När blir jag skuldfri

Under en tid i mitt liv arbetade jag på B&W i Bromma. Idag heter det Coop Forum. En jul när det var som mest att göra och mycket folk som stod och väntade på att få sina ärenden behandlade i kundtjänst så hände något som än idag upprör mig.

Vi var fler som arbetade i kundtjänst den dagen och tog kunderna i tur och ordning. När jag ropade fram nästa kund så rullade en man i rullstol fram till disken. Han sa direkt att han INTE ville ha hjälp av mig. Jag förstod inte vad han menade utan väntade att han skulle säga något mer och förklara vad han menade. Han sa inget annat utan bara det att han ville ha hjälp av någon annan. Jag blev lite smått irriterad när jag förstod att det var mig personligen som han inte ville ha hjälp av så jag sa att antingen fick han nöja sig med mig eller så skulle han inte få någon hjälp. Han skulle lämna tillbaka något och slängde upp påsen på disken med en smäll. Idag kommer jag inte ihåg vad det var han skulle returnera. Medan jag höll på att slå in hans returvara så började han mumla relativt högt för sig själv. Även om det var mycket folk så kunde vi alla mycket väl höra vad han sa. "Att komma hit och ta våra jobb... kunde ni inte valt något annat land istället..."

När jag tittade på honom så stirrade han mig rakt in i ögonen med riktigt hat och fortsatte sitt mummel. Jag sa bara "Nej". Han såg frågande på mig. Då sa jag igen "Nej, jag fick faktiskt inte välja. Jag valde inte att komma hit och det var inget jag drömde om precis vid två års ålder. Det var nog mer en slump att mina föräldrar valde just Sverige. Däremot är jag idag glad att det blev just hit."

Han mumlade på , tog sina pengar och rullade ut genom dörrarna. Andra kunder tittade på mig med ömkan i blicken som om det var synd om mig men att jag inte verkade förstå det själv. Ingen sa något. Varken kunder eller mina arbetskamrater som också blivit vittne till händelsen sa något. Jag kan än idag bli upprörd över att ingen sa något.

Idag hade jag en het diskussion med en gammal vän på Facebook om självmordsbombare, muslimer, USA och vilken roll Sverige har spelat i stort. Han gav en del andra synvinklar som jag inte tänkt på och har svårt att förstå överhuvudtaget. Det var en öppen korrespondens på hans "wall". En av hans vänner gick in började kommentera hon med. Hon menade på att om det är så dåligt i Sverige och man har så mycket att gnälla på så varför flyttar man inte hem? Vi (både jag och min kompis är invandrare) borde vara tacksamma att vi får bo här i Sverige. Vi borde sluta kritisera det land vi valt att bo i. Hon var så trött på invandrare som kommer hit och är otacksamma med tanke på allt man får serverat när man kommer hit.

Men hallå! Jag har ju inte valt Sverige!

Jo, jag är tacksam för att vi bor här och inte i ett krigsdrabbat land i misär. Men bara för att jag inte är född här så ska jag visa tacksamhet och hålla mina åsikter för mig själv? Finns det någon i något land som är födda eller räknas som ursprungsbefolkning som är tacksamma att de får vara just där i det landet?

Var någonstans får man lära sig att man står i evig skuld till det land man har invandrat till och att man på inga som helst villkor får kritisera eller ifrågasätta det för valet är ju annars enkelt, att flytta hem igen. Att få det slängt i ansiktet, varje gång någon anser att man inte borde göra något eller säga något som inte är i enighet med dem själva eller deras ståndpunkt, är helt ok för jag står ju som sagt i skuld till dem och landet och därför ska jag vara tacksam. Däremot får jag stå pall för särbehandlingen men det ingår liksom i paketet.

När blir skulden betald? Kommer mina barn få samma behandling eller är de skuldfria? Jag som ändå är första generationens invandrare har ju ett annat hem, rent teoretiskt. Men mina barn som inte ens kan prata språket bra har ju inget annat hem än detta hem, Sverige.

Hur gör jag för att bli skuldfri?Det verkar mer angeläget nu då alla kommer bli synade i sömmarna . Jag vill också kunna kritisera och ifrågasätta saker utan att känna mig som en otacksam person som inte kan uppskatta landet mina föräldrar valde för 34 år sedan, 1976, när jag var två år.