Kan klimatfrågan rädda Svenska kyrkan?

"Varför ska Svenska kyrkan bry sig om klimathotet?" frågar sig Anders Wejryd. Svaret är enkelt - "Därför att klimatfrågan kan gagna Svenska kyrkans maktambitioner." Svenska kyrkan vill gärna ha stöd från flera medlemmar av allmänheten. Men de "gamla" frågorna, som t. ex. bön och evangelium, intresserar inte allmänheten så mycket längre. De flesta svenskar gäspar när prästerna börjar snacka om treenigheten och jungfrufödseln och allt det där. Svenska kyrkan behöver utnyttja en fråga som "ligger i tiden".

Klimatfrågan passar alldeles utmärkt.

Till att börja med är klimathotet en fråga om blind tro, precis som hotet att hamna i Skärselden efter döden, om man inte lever som en "god Kristen". Så precis som existensen av helvetet, livet efter döden och Gud inte kan motbevisas, kan inte klimathotet motbevisas. De gröna kan alltid bortförklara alla bevis mot idén att klimatförändringar orsakas av människor, och de kan alltid misstänkliggöra vetenskapsmän som dristar sig till att ifrågasätta idén att det är människan som orsakar klimatförändringar.

För det andra skulle människans liv bli sämre, och svårare att upprätthålla, utan fossilbränsleeldningen. Så klimatfrågan kan utnyttjas som en ursäkt för att få till stånd väldiga uppoffringar. Och Svenska kyrkans morallära förhärligar ju uppoffringar.

För det tredje är idén att människan hotar klimatet redan populär, så Svenska kyrkan kan vinna många nya anhängare genom att "hoppa på tåget".

För det fjärde kommer människorna att bli mycket fattigare, om de snabbstoppar fossilbränsleeldningen. Så klimatfrågan kan användas för att motverka materialismen, och främja "andligheten".

För det femte kan inte fossilbränsleeldningen snabbstoppas utan omfattande statlige maktmedel. Så den som "äger" klimatfrågan kan erhålla omfattande politisk makt.

Nej, att hoppa på klimatfrågan måste framstå som synnerligen lockande för Svenska kyrkans ledare.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/2750

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Artikeln hade tjänat på mera saklighet och mindre fördomar. Är själv präst i Svenska kyrkan och känner inte igen mig överhuvudtaget i den bild du ger av gäspande gudstjänstbesökare och dogmrapande präster. Någon enkel homogen rörelse är knappast Svenska kyrkan. Att Wejryd skulle ge sig in i miljödebatten för att försöka rädda kyrkan låter närmast tramsigt. Att det skulle handla om kyrkliga maktambitioner låter också lite väl långsökt. Jag har ännu under mina 30 år som kyrkoaktiv inte mött särskilt många präster, teologer eller förtroendevalda som argumenterat för att kyrkan ska ha mer makt i samhället. Viktigt är också att framhålla, att som präst eller som enskild medlem i Svenska kyrkan behöver jag på inget sätt hålla med Wejryd i sakfrågan. Jag tycker själv att han borde vara mycket försiktig innan han som ärkebiskop ger sig ut och börjar ta ställning i rena politiska sakfrågor. Självklart får han tala om vikten av att vi vårdar natur och miljö, men att uttala sig om hur detta på bästa sätt sker är inte ärkebiskopens eller kyrkans sak.
Det är om detta debatten borde handla om som jag ser det. Nu förlorar artikeln fokus genom att ta in ett tramsigt perspektiv om att kyrkan skulle vara så marginell att den måste ge sig in miljödebatten för att försöka samla lite popularitet.
Men sakfrågan tål att diskuteras, utan fördomar och fördummande jargong. Ska ärkebiskopen uttala sig i egenskap av ärkebiskop för Svenska kyrkan och förorda politiska åtgärder i enskilda frågor. Vilken sakkunskap och expert kunskap besitter ärkebiskopen i klimatfrågan. Däremot är det en självklar hållning för Svenska kyrkan att vi ska värna miljön och naturen, men det är som jag ser det en trivial ståndpunkt. Vem skulle säga emot den.

Permalänk | Anmäl #1 Mikael Johansson, 2009-01-05, 23:59