Björn Ranelid

Foto: Arvida Byström

Unni Drougge om Björn Ranelid

Ranelid utnyttjas som cirkusapa

Publicerad: 2011-01-11 20:01, Uppdaterad: 2011-11-02 16:11

Det finns en bakomliggande tragik i Ranelids maniska utspel, som har sitt ursprung i bokbranschens och mediesamhällets utveckling. Och Ranelid är, utan att han begriper det själv, ett högljutt offer för denna. Det skriver Unni Drougge, författare.

541 millningar
20 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Unni Drougge är författare, senast med romanen Bluffen.

Så har då ännu ett "författargräl" piggat upp spalterna. Och återigen är det Björn Ranelid som är i farten. Den här gången är antagonisten Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund, som av Ranelid uppmanades att lämna prettokammaren för att ta sig en svängom i vulgoträsket. Englund svarade med att från sin blogg avlossa en liten men välvässad giftpil vars spets träffade mitt i prick. Och för X-onde gången i ordningen, ända sedan den berömda Linda Skugge-sågningen, sprack Ranelids välpumpade fåfänga med en smäll som snabbt fortplantades till en kvällstidningsetta och blev döpt till - författarbråk.

Jag skulle kunna sluta här. För vem bryr sig? Ranelids histrioniska piruetter har snart fyllt kvoten för både honom och resten av författarkollegiet. Inte ens karikatyren av honom är underhållande längre.

Dock finns det en bakomliggande tragik i Ranelids maniska utspel, som har sitt ursprung i bokbranschens och mediesamhällets utveckling. Och Ranelid är, utan att han begriper det själv, ett högljutt offer för denna.

Många författare väljer sitt ensamma yrke för att de blygs socialt högoktaniga miljöer. Ofta är det känsliga själar som fått sig allvarliga törnar under uppväxten. I takt med att tempot och konkurrensen skruvats upp bland alla som ägnar sig åt publiktillvänd verksamhet har emellertid kraven ökat på tillgänglighet och medial gångbarhet. Författaren har således fått kliva ut i rampljuset och bli en estradör. Detta har Björn Ranelid aldrig haft bekymmer med, han ägde den gåvan från start. Men det har samtidigt funnits en outtalad regel om att "seriösa" författare bör välja sina scener med omsorg. Denna regel upphörde att gälla när bokbranschen började högprioritera trivial underhållningslitteratur. Då gynnade det författare att bli som vilka kändisar som helst - sådana som springer på premiärer, som delar med sig av bantningsmetoder och kärlekstrassel, som bjuder in till hemma hos-reportage och deltar i lättsam teveunderhållning. Skriver man böcker för kreti och pleti, då ska man ju också synas i de sammanhang som kreti och pleti föredrar.

Det är bara det att Ranelid inte är en sådan författare. Han ingår istället i det segment vars upplagor började svikta i samband med förströelselitteraturens stora uppsving. Och gradvis har också fokus flyttats från hans författarskap till hans medienärvaro. Från att ha varit en prestigemättad Augustprisvinnare har han blivit en cirkusapa, en driftkucku.

Visserligen har han, det vet alla vi som följt honom under åren, alltid varit omåttligt mediekåt, och de primadonnefasoner som tillskrivs honom bevisar han ju gång på gång, inte minst genom det senaste utbrottet, där han "hotar" att lämna tillbaka sina litterära priser. Men det är en desperat människa vi ser, en som ägnar allt mer tid åt showbiz och allt mindre energi åt författandet (vilket Peter Englund beskrev som en välgärning). Ranelid tycks frossa i sin roll som celebritet och påpekar hur han får skriva autografer när han är ute på stan, men hur många av dessa skvallerpressläsare och tevetittare läser egentligen hans böcker?

