ECPAT ÄR REELLA HÄXJÄGARE

Helena Karlén har gått in och gjort en rättelse gentemot min artikel om moralisterna, att det inte är ECPAT:s siffra med 400-600 sextraffickingoffer om året, och att den dessutom är väl använd. Det är något jag beklagar (att den är väl använd vill säga) eftersom det handlar om rena fantasier (som jag påpekar i min tidigare artikel), men som Karlén också påpekar så har faktiskt Rikskriminalpolisen (klokt nog för dem) dragit bort den - men inte ECPAT.

Angående ECPAT finns mycket att säga. Med början i den japanfientliga, kristna NGO:n ECTWT (The Ecumenial Coalition on Third World Tourism) grundade evangelistpastorn Ron O'Grady ECPAT 1993. Liksom hos ECTWT var målet i första hand att få slut på turismen. De intog ståndpunkten att denna inte kunde separeras från prostitution och sexuellt våld, och två av ledarna deklarerade att "turism är våldtäkt på kulturen, miljön, kvinnor och barn". ECPAT följde efter i exakt samma fotspår, och deras första uttalande, i det första nyhetsbrevet 1993, visar att organisationen egentligen inte bryr sig ett dugg om barn som exploateras: "Vi vill få stopp på barnprostitutionen eftersom den är kopplad till turism i de asiatiska länderna Filippinerna, Sri Lanka, Taiwan och Thailand. Det betyder att vi inte sysslar med barnprostitution eller övergrepp på barn i dess vidare sammanhang utan bara det som skapas av närvaron av främmande turister". Childwatch, som i sin rapport 1996 menar att sociokulturella och ekonomiska faktorer kan göra prostitution till ett legalt val för barn, understryker också att "ECPAT-litteratur ser sällan på moraliska eller ekonomiska faktorer som påverkar barn" utan istället framställs det som en sådan fruktansvärd ondska att dess aktivister till varje pris har rätten att tvinga unga kvinnor och flickor att återgå till fattiga, förtryckande förhållanden. Något som legitimeras av grundaren O'Gradys ord att det är "alldeles för enkelt att reducera frågan om barnprostitution till bara en fråga om fattigdom". D v s den gamla 1700-talsdevisen om "ett öde värre än döden" i ny tppning. Men Heather Montgomery, som till skillnad mot ECPAT pejlat de barnprostituerades egen syn på saken, säger: "Ingripande blir förtryck om det utförs av aktivister utan medgivande av dem de påstår sig tala för". Något som avgjort gäller ECPAT.

Att ECPAT alltså i realiteten inte alls bryr sig om barn visas inte bara av det första nyhetsbrevet, utan också av att man fullständigt ignorerar den barnprostitution i Thailand som riktar sig till thailändska män. ECPAT (och ECTWT) är nämligen skyldiga till vanföreställningen att det är sexturismen som orsakat barnprostitutionen i tredje världen: "Bilden av kommersiell sexuell exploatering av barn är den av små barn som efterfrågas av västerländska män... Ändå är det så, att kring slummen i hamnen Klong Toey i Bangkok, kan män som inte har råd med en 'riktig' (det vill säga sexuellt mogen) kvinna hitta en ung flicka som rimlig ersättning, eftersom hon är billigare och lättare att kontrollera. Medan detta är en aspekt av barnprostitutionen som många aktivistgrupper i Asien föredrar att ignorera, så är det sannolikt att majoriteten av unga prostituerade inte återfinns i Bangkoks och Manilas barer, utan i bordellerna på landsbygden eller städernas bakgator" skriver Childwatch i sin rapport 1996. Något som konfirmerats av Black, som 1994 menar att asiatiska kunder utgör majoriteten av kunderna. "Det har inte varit några samtida bekymmer kring barn som nyttjas av thailändska eller asiatiska kunder, trots antydningar om att dessa utgör majoriteten av kunderna. Istället har bilden av 'barnet och turisten' erhållit sin egen inneboende kraft, fokuserande fientligt och förbittrat på individuella män snarare än på de ansiktslösa och namnlösa krafterna i globaliseringen", kommenterar också Montgomery. Anledningen till myten, förutom fientligheten till turism överhuvudtaget, är nämligen den uppenbara risken för att man i Thailand skulle avvisa ECPAT om organisationen började driva kampanjer mot thailändare.

