Obama

Foto: AP / Scanpix

Afroamerikanen Ken Neptune om färg och skuld:

Barack Obamas betydelse för vita amerikaner

Publicerad: 2008-12-23 12:12, Uppdaterad: 2011-11-02 18:11

Äldre vita amerikaner verkar känna ett slags lättnad efter valet av Obama. Som om deras börda av skuld och del i diskimineringen minskar med honom. Därmot tror jag inte att den yngre generationen som vuxit upp i ett postsegregerat USA plågas av liknande skuldkänslor, skriver statsvetaren KEN NEPTUNE.

86 millningar
8 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Ken Neptune är statsvetare, uppvuxen i den amerikanska södern, New York, Afrika och Europa. Han är bosatt i Stockholm och seniorkonsult på språkutbildningsföretaget Professional English Group.

När Barack Obama valdes till USA:s 44:e president väcktes omedelbart frågan om vad denna utnämning innebär för svarta amerikaner. I förhållande till svarta amerikaner och deras kamp för jämlikhet kan frågan kan vara ett slags erkännande av skuld. Den kan också vara ett sätt att uppmärksamma vad den amerikanska medborgarrättsrörelsen har lyckats åstadkomma, mot alla odds. Men låt oss istället vända på saken. Och fråga: vad betyder valet av Barack Obama för ickesvarta amerikaner?

På det stora hela har de olika amerikanska minoritetsgrupperna reagerat med hopp och förväntan inför Obama och hans möjligheter att påverka det framtida USA. Daniel Cubas, reporter på the Twin Cities Daily Planet, summerade de lationoamerikanska känslorna enligt följande: "Jag gissar att det betyder ungefär samma saker som för de flesta andra. Det vill säga förändring, hopp, etcetera - men med en extra gnutta stolthet i jämförelse med den vita befolkningen. Det är dock en ickevit stolthet som bleknar i jämförelse den svarta." Japanskamerikanske S. Floyd Mori sade i Asian Week att valet har ett viktigt symbolvärde, historiskt sett: "För första gången har minoriteter släppts in som fullvärdiga medlemmar I den demokratiska processen. Det ger oss och våra barn hopp om att kommer att kunna delta till 100 procent i alla delar av samhället. Därigenom känner sig många motiverade att göra och vara mer än de någonsin drömt om."

Jessica Yee, ursprungsamerikansk människorättsadvokat, menade att utnämningen innebar "...någonting positivt för mitt folks olika sammanslutningar. Barack Obamas nya ledarskap är bra för den amerikanska ursprungsbefolkningen. Du kan vara helt säker på att många av oss röstade på honom, och räknar med att han verkligen bryr sig om de problem som vi har att tampas med". "Valet av Barack Obama är en återupprättelse av vad vi lärde oss när vi växte upp i USA" hävdade också en amerikansk muslim vid namn Abdelkader när han citerades I Newsweek magazine (#7/08). Om någon minoritetsgrupp härmed känner sig utelämnad ber jag om ursäkt, de snarlika exemplen är oräknerliga.

Att döma av den kader av positiva reaktioner ute på nätet sedan valdagen - från vita amerikaner i synnerhet och ickesvarta amerikaner i allmänhet - känner sig den stora allmänheten mycket stolt över att ha tagit det historiska steget och valt en svart amerikan till president. Äldre vita amerikaner verkar också känna ett slags lättnad, som om deras börda av skuld och del i diskimineringen nu minskar. Därmot tror jag inte att den yngre generationen som vuxit upp i ett postsegregerat USA plågas av liknande skuldkänslor, över huvud taget.

Det verkar helt enkelt som om Barack Obama symboliserar en mängd positiva saker för de flesta amerikaner. En substantiell del av hans framgångar låg också i hans förmåga att röra sig bort från isärhållande och fokusera på enighet. Det handlar om hans förmåga att lägga olikheter åt sidan och låta udda vara jämt. Inte glömma vad som varit, men placera det i historien och fokusera på gemenskap här och nu. När han intervjuades förklarade han själv att han aldrig haft någon anledning att betona sin svarta tillhörighet, eftersom denna var så uppenbar. Därmed lyckades han få tillräckligt många väljare att just koncentrera sig på hans sakfrågor, snarare än hudfärg. Men inte ens Barack Obama är stor nog att rå på USA:s vardagligt reflexmässiga rasism.

Jag använder begreppet "ickesvart amerikan". I USA tenderar nämligen invandrare som inte "ser svarta ut" att uppträda nedlåtande mot svarta amerikaner, oavsett deras meriter eller sociala status. Så är till exempel ofta fallet fallet med så kallat svarta latinos: de ser svarta ut, men identifierar sig själva som nordamerikanska latinamerikaner.

