på Skolverket, som trott att tid som skolan lägger ner på annat än lärande varit till nytta för barnen? I så fall borde vi nu haft världens lyckligaste, friskaste, och mest kunniga barn, efter 20 år av experimenterande. Tyvärr är sanningen den motsatta. Ju fler i ansvarig ställning som bestämmer att skolan enbart är till för att lära barnen saker desto bättre. Tack (fp) som indirekt tog denna fråga från vänstern och de välmenande pedagogerna, som gjort barnen både sjuka och okunniga.

Fler rastvakter är säkert bra. Kanske vi borde ha en speciell rastvakts-utbildning i så fall, apropå det storstilade kravet om "alla lärare ska vara behöriga..."?

Vad gäller Livskunskap, så finns det på schemat där mitt barn går. Och vad jag förstår så håller man inte alls på med några idiotiska "mobbningsövningar" där, utan ägnar sig snarare åt att tala om hur man SKA bete sig mot andra barn, alltså lyfta fram det positiva.

Den nuvarande Moderat-inspirerade skolpolitiken tycks bygga på något slags militärt tänkande. Det ska vara disciplin, det ska mätas, vägas drillas, det ska fyllas i formulär, de centrala proven ska alltmera dominera den dyrbara tid barnen tillbringar i skolan.

Så är ju Björklund oxå en avdankad militär. Jag betackar mig för den torftiga mekaniska människosyn som denna skolpolitik återspeglar.

Ännu en Timbrolydig nyliberal som pratar om självständiga fria människor men arbetar för politisk detaljstyrning.
Det är på sin plats att påminna om benämningen politruk. Visserligen ett ryskt ord men betydelsen är uppenbarligen inte begränsad till röd politisk handfasthet. Politiska kommissarier kan ha vilken färg som helst.

Jag undrar om ni som är så positiva till manualbaserade livskunskaps- och antimobbningsprogram har läst och tagit del av manualerna och läromedlen man använder? Jag har tagit del av bl a SET-metodens Livsviktigt för klass 7-9. Man behöver inte vara speciellt smart för att inse att vissa övningar kan vara kränkande och få barn att må dåligt. Vad lär sig en mobbare av t ex en stängningsövning? Jag gissar inget. Vad lär sig en redan mobbad av en stängningsövning? Jo, att det nu är OK att även vara utsatt i klassrummet med lärarens godkännande. Hur mår den mobbade tror ni?

Vems värdegrund vilar dessa program på? Vart tog barnets bästa och barnets integritet vägen? Hur stämmer dessa övningar och metoder överens med Barnkonventionen. Hur stämmer det överens med Föräldrabalken där vårdnadshavaren har ansvaret för barnet?

Jag är övertygad om att väldigt få föräldrar vet vad som just nu pågår i våra skolor. Föräldrar har inte en aning om att pedagoger har ett uppdrag att påverka synapserna och frontallaoben i deras barns hjärnor. Dessa metoder göms på schemat eller kanske inom svenska-lektionerna. Det är inga ämnen alltså följs de inte upp under utvecklingssamtalen. De får sällan läxor i ämnet, alltså ser inte föräldrarna läromdlen som används. När information hålls på föräldramöten är det "fin-versionen" som presenteras. Skrapar man bara lite, lite på ytan är det något annat än fin-versionen man ser. Det finns pengar att tjäna på detta! Barnens bästa är inte det som styr den lavinartade frammarschen av dessa metoder på våra skolor.

Detta är expriment på schemalagd tid som utförs med risk för våra barns välmående och det utan att föräldrar har en aning om vad som pågår!

Som föräldrar har vi inte sett detta komma, eftersom ivriga programmakare arbetat intensivt under minst ett årtionde för att få beslutsfattare att känna att de måste köpa in dessa program för att få ordning på våra barn. Våra barn som tydligen samtliga löper stor risk att bli psykiskt och emotionellt inkompetenta om de inte får genomlida dessa program i klassrummen. Frågan är om ens lärare och rektorer är medvetna om vilken energi och medveten implementering som pågått fram till nu. Inte svårt att förstå varför vår (vi blir fler och fler) kritik möts med sådan ilska .... många måste känna sig hellurade. För nog är det märkligt att trots all kritik från både Socialstyrelse, SBU och Skolverk m.fl. så ska detta tydligen fortsätta användas till vilket pris som helst. Strunt samma om barn far illa under tiden, eller lärare med för den delen ....