ECPAT hjälper faktiskt inte heller några barnprostituerade alls i sin verksamhet, till skillnad mot Empower, som aktivt går ut och försöker hjälpa unga flickor bort från svåra miljöer. Men till skillnad mot ECPAT arbetar Empower utan att i alla lägen dra in polisen, vilket är universalmetoden för såväl ECPAT som systerorganisationer som t ex Christian Aid. Helena Karlén och Thomas Bodström är själva levande exempel på denna metod, vilken så gott som aldrig räddar några flickor, utan istället får dem "fängslade" (internerade) mot sin vilja, alltid berövar dem deras besparingar och/eller driver dem tillbaka till armod och miljöer som de försöker ta sig ifrån (varefter de i allmänhet återvänder till den lönsamma prostitutionen). När Karlén & Bodström gjorde ett "studiebesök" i Phuket tyckte de sig se "12-åriga prostituerade" på barerna - och kallade genast på polisen. Denna, som mycket väl vet att så unga flickor inte finns på barerna på så stora turistorter (som Montgomery påpekar redan 2001), ignorerade klokt nog Karléns & Bodströms hysteriska anmälan, vilket ledde till att de på Göteborgspostens "debattsida" anklagade den Thailändska polisen för att vara "korrumperad" - och att GP, sant "yttrandefrihetsmässigt", vägrade Empower ett genmäle mot de politiskt korrekta Bodström & Karlén.

Att ECPAT också bedriver häxjakt kan inte råda någon som helst tvekan om. För det första gäller det alltså de kvinnor som valt att via prostitution försöka förbättra sina levnadsvillkor, med hjälp av de vida mycket större inkomster som finns inom denna bransch jämfört med andra yrkesalternativ som är möjliga för unga kvinnor utan utbildning. ECPAT gör det också baserat på en frapperande imperialistisk/kolonialistisk människosyn, som utgår från att västerländska medelklassaktivister mycket bättre än de prostituerade flickorna/kvinnorna själva vet vad som är bäst för dem, så att man fullständigt kan bortse från andra faktorer än den ENDA sanningen (stöpt utifrån västerländska skuld- och skamtyngda syndabegrepp). Att man i den buddhistiska, thailändska kulturen har avsevärt andra värderingar än de självgoda västerlänningarna behöver man alls inte bry sig om, eftersom de västerländska medelklassaktivisterna "vet bäst". Redan Childwatchrapporten 1996 säger: "I det avseendet är en stor faktor den tydliga religiösa sanktion som buddhistiska värderingar ger till prostitution, vilka understryker former av plikt och offer för barn, särskilt för flickor. Ett argument är att genom att stödja hennes familj genom prostitution så erhåller en flicka värde snarare än att dra skam över sig själv och hennes familj, ett berättigande som regelbundet förvrängs i en del områden av litteraturen".

Överhuvudtaget anser sig ECPAT (och västerlandet överlag) kunna ignorera det faktum att blott en enda mänsklig kultur, nämligen den moderna västerländska, kristna, har fördömt och klassat intergenerationell sex som skadligt, samtidigt som en stor mängd andra kulturer t o m uppmuntrat och institutionaliserat det. På sant missionerande ensanningsmanér utgår man kronocentrerat från att just västerlandets nutida medelklassaktivister (med "kunskap" utifrån häxjakter, masturberingshysteri, bögskräck m m) funnit den ENDA sanningen, och att de har rätten att med alla medel tvinga på all världens människor denna "sanning". Denna kolonialistiska människosyn visar sig också när det gäller åldersgränsen för "barndom" vid 18 år, som väst genomdrivit i FN. Historiskt och tvärkulturellt är detta en absurd gräns, inte minst för att undersökningar visar att kvinnor av män betraktas som mest attraktiva i åldern 15-25 år, med en tyngdpunkt på de nedre åldrarna, vilket alltså av fortplantningsskäl ligger djupt biologiskt rotat i människan. Enda orsaken till denna gränsdragning är västerländska moralisters fasa inför sexualiteten, och vår högst isolerade västerländskt kulturella syn, att sex är något så skamligt, farligt och förfärligt att barn måste "skyddas" från det så länge som möjligt - och till skillnad mot t ex socialt uppförande inte får "tränas" av äldre (vilket däremot anses som en självklarhet i mängder av andra kulturer).

