Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Publicerad: 2011-01-20 11:01, Uppdaterad: 2011-11-02 16:11
Mona Sahlin var ett problem för Socialdemokraterna. Hon tar sitt ansvar och avgår, inte minst efter kraftfulla knivhugg i ryggen av SSU:s ordförande Jytte Guteland. Men partiet och dess VU verkar inte ha insett vidden av problemet, det blir slutsatsen när man ser att det i slutändan i stort sett bara blir Sahlin som byts ut. Lågvattenmärkena Thomas Östros och Ibrahim Baylan sitter tydligen kvar. Detta är ett svek inte minst mot Sahlin, som till stor del påtvingades politik från dessa två herrar, som hon inte trodde på.
Fritidspolitiker för Folkpartiet i Stockholms Stad, med intresse för frågor inom ekonomi, energi- och miljö bland annat.
Problemet för Socialdemokraterna, kanske tydligare än för de andra partierna i riksdagen, är att alltför stor del av yrkespolitikerna kommer fram i partiet efter långa politiska karriärvägar som börjar i ungdomsförbundet. SSU har varit den avgjort största rekryteringsbasen för partiets högsta företrädare, liksom en del från LO. Ett problem som identifierades av Sahlin. Det första sveket mot förnyelsen inom partiet som ärligt nog kan sägas kom med Mona Sahlin, är att det blir en tyckare till SSU ordförande som heter Jytte Guteland som blev den största kraften mot Sahlin. Ingen annan än Guteland har så högljutt förkastat Sahlin i media. Återigen styr alltså SSU moderpartiet, ingen förnyelse där inte.
Men, det mest häpnadsväckande är inte SSU:s toppstyrning av moderpartiets partiledare. Det mest flagranta som kan och borde upplevas som ett riktigt svek, det är utan tvekan att Thomas Östros och Ibrahim Baylan tycks sitta kvar. De verkar inte se sitt ansvar för sina fiaskon i valet. Östros drev en ekonomisk politik, som inte gick ihop. Den var så osammanhängade så att till och med väljarna förkastade den. Baylan och bevisligen en majoritet av VU påtvingade Sahlin ett samarbete med V, som Sahlin tydligt inte ville ha. (Den som såg avtackningen som Lars Ohly gjorde till Sahlin igår, där Sahlin inte ens tackade tillbaka i en replik såg detta tydligt). Var är alla dessa personer som stog bakom valkatastrofen? Ingen tar ansvar, utom Mona Sahlin.
Östros hade ett lågt fötroende bland väljarna mot Anders Borg hela tiden, nästan lika lågt som Mona Sahlin hade mot Fredrik Reinfeldt. När SvD lät Sifo ställa frågan om vem av de två som har bäst förutsättningar 24 dec 2008, svarade 51 procent Anders Borg och 22 procent Thomas Östros. Liknande undersökning av Novus den 16 juni 2010 visade på motsvarande 57 -22 till Borgs fördel. Östros sitter kvar...
Att bara Sahlin avgår, är obegripligt och ökar problemen för partiet rejält inför valen 2014. Dels är den person som i allafall hade en vilja till förnyelse snart borta. Dels är de huvudansvariga för valfiaskot 2010 kvar. Dels ska en ny partiordförande hittas, som idag inte synts till. Dels ska en politik tas fram där alla falanger från vänster-LO till mitten-Metall ska enas. Dels ska partiets politik göras om så att den kan överträffa Alliansens. Dels ska politiken förankras i en opposition som ska bli större än Alliansen och helst även SD, för att få tillräckligt stor majoritet för att få genomslag i verklig politik. Den övermänniska som behövs för att få ihop denna ekvation finns sannolikt inte. Det är omänskligt.
Kanske blir det snart dags för en delning av partiet i två. Så länge man är tillräckligt stor så att man kan behålla makten med andras stöd, så kan det fungera att "täcka allt" och stå still. När man dock utmanas av en lika stor eller ännu större stabil motståndare, så måste man dock visa var man står, vad man vill och vara bättre. Då kommer också motsättningarna som på posten. Den som står still blir omsprungen. Alliansen måste dra lärdom av detta. Socialdemokraterna har ännu inte gjort det.
I riksdagens partiledardebatt avtackas Mona Sahlin efter 30 år i partipolitiken.

Socialdemokraternas hantering av valresultatet skapade partiets kris

För att lyckas måste Socialdemokratin bekämpa kapitalismen

S måste uppträda som ett regeringsparti

Sahlins sorti får inte bli en kris för det kvinnliga politiska ledarskapet
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




7 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Det finns ändå ett "men", när det gäller Mona Sahlins möjliga konflikter med andra inom partiet om hur politiken skulle utformas. Ledaren måste driva sin linje med full övertygelse, eller ta konsekvenserna av att inte få med sig den "kritiska massan". Kontentan av detta blir att MS borde ställt något slags internt förtroendevotum för sig och sin politik innan valet och tagit konsekvenserna av hur det utfallit. En ledare kan inte driva en organisation som har en annan uppfattning än sin egen.
Men vad skulle Mr Lajbans pyssla med om han inte höll sig kvar vid köttgrytorna?
Och Östros?
De har ingen annan karriär.
De är riktigt sorgliga figurer.
Socialdemokratisk kris?
En sanning med modifikationer. Utan partiledare och utan framtidsprogram och med mycket oeniga topp-politiker får partiet 28 procent i senaste opinionsmätningen. Bara Moderaterna är större. Alla andra riksdagspartier är mycket, mycket mindre.
Men visst. Socialdemokraterna kan inte utse varandra till höga ämbeten. S-ungdomarna får rentav börja ta studierna på allvar. Hu så hemskt!
Bra och informativ artikel. Men jag måste också hålla med Kjell Nordberg i att Mona Sahlin skulle ha stått för sitt val, agerat ledare, och inte låta sig overtalas att gå emot sina övertygelser. Hela den historien om hur Ohly kom in i värmen låter som ett intressant och ödersdigert drama. Oerhört att Östros och Baylan sitter kvar helt oskadda. Det Mona har gått igenom låter lite som mäns mobbning av kvinna och mobbning av vuxna från en brigad unga i partiet som är "too big for their britches", som har tillåtits få mer makt än befogat. Har jag fel?
Apropå rubriken
Ja det gjorde faktiskt Guteland.
Till min möjligtvis naiva förvåning så var hon en av dem som höll
i yxan. Det är inte mycket som bådar gott för framtidens SAP just nu.
Tråkigt nog.
Och det är inte första gången. Guteland spelade in en ledande roll i den smutsiga kampanjen mot Ardalan inom SSU. Hon spelade ganska friskt på hans icke-svenska bakgrund om jag inte minns fel.
Det är kanske en sån här Machiavellityp som S behöver?
@ #3 Kent Tore Olofsson, 2011-01-20, 17:16
Nog är det kris alltid, 2006 när det stod klart att de förlorat och Persson avgick gick S upp nästan i egen majoritet och höll sig åtminstone över 40 % i opinionsundersökningar fram till 2008 då fel efter fel gjordes. Där schablade de bort en tillsynes enkel promenadseger medan de nu faller nedåt 25 % i vissa mätningar.
Nu måste de förtjäna att regera vilket kanske borde vara en bra lärdom för dem (eller en skandal som fäller Alliansen), men frågan är med vad när de inte har en ledare och ingen tydlig ideologi samtidigt som deras regeringsalternativ (de rödgröna) löstes upp.
Antingen måste de återuppta det igen eller så måste S förra en politik som lockar 35-40 % av väljarkåren för att de åter ska bli statsbärande.