Förtidspensionsboomen ett curlingproblem?

-Men lilla gubben/gumman, klart att du inte ska gå till skolan om du känner dig hängig! I ett samhälle av mjäkiga curlingföräldrar och modern offermentaliet är det cool att må dåligt, det är inne, mer socialt accepterat än att ha MVG i alla ämnen och vara lycklig. Jag har det ju så svårt, klart att jag förtjänar aktivitetsstöd. Jag mår ju faktiskt ännu sämre än min granne och hon har haft aktivitetsstöd sen flera år. Vi behöver inte längre skylla på jantelagen, svenska folket är fenomenala på att skapa sina egna i-landsproblem.

Många födda på sent 60-talet till och med tidigt 80-tal känner igen sig. Hela familjen samlas runt köksbordet och det ska pratas känslor "och hur kände du då?" blandades för många med en sorts kämparanda, oavsett om det var att kämpa mot etablissemanget eller i skolan, på arbetsplatsen och så vidare. Många föräldrar hade "kämpat på barrikaderna" i sin ungdom och försökte nu föra kämparandan vidare. Jämställdhet stod i fokus och Pontus och Lisa 11 år skulle utföra lika mycket hushållsarbeten. Goda resultat uppnåddes genom att kämpa. Bara för att alla andra barn fick ett par Levis jeans betyder inte att du får det. Men rensar du ogräs i rabatten så kan du få en slant och så har du snart samlat ihop till ett par egna Levis jeans. “Det viktigaste är inte att vinna, det är att delta.” Barnen klagade att föräldrarna var för hårda och när de sedan växte upp gjorde de allt för att inte bli som sina föräldrar.

- Jag hatade hushållssysslor jag ska minnsan inte tvinga på mina barn det.

- Jag fick minsann gå till skolan med 37,5 i "feber". Jag ska aldrig tvinga mina barn att gå om de är sjuka.

- Jag fick kämpa för allt, jag ska se till att mina barn slipper ha det lika jobbigt.

Voila, den nya generationen “curlingföräldrar” är födda.

- Men lilla gubben/gumman, klart att du inte ska gå till skolan om du känner dig hängig!

- Nej men bry dig inte om soporna, de tar mamma/pappa ut sen. Det behöver inte du göra.

- Klart att mamma/pappa skjutsar dig till träningen/tävlingen.

- Du menar att alla har de senaste designer jeansen? Jo klart att jag förstår att du också behöver dem.

- Var hon/han dum mot dig? Oroa dig inte, mamma/pappa tar hand om det.

- Gjorde han slut med dig? Skippa glassen den gör dig ändå bara tjock, ta en lugnande tablett/antidepressiv tablett istället.

Volia, borskämda ungar, nu i ett hem nära dig. 90-talisterna växte upp som solrosor i en familj med maskrosor med någon sorts medfödd känsla av berättigande. Som om det vore en rättighet att ha den senaste designer plaggen. En rättighet att alltid må bra alternativt att vara hemma så fort man är lite hängig, och eftersom hela kompisgänget ockå är födda efter 1985 så är stödet från kompiskretsen given:

- Men lilla gumman/gubben, klart att du inte ska behöva plugga/om du mår så dåligt

- Du mår dåligt? Förstår du då hur dåligt jag mår?! (Det går att tävla i allt, det viktigaste är inte längre att du deltar, se till att vinna istället) Om du har aktivitetsersättning så förtjänar jag också det.

- Jag har hort att hon/han är ute varenda helg, tillbringar hela sin fritid i stallet och nu vill hon skaffa katt? Ville inte hon ha hund i förra veckan? Helt klart deprimerad. Inte undra på att hon inte kan jobba. Klart hon har rätt till aktivitetsersättning.

- ICA? Skojar du? Det verkar ju dö-trist! Städare? Skämtar du eller? Nä alltså visst, det fanns 300 nya jobb. Men jag orkade inte ens söka. Jag vill ju ha något som är kul! Jag vill ju ha ett jobb så jag förtjänar faktiskt a-kassa.

