Blanda inte ihop min bok med Marklunds smörja

Som sagt, Marklund har fallit från väldigt höga hästar, där hon suttit i skvallerpressen och mästrat allt och alla, lite "von oben".
Hennes "vänster propaganda goes modern" i bästa Guillou stil, med nedsättande epitet och undvikande av verkligheten eller sanningar, kanske bara är en logisk förlängning av hennes personlighet! Vem vet?

Sanningen som ett mål i sig är ju inte alls intressant för dagens svenska journalister, det mesta av rapporteringen handlar ju om vad de vill ska vara sant eller i bästa fall delar av sanningen, de delar av sanningen som inte stöder journalistens upfattningar om vad exempelvis en "god sak" är förtigs eller förvanskas regelmässigt .

Hej Sötnos!

Appropå rasism. Hur tolkar du denna bild+ bildtext i Liza Marklunds artikel i Expressen 9 november 2008.

http://www.kvp.se/kronikorer/lizamarklund/1.1362773/liza-marklund-jamsta...

Vadå vänster? Mitt intryck av Liza Marklund är snarast att hennes politiska åsikter är ganska så borgerliga.

Strålande Maja Lundgren. Nog för att jag ibland varit irriterad som fan på dig, men beundrat dig har jag alltid gjort. En del dagar mer än andra, och idag är definitivt en sådan dag. Strålande.

Lysande

Lysande

Intressant att det kommer fler synpunkter på sanningens tillämpning, från författarhåll.

Liksom man brukar diskutera hur stort ansvar uppfinnaren av ny teknik har för dess tillämpning, ond eller god, kan man fundera över hur stort ansvar författaren har för hur en bok används. Vad var uppfinnarens syfte, vad var författarens syfte? Och vilken betydelse har det?

Oppenheimer och Marklund?

"kaotiska gubben": menar du texten "varför avskaffar du inte dig själv?" bredvid Nyamko Sabuni? Kan omöjligt tolka det som rasism, även om det är en aning knäppt.

Apropå: "Blanda inte ihop min bok med Marklunds smörja" vill jag citera Karl Marx:

"Bourgeoisin har avklätt alla de verksamheter, som förut betraktades och ärades med from vördnad, deras helgon gloria. Den har förvandlat läkaren, juristen, prästen, poeten och vetenskapsmannen till sina betalda lönearbetare".

I en sådan värld, där allting är till salu, och allting ska marknadsföras för att säljas, var finns sanningen?

Det var ord och inga visor det!

Hur kan man jämföra Maja Lundgren och Liza Marklund? ML var väl ute för att hämnas på vissa män, och LM ville stå på de feministiska barrikaderna. Ingen sökte "sanningen".

Herregud vilket vansinne! Liza Marklunds bästa försvarare är nog Maja Lundgren och Antonsson var och en för sig och tillsammans är dom oslagbara! Grattis Liza Marklund!

Mycket bra skrivet, och skönt att en sådan tänkvärd text kommer från en erkänt kompetent författare. Problemet idag är att en hel del personer verkar tro att författande är att likställa med att skriva meningar på ett papper. Som du bra visar krävs det långt mer än så.

Att påstå att det man skriver är "en sann historia" och "bygger på verkliga händelser" är att gömma sig från kritiska röster och granskning. Det kan också användas som en ursäkt för att skapa en text som rent litterärt är undermålig - den behöver inte vara bra, den är ju sann. Totalt logiskt felslut.

Varför blev Marklunds hittepå-bok Gömda "sörja" just nu - varför inte i samband med att den kom ut då det måste ha varit uppenbart för alla som tänker efter i två minuter att allt var fiktion - hittepå.

Jag ger inte mycket för alla som är klarsynta just nu.

Men visst är det hittepå - den familj som beskrivs kallar jag dysfunktiionell - det är social trash, som fått socialbidrag som räcker upp till himmelen.

När Monica Antonsson möter Mia första gången och har med sig en manlig fotograf, det är presskonferens, får Mia ett hysteriskt utbrott, kastar sig bakåt och skriker vid åsynen av denne snälle veckotidningsfotograf : En karl, en karl - detta är stor dramatik med komiska förtecken.

Till förfång för alla verkligt förföljda kvinnor.

Här hittar ni en recension:

http://kurtlundgren.webblogg.se

Kurt: det hade aldrig fallit mig in att läsa Gömda förrän den här diskussionen dök upp och jag hörde talas om Antonssons bok. För mig har historien framstått "relativt" sann, då ju huvudpersonen paraderat runt i media, det diskuterats på riksdagsnivå, och allt annat runtomkring.

