Fulast vinner i vårdnadstvister

Systemet för att hantera vårdnadstvister uppmuntrar till strid och konflikt. Samarbete är vare sig efterfrågat eller premierat. Notera att jag skriver om vårdnadstvister där parterna inte själva löser problemet. Positivt nog så kan de allra flesta par lösa sin egen vårdnadsproblematik och dela ansvaret och låta barnen träffa bägge föräldrarna. Det är inte dem jag beskriver.

Ska domstolen avgöra vårdnadstvister har man att utgå från ett par nyckelbegrepp: kontinuitet och anknytning, samt barnets bästa. Det senare anses ofta sammanfalla med de två första såvida inte mycket grava missförhållanden kan påvisas. Kontinuitet kan beskrivas som att barnets tillvaro inte ska vara föränderlig. Anknytning är relaterat till föräldrarna och antas utifrån vad som framläggs, tex att ett barn ammats under 6-12 månader och i huvudsak tillbringat sin tid med modern. Därmed anses barnet vara mest fäst vid modern.

Bägge dessa begrepp fungerar starkt konserverande och motverkar vilja tiill förändring. Det finns inget som talar om att samarbetsvilja ska väga tungt, tvärtom talar man om att svårigheter med samarbete är avgörande för frågan om gemensam vårdnad. För samarbete krävs att bägge föräldrarna samverkar. För samarbetssvårigheter räcker att en förälder vägrar samverka.

De myndigheter som hanterar tvisterna är socialtjänsten domstolar och ibland BUP (Barn och Ungdoms Psykiatrin) inte sällan blandas polisen in, de är dock inte behöriga att göra något utan en verkställighetsdom. Det sista förhindrar inte att polisen allt som oftast finner anledning att ändå lägga sig i.

Då domstolen har så vaga begrepp att gå efter är det givet att ett stort mått av godtycke avgör. Därför ligger det nära till hands att domstolen vilar sitt beslut på vad de får in från socialtjänsten. Socialtjänsten har i sina föreskrifter angivet att de inte ska döma eller uttala sig om eventuell skuld vid anklagelser mot en eller båda föräldrarna, men ändå väga in sådana omständigheter. Socialtjänsten har inte heller den utbildning eller de krav på stringens som i normalfallet förväntas av domstolen.

Socialtjänsten ska erbjuda samarbetssamtal om de anser att förutsättningar finnes. Säger en av föräldrarna nej blir det således inget.

Blandar man in BUP har vårdnadshavaren, om det redan hunnit bli bara en, ett stort försprång. Vårdnadshavare har nämligen både rätt till journalen samt rätt att förbjuda den andra föräldern att ta del av densamma, detta gäller för övrigt även socialtjänsten. I en samspelsbedömning på BUP har alltså vårdnadshavaren tillgång till uppgifter om den andra föräldern som den personen inte själv får se, eftersom journalen upprättas i barnets namn.

En vårdnadshavare kan både säga nej till och uppskjuta en BUP-utredning, de har även möjlighet att avbryta den och begära den förflyttad om utfallet inte passar. Vårdnadshavaren kan även välja vad ur journalen som används som bevis.

Polisen ska som sagt inte blanda sig i. Men om en mor vill åka iväg med sitt barn som hon säger sig amma, oavsett om barnet är mer än ett år gammalt, är det troligt att polisen medverkar till att hon bortför barnet från dess hem. Lika troligt är det att polisen upprättar en anmälan om hon hävdar att pappan åkt iväg med barnet.

Håller man sig undan tillräckligt länge vinner man både kontinuitet och anknytning, något som i många fall visar sig väga tyngre i alla fall när det gäller modern. Se gärna NJA: 1998:101.

Allt sammantaget gynnas den som vill skapa konflikt istället för att lösa den.

År 2002 skrev Gert Svensson en artikelserie i DN om "Barnen som vapen". Samma år väckte Lars Ångström en motion om att instifta Byrån för Barnens Bästa. Syftet var att barn skulle få ett eget ombud samt att samhällets ansträngningar skulle läggas på att få föräldrar att samarbeta istället för tvärtom.

"Ett barn eller en förälder kan också begära byråns hjälp om umgänget inte fungerar. Båda föräldrarna är skyldiga att komma om byrån kallar till sådana samtal. Det ska inte längre vara möjligt att utan vidare abdikera från sitt föräldraskap eller sabotera den andra förälderns umgänge med barnen." Motion 2002/03:L295

Hur det gick med motionen behöver jag kanske inte säga med tanke på att byrån inte finns. Däremot har barnets bästa vävts in och lämnats över till tidigare nämnda myndigheter för att bli ytterligare ett slagträ i tvisten.

Detta är både rättsosäkert och mycket olyckligt ur barnperspektiv.

Vad gäller det aktuella fallet med Osama så har han gjort sig till martyr för andra pappor i hans situation och ämnet har kommit upp på agendan. Jag tror inte att det är rasism men könsdiskriminering. Jag hoppas att hans uppoffring leder till något positivt. Och nej, jag tycker inte han utnyttjar barnen, de mår säkert bra av att få träffa sin pappa.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/29074

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Att socialtjänstemän ofta med mer inbillning än utbildning skall bedöma denna typ av frågor är befängt. Det finns social sekreterare som inte har den enda minsta utbildning i barn frågor än mindre in barnpsykologi och ur manipulativa barn är och vilka papegojor dom är i förhållande till sina föräldrar som då ofta ligger i tvist om vårdrader. Det blir anmälningar till höger och vänster polisanmälningar anmälningar till social tjänsten, Grannar gör anmälningar både anonyma får då veta att de inte har någon effekt och efter´moget övervägande gör de ny anmälan och denna gång icke anonyma.
Var slutar dessa anmälningar,
Exempel, En mor med gemensam vårdnad om sina barn har fått för sig att lämna orten där pappan bor och vill då naturligtvis få med sig barnen till sin nya kille. De skulle ju dessutom ge mer pengar då hon inte behövde dela vårdnadsbidraget med ex mannen. Nu blev det så fiffigt så att mitt i allt detta så polisanmälde mamman sitt ex för barnmisshandel. #så praktiskt tillfälle#. Nå inte nog med det polisutredning sates igång och även sociala gjorde sin utredning polisen drog på med förundersökningssekretess så intet kom den vägen. efter några månader anmälde grannen till kvinnan att barnen inte mår bra i hennes vård med den nya killen, först en anonym anmälan men den gjorde socialen inget åt därefter en anmälan med namn underskrifter och allt. Den anmälans har lagts ned av sociale. Borde inte den också gått till polisen för utredning, det var ju inte den utpekade och tidigare misstänkta mannen eller hans bekanta som gjort anmälan utan en granne till kvinnan i fråga.
I stället kommer från polisen ett meddelande att förundersökning är nedlagd då brott icke föreligger. gällande mannen . Men innebär det då per automatik att det inte finns något brott mot kvinnan i sammanhanget eftersom grannarna sedan många år nu vågat sig fram och göra anmälan om att barnen är misskötta, jag säger inte misshandlade för jag har inte läst utredningen men misskötta är ord som förekommer frekvent. I detta läge är inte barnen hörd en enda gång. I det första ärendet mot pappan var barnen på förhör.
Var finns det någon rättvisa eller är det "Kärringrättvisa" som styr. Vilka damer som tillsammans dricker kaffe på socialbyrån den morgonen anmälan kommer in. Det är inte konstigt om man börjar undra vart vårt samhälle är på väg och varför mängden ensamstående pappor utan barn växer oroväckande,

Permalänk | Anmäl #1 Stefan Ericson, 2010-10-13, 00:59