Om författaren
Anders Hellberg är tidigare reporter på Dagens Nyheter och numera skeppare på Tibnor.
Den svenska nyhetsjournalistiken befinner sig i ett eländigt tillstånd. Medieägarnas rationaliseringar i kombination med en ängslig åldersfixering har gjort att resurserna för seriös journalistik minskat i takt med underhållningsjournalistikens utbredning.
Låt oss för resonemangets skull dela upp den seriösa nyhetsjournalistiken i tre delar: den rena nyhetsjournalistiken, nätjournalistiken och den undersökande journalistiken.
Nyhetsjournalistiken har drabbats hårt av de senaste årens redaktionella neddragningar och har hamnat i en likriktning utan reflektion och ifrågasättande. Alla större redaktioner blickar under stora nyhetshändelser ängsligt på varandra, ringer samma experter som bara förstärker den redan givna bilden. Ett löst tyckande är viktigare än fakta - "hur känns det" har blivit en väsentligare fråga än det självklara "vad var det som hände?" Enkla och snabbt gjorda enkäter - ibland närmast infantila - ersätter ett kritiskt granskande av faktauppgifter.
Någon tid eller utrymme för källkritik, ifrågasättande eller eftertanke finns knappast, möjligen på Publicistklubben en månad senare, men där är publiken begränsad och skadan redan skedd. Där plägar också diverse mellanchefer envetet försvara sitt eget handlande.
Så vid nästa stora nyhetshändelse har man redan glömt och går på i samma publicistiska ullstrumpor för att inte missa någon vinkel på en nyhet som andra har.
Ett färskt inrikesexempel är terrorbomben i centrala Stockholm. Medierna tycktes snabbt vara eniga om att "terroristen från Tranås" närmast var jämförbar med al-Qaidaledaren al Zawahiris bombingenjör, där bara tillfälligheter och försynen förhindrade att "flera hundra människor dödades", som representanter för Säkerhetspolisen uttryckte det bara något dygn efter händelsen.
De första dygnen efter detonationen sattes agendan i svenska nyhetsmedier, understödda av ett totalt okritiskt malande i stora internationella medier som BBC, CNN, Sky News och Fox News. Dessa snabbt influgna korrespondenter hade givetvis ingen aning utan vidarebefordrade till världen praktiskt taget enbart vad Säpo uttalade, kompletterat med korta intervjuer med en känd, alarmistisk och kroniskt otillförlitlig "terroristexpert".
Hur blev det så här och varför blir det nästan alltid så här? I detta fall desto märkligare eftersom enskilda nyhetsreportrar som arbetade med saken tidigt uttryckte starka tvivel på att Taimour Abdulwahab verkligen var en farlig terrorist, utan snarare en enskild förvirrad ung man som hamnat i fel moské i det klassiskt radikaliserade Luton.
Eller som Sverker Lenas uttryckt det i DN: "en wannabe-jihadist som närmast tycks vara hämtad ur den aktuella självmordskomedin 'Four Lions'".
Rent tekniskt finns det mycket som talar för att Taimour Abdulwahab rört ihop en tigerkaka efter recept från Flashback snarare än att vara en del i en stor terrorkedja som nu hotar Sverige. Försöket att köpa aluminiumpulver bara dagarna före attacken tyder snarare på pyroteknik än genomtänkt bombtillverkning i ett terrornätverk. I de fall ute i världen där terrorladdningarna bestått av aluminiumpulver, bland annat explosionen på Bali, har det krävts närmast laboratorieförhållanden för att bygga laddningen. Inget talar för att Tranåsterroristen hade tillgång till något sådant. Trots att Ragnar Östmark på Totalförsvarets forskningsinstitut Foi, som själv deltar i förundersökningen, betonade att "flera hundra döda" hade det aldrig varit fråga om även om laddningen detonerat ute på Drottninggatan, så var medierna inte intresserade. Det gav fel bild och ingen ville vara den som avvek från terrorbilden.
Och det försiktiga ifrågasättande som så småningom kom att diskuteras på kultursidor, tycks i vanlig ordning inte nå nyhetsjournalistiken och dess chefer.
Att alla nyhetsmedier efter nyår ivrigt återgav ett irakiskt uttalande att Abdulwahab "tränats i Irak", understyrker bara bristen på källkritik och kritiskt ifrågasättande.
När ska stora nyhetsredaktioner börja acceptera och till och med uppmuntra ett ifrågasättande granskande under stora nyhetshändelser? "Är detta sant?", "Vem är källan?" och "Kan denna person något om det som hänt" är frågor som idag nästan aldrig ställs. "Hur känns det" är så mycket enklare. Det sannolika svaret, som chefer och redigerare är nöjda med, blir ofta "Gud, va rädd jag blev".
När ska man våga titta åt sidan när drevet springer i samma fårstig? Det kräver kreativitet, kunskap och fantasi - något som tyvärr är en bristvara bland dagens mediechefer och påfallande ofta också bland fotfolket.
Svenska mediers drevmentalitet är ännu mer accentuerat när det gäller utrikesjournalistiken. Här fungerar de stora svenska medierna ofta som rena kamporganisationer - man bestämmer sig snabbt för vilka som är hjältarna och vem som är skurk. Sedan gives inget ifrågasättande av denna sanning. Färska exempel är omvälvningarna i Tunisien och kriget i Georgien samt givetvis kampanjen för Dawit Isaak.
När en grupp turistande svenska jägare plötsligt utsattes för en mob utanför sitt hotell i Tunis, föreföll svenska medier närmast yrvaket ha upptäckt att förövarna var de som de senaste dagarna beskrivits som demokratins och ljusets riddarvakt.
Jag säger inte att president Ben Ali och hans anhängare är oskyldiga offer eller att den ryska björnen bara försvarat sina medborgare i Georgien. Eller att Dawit Isaak är en politisk aktivist som aldrig varit i närheten av en tidningsredaktion.
Men min punkt är att svenska medier egentligen inte har gjort något för att försöka kontrollera detta, man bara springer i samma fårstig som alla andra, angelägna om att vara lika politiskt korrekta som konkurrenterna.
Plötsliga beskrivningar av hur många Porschar och kilo rent guld som president Ben Alis hustru lagt beslag på hamnar närmast i facket demonisering utan några egentliga fakta bakom, mer än rykten i internationell press.
Under Georgienkriget var svenska medier helt ointresserade av någon annan bild än den gängse att den stora ryska björnen överfallit en demokratisk och pluralistisk liten granne. Jämförelserna med Finland under Vinterkriget användes flitigt. När Finlands utrikesminister Alexander Stubb, ordförande i den europeiska säkerhets- och samarbetsorganisationen OSSE, flera månader senare antydde att det i själva verket var regimen Shakasvili som initierat kriget genom att beskjuta Tschinvali, var svenska medier inte lika angelägna om att ge spridning åt denna information.
Seriös och granskande nyhetsjournalistik kräver resurser men i den mån det finns sådana tycks medieägarna i stället ytterligare utöka den personfixerade tyckarjournalistiken - den är billig och enkel och närmast förstärker likriktningen.
Låt oss gå vidare till den undersökande journalistiken. Den brukar hyllas under galor som Stora Journalistpriset och Guldspaden, men den är enligt min mening i minst lika stor kris som nyhetsjournalistiken. Här har resurserna också minskat, undersökande journalistik under tidspress är ingen höjdare.