Det Ranelid förmodligen hade tjänat mer på vore att följa Peter Englunds exempel: att hålla på sin integritet och faktiskt stanna på kammaren istället för att ånga runt som en skenande märr i populärunderhållningens hala terräng. Men nu är det för sent. Herr Ranelid har sannolikt förlorat det mesta av den aktning som kulturnoblessen tidigare visat honom, varför det kanske inte är en så dum idé trots allt att återlämna de fina utmärkelserna.

Möjligen var det därför som han på bästa sändningstid sträckte ut handen mot Svenska Akademien och bjöd upp till dans. Han ville inte sjunka ensam. I sitt försvar berättar han nämligen om tjusningen i att vara känd, ungefär som när alkoholisten för att slippa kännas vid sitt missbruk försöker förmå nykteristen att också ta sig ett järn och bli som en människa. Någonstans verkar det skava hos Ranelid att det än i denna dag finns människor som faktiskt inte ser det som en merit att leka, sjunga, dansa och göra bort sig i teve. Att inte alla är beroende av ytlig bekräftelse.

Många gånger har jag tagit Ranelid i försvar, både offentligt och privat. Jag har hävdat att han är osvensk, en äkta stjärna, och att vi ska låta honom få vara det i ett klimat präglat av missunnsamhet och rädsla att sticka ut.

Själv har stjärnan dock på senare år haft fullt upp med att nervöst pinka in sitt medierevir genom att rikta angrepp mot andra som gör samma sak. Detta illustrerar i sig tragiken i en bransch där alla är utbytbara, där kändisar enbart är bränsle för underhållningsindustrin och där författares existensberättigande alltmer avgörs av deras exponeringspotential. De enda utom räckhåll för denna kommersiella rovdrift är en liten, kulturminnesmärkt skara, bland dem ledamöterna i Svenska Akademien. En gång förärades Björn Ranelid medlemskap i de utvaldas och prisbelöntas upphöjda krets. Men när litteratur övergick till att bli underhållning övergick författaren Björn Ranelid till att bli pajas. Och fastän vi kan skratta åt hans krumbukter i nöjesvärlden är det ändå en tragedi vi åser.

Unni Drougge (9 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/31841

20 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Mycket bra skrivet.

Känner en sorg när en så orginell författare som Ranelid reducerar sig själv till noll med argument som "Jag har sålt fler böcker än... Jag är mer anlitad föreläsare än..."
Tror inte hamburgare och chips skulle kallas kvalitetsmat men dom säljer bra och äts ofta... Och det är nog där Ranelid missat poängen, man kan inte kräva att man skall tas seriöst som författare om man utger sig för att vara hamburgare och chips, även om hamburgaren och chipsen är gjorda på de bästa råvaror så är och förblir hamburgare, hamburgare i folks ögon.

Permalänk | Anmäl #1 Mats F Eriksson, 2011-01-10, 17:39

Ta det för va det är - ett smålustigt utspel mellan två super-egon, Inget att sätta sig ner och analysera på Newsmill. Kvällspressen är som läskpapper på teves fredagsunderhållningar, oavsett om det gäller Andreas Weises gapande mun eller Ranelids kommentar till akademin.
Jag gillar Ranelidsböcker och kan le åt hans speciella personlighet, mannen som talar åtta språk, men inte kan hålla käften på nåt av dem!
http://soldatmamma.blogspot.com

Permalänk | Anmäl #2 Carina Nordén Åkerlund, 2011-01-10, 17:42

Unni Drougge,
Ta nu och byt ut Ranelids namn i artikeln mot ditt eget och du kommer att upptäcka att den du klandrar är den du är.
Du är minst lika stor pajas om inte större (clownsminket är väl bara ett attribut), lika mediekåt, men dessvärre är du betydligt mindre intressant, eller verbal. Eller dansant kanske?
Vem vet kanske du helt enkelt är avundsjuk på att Ranelid kom med i Let's Dance och inte du?
Inte skriver du lika bra som Ranelid heller.
Vad du gör med din artikel är att mobba personen Ranelid, inte ge konstruktiv kritik av hans verk. Där går du bet.
Ful artikel helt enkelt, du saknar självinsikt. Människa, du är 54 år gammal och borde inse att livet går ut på annat än att fastna och ge sig på den ena gubben efter den andra. Väx upp!