Jag har själv upplevt dessa fördomar. Till exempel den gången då jag bodde i New York. Min svenska blivande fru presenterade mig vid ett tillfälle för sin arbetskamrat, en ung kvinna från Ecuador som just flyttat till USA. Hon var mörkare än jag, men med typiskt latinamerikanska drag. De var på väg ut på stan och när de kom tillbaka berättade min blivande fru att kvinnan undrat hur hon kunde vara tillsammans med en svart man. Där och då upplevde jag kvinnans fråga som ganska udda - inte minst med tanke på hennes egen hudfärg. Men händelsen blev något av en ögonöppnare för mig. Den här typen av fördomar dyker upp överallt och hela tiden, om än i mer eller mindre subtilt framställda former.

Att diskutera rasism är alltid komplicerat. Många ickesvarta amerikaner är fördomsfulla utan att vara medvetna om det, mer eller mindre reflexmässigt. Det är dock sällan någon går så långt som att peka ut exakt hur hackordningen bör se ut, samtidigt som denna är internaliserad hos alldeles för många människor. Rasismen är med andra ord så institutionaliserad att vi oftast inte behöver tänka på den. Så normaliseras och osynliggörs en rad rasistiska beteenden.

The New Internationalist förre chefredaktör, Chris Brazier, skrev en artikel om vad han kallade "det vita problemet" i vilken han menar att "vita människor ofta tror att de är emot rasism, utan att förstå hur de själva bidrar till den". Han skriver att "vi tenderar att tänka på rasism som någonting som förs fram av Ku Klux Klan eller Nationella fronten - av någon ‘annan'... Men det är inte de små faschistiska rörelserna som är orsaken till att svarta dör tjugo år tidigare än vita I Australien; vilket gör att de löper en dubbelt så stor risk som vita att bli arbetslösa i Storbrittannien; vilket gör att de tjänar två tredjedelar av vad vita tjänar i Kanada. Rasismen som orsakar detta, och som hämmar svarta människor inom alla områden, är sömlöst inpassad i våra samhällskontrakt. Och att tiga om detta är det samma som att sanktionera det. Det är dags att vi på allvar öppnar ögonen för hur rasismen fungerar."

Och även om han inte tar upp USA som exempel finns en rad studier som visar hur den amerikanska rasismens sviker och försvagar sina svarta medborgare. Rasismen är bokstavligen skadlig: svarta löper till exempel högre risk än vita att drabbas av högt blodtryck.

Otaliga studier har genomförts och lika många böcker har skrivits om rasfrågan i USA och om hur rasism manifesteras i det amerikanska samhället. I sitt klassiska verk "The Souls of Black Folks" skrev W.E.B. Du Bois - medborgarrättsaktivist, historiker, och den första svarta som doktorerade vid Harvarduniversitetet (1885) - att vita ofta frågade honom: "Hur känns det att vara ett problem?". Jag nämner detta, eftersom valet av Barack Obama verkar kretsa kring två saker: Uppfattningen att ras inte är ett problem och/eller att en svart president innebär slutet för den amerikanska rasismen.

En studie som utfördes av sociologer vid Minnesotauniversitetet visar att vita amerkaner är tämligen medvetna om vad det innebär att vara just vit: en rad privilegier. Studien visade också att vita dock hellre beskriver diskriminering som någonting som drabbar de svarta än något som gynnar de vita. Det verkar finnas en blind fläck som gör det möjligt för vita att acceptera rasbaserad orättvisa och särbehanding. Ett slags död vinkel i vilken man kan ställa sig för att slippa se eller göra någonting åt sakernas tillstånd. En av studiens medförfattare, Douglas Hartman, skriver att "vita har uppfunnit subtila sätt att övertyga sig själva att ras inte är ett problem i Amerika". Vilken, menar han, förhindrar jämlikhetsarbetet. Sokari Ekine, medborgarrättsaktivist från Nigeria, skriver i samma ämne på The Majority World Blog om "Obamamerica". Hon syftar på uppfattningen om att USA, genom valet av Obama, nu träder in i den postrasistiska eran. Men så enkelt är det ju inte. "rasismen i USA, liksom på andra ställen, är så institutionaliserad att det krävs mer än en svart president för att bryta mönstren, påpekar Ekine.

I slutändan kokar Obamas betydelse för ickesvarta amerikaner ner till flera miljoner svar. Hur varje individ omfattar de möjligheter som den nye presidenten symboliserar beror naturligtvis på hur han eller hon bemöter vardagsrasismen - hos andra och sig själv. Eller som Chris Brazier uttrycker det: "Vi måste helt enkelt börja bry oss. Det räcker inte att vara ‘mot' rasism, vi måste göra någonting åt den."