"Marklunds smörja"

Lågt och osympatiskt. Artikeln är uppbyggd på total namedropping och blir därmed rätt träig och jobbig att läsa. Dessutom fick jag ingen klar bild kring hur den här författaren resonerar om begreppet sanning. Är det möjligt att ha en egen sanning?

Suveränt Maja !!!

Vansinne, Lia? Citerar du Maria Schottenius eller är det något i min text du tycker tyder på det?
Juan Darien: bra Marxcitat. Men alla vördade inte förbehållslöst de kategorier du nämner (Sokrates och kompani, till exempel).
Torrkorven (hehe): har du verkligen läst min bok?

Vansinne, Mia? Citerar du Maria Schottenius eller är det något i min text du tycker tyder på det?
Juan Darien: bra Marxcitat. Men alla före bourgeoisin vördade inte de kategorier du nämner (Sokrates och kompani, till exempel).
Torrkorven (hehe): har du verkligen läst min bok?

Lia, menar jag förstås.

"Min sanning"? Låt oss precisera. Den sanning som kommer fram i en text är alltid ett urval, i regel ett tendentiöst sådant. Marklund kan inte begagna frasen, efter som en stor del av det hon sagt inte är ett sanningsurval, utan lögn.

Peter I: antagligen är vi överens. Jag skriver: "även en dokumentärroman måste läsas kritiskt, i vetskap om att författaren har ett temperament.". Till skillnad från t.ex Guillou menar jag att även nyhetstext och reportage måste läsas kritiskt. Marklund har aldrig använt uttrycket "min sanning", däremot har hon sagt "Mias sanning".

Postis Per: namedropping - skulle tro att du mest syftar på Platon och Augustinus. Men man behöver faktiskt inte alls ha läst dessa båda antiksnubbar för att hänga med i min text. Jag skriver helt enkelt att de var väldigt stränga mot fiktion, till och med att de betraktade den som lögn. De var ju sanningssökare bpda två...
Är texten träig - ja men det kan väl vara bra med lite uppförsbacke ibland.

Kurt Lundgren: social trash är ett uttryck som borde censureras ur bloggar, kommentarfält och artiklar.

Jovisst ligger det mycket i Zolas ”verkligheten sedd genom ett temperament”. Och det gjorde säkert Liza också; alltså såg genom sitt temperament. Men vad såg hon? Ja, det var tydligen inte verkligheten. Det är där felet ligger; hon blandade ihop verkligheten med sina egna ambitioner allt utifrån en mytomans berättelser. Och det får hon väl göra? Ja i en fiction, men hon inte påstå att det är något annat.
Janne

Förresten Maja; en fullträff av dig!

Janne

Att med eget namn göra synlig i kommentators-tråd-debatten (eller vad man ska kalla det) som Maja Lundgren nu gör är inte bara modig och extremt ovanligt - det känns imponerande modernt. Heja 2009!

Så ovanligt är det nog inte, även om det är vanligare i bloggar än under artiklar - än så länge! Men ett verkligt framsteg för demokratin vore om Liza Marklund bad Elisabeth Hermon om ursäkt. Och helst då uppriktigt menat.

Det är lite trist att begreppet sanning vattnas ur, som så många andra ord.

I sak är det kanske inte så stor skillnad på sanningshalten i Marklunds och Lundgrens böcker, utan det är innehållsdeklarationen som skiljer sig åt. I Maja Lundgrens fall är det ju i alla fall tydligt att det är en väldigt subjektiv variant av sanning. Liza Marklund har däremot gjort anspråk på att beskriva en dokumentär eller journalistisk sanning, uppbackad av dokument osv.

Visst ska man alltid läsa kritiskt, men man läser ändå de två böckerna med helt olika glasögon. Om nu Marklund är förvånad över att folk missuppfattat boken, så har hon haft ganska många chanser att rätta till den missuppfattningen. Istället har hon fram till nyligen snarast sökt förstärka den dokumentära aspekten av Gömda. Därmed bryter hon mot kontraktet med läsaren, och underminerar faktiskt förtroendet för journalistkåren.

Värst tycker jag ändå är att Marklund är så nonchalant mot de hon skriver om. Man kan ha alla möjliga tjusiga diskussioner om postmodern litteratur, men Elisabeth Hermon är en människa av kött och blod. För henne har sanningerna och lögnerna fått högst verkliga konsekvenser. Hon har inte heller (till skillnad från de flesta av de Maja Lundgren nämner) haft så stora möjligheter att föra fram sin version av sanningen.

