En atiest/agnostikers syn på moral, vetenskap och tro

"Det gör mig ledsen när religiösa företrädare nedvärderar mig (som ateist) till omoralisk, när människor hävdar att jag avsagt mig gud av helt horribla orsaker. Ateismens svaghet är att det inte finns någon enhetlig lära (vilket är precis så det ska vara), och att det därför ryms en mångfald av människor som definierar sig som ateister och vissa av dessa har tagit ett extremt ställningstagande och alla har olika syn på moral."

De vettiga kristna hävdar inte att de är mer moraliska än andra eller att man måste vara kristen för att kunna vara moralisk. Poängen som gudstroende är att man förankrar moralen i Gud och att den därmed är given av Gud, objektiv och universell för människor. Den står över människan, precis som Gud, och gäller för alla människor. Problemet med just ateism är att all moral hänger löst och att det inte finns någon förankring för rätt eller fel. Alltså blir all moral, rätt och fel, ett relativistiskt virrvarr och i slutändan helt meningslöst att prata om.

För när man väl pressar ateister och agnostiker på relevanta, känsliga människorättsfrågor är det svårt för dem att relativisera moralen. Då vill man absolut hävda en moral. Problemet blir bara hur man, i avsaknad av Gud, motiverar den.

Mvh Martin

"Orsaken till att religioner finns tror jag går att spåra till att vi människor är så sårbara, vi har en inneboende ensamhet, ett inre behov av att höra till, bli sedda och respekterade."

Men här skriver du ju själv i klartext något som du tror på utan att veta om alla de människor som tror på Gud (kärleken) känner sig just sårbara och ensamma och att de just därför tror på Gud.

Just detta att du tror på något utan att veta är inte det då detsamma som att i viss mån vara religiös?

Till martinsvensson.
Det är inte svårt att härleda moralen utan gud. Tvärt om kan vi empiriskt se genom historien att gud används som argument gång på gång för att bryta mot moralen. Och det är en av anledningarna till att religion är farlig, inte bara felaktig och falsk.
Moralen går att härleda ur människans natur som förnuftsvarelse. Bruket av vårt förnuft är vår största tillgång och det som gör oss till människor. Det är rationellt av oss att bete oss moraliskt eftersom vi då kan förvänta oss att andra människor behandlar oss moraliskt. Vinn-vinn!
Det finns en sak jag inte förstår i den här debatten. Den principiella diskussonen mellan om det finns "någon annan" förklaring till existensen eller om det man kallar gud inte finns förstår jag och tycker är viktig. Men hur gör troende kopplingen mellan detta ting som ordnat naturkonstanterna på ett så fint sätt och den moraliska gode guden som vi i de flesta andra sammanhang talar om? För mig känns det som att religionen letar efter ett halmstrå i mörker så att det i alla fall ska finnas något oförklarligt att tro på. Detta för att kunna hålla uppe sin vanföreställning för sig själva.
Jag kanske har fel, men det är så det ser ut utifrån. Någon kanske har en förklaring till detta dilemma.

Till Martinsvensson:
Jag vet att det finns vettiga kristna också. Det här är bl.a. en reaktion på vissa artiklar och kommentarer här på Newsmill (inte alla, men ett fåtal kan räknas som, i mitt tycke "mindre vettiga").
När det gäller moraliska regler så tror jag de finns i alla samhällen, och att de egentligen hör till samhällets struktur inte till religionen i sig. Men har man också en religion att stödja de moraliska reglerna med så blir det lättare att få folk att följa dem ("Gud ser allt"). Och om religionen sedan sprids, så följer åtminstone delar av moralen med. Men jag håller även med Robert, det finns många tillfällen när just religionen varit en ursäkt att åsidosätta moralen.

Till Uno Hansson:
"Men här skriver du ju själv i klartext något som du tror på utan att veta om alla de människor som tror på Gud (kärleken) känner sig just sårbara och ensamma och att de just därför tror på Gud."

Hur i all världen ska jag veta varför människor tror på Gud? Om jag visste det så vore jag ju en gud, för inte någon människa kan veta varför alla andra människor gör det de gör? Jag tror inte ens vi själva alltid är på det klara med varför vi handlar som vi gör. Det finns säkert en del forskning på detta område, och från den kan man kanske dra en del slutsatser, men jag är inte insatt i detta.
Alltså TROR jag att min teori kan vara sann (iallafall delvis), men inte blint, jag är öppen för andra teorier, öppen för motargument, öppen för bevis (Kom igen, kom gärna med andra teorier!).

Martinsvensson:
"För när man väl pressar ateister och agnostiker på relevanta, känsliga människorättsfrågor är det svårt för dem att relativisera moralen. Då vill man absolut hävda en moral. Problemet blir bara hur man, i avsaknad av Gud, motiverar den."

Kanske det. Men det är ju ingenting man kan ta som bevis för att det finns en gud.

Vore det inte förresten bättre att anstränga sig lite och basera moralen på humant beteende och mänsklighet istället för på religion. Vi som ska dela och tillämpa moralen är alla människor, och det är det vi har gemensamt.

"För mig är religion en privatsak, var och en har rätt till sin tro."
Tänk ifall dom s k religiösa kunde tänka så - vad fredlig världen då skulle vara, allra allra troligast... :idea:
Förnuftigt tänkt/skrivet om religionernas gudDomar här - i mitt snart 68-årade livsperspektiv sett i vart fall.

Ateism har inget värde i sig. Ateism betyder bara att du inte tror på det övernaturliga. Jag är ateist. Men det är inget jag har någon makt över. Skulle Påskharen, Odin, Jesus eller Buddha komma och knacka på min dörr så kommer jag att ändra min tro. Det är bara religösa som håller fast vid sin tro trots bevis på motsatsen.

Mina värdering, och andra sidan, bygger på humanismen:

"Humanism är en demokratisk och etisk livsåskådning, som hävdar att människor har rätt och skyldighet att ge mening och form åt sina egna liv. Den står för uppbyggandet av ett mer mänskligt samhälle genom en etik baserad på mänskliga och andra naturliga värden i en anda av förnuft och fritt sökande genom mänskliga förmågor. Den är inte teistisk och den accepterar inte övernaturliga beskrivningar av verkligheten."

Moral/ism har inget värde i sig. Där är bara olika typer av moral. Det är bara det att "moral" har kapats av moralister. Jag är en immoralist i de kristnas ögon eftersom mina värderingar/moral ofta går stick i stäv med deras. Nazister tycker heller inte om mig.

Tänk också på att man sysslar med "etisk filosofi" och inte "moralfilosofi." Om moralfilosofi förekommer så är det i så fall inom teologin, det vill säga "läran om gud".