Översättning från engelska: Karin Eder-Ekman

KEN NEPTUNE

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/2741

8 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Fortfarande är den stora frågan, den som nog aldrig kommer att besvaras, VAR?
VAR, är Barack Hussein Obama egentligen född ???
Är han en USA-född medborgare med möjlighet att bli president eller inte???
Väntar på svar, men troligen förgäves.

Permalänk | Anmäl #1 Wille H, 2008-12-31, 16:33

Vi kan summera denna artikel: Ett gäng pk-karriärister gör karriär på hur enorm rasism som finns i USA. Dessa människor med hög status och utbildning har allt att vinna på att rasism beskrivs som ett så stort problem som möjligt, ju mer rasism, ju bättre betalda blir de och får en tryggad framtid på ämnet. När en svart presidentkandidat dyker upp får de personerna ett problem, å ena sidan kan de prata om hur rasismen kommer att göra det jättesvårt för den svarta kandidaten att bli vald före valet men vad skall de göra om rasismen de pratar om inte visar sig hälften så stor som de trodde och den svarta personen blir vald helt utan de problem som dessa personer gjort karriär på att beskriva? Vad gör de efter valet? Svaret är såklart enkelt, de måste förklara att om Obama inte väljs bevisar det rasismen är stor men om Obama väljs bevisar det OCKSÅ rasismen är stor. Egentligen är rasismen i USA enligt personer som gör karriär på att beskriva den värre om Obama väljs, det bästa för svarta hade varit om Obama inte valdes för då hade rasismen varit tydlig. Nu när Obama valdes visar det rasismen i USA är värre än nån kunde ana. Annars kommer ju en mängd sociologer inom afromaerikanska studier att bli utan jobb då den rasism de skall bekämpa inte ens förhindrar svarta från att blir president över landet. Därmed är det logiskt dessa grupper börjar babbla om osynliga strukturer. Det är nämligen det enda pk-karriärister kan göra när verkligheten inte stämmer med deras politiska teorier. Finns inte tillräckligt med rasism kan man alltid uppfinna mer. The sky is the limit på den rasism som kan påstås finnas av de personer vars lön ökar ju mer rasism de kan hitta.

Permalänk | Anmäl #2 VEB, 2008-12-31, 16:53

Ken Neptune gör en rasfråga av valet av Obama, och väljer känslomässigt, att tolka det hela. Eftersom Ken är en "statsvetare" så vet vi hans politiska hemvist. Vänstern har aldrig brytt sig om fakta, vänstern är känslomässigt betingad, det som "känns bra måste vara bra". Väldigt lite av intellekt.

Obama har fått massor av lobbypengar(mutpengar) av Freddie Mac och Fannie May, så att de skulle hållas under armarna och ge krediter till människor som inte borde få lån. Därav den kris vi ser nu. Om den amerikanska vänstern lyssnat på George W. Bush så hade vi kanske inte varit i den soppa vi är nu. Bush ville stoppa den oansvariga utlåning som Obama stödde och nu är vi här.

Det återstår att se var vi hamnar, men jag tror att amerikanerna har gjort ett mycket dåligt val, både säkerhetsmässigt och ekonomiskt. Ekonomiskt eftersom han lovat amerikanska fackföreningar att bli en mer protektionistisk president, samt säkerhetsmässigt då han vill prata med terrorister utan några förbehåll.

Permalänk | Anmäl #3 Benke Olsson, 2009-01-01, 22:35

Neptune diskuterar problemet utifrån Obamas hudfärg och Obama lät också sina anhängare spela ut raskortet flera gånger under kampanjen. Det tar emellertid tid att avveckla slaveri. I Sverige var slavättlingarna huvudsakligen jordlösa nästan 200 år efter att slaveriet slutligen förbjudits för snart sju sekel sedan. Liknande kvarvarande effekter finns där slaveriet avvecklats annorstädes. Ibland etableras också formella mellanting mellan slav och fri.

Även om det är ologiskt att någon modern amerikan skall bära på skuld för ett slaveri han aldrig medverkat till och även om endast en minoritet av medborgarna var slavägare under slavtiden så är USA en nation med en historia där medborgare kunde vara slav och slavägare. Invandrade minoriteter har börjat i samhällets lägre echelonger och med arbete svingat sig upp på samhällstegen - förbi slavättlingarna. Det har skett förändringar nyligen. Inkomstökningen bland slavättlingar är högre än i någon annan statistisk grupp men det är från en låg nivå.

Var står då Obama i detta. Obama är, till skillnad från sin hustru, inte slavättling. Han stammar från Luafolkets muslimska härskarklass. Hans förväder var alltså slavägere och slavhandlare. Den afrikanska slavhandeln hade två ben. Det som importeras måste ha infångats och exporterats. I Luas fall var marknaderna Zanzibar och Yemen snarare än Amerika men det placerar ändå Obama i samma kategori som andra amerikaner, för den som inte ser hudfärg som viktigare än allt. Därför kan man fundera över om det inte är en överdrift att detta är slutet på arvet från slavtiden.