Kurt Lundgren

Om nu Gömda är en roman av något slag och inte en sann historia så är det en roman som demoniserar män från mellanöstern och som "helgonförklarar" män från den snövita nord.
(LM har ju framställt Mias nye man som ursvensk när han i själva verket också var invandrare.) Greppet att sätta guling, röding, svarting mot viting användes länge av Hollywood och sålde ju bra. Det har säkert både LM och hennes förlag känt till. Och när man tillskriver en hel grupp människor en egenskap som de har utan att denna egenskap försvinner under påverkan av olika kulturer, vid olika uppfostran osv. så tillhör den ”rasen”. Gömda är i denna mening rasistisk. Det är således lätt att hålla med Maja Lundgren om det är rasistisk sörja LM skrivit.

Märk väl: hade det varit en sann historia så hade den inte varit rasistisk. Då hade ju Gömda endast beskrivit ett specifikt fall och inte haft någon allmängiltighet, dvs. pekat ut gruppen arabiska män som mer våldsbenägna än norrländska.

För övrigt:

Att berättelsen Gömda inte varit sann har framkommit den senaste tiden. Det är därför det Gömda blivit sörja nu och inte tidigare.

Det är också intressant att LM nu påstår att Mias man är en fantasiprodukt. Hade hon inte klassat honom så, är det ju förtal LM sysslat med och då kan det bli skadeståndsanspråk.

LM har alltså medvetet fantiserat ihop god vit man mot misshandlande arabisk. Tydligare exempel på rasism går väl inte att ge.

Jag erkänner att jag inte läst Maja Lundgrens bok, men däremot läste jag det mesta som skrevs om den. Inte heller har jag läst "Gömda". Jag har läst två deckare om lipsillen Annica Bengtsson, och det blir inte fler. Marklunds politiska ambitioner är välkända genom hennes krönikor. Det värsta i denna medialt uppblåsta historia är behandlingen av Elisabeth Hermon, och det är en skam utan like att Marklund inte gör avbön.

Och vad säger man allt sånt här? Aftonbladet presenterar stolt ett stycke romantext på nyhetsplats. Framförd som journalistik av sina två mest betrodda journalister.
.
http://www.aftonbladet.se/wendela/article215764.ab

torrkorven: all right! Men folk brukar bli förvånade när de läser boken . Så tro inte allt som står i tidningen!

Tack för kommentaren! Passa på att berätta att Marx skrev en del "smörja" för att försörja sig och skriva färdigt Kapitalet. Han har skrivit att han skulle känna sig misslyckad om han inte gjorde det och åtmistone i manuskript form. Men i kampen för att förverkliga sig som människa offrade han sin familj. Kampen för existensen är mycket krävande, det kräver människor, sanningar, lojaliteter, famijer, osv. osv. Men länge leve Socrates, kanske ett exemplariskt undantag.

kamrater, dags att hyfsa debatten, läs min kompis gunny widells kloka ord på min blogg. plis.

Bernt Hermele,
gjorde det du uppmanar till, men blev inte ett dugg tillhyfsad, Såg också Babel tidigare ikväll. Monica Antonsson var närvarande, därför blev sakfrågorna åtminstone ytligt berörda. Annars fortsatte de närvarande kulturknattarna med barnsliga motbeskyllningar av typen "de är avundsjuka" och ältade vidare med ointressant psyklogiserande. Anledningen till ilskan och frustrationen i den så kallade bloggosfären är att ingen större redaktion tar sig an historien om mytomanen Mia, vars lögner ytterligare friserades av en deckarförfattare för att passa massmarknaden och ett visst poltiskt syfte, presenterades som en sann historia och därför orsakade ett antal personer stor skada och lidande.

Läste den också, blev inte upplyst. Inte av Babel heller. Aktuellt hade ett inslag om de ideella kvinnojourerna i största allmänhet: man hade kommit på en kvinnojour med att dela ut sömnmedel och lugnande till patienterna. Kanske skandalöst, inte vet jag.
För att förstå den här Marklundhistorien och dess mörkläggningar och piruetter i media måste man nog veta att hatet mot kvinnojourer är stort. Därför är det ingen på redaktionerna som bryr sig om Elisabeth Hermon. Vem vet, hennes verksamhet kanske också var skum, om än inte på det vis som Liza Marklund påstod? Vad vi har här är en falsk "Mia" som lurat media och politiker till att få asyl i USA, och en Liza Marklund som farit med osanning mot Elisabeth Hermon. Men det föranleder inte media att ta reda på vad som hände, i stället sätter de blåslampan på kvinnojourerna i stort.

Hans Hermele: jag har läst orden på din blogg och tycker att inlägget faller fullständigt vid sidan av. Marklund får gärna komma igen som deckarförfattare vad mig anbelangar. Men detta är inte en litterär utan en politisk och feministisk fråga.