Det som idag närmast liknar kampanjjournalistik håller på att förlora allt mer förtroende hos publiken. Det spelar ingen roll att det finns ärliga kollegor som försöker göra ett hederligt och bra jobb, när flera av de kända undersökande redaktionerna ofta ägnar sig åt vad som i branschen kallas för gangstringar: formulera en tes, gå ut och leta bevis för denna tes och redovisa helst inte alls det som talar emot tesen. Lägg till dramatisk musik, en intervjuperson som stänger en dörr framför kameran eller en snygg utgörning och jobbet är i hamn. Men så länge publiken aldrig vet vad som är sant, draget eller bortklippt, så har den bildade och kunniga publiken allt mer börjat ifrågasätta denna typ av journalistik. Det är förödande.
Jag är övertygad om att genren skulle vinna i trovärdighet och respekt om undersökande journalister öppet och ärligt också redovisade det som talar emot det man försöker bevisa. Verkligheten är sällan svart eller vit. Om journalister i stället började redovisa den gråmelerade sanningen, skulle journalistiken, samhället och demokratin tjäna på det.
För nätjournalistiken är läget det omvända: en entusiastisk ung publik slukar närmast helt okritiskt allt som skrivs på de stora mediernas nätsidor. När publiken inte kan stava till källkritik och ifrågasättande, så anser tydligen medieägarna att detta inte heller är dygder som behövs hos de ofta unga människor som arbetar på nätredaktionerna. Man kan förresten ofta inte stava alls - bröllopp, biskopp och disskussion är svåra ord.
Dagens nyhetsmaterial på nätet kännetecknas ofta av en sorts infantil version av byråjournalistik med korta sporadiska bitar som snabbt byts ut när nästa samtal har ringts eller nästa take kommer från TT-AFP. Kunskap och källkritik tycks vara okänt, unga medarbetare skriver ofta direkt in i systemen utan någon gatekeeping eller kontroll innan tokigheterna når läsarna. Och dessa sprider snabbt uppgifterna vidare på bloggar och i kommentarer och allt blir till en enda rundgång av rykten, felaktigheter och rena galenskaper. För inte så länge sedan var det en ung skribent på en större nätredaktion som trodde att det finns en kejsare i Kina.
Stora svenska nätredaktioner är helt inriktade på att få "trafik" - alltså så många klick som möjligt. Det får man genom våldsamt dragna rubriker och korta och framhetsade dramatiska rapporter som en timme senare visar sig vara felaktiga. För utlandsbevakningen väljer man helst den oftast opålitliga franska nyhetsbyrån AFP, som ger fler dödsoffer, svårare upplopp och allvarligare jordbävningar jämfört med andra mer seriösa källor.
Brittiska BBC på nätet borde här vara ett föredöme. Man är sällan först men det som publiceras där är oftast genomtänkt, korrekt och sansat. Men den vägen har ännu ingen svensk nätredaktion vågat gå.
Dagens stora mediesajter har gjort att den svenska nyhetsjournalistiken har tagit två steg tillbaka, närmast till 70-talsnivå. Vill vi ha det så?
Medierna spelar i dag en ofta avgörande roll i politiska skeenden i vårt demokratiska samhälle. Men när medieägarna genom rationaliseringar och besparingar omöjliggör en seriös, hederlig och granskande nyhetsjournalistik, så förlorar inte bara läsare, tittare och lyssnare på detta. Det gör hela samhället.
Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/32544
Nu vill jag verkligen göra mig förstådd: JAG INTSÄMMER TILL FULLO vad Anders Hellberg så träffsäkert skriver!
Den svenska nyhetsjournalistiken är rena rama fast food: chips and dips som huvudrätt och sentimentalistens sega tuggummi smaksatt med politiskt korrekthet som dessert. Och i värsta fall får man serverat redan färdigt tuggade gummin med den gröna politikens ädla återanvändningsprincip.
*
Därför läser jag endast vissa utvalda svenska och utländska facktidskrifter och endast utländska tidningar för övrig update.
*
"I kris"? Det var kollegialt snällt sagt av dig, Anders Hellberg!
Permalänk | Anmäl
Christofer Catilan, 2011-01-28, 08:18
Konstigt att pi kan producera bra nyhetsjournalistik utan några resurser alls då? Uppenbarligen är det inte en resursfråga.
Problemet med svensk journalistik är politiseringen. Politiseringen kommer ifrån dels extremistiska och totalitära strömningar inom svenskt mediaetablisemang. Dels ifrån att staten är en mycket stor aktör på mediamarknaden. Och dels presstöd.
När medierna inte längre finansieras av konsumenternas pengar så börjar de behandla läsarna som något man skall utvinna politiska fördelar ur, något som skall manipuleras och styras, något som skall folkbildas. Om media varit direkt utlämnade till konsumenternas pengar hade medierna blivit konsumenternas tjänare, istället för att som nu söka uppträda som konsumenternas härskare.
Permalänk | Anmäl
Martin A, 2011-01-28, 08:37
Anders Hellberg
#1 Christofer Catilan
#2 Martin A
Vad kan man säga, mer än: Amen.
Permalänk | Anmäl
Johan Diov, 2011-01-28, 09:15
Min personliga uppfattning är att förr fick man de två sidorna ur en historia i olika tidningar. Aftonbladet kunde ställa sig på fackets eller arbetarens sida i en konflikt men ändå rapportera om den andra sidans synvinkel. I samma case kunde man i Expressen läsa arbetsgivarens syn på konflikten och då var tidningarna två politiska motpoler. Vilket märktes. Likaså märktes skillnaden mellan SvD och DN. Idag är det en syndabock, en som det är så "synd om" och drevet går ensidigt utan att ifrågasätta varandras vinklingar - för vinklingen är densamma.
Jag har i flera år följt stora löp och aktuella händelser på Flashback, PI, bloggar m.fl. och kan inte mer än instämma i kritiken. Journalistiken i landet är under all kritik. Trovärdigheten för de stora redaktionerna är noll, kvällstidningarna tar jag inte ens i om de delas ut gratis på flyg/hotell och den enda jag finner några som helst utmaningar i är SvD. Resterande får man ta i utländsk media.
Jag är tacksam för internet och att man enkelt via länkar klicka sig utanför landets gränser och läsa den andra sidan av saken. Man får vara tacksam för det samt för ens engelskakunskaper så att man begriper vad det står.
I Sverige är det mest en efterapning av skvallerjournalistik och braskande rubriker och löpsedlar om vad som händer i tv-programmen. Svensken har fördummats och om man inte själv varit intresserad och velat fördjupa sig i konflikterna hade man näst intill blivit grundlurad.
Två exempel där det blev väldigt tydligt är, internationellt sett, rapporteringen från "Ship to Gaza" och inom landet Liza Marklunds bluff med den nu definierade romankaraktären "Mia" som tidigare var en verklig person och flitigt intervjuad. Jag fick aldrig svar på frågan de stora redaktionerna borde krävt svar av Liza om: - Hur har vi kunnat intervjua en romanfigur?
Nu är jag mest glad över att jag sett igenom bluffen och kan sprida min kunskap till mindre vetande personer i min närhet.
Permalänk | Anmäl
Cc Löfqvist, 2011-01-28, 09:19
Jag har bara skummat igenom artikeln då jag har ont om tid, men den verkar vara på rätt språ. Någon nyhteshournalistik verkar inte förekomma idagens svenska tidningar. Istället klistrar man in citat från TT. TT håller inte heller på med yheter längre, utan har allt mer börjat ägna sig åt politisk propaganda på vänsterkanten. "Nyhetsförmedlingen" från TT är otroligt politikst vinklad och hade jag inte läst utländska tidningar hade jag trott att världen utanför Sverige var väldigt konstig. Nu är det snarast så att det är Sverige som framstår som apart när man kan läsa samma sak i norska, danska, franska, engelska och tyska tidningar, men raka motsatsen i Svensk media som baseras på TT.
