Skräckväldet i Nordkorea är långt från över

Det nordkoreanska kommunistpartiet inledde i tisdags sin största kongress på 30 år. Den officiella nyhetsbyrån i ett av världens mest slutna samhällen konstaterade att medlemmar av partiet och soldater från hela landet anlänt till huvudstaden Pyongyang för att i "entusiastisk revolutionär anda" delta i överläggningarna.

Envåldshärskaren Kim Jong Il, som styrt landet med järnhand sedan 1994 men under senaste åren plågats av alvarliga hälsoproblem, utsåg under kongressen sin yngste, fullständigt okände 27-årige son Kim Jong Un till militärgeneral i den koreanska folkarmén och vice ordförande i det styrande arbetarpartiets inflytelserika centrala militärkommission. Han signalerar därigenom att Kim den yngste - som utbildats i Schweiz och beskrivs som en fan av basketspelaren Michael Jordan - kommer att efterträda honom i sinom tid.

Den aktuella politiska utvecklingen i Nordkorea aktualiserar frågan om de systematiska förföljelser den nordkoreanska regimen genomfört i åratal mot sina egna medborgare. Tusentals nordkoreanska flyktingar som flytt den slutna diktaturen har vittnat om den nordkoreanska regimens systematiska kränkningar av de mänskliga fri- och rättigheterna.

Den statsbärande juche-ideologin - med inslag av marxism-leninism, hypernationalism, konfucianism och extrem personkult - har medfört en ekonomisk stagnation och massvält. Internationella människorättsorganisationer som
Amnesty International och Human Rights Watch har upprepade gånger kritiserat landets systematiska användning av dödsstraff liksom regimens godtyckliga fängslande av oppositionella.

Landets befolkning lever totalt avskild från omvärlden och censuren är så gott som total. Varje aspekt av medborgarnas liv regleras i minsta detalj: rörelsefriheten är starkt begränsad och för att lämna landet krävs tillstånd som i praktiken är omöjliga att få. Enligt en rad internationella bedömare är regimen därtill i full färd med att utveckla kärnvapen.

Den svenske diplomaten Erik Cornell som 1975 öppnade Sveriges ambassad i Pyongyang skriver i sin bok Nordkorea: sändebud till paradiset att konsekvensen av detta närmast hermetiskt tillslutna samhälle är att nordkoreanerna tycks vara helt ovetande om omvärlden. Den bild som tecknas framstår näst intill overklig och tankarna förs till det genomkontrollerade Oceanien i George Orwells 1984.

Regimens systematiska kränkningar av de mänskliga rättigheterna bekräftas av satellitbilder som indikerar att myndigheterna byggt upp ett system av fångläger i norra delen av landet. Dessa läger - "kwan-li-so" - uppskattas
internera upp till 200 000 individer.

Det största lägret i Yodokregionen, tio mil nordost om Pyongyang, uppges enligt dissidenter rymma upp till 50 000 fångar. Den nordkoreanska regeringen förnekar att det finns politiska fångar. Fånglägren betecknas i stället som "militära säkerhetsområden". I den BBC-producerade dokumentären Nordkorea - skrämselns politik berättar före detta fångar och lägerföreståndare som lyckats fly om de grymheter som äger rum i lägren.

Fångarna interneras godtyckligt utan domstolsprövning, med motiveringen att de anses vara motståndare till "den store ledaren" Kim Jong-Il eller "den käre ledaren" Kim Il-Sung. Hundratusentals individer sitter fängslade för att de är släkt med påstådda regimkritiker.

Straffen bottnar i Kim Jong-Ils övertygelse att dissidenters brott måste sonas i tre generationer för att utrota "upprorets frö". Tvångsarbete garanterar att ingen är stark nog att göra uppror. Barn som blir till i lägren aborteras
rutinmässigt. De som försöker fly avrättas inför övriga interners ögon.

Den före detta säkerhetschefen från Läger 22, Kwon Hyok, berättar kallt om hur experiment genomförs med fångar. I Läger 22 har ett glasrum byggts upp dit hela familjer förs. Hyok beskriver i detalj hur föräldrar och barn får klä av sig varefter de leds in i glasrummen.

Forskare som sitter snett ovanför glastaket registrerar hur familjemedlemmar beter sig när skiljaktiga typer av gaser släpps in, allt medan familjen går en plågsam död till mötes. Mödrarna och fäderna försöker desperat rädda sina barn genom utförandet av mun-mot-mun metoden innan samtliga avlider. Säkerhetschefen menar kallt att han inte såg på människorna som annat än experimentråttor: de var ju socialismens fiender. Han förvånas över att de visat mänskliga egenskaper.