Men häxjakten riktar sig inte enbart mot de prostituerade flickorna/kvinnorna. Mer än annat riktar den sig mot de utpekade "monstren". D v s de sexköpande män som attraheras av tonårsflickor, eller ibland yngre, så som män gjort i hundratusentals, ja faktiskt miljontals år och som även gäller våra artfränder bland primaterna. Det är naturligtvis en lysande affärsidé, att enligt en ENDA sanning fokusera på dessa "monster", som alla enkelt och utan eftertanke kan hata, för då behöver man egentligen inte göra något för att försöka förändra strukturer som tillåter västerländska "välgörenhetsarbetare" att flyta ovanpå och tjäna vida mycket mer pengar än dem man påstår sig "värna". Montgomery säger också att "i själva verket är enkla moralistiska, absoluta sanningar extremt begränsande. De kan bara leda till en häxjakt på individuella föräldrar, barn eller kunder, samtidigt som de lämnar större strukturer som supporterar och uppmuntrar barnprostitution orörda". Så säger hon också: "Straffandet av dessa män innefattar inga av problemen med att hjälpa barn på gräsrotsnivå". Däremot innebär fokuseringen på dessa förhatliga att ECPAT får lukrativa inkomster och inflytande, eftersom ingen annan "anständighetsivrande" moralistisk linje är mer inkomstbringande än "sexuella övergrepp på barn".

Vad som också tydligt utvisar att ECPAT egentligen alls inte bryr sig om barn, utan istället enbart upprörs av den enligt västerländsk kristen norm skamliga och smutsiga sexuella aspekten, är just fixeringen vid barnprostitution och -porr. Om vi ser till ILO:s rapport (A Future without Child Labour, Geneve 2002) så utgör nämligen "barn" (under 18 år) endast 0,7 procent av alla barn i "skadligt eller opassande" arbete världen över. Childwatch säger också att individerna som "känner sig kallade också lägger emfasen på flickors arbete som prostituerade, som är en liten exploatering av flickor jämfört med jordbruk, pigarbeten och fabriker". Hade man brytt sig om barn hade man inte haft en sådan fixering vid "den smutsiga sexualiteten", utan även brytt sig om de 99,3 övriga procenten av barn i "skadligt eller opassande" arbete. F ö är det så, att sexuella övergrepp utgör mindre än en tiondel av alla övergrepp mot barn totalt (och de resterande mer än 90 procenten utförs mestadels av kvinnor), men i litteraturen är runt 85 procent av allt som skrivs sådant som behandlar "pedofili" och/eller "sexuella övergrepp" på barn. Dessutom klassar barn själva, enligt den enda kliniska underökning som är gjord som frågar dem om deras egen mening, sexuella övergrepp som det i särklass minst jobbiga av alla övergrepp. Värst bedömde nämligen barnen fysisk försummelse (med 949 poäng), sedan följde verbala övergrepp (914 poäng), fysiska (vålds)övergrepp (870 poäng), känslomässig försummelse (848 poäng) och sist på listan, långt under de andra kom sexuella övergrepp (100 poäng, Ney, P, Fung, T & Wickett, A R: The worst combinations of child abuse and neglect. I Child Abuse and Neglect, vol 18:9, 1994).