Permalänk | Anmäl
Leif D, 2011-01-28, 09:53
Ja du legendariske Anders Hellberg (fasen vad lätt det är att bli legendarisk nu för tiden) inte har du rätt i det du skriver. Det har faktiskt blivit mycket bättre. Det finns mycket mer att välja bland på internet. Själv brukar jag hitta intressanta saker varje dag att skriva om på min blogg. Och själv har jag också tillbringat nästan ett par decennier på DN bla som reporter med kulturmaterial. Men att framställa kultursidorna som granskare stämmer inte heller.
Förr i tiden på 70-talet så hade pressen (gammelmedia) monopol på åsikter och det satt journalister som gatekeepers överallt och vi som gick på JH (journalisthögskolan) skolades in i ett och samma synsätt. Och fortfarande behärskas pressen av den generationens tankar. Inte har jag sett någon ändring på detta.
Och att anföra Publicistklubben som någon granskande instans är väl att ta i. Det har den aldrig varit. Det är ett ställe där man kan få sig en öl lite mat och prata med kompisarna, men någon diskussion värd namnet förekommer inte där. Har det aldrig gjort.
Det stämmer inte heller att pengarna inte finns i branschen, men att DN har det kärvt är sant. DN som jag just nu prenumererar på är så tråkig så de knastrar när man läser den. Aldrig mer! Det i sin tur beror av att DN under många år fick vara vinstmaskin till andra företag i koncernen. Flaggskeppet utarmades.
Branschen är i en övergångstid, ungefär som den har varit sedan 70-talet när den "nya tekniken" kom in. Den revolutionen är inte riktigt avslutad än.
Men att framställa en terrorist som en förvirrad ung man, som du gör är helt åt helsike. Någon som försöker mörda sig själv plus ett så stort antal människor som möjligt är helt enkelt en terrorist. Bortförklara inte detta dåd i Stockholm City.
Mediernas gammelmedieroll är inte något som behöver bestå. Utvecklingen går mot att det är bloggare, som jag själv som tar över. Och det är inte något att vara särskilt ledsen över. Intresse, vilja, kunskap och personligt engagemang har alltid överflyglat pengaintresset. Den som vill bli rik ska bli fastighetsmäklare eller bankman. Inte journalist.
Permalänk | Anmäl
Ann Helena Rudberg, 2011-01-28, 10:28
Riktigt bra artikel Hellberg. Blir så trött på TT som inte har någon källkritik överhuvudtaget.
Permalänk | Anmäl
Ricky Andersson, 2011-01-28, 10:29
Tack Anders, denna artikel sammanfattar mer eller mindre mina åsikter kring dagens media.
Frågan är om kommersiell media någonsin kommer bli bättre. Är det ekonomiskt hållbart?
Känns som att tidningar med wiki-stuk kan med rätt upplägg vara framtiden för rationell, källkritisk och granskande media.
Permalänk | Anmäl
Joakim Hamrén, 2011-01-28, 11:12
För det första, internet har gjort det möjligt för hög som låg att publicera artiklar eller kommentera dessa. Lättheten att komma åt nyheter och information från i stort sett hela världen är en revolution. Tänk hur det såg ut för bara i stort tjugo år sedan, två TV-kanaler, tre radio-kanaler förutom lokalradio + en politiserad och vinklad tidningsjournalistik som gjorde att svenskarna troligen var ett av den demokratiska världens mest åsiktsstyrda folk. Bit för bit har utvecklingen raserat den svenska statens åsiktsmonopol.
Att den "seriösa" (vad det nu är för något) journalistiken är mindre relativt sett i dag är kanske en konsekvens av att medieutbudet är så mycket större nu än tidigare.
Konsekvenserna av mycket friare och större mediautbud (vare sig man vill vara konsumera eller publicist) borde vara att en stor grupp konsumenter av information lär sig att vara källkritiska och ha förmåga att ta till sig och värdera många olika källor. Samtidigt fortsätter det naturligtvis att finnas en grupp som av olika skäl okritiskt konsumerar media (polarisering), precis som majoriteten av svenska folket gjordt under lång tid. Även om det var mycket enklare när det bara fanns två TV-kanaler, tre radio-kanaler och en helt styrd dagspress så är det en enorm vinst för alla (utom journalisterna och politikerna) att den gamla mediastrukturen slås sönder.
Som en konsekvens av detta bör presstödet omedelbart försvinna och Radiotjänst läggas ned (Radio/TV-licensen). Vill politikerna ha makten över media så får de införa diktatur. Troligtvis så kommer svenska folket inte att acceptera detta, lika lite som man borde acceptera de nuvarande avgiftsfinansierade åsiktsmaskinerna SVT, SR och UR eller presstödet.
Permalänk | Anmäl
Nets Eruts, 2011-01-28, 11:17
#6 Ann Helena Rudberg – Kommentar: "Det har faktiskt blivit mycket bättre"?
Hmmm…nu finns det säkerligen olika aspekter även i den bedömningen men jag håller med dig att det finns mycket att välja på internet.
Själv läser jag rätt så ofta i alla fall den finlandsvenska tidningen "Huvudstadsbladet" (HBL) och jag får ett bestämt intryck att det finns en stor skillnad mellan svenska tidningar och HBL när det gäller deras sätt att skriva. I Sverige räcker det som argument att man påstår någon blivit kränkt, dvs det kan handla om rent sentimentala aspekter och argument.
Dess värre förklarar man inte ens tillräckligt täckande vad som är orsaken till kränkningen och omständigheter utan hur någon känner. Den typen av journalism tycks lysa med sin frånvaro i Finland eller så är det betydligt sällsyntare och jag kan inte tro att finlanssvenskan är så annorlunda sociokulturellt att man uppfattar emotionella uttryck skamliga eller något liknande.
Samtidigt tycks persondiagnostik/-profilering vara också sällsyntare där, dvs man förklarar inte så gärna någons åsikter som direkt följd av dennes förmodade "egenskaper" (oftast väl mentala, etniska, sociala). Jag diskuterade detta med en god vän som bor i Finland och han nämnde att det finns blaskor som är specialiserade på snyfthistorier och då är de verkligen SNYFT med finsk sisu. Men dagstidningar tycks inte briljera med sådant. Finska kvällstidningar tycks däremot ha större register än svenska dito när det gäller sensationsvärde ungefär som i England.
Men dessa iakttagelser är mina personliga intryck :-) utan någon mer vetenskaplig fördjupning i ämnet, dvs jag läser tidningar primärt och studerar inte deras framtoning. Men jag blir störd av att man säger emotionellt A ingående men berör faktiskt B endast summariskt alldeles för ofta inom svenska medier.
Och det var nog ungefär andemeningen i mitt tidigare inlägg.
Permalänk | Anmäl
Christofer Catilan, 2011-01-28, 11:25
Håller med om vissa saker, andra inte. Men en del exempel är bra, jag skulle vilja tillfoga ett annat: Utan att döma i Israels krig i Gaza sist, så skrevs det inte ett enda dugg i svenska media om att det föregåtts av tusentals scudmissiler skjutna in över Israel av palestinierna och att enda orsaken till att inte fler israeler dött är att de har gott om skyddsrum att hela tiden springa till. Jag tycker det var mycket oärligt av media att inte skriva om denna terrorbeskjutning av Israel. Ren desinformation.
