Bidragslinjen går före arbetslinjen i oppositionens valmanifest

Du glömmer en viktig sak när ersättningen höjs till arbetslösa och pensionärer är det en grupp med ett enormt konsumtionsbehov som får ökat utrymme. Pengarna kommer att gå till konsumtion inte till sparande eller amordering på lån. Den lokala pizzerian får fler besök och ytterligare en får jobb.

Ni kastar sten i glahus när ni talar om bidragspolitik ni skapar ett dubbelt bidragsberoende när ni hyr ut arbetslösa till företag, kommuner och föreningar som gratis arbetskraft som de bidragsparasiter som ytnyttjar dessa slavar dessutom får ett bidrag på 250 kr om dan för att ta emot slaven. Jag talar givetvis om fas 3 som är den mest utstuderande förnedring som en människa kan hamna i. Fast 3 skapar dubbelt bidragberoende dels för den arbetslöse som fortfarande lever på bidrag och dels för arbetsgivaren som får dubbelt bidrag först gratis arbetskraft och sedan bidrag dessutom

Schlingman! Tror du att svenska folket inte är läskunning eller ser på TV, så vi själva kan se vad de rödgrönas valmanifest innehäller.
Du verkar i varje fall inte vara läskunning. Läs citat nedan;
"Där jobben sätts först
Ska Sverige klara den tuffa globala konkurrensen måste vi alla ständigt utvecklas. Vårt mål är att nå full sysselsättning och hålla ihop Sverige. Det kräver aktiva satsningar på jobb, utbildning och praktik, målmedvetna investeringar och sunda offentliga finanser.
1. 100 000 FLER JOBB, PRAKTIK- OCH UTBILDNINGSPLATSER
Sverige behöver fler jobb. Vi vill snabbt sätta igång och skapa
100 000 fler jobb, praktikmöjligheter och utbildningsplatser. Vi vill investera i det som bygger Sverige starkt inför framtiden. Vi vill investera i nya företag, i ökad konkurrenskraft, i nya bostäder, i
hållbar infrastruktur, i klimatomställning och välfärd. Vi vill ge unga chansen att bidra till Sveriges framtid.
2. RIVSTART FÖR SVERIGES UNGA
Dagens höga ungdomsarbetslöshet är ett slöseri med en hel generations kunskaper och engagemang. Vi vill införa ett Ungdomsavdrag där hela arbetsgivaravgiften tas bort för den
som anställer en ung arbetslös. Motsvarande subvention kan ges för den som ger en ung person en praktik- eller traineeplats. När nu de största ungdomskullarna sedan 1960-talet lämnar gymnasiet, samtidigt som fyrtiotalisterna går i pension vill vi uppmuntra företag och organisationer att tidigarelägga framtida anställningar genom ett brett Generationsväxlingsprogram.
Vi vill ta bort regeringens aktivitetsförbud på Arbetsförmedlingen, som tvingar unga att vänta minst tre månader för att få utbildning eller praktik. Många unga som inte får jobb saknar en fullständig gymnasieexamen. Vår långsiktiga ambition är att alla före 25 års ålder ska ha en fullständig gymnasieexamen. Vi kommer redan 2011 att införa ett Ungdomslyft för att ge unga arbetslösa möjlighet att läsa in gymnasiet med rimliga studievillkor, och vill därefter gå vidare med ett bredare Framtidslyft som ska omfatta fler grupper.
Idag drabbas unga särskilt hårt av att arbetsgivare kan stapla visstidsanställningar på varandra i åratal. Ungas rätt till trygga anställningar måste stärkas. Även ekonomiska incitament, såsom
socialavgifter, ska ses över i detta sammanhang.
3. KONKURRENSKRAFTIG INDUSTRI OCH SÄNKT
RESTAURANGMOMS
För att klara den tuffa internationella konkurrensen måste svenska företag ständigt utvecklas och nya växa fram. Vi vill att Sverige ska vara en ledande industrination med en kunskapsintensiv
tjänstesektor. Det behövs mer forskning, fler innovationer, mer riskkapital och bättre villkor för småföretag. Forskningen måste kontinuerligt stärkas så att Sverige kan konkurrera med högt kunskapsinnehåll; inte låga löner.