Som ett enda exempel av många på hur ECPAT förvränger verkligheten kan tas en debattartikel om barnporr som Helena Karlén och Thomas Bodström la ut på DN:s s k "debattsida" i maj 2007. Bland annat lyfte man fram ett tillslag i "Operation Avalanche/Genesis" som skulle visa att bara detta avsåg en omsättning på 9,2 miljoner dollar, men "glömde" att uppge att trots 250 000 "abonnenter" så gjordes i USA bara 100 arresteringar - vilket alltså betyder en indirekt överdrift av omfattningen om 2500 gånger den verkliga. Detsamma gäller den framlyfta "Operation Falcon" (Landslide) där 270 000 kreditkortsregistrationer hade gjorts för köp av "övergreppsbilder". Men där "glömde" man att uppge, att det totalt sett gjordes 2300 arresteringar (vilket långt ifrån speglar antalet skyldiga), vilket visar att barnpornografi är en väldigt liten del i pornografin, enkom från att man överdriver omfattningen 117 gånger. Men vad man också undvek att nämna är, att det inte bara framkommit att det handlade om ytterst små mängder reell barnpornografi på Landslide-abonnemangssystemet, utan också att över hälften av alla kontokortsköp av "barnpornografi" var falska, utförda genom kapade kontokort. (Ett faktum som engelsk polis medvetet försökte dölja för anklagade och deras försvarsadvokater).

Naturligtvis är detta ett helt medvetet sätt för att få läsaren att tro att barnpornografi är ett enormt problem, fast det i själva verket är ett litet. Jenkins uppskattade i sin vetenskapliga undersökning 1998 (den ENDA som är gjord, numer är det p g a lagstiftning omöjligt att vetenskapligt, kritiskt undersöka fenomenet), att blott mellan 50 000 och 100 000 män över hela världen laddade ner barnpornografi, men ändå påstod Bodström & Karlén i nämnda artikel att 30 000 försök att nå barnporrsidor från svensk sida blockeras varje dygn, och Christian & Eva Diessen höjer siffran till 50 000 i sin av ECPAT beställda "rapport" kring "Den rättsliga hanteringen av övergrepp mot kvinnor och barn" 2008. D v s minst 10 950 000 blockeringar varje år! Man kan ju då tro att alla världens pedofiler finns just här i Sverige, men i själva verket handlar det om att ECPAT helt kastat alla principer om sanning över ända och istället aktivt undergräver lagen om yttrandefrihet i landet, för att gynna sina egna mål - och jag kan själv vittna om hur fel detta kontrollsystem slår - genom att få internetoperatörer att "frivilligt" blockera närmast allt som misshagar sexualmoralister. För att åter citera Montgomery så säger hon redan 2001: "Barnoffer är också kraftfulla symboler för att deras bild så enkelt sopar många frågor om statens rätt att ingripa i enskilt beteende åt sidan. För dem som är sysselsatta med ett offentligt stöttat och varnande system av moral så erbjuder barn redan färdiga potentiella offer i vilkas namn beskyddande lagar kan införas". Något som verkligen illustreras av hur pedofilskräcken nu används i vårt samhälles strävanden att etablera det totala kontrollsamhället.

Det råder ingen tvekan om, att "barnprostituerade" är föga intresserade av hjälp från ECPAT, men att denna organisation däremot är helt beroende av dem som de påstår sig rädda: "Det kanske är en truism, att västliga aktivister behöver barnprostituerade i u-länder mycket mer än barnprostituerade behöver aktivisterna" säger Montgomery. Därmed inte sagt att alla aktivister styrs av egoistiska karriärmål eller strävan efter personlig vinning. För att travestera Primo Levis' upplevelser av Auschwitz: "Det finns monster [som i detta fal agerar utifrån egen vinning och/eller karriär], men de är för få till antalet för att vara verkligt farliga. Farligare är funktionärer som är beredda att tro och handla utan att ställa frågor". (Något som inte minst gäller den svenska journalistkåren). I verkligheten hjälper ECPAT inga andra än sina egna funktionärer, precis som all "filantropisk" verksamhet rörande sexualmoral i alla tider enbart gjort.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/3215

7 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Skrämmande att läsa. ECPAT, med Thomas Bodström och Lannes som främsta ledstjärnor, är typiska företädare för makten och den grundlösa moralpanik och främligsfientlighet, som ibland breder ut sig i vårt land. Häxjakten på Tito Beltrán är en av vårt lands största rättsskandaler. Där var de två nämnda ECPAT-företrädarna med som poliser, åklagare och jury. Bra jobbat!