Intervjuer med offer och förövare bekräftar Hyoks vittnesmål. I rapporten "Den gömda gulagen - Nordkoreas fångläger" avslöjade, sammanställd av David Hawk som tidigare granskat brott mot de mänskliga rättigheterna för FN:s räkning, beskrivs hur individer godtyckligt skickats till arbetsläger för att de råkat spilla bläck på en bild av den äldre eller yngre Kim, alternativt för att de inte tagit tillräckligt väl hand om de fotografier av den store ledaren som måste finnas uppställda på väl synlig plats i samtliga nordkoreanska hem.

Tidigare sågs Nordkorea primärt som ett hot mot sina egna medborgare. I dag utgör landets kärnvapenprogram ett hot mot omvärlden som tvingar fram ett internationellt engagemang. Landets kollapsade ekonomi och enorma behov av livsmedelsbistånd och ett framtida ledarbyte kan paradoxalt nog tvinga regimen att reformera ekonomin och öppna sig mot omvärlden.

För att dessa reformer ska möjliggöras krävs att USA och EU tillsammans med Kina, Japan och Sydkorea sätter politisk press på Pynongyangregimen och inte endast uppmärksammar kärnvapenproblematiken utan även Nordkoreas överdimensionerade militär och underdimensionerade ekonomi, liksom regimens skrämmande brist på respekt för de mänskliga rättigheterna.

På lång sikt kan endast ett regimbyte och utveckling i riktning mot demokrati och ökad respekt för mänskliga rättigheter åtgärda de strukturella problem som finns i landet. På kort sikt måste det internationella samfundet kräva att Kim Jong-Il öppnar landets gränser och släpper in oberoende internationella observatörer med full rörelsefrihet.

Sverige, som fram till 2001 var det enda EU-land som hade en ambassad i Pyongyang, har ett speciellt ansvar för att Nordkorea lever upp till sina internationella förpliktelser i enlighet med FN:s konvention om de medborgerliga och politiska rättigheterna.

När det nordkoreanska skräckbygget en dag faller är den stora frågan hur den fria världen ska hantera vad som då uppdagas och hur femtio år av internationell passivitet och ointresse för det nordkoreanska folkets frihet
ska kunna motiveras.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/28616

4 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Den skrämmande avsaknaden av medmänsklighet i Nordkorea som bl.a illustreras här kan även ses i alla länder, även Sverige. Cancersjuka sprutar man in cellgifter så hela kroppen bryts ned, man strålar sönder hjärnan och andra vitala vävnader, och när personen slutligen är så förgiftad och skadad att han/hon inte längre kan äta eller fungera så låter man personen bara dö. Men naturliga metoder eller nya ännu icke godkända metoder som visat sej kunna stärka immunförsvaret och/el bota cancer utan att skada friska celler det förvägra svenska cancerpatienter även om de ber om det och även om den giftbaserade skolmedicinen har uttömt alla sina möjligheter och den cancersjuka har lämnats att dö i plågor. Detta är minst lika grymt men om detta skrivs det inget för det anses "nomalt" här.

Sen är det ju också så att övriga världen rycker på axlarna åt Nordkoreas grymheter för det drabbar ju inte oss utan "dom", då tycker vi inte att det är vårt bekymmer. Ytterligare ett bevis på vår egen avsaknad av medmänsklighet. För nog skulle vi kunna störta regimen i Nordkorea om vi bara ville!

Permalänk | Anmäl #3 Shimmeringblade, 2010-09-29, 22:30

Tack Daniel Schatz för en angelägen artikel! Det är viktigt att vi visar att vi bryr oss om nordkoreanerna.
Är det inte märkligt - om ett samhälle får reda på att en far låter sina barn svälta, ingriper samhället givetvis. Men om en diktator gör detsamma, vilket berör ofantligt många fler, anses det i princip vara landets egen angelägenhet (?) När kommer en ändring i internationell lagstiftning om detta? Det skulle kanske behövas.

Permalänk | Anmäl #4 Erik Olsson, 2010-10-01, 18:29

Det är inte bara diktatorer som kommer undan med att döda barn. EU och USA mördade en halv miljon Irakiska barn medan Dick Cheney och de andra oligarkerna tjänade miljarder på irakisk olja.

I dag har vi 4 miljoner flyktingar i Irak. EU och USA bär skulden till detta. Ingen politiker i EU eller USA har lyft en finger för att hjälpa dem.

Enda skillnaden mellan Nordkorea, EU och USA är att Nordkorea dödar sina egna.

Internationell lag är ett skämt. Bush bröt mot åtskilliga internationella lagar. Men vem vågar åtala honom? Ingen.

Permalänk | Anmäl #5 Peter H, 2010-10-03, 21:17

Peter H: Jag håller med om att internationell lag är ett skämt.

Permalänk | Anmäl #6 Emily Svensson, 2011-07-13, 16:44