Hemliga partibidrag kan ha fått mig att medverka till korruption

2006-2007 satt jag i riksdagens näringsutskott som ordinarie ledamot. Alliansen hade vunnit valet och jag ingick i riksdagens regeringsunderlag. Utskottets första stora uppgift var att hantera försäljningen av statliga bolag. Sex stycken stod på säljlistan: Telia Sonera, Vasakronan, Vin och Sprit, OMX, SBAB och Nordea.

Upplägget av försäljningen bestämdes förstås inte av riksdagen. Inte heller var det vi i riksdagen som skötte förhandlingarna med de olika intressenterna - det var en uppgift för regeringens företrädare. Först när affären var klar fick vi formella beslutsfattare kliva in på scenen, med enda uppgift att trycka på rätt knapp i kammaren.

I den processen greps jag plötsligt av oro. Hur kunde jag veta om köparen av det statliga bolaget hade en relation till det parti jag företrädde - moderaterna. Tänk om det var så att den affär som regeringen "tvingade" mig att godkänna faktiskt tillkommit som en konsekvens av generösa bidrag till partiet.

Det skulle inte alls kännas bra. Förutom att jag genom detta beteende bidragit till att skapa orättvisa konkurrensvillkor (den som betalar det mest generösa partistödet får företräde), till att sanktionera en mutkultur, bidrar jag till att urholka hela idén om demokrati. Alla röster väger inte lika tungt - det går att köpa sig mera makt.

När jag uttryckte dessa farhågor för mina partivänner i utskottet såg de bara frågande ut. Inte kunde något sådant hända. Inte kunde moderaterna vara ett korrupt parti. Förmodligen är det inte det heller. Men så länge som jag inte vet vilka relationer, ekonomiska och andra, som finns mellan det omgivande samhället - särskilt näringslivet - och partieliten kan jag inte vara säker.

Betydelsen av personliga relationer är alltid stor. Tjänster och gentjänster styr det mesta också i politiken. Och här spelar pengar en viktig roll. Partierna behöver pengar för sina kampanjer och för att finansiera partiorganisationen. Näringslivet behöver hjälp för att få lagstiftningen i den riktning den önskar.

Självfallet är detta inte bara ett problem för den politiska högern. Socialdemokratins nära relation till arbetarrörelsen är sedan gammalt väl känd och dokumenterad. Utan krav på öppen redovisning kan detta relationsbygge ske helt ostört och utan besvärliga frågor. Pengar mot politiska tjänster. Men hur vanligt är det och vilka är det som smörjer systemet med pengar.

Om det får väljarna inget veta. Och som sagt inte heller jag som riksdagsledamot. Förklaringen till detta hemlighetsmakeri är att de politiska preferenserna hos donatorn inte skall behöva röjas. Det skulle hota den personliga integriteten. Så är det förstås. Men givarens önskan om anonymitet skall ställas mot medborgarnas fullt rättmätiga behov av att få veta på vilka relationer som finns. Vad säger att donatorns intresse skall väga tyngst?

Och för övrigt, om en generös givare inte vågar redovisa sin handling finns det då inte all anledning att ifrågasätta syftet med donationen? Sveriges slappa hållning till öppenhet vad gäller partiernas ekonomi är unik internationellt sett. Den internationella organisationen IDEA har som uppgift att studera demokratins funktionssätt världen över. En av de dimensioner som IDEA har granskat, är den ekonomiska. Ett 20-tal olika komponenter ingår i deras studie och en av dem gäller partiers skyldighet att redovisa privata donationer.

Om vi begränsar länderna till dem som ingår i OECD och/eller EU (med några undantag) finner man att en kraftig majoritet av länderna har tydliga krav på redovisning. Av de 32 aktuella länderna rapporterar 25 att privata bidrag måste redovisas öppet. Bara 8 tillåter slutenhet. Sverige är ett av de länderna.

I veckan tändes ett hopp hos alla oss som önskar en större öppenhet i politiken. KD påstods ha ändrat uppfattning och aviserat att de kunde tänka sig att privata donationer till de politiska partierna skall redovisas öppet. Med det återstod bara motstånd från ett parti - det som gör anspråk på att vara det statsbärande - moderaterna. Och då menade bedömarna att moderaterna inte som ensamt parti, skulle kunna fortsätta att värna en mygelkultur. Även där skulle en omsvängning ske - trodde man.

Men det dröjde bara två dagar innan ordningen var återställd, ty KD:s omsvängning visade sig helt sakna grund. Så inte heller denna gång förmådde svenska politiker ta klivet från bananrepublik till verklig demokrati. Och inte heller denna gång visade moderaterna prov på att vilja anpassa sig till den demokratiska tradition som finns i vår omvärld. Det var mycket tråkigt!

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/30593

7 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Märkligt att det som fungera i andra länder tycks vara omöjligt att driva igenom här tydligen finns det smutsiga bykar som väntar på tvätt och som man vill undanhålla så länge som möjligt.

I en sk demokrati så borde inte pengarna få bestämma vilken tillgång eller vilken grad av yttrandefrihet som tilldelas den ena eller andra åsiktsriktningen i det offentliga rummet. Man skulle kunna säga att oliktänkare utan finansärer har mycket svårt att komma ut med sitt budskap och det är naturligtvis en stor brist i ett land som kallar sig demokratiskt.

Permalänk | Anmäl #1 L.Tedde, 2010-11-26, 13:43

Detta känns som frågan om utnämningsmakten, oppositionen är alltid kritisk till denna och sittande regim vill inte släppa denna makt ifrån sig.

Det har ju funnits gott om tid av tidigare S-regimer att göra något åt det här, varför har de inte gjort det.

Permalänk | Anmäl #2 Klerken, 2010-11-26, 22:10

Det enda argumentet för fortsatt hemliga bidrag är naturligtvis, att man vill dölja vilka som påverkar partiet och med hur mycket. Öppenhet är demokratins livsluft. Heder åt Anne-Marie Pålsson, som tar till orda i denna viktiga demokratifråga

Permalänk | Anmäl #3 lars Sundström, 2010-11-27, 11:08

Det som förundra mej mest är din skrivning om att ni var tvungna att godkänna regeringens förslag om försäljning fast ni inte visste egentligen nånting mer än att det skulle avyttras.
Att folkets valda ombud och Sveriges högsta beslutsfattande organ
hålls så ovetande och oinvigda är väl en rättsskandal av gigantiska mått!
och det borde definitivt vara anmält till KU.

Permalänk | Anmäl #4 Inge Eriksson, 2010-11-27, 11:46

Jag trodde det handlade om valhemligheten. Att redovisa summorna är OK,men valhemligheten är mig veterligt grundlagskyddad, varför namn i sammanhanget borde vara lärljunge vederbörligen förbjudet eftersom man får förmoda att givaren ifråga röstar på mottagaren ifråga. Ändra i demokratisk anda grundlagen först.

Permalänk | Anmäl #5 Bengt Mona, 2010-11-27, 16:42

Det är viktigt med så stor öppenhet som möjligt när det gäller politik och pengar. Det visar sig ju numera också att det är svårt att hemlighålla information. När kan vi läsa till exempel moderata hemliga dokument på WikiLeaks?

Permalänk | Anmäl #6 Hans Utterberg, 2010-11-29, 16:42

Borde inte Anne-Marie Pålsson i större utsträckning rannsaka sin tid i HQ Banks styrelse och vad den har kostat aktieägarna?

Permalänk | Anmäl #7 Magnus Dahl, 2010-11-29, 20:02