Regimfall i Egypten är demokratins gryning i Mellanöstern

Egypten är en nyckelstat i Mellanöstern och i arabvärden. Egypten är ledande aktör i fredprocessen med Israel. Egypten är maktbalansen i regionen gentemot Iran. Egypten är en central aktör för länderna nord om Sahara. Den första arabnationalistiska revolutionen skedde i Egypten 1952 vilken startade en era av panarabistisk politisk diskurs i hela arabvärden.  Al-Azhar Moskén I Kairo är säte till den sunnimuslimiska lärans absolut mäktigaste talesman.  Egypten är arabvärdens mest befolkade land. Den egyptiska dialekten är den mest populära arabiska dialekten på grund av egyptiska film- och Tv-industrins framgångar. Ett politiskt systemskifte i Egypten kommer därför att ha omfattande konsekvenser inte bara för Egypten, eller arabvärden, utan för hela Mellanöstern och dess långvariga arab-Israelkonflikten.

Frihetsrörelser under 50- och 60-talen i Mellanöstern slutade med politisk och social stagnation. Orsakarna lär vara flera. Den internationella maktbalansens åtskilda agenda när dessa rörelser kulminerades är en tänkbar orsak. En annan orsak kan vara att rörelsernas ledare förvrängde mål och syftet av de anti-kolonialistiska upproren. Andra förklaring för politiska stignationen i regionen är att nationalstatskonceptet var främmande för eliten i området och kriterier för en politisk, social och historisk mogen nationalstat avseende normer och spelregler var ännu inte uppnådd.  Alla dessa gjorde att totalitära regimer med enpartisystem har dominerat i området under så många år. Den internationella maktbalansen och den internationella ekonomiska strukturen har hjälpt förlänga det totalitära syrelseskicket i området.  Den politiska stagnationen har gjort att många börjat inbilla sig att Mellanöstern inte kan demokratiseras.

Den nya vågen av folkets uppror i Tunisien, Egypten och Jemen förtjänar allt stöd framför att från EU och USA. Den påtvingade politiska stabiliteten i området som västmakterna alltid försökt kvarhålla var tydligen en felaktig strategi och aldrig tagit hänsyn till själva folket. Att försvara stabilitet i området med hjälp av auktoritära politiska system har bevisligen orsakat desperata folkliga reaktioner i form av extremism och terrorism. De desperata rörelserna har, som bekant, inte bara skadat sig själva och rubbade den utifrån dikterade politiska stabiliteten i området. Effekten av regionens politiska dödläge har spillt över även på hela världen.  Västerländiska demokratier bör prioritera demokratin framför ekonomiska kortsiktiga vinster. Europas historia är ett uppenbart exempel för hur demokrati och inte diktatur leder till stabilitet och ekonomisk tillväxt. Detta gäller även för Mellanöstern.

Naturligtvis kommer inte demokratin till regionen över en natt. Det behövs demokratiska institutioner och traditioner och dessa byggs inte av auktoritära regimer.  Därför vägen till ett politiskt pluralistiskt system i regionen måste passera denna osäkra och turbulenta period.

Salam Zandi (14 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/32748

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

1953 störtade USA den demokratiskt valda regeringen och installerade en brutal diktator. Att kalla det "politisk och social stagnation" är en av de värsta skönskrivningar jag någonsin läst. Det låter som något ur en amerikansk historiebok.

Man ska heller inte glömma att galningar som Mubarak och Saddam Hussein har och hade makten på västvärldens nåder. Än i dag är där mörkermän i Europa och USA som vill se deras knähund, Mubarak, kvar i makten.

Permalänk | Anmäl #2 Peter H, 2011-02-03, 21:25