Christina Lundqvist, 65.

Permalänk | Anmäl #3 Christina Lundqvist, 2011-01-10, 18:00

#3
Hehe, skön och mycket välförtjänt sågning!
Ingen nyhet direkt men somliga har ingen självdistans alls.
Ranelid är en av dem men det finns alltid någon värre, mycket värre.

Permalänk | Anmäl #4 Rolf , 2011-01-10, 18:45

"Tjo va det var livat i holken " när två påfåglar , eller var det fasantuppar, som plaskade runt i parnassens egen ankdamm i dag .. . Ankademin ?

Permalänk | Anmäl #5 erik satir, 2011-01-10, 19:44

#2 Carina Nordén Åkerlund:
..."mannen som talar åtta språk, men inte kan hålla käften på nåt av dem!"

Haha, den var giftig! Snygg vändning där. :-)

Permalänk | Anmäl #6 John H Nilsson, 2011-01-10, 20:31

Kan någon enda människa ärligt medge om han/hon någonsin läst ett löp av AB eller Expressen och tänkt: Hmm, det där måste jag läsa mer om, jag köper ett ex!

Permalänk | Anmäl #7 Håkan Brandt, 2011-01-10, 20:36

zzzzzzzzzz

Permalänk | Anmäl #8 Charlie Darwin, 2011-01-10, 21:14

I mina bästa stunder tolkar jag Ranelid som en människa med mycket självironi och humor men inser sen att uppblåstheten är äkta självgodhet och det luktar bara varmluft.
Förkåt min svenska.

Permalänk | Anmäl #9 Erik almgren, 2011-01-10, 22:34

" Men när litteratur övergick till att bli underhållning övergick författaren Björn Ranelid till att bli pajas. Och fastän vi kan skratta åt hans krumbukter i nöjesvärlden är det ändå en tragedi vi åser "

Knappast är det en tragedi och varför skulle det vara det för att du tycker det? Jag tror att han kommer att bli ännu mera folkkär bland fotfolket de som oxå läser, men kanske annat än hans böcker.

Integritetsfråga är det inte han har den, alltså äger integritet, vissa lever i avsaknad .

Permalänk | Anmäl #10 Gunvi Lundqvist, 2011-01-10, 22:45

Lite uttråkad blir man allt.
Ranelid kan i sina bästa stunder som pajas verkligen underhålla. Så osvenskt motsägelsefull utan självinsikt och fötterna i himlen, Låt karlen hållas och se honom som just som en pajas och underhållare.

Permalänk | Anmäl #11 Martin Saar, 2011-01-11, 04:31

Löjligt av Unni Drougge,

Som Christina Lundqvist i kommentarsfältet ovan med sådan träffsäkerhet påpekar så andas Drougges artikel förfärande (radikalfeministiskt) snobb och mobberi och Skuggelik avundsjuka.

Ranelid är språkets gigant, ett verbalt geni med en oöverträffad formuleringsförmåga, vem minns inte de tungt avväpnande numera bevingade orden som klär många av hans utmanare:

"- Kloakernas slussvaktare."

Dessutom, som en nagel i ögat på Drougge, är han ju också en damernas favorit.

Peter Englunds skrivande på Akademiens hemsida att "allt som kan hålla Björn Ranelid borta från skrivandet bör välkomnas" får nu tung kritik av Akademien självt.

Den gamle trotskisten Englund har begått tjänstefel och bör avsättas, gärna med guldklocka för lång och trogen tjänst, givetvis överräckt av vår folkkäre Björn Ranelid, "the one and only".