Ang. nätmedier så vet jag inte. Jag brukar ibland kika på politisktinkorrekt.info och än har jag inte hittat en uppgift som senare visar sig vara felaktig. Min uppfattning är att de är mycket noga med källor.
Permalänk | Anmäl
Viktoria Larsson, 2011-01-28, 12:56
#14 Gunilla,
Privata entusiaster och idealister skall naturligtvis få möjlighet att publicera sig precis som kommersiella publicister. Det du skriver skall du naturligtvis få skriva precis som jag skall få skriva det som jag vill skriva. Om du sedan vill gå från att vara en privat entusiast och idealist till en kommersiell publicist så skall du naturligtvis få göra det. Om jag då tycker att det du skriver är intressant så vill jag kanske betala för att läsa detta, men jag kommer aldrig att vilja göra detta över skattesedeln.
Det är mycket lätt att förändra SVT, SR och UR till betalkanaler där alla som tar del av deras utbud betalar för detta. På så sätt slipper samtliga ägare av mottagare i Sverige betala en licens som egentligen är en skatt. De som använder SVT, SR och UR skall betala för detta, ingen annan.
På samma sätt bör presstödet avvecklas så att man bara betalar för den produkt man faktiskt konsumerar.
Vad gäller gemensam värdegrund så är det en stor fråga som bara kan besvaras på ett kort sätt; Jag ansluter mig till den värdegrund som jag anser vara den för mig riktiga och sedan tar jag konsekvenserna av det. Det är lika förkastligt att tvinga in människor i en specifik värdegrund som att tvinga någon betala för något som inte levereras, t.ex. SVT och fri/obunden television.
Permalänk | Anmäl
Nets Eruts, 2011-01-28, 15:34
Försök vara lite mera koncentrerad och inte så mångordig.
Permalänk | Anmäl
Alvin Stoltz, 2011-01-28, 20:01
Den kritiska granskningen finns nu kvar endast på kulturredaktionerna????????????
Skojar du?
De är ju en del av kulturen och sitter i knät
och slickar på en klubba betald av oss alla.
Permalänk | Anmäl
Bo Grahn, 2011-01-28, 20:47
Att journalistiken på nyhetsplats skulle ha varit bättre förr är bara en myt; åtminstone om man går tillbaka till 1970–80-talen. Då styrdes den av frågor som låginkomstutredningen, löntagarfonder, kärnkraft, USA-hat osv. osv. Dessa frågor lever kvar på kultursidorna om än ämnena är lite olika. USA-hatet finns dock kvar liksom viljan att etikettsätta allt som inte är "inne" på dessa sidor. Islamofob blir man så fort man vågar hävda att det i Koranen finns partier som kan användas för att förtrycka kvinnor, neonazist blir man om man gillar figurativ konst. Det har tom gått så långt att kulturjournalisten Per Wirtén på Sydsvenskans kultursida den 10/1 2011 försökte hävda att svenskheten är sekulär och det därför är främlingsfientligt att vara ateist.
Folk i allmänhet har naturligtvis tröttnat på detta vinklande av tillvaron. Vinsterna sjunker därför för tidningsägarna. De försöker nu desperat efter nya sätt att tjäna pengar. Ett sätt är att koppla nyhetsflödet till det som sänds i TV. Man utnämner kändisar i parti o minut och på löpen blir folk kända som BIG BROTHER ADA, BONDE SÖKER FRU KÅLLE etc. etc. . Det säljer för att folk känner igen sig.
Seriösa nyheter då. Vi som gillar dem har för länge sedan lämnat den svenska tidnings världen för tidningar som New York Times, The Guardian, Le Monde etc. TV-nyheter då, Ja det finns ju BBC, Al Jazeera osv.
Resultatet har alltså blivit att den vinklade nyhetsjournalistiken som kördes på 1970-80 talen ledde till nedgång i vinsterna, vilket ledde till den förflackade BIG BROTHER journalistiken. Kultursidorna berördes dock inte; de tillåts fortfarande hålla på med sitt testuggande och etikettsättande. Att då göra dem till norm som Andres Hellberg vill. Det är att ta död på dagstidningen helt och hållet. Men det är kanske lika bra det; ur den askan kanske något bra vaskas fram.
Permalänk | Anmäl
Frihetbästating, 2011-01-29, 08:36
Kultur-redaktionerna det BÄSTA i svenska medier?! Tack för ett gott skratt!
Folk som föredrar nyheterna i dagstidningarnas Kultursidor borde bara läsa Norrskensflamman (nuvarande Flamman) direkt istället.
De kanske t.o.m. försvarar Jesus Alcala intensivt, även efter att han blev dömd för förskingring!? :-)
Flammar har knappast börjat vara försiktig med direkta lögner om Johan Lindberg med flera, som DN Kultur nog är nuförtiden:
http://www.johannorberg.net/?page=displayblog&month=02&year=2008#2599
Och man kan vara _helt_ säker på att läsa spaltkilometrar av närmast hatisk Israel-kritik. Med de första meningarna av kritik mot Tunisiens ex-diktator de sista veckorna.
Jag undrar dock om Flamman gör som Aftonbladets Kultursidor när de "råkade" skriva gamla blood libel historier om judar i modern skepnad?
Och så vidare...
(Men visst, jag kan hålla med artikelförfattaren om de svenska nyhetssidorna och följer själv mest BBC och NY Times.)
Permalänk | Anmäl
Bernt, 2011-01-29, 08:40
#20 Bo Grahn - Kommentar: "Den kritiska granskningen finns nu kvar endast på kulturredaktionerna????????????"
Din fråga vore berättigad om det gällde nischade tidningar som "Dagens industri" exempelvis. Men med resten av dagstidningar är det verkligen så illa som sagts och utan överdrifter.
Jag läser "Huvudstadsbladet" (HBL, en finlandssvensk tidning som ges ut i Helsingfors) och det är en tydlig skillnad mot de svenska dagstidningarna som klart förlorar i den jämförelsen. Jag har ibland helt sakligt citerat HBL:s artiklar vad som står där och blivit censurerad när jag skrivit inlägg som kommentar till artiklar här i Sverige. Det finns många saker som man inte får skriva här men som tycks vara helt acceptabla för HBL:s journalistik. Jag tolkar den censur som jag råkat ut för som "meningen kan tolkas fel", dvs det finns en viss risk att någon tolkar fel men inte att själva sakfrågan är farlig/olaglig i sig.
Övrigt brukar det gå alldeles utmärkt att citera andra tidningar och källor, inte minst Newsmill.
Permalänk | Anmäl
Christofer Catilan, 2011-01-29, 08:53
#12
Kazam raketer var det nog du menade.
Hade det varit tusentals Scud raketer hade nog Israels 1-2 största städer i princip jämnats med marken då dom rackarna tar nästan ett ton sprängmedel.
Kazam eller Qassam om man så vill tar 0.5-10 kg.
Mellan 2001 och 2008 lyckades denna "massiva" beskutning döda 15 Israeler.
Permalänk | Anmäl
Mats F Eriksson, 2011-01-29, 16:30
#27
Ska vara en kommentar till #13...
Permalänk | Anmäl
Mats F Eriksson, 2011-01-29, 17:14
I princip alla journalister har ju "hjärtefrågor" som de brinner för. Det gör att hela rapporteringen blir extremt vinklad utifrån reportens egna världsuppfattning.
Det vore som att jag som fysiker skulle ägna tid och kraft för att försöka bevisa egna teser snarare än att PRÖVA om teserna stämmer.