Permalänk | Anmäl #1 Tommy Sandström, 2009-01-17, 15:42

http://en.wikipedia.org/wiki/Child_pornography

Permalänk | Anmäl #2 Peter Ingestad, 2009-01-18, 05:14

Ja, om Wase hade avstått från det överhettat MORALISERANDE svammel som utgör huvudsaklig textmassa, hade jag fört en diskussion med honom, nu vägrar jag. Samma förakt må visas dem han hetsar mot, och som även jag avskyr. Från båda sidor anförs sakuppgifter som får värderas förutsättningslöst, då dessas sanningshalt på intet sätt beror av slutanvändaren och dennes ärende. Patos är ingalunda fel, däremot primitivism. En intellektuell värd namnet är kapabel hålla två tankar i huvudet samtidigt. Wase är ingenting i den vägen. Icke heller så "moralpanikens" megafontribuner. Milde Gud, bevare oss för extremister och fanatiker på båda håll! Jag erinrar åter om min nionde artikel här på Newsmill. Jag publicerar mig bara på Fritt forum med distans till propaganda och tumult. Avslutar med tre principiella hörnstenar:
1. Förbudsmentalitet har ingenting med äkta moralism att göra, tvärtom.
2. Prostitution liksom pornografi bör vara lagligt tillåten.
3. Pedofilibegreppet skall självfallet reserveras för icke könsmogna. (Minderårig är en annan sak.)
Och, Ja, titobetránrättegången verkar mycket skum.

Permalänk | Anmäl #3 Peter Ingestad, 2009-01-18, 05:37

Jag känner till ett konkret fall inom en mig högst närstående krets. En person utsattes som barn för ett relativt milt sexuellt övergrepp. Detta ägde rum på 50-talet. Personen i fråga erinrar sig som vuxen förövarens X underliga attityd, som vid ett otal incidenter framkom: så fort det lilla barnet uttryckte obehag över sexuella bilder, blev X högröd i ansiktet och skällde ut barnet å det mångordigaste begagnandes de mödosammast tillskruvade värdeargument, ungefär som om det varit en debatt på Newsmill.

Permalänk | Anmäl #4 Peter Ingestad, 2009-01-18, 06:10

Dahlström-Lannes fick sluta som polis och fick inte föreläsa på Polishögskolan och fick sluta på Rädda Barnen precis som Helen Karlen.
I det så kallade Södertäljemålet då det påstods att 30-talet barn utsatts för rituella sexövergrepp och dödats och grävts ned i skogen.
Monica DL anser att det hänt och skriver i Allmos förord.

Permalänk | Anmäl #5 Tommy Jonsson, 2009-03-26, 08:37

Kan bara var glad att föregående kommentatorer inte sätter lagarna kring pedofili och prostitution i det här landet. Har svårt att förstå hur man kan trivialisera sådana brott.

Kan dock hålla med om att den där Karlén verkar lite skum. Men självklart ska vi bekämpa sexualbrott mot alla människor; kvinnor som män, vuxna som barn.

Permalänk | Anmäl #6 Eos, 2009-03-26, 14:39

Kan bara var glad att föregående kommentatorer inte sätter lagarna kring pedofili och prostitution i det här landet. Har svårt att förstå hur man kan trivialisera sådana brott.

Kan dock hålla med om att den där Karlén verkar lite skum. Men självklart ska vi bekämpa sexualbrott mot alla människor; kvinnor som män, vuxna som barn.

Permalänk | Anmäl #7 Eos, 2009-03-26, 15:19