Permalänk | Anmäl #12 gunnar mohammad, 2011-01-11, 04:36

#9 Eriks kommentar "uppblåstheten är äkta självgodhet". Javisst men Muhammed Alis tonläge är svårt i en kultur präglad av jantelag.Att uppmana en estradör att "stanna på kammaren" som Drougges föreslår blir ju i sammanhanget som att uppmana Drougge att sluta skriva. Ranelids karaktär och egenskaper är både självcentrerade och till en del omedvetet lite barnsliga vilket gör honom sårbar för de som skulle önska att de kunde släppa loss lite mer. Och det är egentligen det Ranelid uppmanar till. Att en gammal elitidrottsman fylld av tävlingslust ibland snubblar och i en slags frustration över påhopp framhåller sina siffror och framgångar kan väl ursäktas av hans revansch och vinnarinstinkt.

Permalänk | Anmäl #13 Börje Peratt, 2011-01-11, 06:40

Unni Drougge,
tack för en mycket välskriven och sann artikel. Din analys av hur synen på litteratur "utvecklats" hand i hand med de blinda och okänsliga marknadskrafterna de senaste åren var på pricken.

För min del anser jag dock att Björn faktiskt är något av en missionär i ett land av inkrökthet, så jag ser honom gärna dansa runt såväl med akademien som sin danspartner. Dvs jag sätter mig inte till doms över Björn på något sätt - vem är jag (eller du) att göra det?

Permalänk | Anmäl #14 James Jackiewietz, 2011-01-11, 08:14

ZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ

Permalänk | Anmäl #15 George Corro, 2011-01-11, 10:17

Unni Drougge kastar med sitt hånande av Ranelid sten i glashus. Hur många gånger har vi inte tvingats se denna dam i TV-rutan, ständligt glagande över sin traunatiska relation med en missbrukare. Har mot bättre vetande läst "Heroine" och "Lutherska baded" och två sämre böcker får man leta efter.

Nej du Drougge! Englund gjorde rejält fel att kränka Ranelid och du gör rejält fel också med att spe på detta. Ni författare ska vara så fruktansvärt fina i kanten och det är med illa dold glädje man kan se vilka komplex ni har över "folkliga" nöjesprogram som Lets Dance. Ert mobbande av Ranelid visar bara vilka fisförnäma skitstövlar författarskrået består av. Det troliga är att DU valt att bagatellisera Englunds kränkning därför att du tror ditt renommé gynnas av att hålla dig väl med sekreteraren i Svenska Akademien.

Du, om någon, borde vakta din tunga bättre nästa gång innan du raljerar över andra författares egon och folklighet.

Permalänk | Anmäl #16 Dan Hammar, 2011-01-11, 11:51

Intressant och bra artikel...

Permalänk | Anmäl #18 Sven Nilsson, 2011-01-11, 15:03

Unni Drougge har helt rätt i sin analys. Vad som däremot inte stämmer är rubriken som borde varit:

"Ranelid låter sig mer än villigt utnyttjas som cirkusapa"

Permalänk | Anmäl #19 Mats Anderson, 2011-01-11, 19:31

En helt sakligt riktig analys, Drugge. Och vilken apa sen? Man kan garva käften ur led hur denne gnällige och pretantiöse cirkusapa jönsar sig i media för att överhuvettaget uppmärksammas alls. Låt honom dansa sig genom livet och låta pennan vila som Akademins sekreterare förordar.

Undrar just hur många av de som är publik åt cirkusapan på tv som har läst hans böcker? En handfull kanske. Så nog apar han sig bättre än han skriver, alltid. Detta stackars missförstådda geni som är ute ock ömkar sig från Kränktträsket så fort nån yttrar nåt ofödelaktigt om honom och hans alster. Let´s dance.

Permalänk | Anmäl #20 Volfram Ax, 2011-01-11, 20:40

Hur kan det komma sig att jag här hör ekon från drängars och pigors orerande vid vägkorsningen över om hur någon annan dräng eller piga i grannförsamlingen gjort något fasansfullt.

Dagen efter arbetade de dock med meningsfullare mål. Hoppas att så sker även nu.

Permalänk | Anmäl #22 Kent Meissner, 2011-01-12, 17:54