Vi vill inrätta innovationsprogram för en konkurrenskraftig industri och kunskapsintensiv tjänstesektor. Ett forskningsavdrag skulle också vara betydelsefullt för Sveriges framtida konkurrenskraft. För att förenkla företagarnas vardag vill vi skapa en Onestop
tillståndsportal och förbättra företagens möjligheter att själva välja karenstid i sjukförsäkringen. För att stärka tillgången på riskkapital vill vi också inrätta en riskkapitalfond. Hela Sverige ska ges möjlighet att utvecklas utifrån sina styrkor och förutsättningar. Vi vill investera i välfungerande kommunikationer och driva på för att det
ska finnas både offentlig och kommersiell service i hela landet.
Redan 2011 och 2012 vill vi sänka socialavgifterna för småföretag så att det blir billigare att anställa. Vi har också som reform-ambition att under mandatperioden sänka restaurangmomsen,
givet att det finns ett varaktigt reformutrymme. Om ytterligare ekonomiskt utrymme uppstår kommer vi att gå vidare med ytterligare lättnader för småföretagen. Det kan handla om sänkningar av momsen i andra delar av tjänstesektorn, sänkta arbetsgivaravgifter, minskade sjuklönekostnader eller ett riskkapitalavdrag.
4. UTVECKLING AV KOMPETENS – 44 000 UTBILDNINGSPLATSER
OCH HÖJDA STUDIEMEDEL
Utbildning är nyckeln till framtidens jobb och konkurrenskraft, men också till människors frihet att forma sina egna liv. Ska företagen klara av att ständigt utvecklas måste deras anställda också kunna göra det. Det förutsätter breda investeringar i utbildning.
Redan 2011 vill vi bygga ut högskolan, yrkeshögskolan, vuxenutbildningen och den yrkesinriktade arbetsmarknads-utbildningen med 44 000 platser. Vi vill förbättra utbildningen
vid högskolan, genom satsningar på kvalitet och bättre karriär- och yrkesvägledning och bättre möjligheter till praktik.
Många studenter upplever sin ekonomiska situation som pressad. Om det finns utrymme för ytterligare reformer under mandat-perioden vill vi höja studiemedlet med 600 kronor i
månaden – 400 kronor i bidrag och 200 kronor i lån. Vi vill också höja tilläggsbidraget för studenter med barn med 25 procent. En ytterligare höjning av studiemedlet kan behövas på
sikt. För att fler ska få chansen att läsa på högskolan måste också antagningsreglerna till högskolan förändras. Till exempel ska arbetslivserfarenhet kunna tillgodoräknas och möjligheter att läsa in ämnen på komvux finnas.
Arbetsförmedlingen ska bättre kunna möta även dem som vill gå vidare i sitt yrkesliv och ska därför utvecklas till en Kompetens-förmedling. Även den som jobbar behöver uppdatera sin
kompetens. Det är därför angeläget att, tillsammans med arbetsmarknadens parter, noga
utreda förutsättningarna för en Kompetensförsäkring.
Nyanlända ska få lättare att få jobb. Språket är då en nyckel. Vi vill göra en kvalitetssatsning av SFI. Alla kommuner ska också göras skyldiga att kunna ta emot flyktingar.
Förutsättningarna för personer med en funktionsnedsättning att delta i arbetslivet måste också förbättras.

Jag betalar för lite i skatt, jag tjänar +30 tkr netto varje månad och skulle lätt utan att sänka min levnadsstandard kunna betala 2-3 tkr mer. Moderater pratar gärna om bidrag när det själva verket är försäkringar det handlar om. Har du inbrott och din hemförsäkring faller ut säger du då, att nu får jag bidrag ifrån Folksam. Sviktande skattevilja leder till mer och mer korruption och man börjar bygga upp egna "trygghetssystem" i Rosengård såväl som på Lidingö. Vill Ni moderater inte sitta bakom taggtråd och murar och invänta mobben är det nog hög tid att börja fundera på vilka system och strukturer som Er politiska uppfattning leder till.