Journalisternas arbetsmetoder liknar därför en präst från medeltiden som redan har bestämt sig för att världen fungerar som det står beskrivit i bibeln och därefter försöker man bevisa det.
Permalänk | Anmäl
Erika Svensson, 2011-01-29, 20:07
Rent kommersiella, framförallt annonsfinansierade medier leder tyvärr till likriktning och ojämlika villkor.
En konsekvens är exempelvis att rika läsare är mer intressanta än fattiga. Thomas Lappalainen gjorde en studie där han visade att även på orter där den socialdemokratiska tidningen var större än den borgerliga, hade den lägre intäkter. Annonsörerna föredrog den borgerliga tidningen dels av ideologisk sympati, men framförallt för att dess läsare hade högre inkomst och därmed var mer intressanta att nå med reklam.
En annan konsekvens är att en tidning som har ett litet försprång i upplaga, tenderar att hela tiden vidga detta tills konkurrenterna får lägga ned (upplagespiralen).
Presstödet är ett utmärkt system. Det fördelas utan godtycke från myndigheternas sida - det enda som spelar roll är upplagan. Det har bidragit till att vi har en större mångfald av tidningar i Sverige idag.
Bloggarna och Internet i allmänhet har bidragit till en uppryckning i svenska medier. Det är inte alls lika vanligt som det en gång var att väsentliga avslöjanden bara förbigås i alla stora medier.
Däremot får man tänka på att det är få nyheter som verkligen PRODUCERAS ursprungligen på bloggar. Det bloggarna i första hand gör är att vidarebefordra och kommentera nyheter (inklusive från utländska medier).
Permalänk | Anmäl
Jon Weman, 2011-01-30, 03:27
#30 Gunilla Madegård – Svar: "Skulle alls inte sitta illa om akademiker även i Sverige finge genomgå en grundläggande och obligatorisk kurs i vetenskapsteori och filosofi/hermeneutik, på det sätt som är fallet i Norge såväl som jag tror även i Danmark och/eller Finland…"?
Det är precis så även i Finland som enligt din vetskap i Norge. Och det vore alldeles utmärkt även för Sverige.
Permalänk | Anmäl
Christofer Catilan, 2011-01-30, 09:01
#33 Gunilla Madegård – Svar: "Du har inte funderat på att ta igen skadan för egen del Catilan?"
O-nej, oo-nej, ooo-nej, jag utannonserar mig inte som forskare eller som journalist utan som en glad amatör på sin höjd.
Den konstnärliga friheten har däremot inga sådana anspråk tack och lov. :-) Det är den mentala "tillflyktsort" som vi med litet mer modest syn på våra åtaganden gärna tyder till.
Permalänk | Anmäl
Christofer Catilan, 2011-01-30, 13:17
#36 Gunilla Madegård – Kommentar: "Synnerligen kryptiskt uttalande men desto mer stilenligt för Catilans sedvanligt lika nollställda ordbajserier"? :-)
Va konstigt! Jag har läst mina inlägg flera gånger och jag finner inga som helst dito bajserier :-)
Dessutom tycks mitt språkbruk vara mer av den städade sorten eller hur? Och dessutom var mitt förra inlägg ett ovanligt kort till dig och således borde det inte trötta ut dina delikata "ordsmaklökar" så snabbt.
Synnerligen konstigt att du upplever det så…!? Men, men…som jag skrev så är jag förstås inte heller någon forskare och kan inte ta mig själv så gravallvarligt i både tid och otid oberoende av samtalsämne. Detta ämne tycker jag tillhör de lättare än någon genusvetenskap. :-)
Permalänk | Anmäl
Christofer Catilan, 2011-01-30, 14:37
Journalister överlag ogillar ju sanningen, det gäller de flesta nyhetsjournalister, som alltid vrider bilden av sanningen så att läsarn / tittarna ska se det genom DERAS ögon... ett litet exempel är revolutionerna i Tunisien och Egypten just nu - svenska journalister väljer att filma ett fåtal affisher om "demokrati" som vissa udda element viftar med - och ignorerar det faktum att den största delen av de mest ivriga regim-motståndarna där är ISLAMISTER!
När det gäller "kultur-journalister" vågar man knappt tänka på vad det betyder...
En KULTURJOURNALIST är helt enkelt en person som är inskolad att gilla:
"konst som inte föreställer något", "filmer som handlar om HBT-personer", "böcker som handlar om elaka manliga män, snälla feminina män, och stackars kvinnor"....
det är i princip konceptet... för en "kulturjournalist"
Permalänk | Anmäl
invandrarTjej, 2011-01-30, 15:39
"Kultur-journalist" det är egentligen bara en förkortning av:
"kulturell propaganda-makare med diplom från åsikts-högskolan"
Permalänk | Anmäl
invandrarTjej, 2011-01-30, 15:48
en svensk kultur-journalist är alltid :
1.likhetsfeminist.
2.hbt-positiv
3.vänster-vriden eller total-liberal.
4.icke-patriot.
5.icke-muslim.
____
det är bara fakta.. läs själva kultursidor så får ni se! =)
Permalänk | Anmäl
invandrarTjej, 2011-01-30, 15:52
#38 Gunilla Madegård – Svar: "Enligt mina sk "ordsmaklökar" betyder ordet "VI" inte samma sak som "JAG" men det tycks inte innebära minsta problem för dito dina egna…"
Det är så väldigt enkelt att det i alla sin tydlighet refererar till "vi" som inte utannonserar oss själva som akademiker, forskare eller ens som journalister :-)
Och konsekvent ser jag inga som helst problem med det språkbruket. Men det är berömligt av dig att du frågar i alla fall för att undvika helt onödiga missförstånd när du uppenbarlig är osäker.
Permalänk | Anmäl
Christofer Catilan, 2011-01-30, 16:10
#43 Gunilla Madegård - Svar: "…i det som verkar vara de neoliberala männens hjärtefråga numero 1; nämligen att skjuta feminismen i och humanismen i sank för gott." :-)
Jag tror inte ett ögonblick (neoliberal eller nonliberal har ingen betydelse i detta sammanhang :-) att jag eller andra påstådda likasinnade debattörer skulle kunna skjuta feminismen i och humanismen i sank för gott…ens med vilje och brott mod! Jag tror inte ett ögonblick att någon debattör av någon sort tror sig ha sådant inflytande över opinionen här på Newsmill eller via någon annan kanal för den.
Jag tror att du med all välmening kan slappa av och fortsätta göra precis sådant som du anser dig kunna berika världen med :-)
Permalänk | Anmäl
Christofer Catilan, 2011-01-30, 19:21
29 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Nu vill jag verkligen göra mig förstådd: JAG INTSÄMMER TILL FULLO vad Anders Hellberg så träffsäkert skriver!
Den svenska nyhetsjournalistiken är rena rama fast food: chips and dips som huvudrätt och sentimentalistens sega tuggummi smaksatt med politiskt korrekthet som dessert. Och i värsta fall får man serverat redan färdigt tuggade gummin med den gröna politikens ädla återanvändningsprincip.
*
Därför läser jag endast vissa utvalda svenska och utländska facktidskrifter och endast utländska tidningar för övrig update.
*
"I kris"? Det var kollegialt snällt sagt av dig, Anders Hellberg!
Konstigt att pi kan producera bra nyhetsjournalistik utan några resurser alls då? Uppenbarligen är det inte en resursfråga.
Problemet med svensk journalistik är politiseringen. Politiseringen kommer ifrån dels extremistiska och totalitära strömningar inom svenskt mediaetablisemang. Dels ifrån att staten är en mycket stor aktör på mediamarknaden. Och dels presstöd.