Bernt, menar jag givetvis...
Kanske anar du inte arrogansen och maktfullkomligheten som finns inom media, de dubbla agendorna, att säga ett för karriärens skull och mena ett annat. Modefeminismen gör skada, och i grund och botten är det nog många inom media som är ganska glada över att Gömda var en bluff. Det kommer inte att hindra dem från att bjuda in Marklund till galapremiärer. De kommer istället att sätta blåslampan på kvinnojourerna, utmåla dem som ett dolskt hot mot samhället. Misshandlade kvinnor är extremt hatade och föraktade bland journalister. Elisabeth Hermon kommer inte att få upprättelse och inga svar kommer att krävas av Liza Marklund och riksmytomanen "Mia". Jag är inte av den åsikten att kvinnor aldrig ljuger, som en del feminister kanske har hävdat tidigare. Men en del kvinnor gör det, och nu har vi en riksmytoman som har fått asyl i USA. Istället för att slå mot kvinnojourernas eventuella utdelande av sömnmedel borde Aktuellt undersöka detta.

Den där "Mia" heter visst Jaclyn på riktigt! Huvaligen vilket namn? Du har rätt - allt kommer att slå snett. För ingen redaktion kommer att se så till så Hermon får upprättelse. Nu jagar man kvinnor igen som försöker hjälpa. Hermons stiftelse hette Trossen - ett rep som slängs ut när man håller på att drunkna. När ska Aktuellt och Rapport vakna upp.
Juridiken i all ära - men det är media som är den dömande makten.

Helena: ja, och det händer att en journalist gör en polisanmälan för att kunna skriva om ett fall. Så var det med Marklund-Trossen, om jag fattat det rätt var det Liza Marklund som polisanmälde Trossen.
Kanske var det även Aktuellt som anmälde Terrafem? Media väntar inte tills efter polisutredningen (som ska visa om det finns skäliga misstankar eller inte så att åtal kan väckas) utan förekommer den med sin egen dom - ofta felaktig. Kanske borde det här ses över i lagstifningen: ska en journalist ha rätt att göra en polisanmälan som är kopplad till ett eget reportage?
Vad "Mia" heter i verkligheten och om det är ett snyggt eller fult namn tycker jag är ovidkommande.

Medierna i P1 var först ut med att ta upp Hermons bok förra vintern. De hade även ett inslag i höstas om frågan. JAg hoppas att Medierna följer upp hur medierna, och givetvis bloggarna, hanterat frågan. Speciellt Aftonbladet och Expressen.
-
Jag läste Majas bok om den där staden vid Vesuvius. Fasligt mycket könsord och svordomar. Men det lät fränt på latin.
-
Gonatt, kollegor rättshaveristande fututorixare!

Har inte läst klart allt, men jag håller helt med om att Gömda är en racistisk smörja, tack Maja!
/M

Tack! Det behöver inte betyda att Marklund är rasist, kan det vara bäst att påpeka. Stereotyper och överdrifter rullar på av sig själva.

Visst är namnet ovidkommande. Nej, en journalist som är anställd och som skriver och gräver i ett ärende ska naturligtvis inte få polisanmäla. Man kan undra vad lagen säger. Vi får fråga Lambertz.
Om det var så att Liza Marklund polisanmälde Trossen skulle jag vilja veta varför. Jag tror jag vet svaret.

Medierna i P1 hade nytt inslag om frågan den 17/1
http://www.sr.se/cgi-bin/p1/program/sandningsarkiv.asp?programID=2795

Hör vad Marklund och Hermon säger i Medierna från februari 2008.
-
http://www.sr.se/cgi-bin/p1/program/artikel.asp?programid=2795&artikel=2...

Verkligheten är oformlig. Jag valde att beskriva den som sådan. Ingen har överblick över camorran - inte ens camorran själv. Den är ett oöverskådligt gytter. Om man läser camorristers självbiografier märker man att de ofta inte vet vem som har begått ett mord. Vendettor sker inte sällan i blindo. Man kan invända mycket mot ett förutsättningslöst sätt att skriva. Aningslösa iakttagelser. Att inte låtsas veta mer än man vet. Kanske mönstret visar sig först i efterhand och just i det här kusliga fallet så var det så. Det föreföll viktigt att dokumentera inifrån ett camorrakvarter, allt det vardagliga. Man kan inte anklaga mig för lögn, jag tror inte ens för minnesfel. Den lilla del som rör kulturvärlden i Stockholm känns igen av många. Däremot - eftersom jag valde att inte göra en schysst story - kan man säkert anklaga boken för att vara lite tungrodd på sina ställen. Orsaken är att jag hatar fiktion, och att jag inte ville lägga något tillrätta. En omöjlig ambition för en författare, men i just detta fall var det viktigt.
Så, om någon kan beslå mig med lögn, träd fram nu.