Ibland kan jag som 80-talist känna.

• Du dör inte av att skriva provet med 37,5 i feber. “Orkar inte” och “jag känner mig hänging” är inte giltiga skäl. Du vill bara slippa.
• Bara för att du klär dig som en emo betyder det inte att du är deprimerad. Du har förmodligen bara en till synes dålig klädsmak. Det berättigar dig inte per automatik till aktivitetsstöd.
• Bara för att din kompis mår dåligt betyder det inte att du är deprimerad. Det berättigar dig inte per automatik till aktivitetsstöd.
• Bara för att din flick-/pojkvän lämnade dig behöver du inte proppa kroppen full med antidepressiva. Glass funkar oftast riktigt bra. Till och med lågprisglassen. Dessutom måste du motionera bort den efteråt och då får du endorfiner som naturligt gör dig piggare och gladare. Det berättigar dig inte per automatik till aktivitetsstöd.
• Bara för att du är 23 och inte vet vad du vill göra av ditt liv betyder inte det att du är deprimerad! Det berättigar dig inte per automatik till aktivitetsstöd.
• Bara för att din vän springer ute och festar, är i stallet istället för att hänga med dig och byter åsikt varannan minut betyder det inte att hon/han är deprimerad. Är din vän mellan 16-25 är det betydligt troligare att hon/han bara är en helt vanlig 16-25 åring! Det berättigar henne/honom inte per automatik till aktivitetsstöd.

Nej det handlar inte om en kritik mot de som är befogat sjuka och arbetsoförmögna. Jag har full respekt för dem. Det handlar om alla de som anser sig berättigade till aktivitetsersättning för åkommor som egentligen inte existerar. Bara för att du känner dig hängig i några dagar betyder inte det att du är deprimerad. När motionerade du senast? När åt du senast frukt och grönsaker?

Det handlar om en kritik mot attityden att “om jag inte känner för att ta tag i mitt liv så ska jag ha rätt att få gå hemma med aktivitetsstöd” och får jag inte aktivitetsstöd har jag åtminstone rätt att få a-kassa. Ett berättigande att få anse sig deprimerad så fort den snygga tröjan inte är på rea alternativt inte finns inne i ens storlek. När jag och generationen före mig var unga hette det “ryck upp dig, ta tag i ditt liv”, alternativt “klipp dig, skaffa ett jobb”. Det funkade riktigt bra, men så var ju vi vana vid att kämpa för allt. Jobba för våra pengar oavsett om det var att klippa gräsmattan för att få högre månadspeng eller jobba extra på ICA.

Det handlar om en kritik mot generationen curlingföräldrar som uppfostrat en hel generation till att det är ok att stanna hemma så fort du är lite hängig (du är ju trots allt sjuk). En hel generation som lärt sig att det är ok att inte ta eget ansvar.

90-talisterna växte upp med “ta ingen skit”-Grynet. Jantelagen behövs inte längre. De kan skapa sig egna i-landsproblem alldeles själva. De har rätt att känna efter och må riktigt riktigt dåligt. Depression är lika inne som Ralph Lauren. Det är lättare att få tag på antidepressiva medel än det är att som minderårig få tag i alkohol. Det är inte 90-talisterna i allmänhet som är sjuka, det är inte samhället som blivit extremt hårt. Det är den nya livsåsynen som är sjukare än sjukast. Det är den nya livsåsynen som är depprimerad (eller i vart fall deprimerande).

Föräldrarna till curlingföräldrarna jobbade för att slippa leva på bidrag, de curlade barnen känner sig berättigade att leva på bidrag och någonstans i mitten står curlingföräldern själv och undrar vad som hände.

Vakna upp 90-talist. Klipp dig och skaffa ett jobb (att blogga är inte ett heltidsjobb såvida du inte får betalt för det). Det finns saker som är värre än lågavlönade jobb, att mygla till sig skattemedel man inte egentligen har rätt till exempelvis. Undrar du om du mår genuint dåligt, slå på utrikesnyheterna och se rapporteringarna från valfritt u-land.