När medierna inte längre finansieras av konsumenternas pengar så börjar de behandla läsarna som något man skall utvinna politiska fördelar ur, något som skall manipuleras och styras, något som skall folkbildas. Om media varit direkt utlämnade till konsumenternas pengar hade medierna blivit konsumenternas tjänare, istället för att som nu söka uppträda som konsumenternas härskare.
Anders Hellberg
#1 Christofer Catilan
#2 Martin A
Vad kan man säga, mer än: Amen.
Min personliga uppfattning är att förr fick man de två sidorna ur en historia i olika tidningar. Aftonbladet kunde ställa sig på fackets eller arbetarens sida i en konflikt men ändå rapportera om den andra sidans synvinkel. I samma case kunde man i Expressen läsa arbetsgivarens syn på konflikten och då var tidningarna två politiska motpoler. Vilket märktes. Likaså märktes skillnaden mellan SvD och DN. Idag är det en syndabock, en som det är så "synd om" och drevet går ensidigt utan att ifrågasätta varandras vinklingar - för vinklingen är densamma.
Jag har i flera år följt stora löp och aktuella händelser på Flashback, PI, bloggar m.fl. och kan inte mer än instämma i kritiken. Journalistiken i landet är under all kritik. Trovärdigheten för de stora redaktionerna är noll, kvällstidningarna tar jag inte ens i om de delas ut gratis på flyg/hotell och den enda jag finner några som helst utmaningar i är SvD. Resterande får man ta i utländsk media.
Jag är tacksam för internet och att man enkelt via länkar klicka sig utanför landets gränser och läsa den andra sidan av saken. Man får vara tacksam för det samt för ens engelskakunskaper så att man begriper vad det står.
I Sverige är det mest en efterapning av skvallerjournalistik och braskande rubriker och löpsedlar om vad som händer i tv-programmen. Svensken har fördummats och om man inte själv varit intresserad och velat fördjupa sig i konflikterna hade man näst intill blivit grundlurad.
Två exempel där det blev väldigt tydligt är, internationellt sett, rapporteringen från "Ship to Gaza" och inom landet Liza Marklunds bluff med den nu definierade romankaraktären "Mia" som tidigare var en verklig person och flitigt intervjuad. Jag fick aldrig svar på frågan de stora redaktionerna borde krävt svar av Liza om: - Hur har vi kunnat intervjua en romanfigur?
Nu är jag mest glad över att jag sett igenom bluffen och kan sprida min kunskap till mindre vetande personer i min närhet.
Jag har bara skummat igenom artikeln då jag har ont om tid, men den verkar vara på rätt språ. Någon nyhteshournalistik verkar inte förekomma idagens svenska tidningar. Istället klistrar man in citat från TT. TT håller inte heller på med yheter längre, utan har allt mer börjat ägna sig åt politisk propaganda på vänsterkanten. "Nyhetsförmedlingen" från TT är otroligt politikst vinklad och hade jag inte läst utländska tidningar hade jag trott att världen utanför Sverige var väldigt konstig. Nu är det snarast så att det är Sverige som framstår som apart när man kan läsa samma sak i norska, danska, franska, engelska och tyska tidningar, men raka motsatsen i Svensk media som baseras på TT.
Ja du legendariske Anders Hellberg (fasen vad lätt det är att bli legendarisk nu för tiden) inte har du rätt i det du skriver. Det har faktiskt blivit mycket bättre. Det finns mycket mer att välja bland på internet. Själv brukar jag hitta intressanta saker varje dag att skriva om på min blogg. Och själv har jag också tillbringat nästan ett par decennier på DN bla som reporter med kulturmaterial. Men att framställa kultursidorna som granskare stämmer inte heller.
Förr i tiden på 70-talet så hade pressen (gammelmedia) monopol på åsikter och det satt journalister som gatekeepers överallt och vi som gick på JH (journalisthögskolan) skolades in i ett och samma synsätt. Och fortfarande behärskas pressen av den generationens tankar. Inte har jag sett någon ändring på detta.
Och att anföra Publicistklubben som någon granskande instans är väl att ta i. Det har den aldrig varit. Det är ett ställe där man kan få sig en öl lite mat och prata med kompisarna, men någon diskussion värd namnet förekommer inte där. Har det aldrig gjort.
Det stämmer inte heller att pengarna inte finns i branschen, men att DN har det kärvt är sant. DN som jag just nu prenumererar på är så tråkig så de knastrar när man läser den. Aldrig mer! Det i sin tur beror av att DN under många år fick vara vinstmaskin till andra företag i koncernen. Flaggskeppet utarmades.
Branschen är i en övergångstid, ungefär som den har varit sedan 70-talet när den "nya tekniken" kom in. Den revolutionen är inte riktigt avslutad än.
Men att framställa en terrorist som en förvirrad ung man, som du gör är helt åt helsike. Någon som försöker mörda sig själv plus ett så stort antal människor som möjligt är helt enkelt en terrorist. Bortförklara inte detta dåd i Stockholm City.
Mediernas gammelmedieroll är inte något som behöver bestå. Utvecklingen går mot att det är bloggare, som jag själv som tar över. Och det är inte något att vara särskilt ledsen över. Intresse, vilja, kunskap och personligt engagemang har alltid överflyglat pengaintresset. Den som vill bli rik ska bli fastighetsmäklare eller bankman. Inte journalist.
Riktigt bra artikel Hellberg. Blir så trött på TT som inte har någon källkritik överhuvudtaget.
Tack Anders, denna artikel sammanfattar mer eller mindre mina åsikter kring dagens media.
Frågan är om kommersiell media någonsin kommer bli bättre. Är det ekonomiskt hållbart?
Känns som att tidningar med wiki-stuk kan med rätt upplägg vara framtiden för rationell, källkritisk och granskande media.
För det första, internet har gjort det möjligt för hög som låg att publicera artiklar eller kommentera dessa. Lättheten att komma åt nyheter och information från i stort sett hela världen är en revolution. Tänk hur det såg ut för bara i stort tjugo år sedan, två TV-kanaler, tre radio-kanaler förutom lokalradio + en politiserad och vinklad tidningsjournalistik som gjorde att svenskarna troligen var ett av den demokratiska världens mest åsiktsstyrda folk. Bit för bit har utvecklingen raserat den svenska statens åsiktsmonopol.
Att den "seriösa" (vad det nu är för något) journalistiken är mindre relativt sett i dag är kanske en konsekvens av att medieutbudet är så mycket större nu än tidigare.
Konsekvenserna av mycket friare och större mediautbud (vare sig man vill vara konsumera eller publicist) borde vara att en stor grupp konsumenter av information lär sig att vara källkritiska och ha förmåga att ta till sig och värdera många olika källor. Samtidigt fortsätter det naturligtvis att finnas en grupp som av olika skäl okritiskt konsumerar media (polarisering), precis som majoriteten av svenska folket gjordt under lång tid. Även om det var mycket enklare när det bara fanns två TV-kanaler, tre radio-kanaler och en helt styrd dagspress så är det en enorm vinst för alla (utom journalisterna och politikerna) att den gamla mediastrukturen slås sönder.
Som en konsekvens av detta bör presstödet omedelbart försvinna och Radiotjänst läggas ned (Radio/TV-licensen). Vill politikerna ha makten över media så får de införa diktatur. Troligtvis så kommer svenska folket inte att acceptera detta, lika lite som man borde acceptera de nuvarande avgiftsfinansierade åsiktsmaskinerna SVT, SR och UR eller presstödet.