Möjligen kan det bero på att den som inte är nyliberalt förblindad inser att bidragslinjen ger fler jobb än arbetslinjen.
Arbetslinjen ger den som redan har jobb mer pengar och det är ju kul, men nya jobb ger det inte. Som vi kan observera.
Om trygghet utan egen insats vore skadlig för människan och för sysselsättningen skulle nyliberaler göra allt för att förhindra möjligheten att ärva pengar eller att tjäna pengar på värdestegring av kapital.
Men det gör ni naturligtvis inte. Även ni inser förstås att ekonomisk trygghet är den bästa grogrunden för egna initiativ. Att våga satsa.
Otrygghet är den bästa drivkraften att få människor att acceptera sämre lön och arbetsvillkor. Att bli rädd och passiv. Det vet vi alla. Om det samtidigt skulle ge fler jobb vore hela vitsen förstörd. Man skulle inte få billigare tjänstefolk. Eller hur?

I motsats till Jonas Öhström tjänar jag inte 30 tkr i månaden, är alltså långt ifrån "rik", men likväl är jag så hjärtligt trött på dessa oändliga klagovisor om att det är så synd om allt och alla i detta ett av världens mest välmående länder. I mitt arbete och verklighet träffar jag socialbidragstagare som bor vägg i vägg med arbetande människor, i exakt likadana lägenheter. Räkningar för tandvård, glasögon, som folk som lever på egen inkomst betalar själva (eller avstår om det blir för dyrt), lämnas till socialen. Jag träffar invandrare som bott här flera decennier utan att ha lärt sig svenska, med rätt till gratis tolk varenda gång de ska till läkaren eller till socialen. Brist på språkkunskap utgör för övrigt livslång alibi för att inte arbeta, samtidigt som massor med invandrare faktiskt jobbar utan att kunna svenska. (För att skingra tvivel så är jag själv invandrare.) Jag träffar människor som är sjukpensionerade med "depressioner" som diagnostiseras endast genom att patienten berättar för doktorn att man inte klarar av att stiga på en buss och får hjärtklappning när man vistas på gatan. Mängder av folk jag känner till erhåller bostadsbidrag med flera tusen kr plus i månaden pga att de utger sig för att vara ensamstående, samtidigt som de lever glatt med sin partner utan att ens behöva dölja namnen på dörrskylten, eftersom de känner sig trygga med att ingen kollar i alla fall. Tro mig, den som inte vill jobba i detta land kommer aldrig att behöva göra det. Självklart vet jag att det finns många som hellre lever fattigt än att fuska eller söka bidrag. Men, när man klagar på klappjakt på sjuka och svaga, fundera på om inte myndigheternas makalösa undfallenhet i kombination med det kravlösa bidragssystemet som har dränerat statskassan på pengar som kunde ha gått till jobb och välfärd till de som förtjänar, och sakta dränerar även samhället på tillit på att de som utger sig för att vara behövande verkligen är det. De som blir lidande är förstås de riktigt sjuka och de som verkligen vill arbeta men inte får. Ska vi på allvar ropa efter ännu mer bidrag för att förändra läget?

Snälla #2 Gun Svahn, Det där har de kört med hur länge som helst. De bara omformulerar sig.

Sedan glömde du nummer 5 och framåt, det är där bidragsdelen börjar. Så tillbaka till manifestet och läs färdigt.