Tilläggas kan att alla folk som någonsin abstraherat begreppet individuell frihet också har haft de som varit uteslutna från den, slavar. Med början i Europa och med kristendomen som argument spred sig mycket sakta idén att slaveriet måste avskaffas av etiska skäl. Denna kristna egalitära princip är en av kristendomens viktigaste bidrag till människosläktets utveckling. Den sista stat som förbjöd slaveri var Mauretanien år 1984 men i hela Sahel, från Mauretanien till Sudan förekommer slaveri och slavjakt fortfarande. I Sudiarabien förekommer från religiösa kravet på att slaveriet skall återlegaliseras därför, resonerar man, att Gud vill det. I Mauretanien diskuteras också en återlegalisering.

Permalänk | Anmäl #4 Arthur, 2009-01-02, 16:06

Jag har svårt förstå att olika färg på hud kan ha betydelse för
många människors negativa syn på hudfärger, för det verkar i vart fall så, att det endast är hudfärgen som är det avgörande för många
människors negativa syn på människor av kött och blod, oberoende deras utbildningar-kunskaper, men råka ha en annan hudfärg än vit. Själv är jag Konstnär och har således ej några som helst besvär med olika färger, vare sig på människors hud eller döda ting. För mig är det de Demokratiska levnadsförhållanden och då är det de regler- normer och lagar som ligger till grund för Demokratin som gäller och ingenting annat. Så enkelt är det, i vart fall för mig.
Mvh
RB

Permalänk | Anmäl #5 Rolf Bardå rolfe, 2009-01-04, 14:00

Jag tror inte att Obama blev vald för att han var svart eller eftersom människor hade dåligt samvete.
Anledningen att Obama blev vald var att han är smart och en bra talare, motståndralaget var väldigt dåligt och slutligen anti-Bush känslor i USA.
Däremot undrar jag vilket Europeiskt land som ens skulle överväga att välja en svart man som partiledare eller än mindre premiärminister?

Permalänk | Anmäl #6 Catarina R Dolsten, 2009-01-21, 22:13

Om Benke Olssons inlägg:
-----------------------------------------
"Ken Neptune gör en rasfråga av valet av Obama, och väljer känslomässigt, att tolka det hela. Eftersom Ken är en "statsvetare" så vet vi hans politiska hemvist. Vänstern har aldrig brytt sig om fakta, vänstern är känslomässigt betingad, det som "känns bra måste vara bra". Väldigt lite av intellekt."

-----------------------------------------------------
Osakligt tyckande om vänsterns intellektuella förmågor snarare än att bedöma artikelns argument. Dessutom bor artikelförfattaren i USA så vilken vänster Benke jämför med är väldigt oklart.

-----------------------------------------

"Obama har fått massor av lobbypengar(mutpengar) av Freddie Mac och Fannie May, så att de skulle hållas under armarna och ge krediter till människor som inte borde få lån. Därav den kris vi ser nu. Om den amerikanska vänstern lyssnat på George W. Bush så hade vi kanske inte varit i den soppa vi är nu. Bush ville stoppa den oansvariga utlåning som Obama stödde och nu är vi här."
------------------------------------
Under GWB presidentskap har USA:s ekonomiska kris fördjupats. Statsskulden har ökat med 5 biljoner dollar till följd av krig och omotiverade skattesäkningar. Benke har svalt den förenklade retoriken att USA:s kris enbart beror på utlåningsproblematiken. Detta är helt felaktigt.
------------------------------
"Det återstår att se var vi hamnar, men jag tror att amerikanerna har gjort ett mycket dåligt val, både säkerhetsmässigt och ekonomiskt. Ekonomiskt eftersom han lovat amerikanska fackföreningar att bli en mer protektionistisk president, samt säkerhetsmässigt då han vill prata med terrorister utan några förbehåll."

Att prata med siina fiender är en mycket gammal strategi. Förmodligen lika gammal som människan själv. Om GWB hade pratat mer hade det kanske inte funnits mer terrorister i världen 2008 jämfört med 2001. Alla inser att dialogspåret måste vidgas.

Protektionistisk eller inte så kommer enbart just den aspekten varken förvärra eller lösa den ekonomiska krisen i USA. Obama måste höja skatterna annars är risken överhängande att USA:s skuldbörda äter upp deras älskade frihet.

Permalänk | Anmäl #7 Jan, 2009-01-22, 04:36

Having a happy hour with Diablo 2 cd key,
Warcraft 3 cd key,
Starcraft cd key.
and cd key for sale!

Diablo 2 cd key,
Warcraft 3 cd key,
Starcraft cd key,
Counter Strike CD Key,
Battlefield:Bad Company 2 CD Key,
Call of Duty 4 CD Key,
and cheap cd key sale!