#6 Ann Helena Rudberg – Kommentar: "Det har faktiskt blivit mycket bättre"?
Hmmm…nu finns det säkerligen olika aspekter även i den bedömningen men jag håller med dig att det finns mycket att välja på internet.
Själv läser jag rätt så ofta i alla fall den finlandsvenska tidningen "Huvudstadsbladet" (HBL) och jag får ett bestämt intryck att det finns en stor skillnad mellan svenska tidningar och HBL när det gäller deras sätt att skriva. I Sverige räcker det som argument att man påstår någon blivit kränkt, dvs det kan handla om rent sentimentala aspekter och argument.
Dess värre förklarar man inte ens tillräckligt täckande vad som är orsaken till kränkningen och omständigheter utan hur någon känner. Den typen av journalism tycks lysa med sin frånvaro i Finland eller så är det betydligt sällsyntare och jag kan inte tro att finlanssvenskan är så annorlunda sociokulturellt att man uppfattar emotionella uttryck skamliga eller något liknande.
Samtidigt tycks persondiagnostik/-profilering vara också sällsyntare där, dvs man förklarar inte så gärna någons åsikter som direkt följd av dennes förmodade "egenskaper" (oftast väl mentala, etniska, sociala). Jag diskuterade detta med en god vän som bor i Finland och han nämnde att det finns blaskor som är specialiserade på snyfthistorier och då är de verkligen SNYFT med finsk sisu. Men dagstidningar tycks inte briljera med sådant. Finska kvällstidningar tycks däremot ha större register än svenska dito när det gäller sensationsvärde ungefär som i England.
Men dessa iakttagelser är mina personliga intryck :-) utan någon mer vetenskaplig fördjupning i ämnet, dvs jag läser tidningar primärt och studerar inte deras framtoning. Men jag blir störd av att man säger emotionellt A ingående men berör faktiskt B endast summariskt alldeles för ofta inom svenska medier.
Och det var nog ungefär andemeningen i mitt tidigare inlägg.
Håller med om vissa saker, andra inte. Men en del exempel är bra, jag skulle vilja tillfoga ett annat: Utan att döma i Israels krig i Gaza sist, så skrevs det inte ett enda dugg i svenska media om att det föregåtts av tusentals scudmissiler skjutna in över Israel av palestinierna och att enda orsaken till att inte fler israeler dött är att de har gott om skyddsrum att hela tiden springa till. Jag tycker det var mycket oärligt av media att inte skriva om denna terrorbeskjutning av Israel. Ren desinformation.
Ang. nätmedier så vet jag inte. Jag brukar ibland kika på politisktinkorrekt.info och än har jag inte hittat en uppgift som senare visar sig vara felaktig. Min uppfattning är att de är mycket noga med källor.
#14 Gunilla,
Privata entusiaster och idealister skall naturligtvis få möjlighet att publicera sig precis som kommersiella publicister. Det du skriver skall du naturligtvis få skriva precis som jag skall få skriva det som jag vill skriva. Om du sedan vill gå från att vara en privat entusiast och idealist till en kommersiell publicist så skall du naturligtvis få göra det. Om jag då tycker att det du skriver är intressant så vill jag kanske betala för att läsa detta, men jag kommer aldrig att vilja göra detta över skattesedeln.
Det är mycket lätt att förändra SVT, SR och UR till betalkanaler där alla som tar del av deras utbud betalar för detta. På så sätt slipper samtliga ägare av mottagare i Sverige betala en licens som egentligen är en skatt. De som använder SVT, SR och UR skall betala för detta, ingen annan.
På samma sätt bör presstödet avvecklas så att man bara betalar för den produkt man faktiskt konsumerar.
Vad gäller gemensam värdegrund så är det en stor fråga som bara kan besvaras på ett kort sätt; Jag ansluter mig till den värdegrund som jag anser vara den för mig riktiga och sedan tar jag konsekvenserna av det. Det är lika förkastligt att tvinga in människor i en specifik värdegrund som att tvinga någon betala för något som inte levereras, t.ex. SVT och fri/obunden television.
Försök vara lite mera koncentrerad och inte så mångordig.
Den kritiska granskningen finns nu kvar endast på kulturredaktionerna????????????
Skojar du?
De är ju en del av kulturen och sitter i knät
och slickar på en klubba betald av oss alla.
Att journalistiken på nyhetsplats skulle ha varit bättre förr är bara en myt; åtminstone om man går tillbaka till 1970–80-talen. Då styrdes den av frågor som låginkomstutredningen, löntagarfonder, kärnkraft, USA-hat osv. osv. Dessa frågor lever kvar på kultursidorna om än ämnena är lite olika. USA-hatet finns dock kvar liksom viljan att etikettsätta allt som inte är "inne" på dessa sidor. Islamofob blir man så fort man vågar hävda att det i Koranen finns partier som kan användas för att förtrycka kvinnor, neonazist blir man om man gillar figurativ konst. Det har tom gått så långt att kulturjournalisten Per Wirtén på Sydsvenskans kultursida den 10/1 2011 försökte hävda att svenskheten är sekulär och det därför är främlingsfientligt att vara ateist.
Folk i allmänhet har naturligtvis tröttnat på detta vinklande av tillvaron. Vinsterna sjunker därför för tidningsägarna. De försöker nu desperat efter nya sätt att tjäna pengar. Ett sätt är att koppla nyhetsflödet till det som sänds i TV. Man utnämner kändisar i parti o minut och på löpen blir folk kända som BIG BROTHER ADA, BONDE SÖKER FRU KÅLLE etc. etc. . Det säljer för att folk känner igen sig.
Seriösa nyheter då. Vi som gillar dem har för länge sedan lämnat den svenska tidnings världen för tidningar som New York Times, The Guardian, Le Monde etc. TV-nyheter då, Ja det finns ju BBC, Al Jazeera osv.
Resultatet har alltså blivit att den vinklade nyhetsjournalistiken som kördes på 1970-80 talen ledde till nedgång i vinsterna, vilket ledde till den förflackade BIG BROTHER journalistiken. Kultursidorna berördes dock inte; de tillåts fortfarande hålla på med sitt testuggande och etikettsättande. Att då göra dem till norm som Andres Hellberg vill. Det är att ta död på dagstidningen helt och hållet. Men det är kanske lika bra det; ur den askan kanske något bra vaskas fram.
Kultur-redaktionerna det BÄSTA i svenska medier?! Tack för ett gott skratt!
Folk som föredrar nyheterna i dagstidningarnas Kultursidor borde bara läsa Norrskensflamman (nuvarande Flamman) direkt istället.
De kanske t.o.m. försvarar Jesus Alcala intensivt, även efter att han blev dömd för förskingring!? :-)
Flammar har knappast börjat vara försiktig med direkta lögner om Johan Lindberg med flera, som DN Kultur nog är nuförtiden:
http://www.johannorberg.net/?page=displayblog&month=02&year=2008#2599
Och man kan vara _helt_ säker på att läsa spaltkilometrar av närmast hatisk Israel-kritik. Med de första meningarna av kritik mot Tunisiens ex-diktator de sista veckorna.
Jag undrar dock om Flamman gör som Aftonbladets Kultursidor när de "råkade" skriva gamla blood libel historier om judar i modern skepnad?
Och så vidare...
(Men visst, jag kan hålla med artikelförfattaren om de svenska nyhetssidorna och följer själv mest BBC och NY Times.)
#20 Bo Grahn - Kommentar: "Den kritiska granskningen finns nu kvar endast på kulturredaktionerna????????????"
Din fråga vore berättigad om det gällde nischade tidningar som "Dagens industri" exempelvis. Men med resten av dagstidningar är det verkligen så illa som sagts och utan överdrifter.
Jag läser "Huvudstadsbladet" (HBL, en finlandssvensk tidning som ges ut i Helsingfors) och det är en tydlig skillnad mot de svenska dagstidningarna som klart förlorar i den jämförelsen. Jag har ibland helt sakligt citerat HBL:s artiklar vad som står där och blivit censurerad när jag skrivit inlägg som kommentar till artiklar här i Sverige. Det finns många saker som man inte får skriva här men som tycks vara helt acceptabla för HBL:s journalistik. Jag tolkar den censur som jag råkat ut för som "meningen kan tolkas fel", dvs det finns en viss risk att någon tolkar fel men inte att själva sakfrågan är farlig/olaglig i sig.
Övrigt brukar det gå alldeles utmärkt att citera andra tidningar och källor, inte minst Newsmill.
#12
Kazam raketer var det nog du menade.
Hade det varit tusentals Scud raketer hade nog Israels 1-2 största städer i princip jämnats med marken då dom rackarna tar nästan ett ton sprängmedel.
Kazam eller Qassam om man så vill tar 0.5-10 kg.
Mellan 2001 och 2008 lyckades denna "massiva" beskutning döda 15 Israeler.
#27
Ska vara en kommentar till #13...
I princip alla journalister har ju "hjärtefrågor" som de brinner för. Det gör att hela rapporteringen blir extremt vinklad utifrån reportens egna världsuppfattning.
Det vore som att jag som fysiker skulle ägna tid och kraft för att försöka bevisa egna teser snarare än att PRÖVA om teserna stämmer.
Journalisternas arbetsmetoder liknar därför en präst från medeltiden som redan har bestämt sig för att världen fungerar som det står beskrivit i bibeln och därefter försöker man bevisa det.
Rent kommersiella, framförallt annonsfinansierade medier leder tyvärr till likriktning och ojämlika villkor.
En konsekvens är exempelvis att rika läsare är mer intressanta än fattiga. Thomas Lappalainen gjorde en studie där han visade att även på orter där den socialdemokratiska tidningen var större än den borgerliga, hade den lägre intäkter. Annonsörerna föredrog den borgerliga tidningen dels av ideologisk sympati, men framförallt för att dess läsare hade högre inkomst och därmed var mer intressanta att nå med reklam.
En annan konsekvens är att en tidning som har ett litet försprång i upplaga, tenderar att hela tiden vidga detta tills konkurrenterna får lägga ned (upplagespiralen).
Presstödet är ett utmärkt system. Det fördelas utan godtycke från myndigheternas sida - det enda som spelar roll är upplagan. Det har bidragit till att vi har en större mångfald av tidningar i Sverige idag.
Bloggarna och Internet i allmänhet har bidragit till en uppryckning i svenska medier. Det är inte alls lika vanligt som det en gång var att väsentliga avslöjanden bara förbigås i alla stora medier.
Däremot får man tänka på att det är få nyheter som verkligen PRODUCERAS ursprungligen på bloggar. Det bloggarna i första hand gör är att vidarebefordra och kommentera nyheter (inklusive från utländska medier).
#30 Gunilla Madegård – Svar: "Skulle alls inte sitta illa om akademiker även i Sverige finge genomgå en grundläggande och obligatorisk kurs i vetenskapsteori och filosofi/hermeneutik, på det sätt som är fallet i Norge såväl som jag tror även i Danmark och/eller Finland…"?
Det är precis så även i Finland som enligt din vetskap i Norge. Och det vore alldeles utmärkt även för Sverige.
#33 Gunilla Madegård – Svar: "Du har inte funderat på att ta igen skadan för egen del Catilan?"
O-nej, oo-nej, ooo-nej, jag utannonserar mig inte som forskare eller som journalist utan som en glad amatör på sin höjd.
Den konstnärliga friheten har däremot inga sådana anspråk tack och lov. :-) Det är den mentala "tillflyktsort" som vi med litet mer modest syn på våra åtaganden gärna tyder till.
#36 Gunilla Madegård – Kommentar: "Synnerligen kryptiskt uttalande men desto mer stilenligt för Catilans sedvanligt lika nollställda ordbajserier"? :-)
Va konstigt! Jag har läst mina inlägg flera gånger och jag finner inga som helst dito bajserier :-)
Dessutom tycks mitt språkbruk vara mer av den städade sorten eller hur? Och dessutom var mitt förra inlägg ett ovanligt kort till dig och således borde det inte trötta ut dina delikata "ordsmaklökar" så snabbt.
Synnerligen konstigt att du upplever det så…!? Men, men…som jag skrev så är jag förstås inte heller någon forskare och kan inte ta mig själv så gravallvarligt i både tid och otid oberoende av samtalsämne. Detta ämne tycker jag tillhör de lättare än någon genusvetenskap. :-)
Journalister överlag ogillar ju sanningen, det gäller de flesta nyhetsjournalister, som alltid vrider bilden av sanningen så att läsarn / tittarna ska se det genom DERAS ögon... ett litet exempel är revolutionerna i Tunisien och Egypten just nu - svenska journalister väljer att filma ett fåtal affisher om "demokrati" som vissa udda element viftar med - och ignorerar det faktum att den största delen av de mest ivriga regim-motståndarna där är ISLAMISTER!
När det gäller "kultur-journalister" vågar man knappt tänka på vad det betyder...
En KULTURJOURNALIST är helt enkelt en person som är inskolad att gilla:
"konst som inte föreställer något", "filmer som handlar om HBT-personer", "böcker som handlar om elaka manliga män, snälla feminina män, och stackars kvinnor"....
det är i princip konceptet... för en "kulturjournalist"
"Kultur-journalist" det är egentligen bara en förkortning av:
"kulturell propaganda-makare med diplom från åsikts-högskolan"
en svensk kultur-journalist är alltid :
1.likhetsfeminist.
2.hbt-positiv
3.vänster-vriden eller total-liberal.
4.icke-patriot.
5.icke-muslim.
____
det är bara fakta.. läs själva kultursidor så får ni se! =)
#38 Gunilla Madegård – Svar: "Enligt mina sk "ordsmaklökar" betyder ordet "VI" inte samma sak som "JAG" men det tycks inte innebära minsta problem för dito dina egna…"
Det är så väldigt enkelt att det i alla sin tydlighet refererar till "vi" som inte utannonserar oss själva som akademiker, forskare eller ens som journalister :-)
Och konsekvent ser jag inga som helst problem med det språkbruket. Men det är berömligt av dig att du frågar i alla fall för att undvika helt onödiga missförstånd när du uppenbarlig är osäker.
#43 Gunilla Madegård - Svar: "…i det som verkar vara de neoliberala männens hjärtefråga numero 1; nämligen att skjuta feminismen i och humanismen i sank för gott." :-)
Jag tror inte ett ögonblick (neoliberal eller nonliberal har ingen betydelse i detta sammanhang :-) att jag eller andra påstådda likasinnade debattörer skulle kunna skjuta feminismen i och humanismen i sank för gott…ens med vilje och brott mod! Jag tror inte ett ögonblick att någon debattör av någon sort tror sig ha sådant inflytande över opinionen här på Newsmill eller via någon annan kanal för den.
Jag tror att du med all välmening kan slappa av och fortsätta göra precis sådant som du anser dig kunna berika världen med :-)