Arbetslinjen är ju bidragslinjen…

Att peka ut sjukskrivna, arbetslös och socialbidragstagare som bidragsberoende är direkt fel. De är grupper som på grund av olika anledningar använder sig av sina försäkringar som de genom livet har betalat på. Socialförsäkringen och Arbetslöshetsförsäkringen är faktiskt inte bidrag utan just försäkringar som ska användas om de behövs precis som tanken är med alla slags försäkringar. Det här synsättet som Alliansen förmedlar att man är bidragsberoende om man nyttjar sin försäkring gör varje förälder som är hemma med barn samt varje pensionär till bidragsberoende. Lägg sedan till alla företag som har statligt anställnings- eller etableringsstöd så har väl större delarna av samhället hamnat i bidragsberoendefacket. Att Alliansen dessutom trummar ut klyschan ”Det ska löna sig att arbeta” som något nytt är obegripligt, för det har väl alltid lönat sig att arbeta. Det är väl inget nytt som Alliansen har infört och ska ha kred för. De har väl snarare sett till att det inte lönar sig att arbeta genom fas-3 i arbetslinjen.

För tittar man närmar på hur arbetslinjen fungerar i praktiken ser man tydligt hur sista steget, fas-3 sätter människor i arbete utan lön och utan möjlighet att starta eget eller vidareutbilda sig. Ett modernt slaveri för ett bidrag som är 65 % av a -kassan där max är 649kr/dag och mini är 223 kr/dag. Det här bidraget får man för 40 tim/arbetsvecka och med rätt till 4 veckors ledighet/år. Man är bunden till det här avtalet som inte är förhandlingsbart tills man hittar ett jobb med lön.

Arbetsgivaren som tar emot en arbetssökande i fas-3 får en ersättning på 225 kr/dag för besväret, alltså mer än lägsta ersättningen för den som jobbar i fas-3… Självklart utnyttjar arbetsgivare den här möjligheten att få gratis, kunnig och kompetent personal som dessutom ger ett bidrag på 5000 kr/mån. Klart mer lönsamt för dem i jämförelse med att behöva betala lön för utfört arbete. Men det här systemet gör ju också arbetsgivaren bidragsberoende…

Att leva på mellan 223-649 kr/dag är inte en ersättning som är rimlig för 8 timmars arbetsdag och den är många som långtidsarbetslösa i dag. Jag läste att hela 140 000 personer tillhör den här gruppen i dag och man räknar med att den siffran under rådande konjunktur och arbetsmarknadspolitik kommer att gå upp mot 220 000 personer.

Alliansens arbetsmarknadspolitik avslöjar verkligen att ”Sveriges nya arbetarparti” är lika naken som kejsaren i H C Andersens saga ”Kejsarens nya kläder”. Nu fattas bara det där förlösande utropet, ”Kejsaren är naken” för att alla ska få upp ögonen och inse att Alliansen är ingenting annat än en höger regering med en liberalkonservativ ideologi där enskilt ägande, fri företagsamhet och valfrihet är ledord. Jämför det med arbetarrörelsens ledord, frihet, jämlikhet och solidaritet så ser man skillnaden glasklart.

Schlingmans grovt demagogiska användning av ordet bidrag säger allt om hans praktiska politik.

Alltsedan vi lämnade bondesamhället med alla dess olika former med mössan i handen, av boende på undantag och med backstuguhjon, och industrisamhället började växa fram har de anställdas trygghet varit en viktig del i skapandet av det samhälle vi har idag. Försäkring i alla dess former har varit en oerhört väsentlig del i denna utveckling.

Fram tills nu har svensk försäkring utvecklat tre olika nivåer:

1. socialförsäkring (eller om man så vill allmän försäkring),
2. avtalsförsäkringar,
3. enskilda försäkringar.

I alla försäkringsformerna betalas förmånerna genom premier; i det första fallet via socialförsäkringsavgifter.

Anmärkning: Ordningen ovan återspeglar inte hur framväxten av systemet skett men ganska väl hur behov och täckningsgrad framtvingat de lösningar vi haft i vårt land. Inte ett ord om detta över Schlingsmans läppar. I stället kallar han och hans vänner ersättningar från de allmänna sjuk-, arbetsskade- och arbetslöshetsförsäkringarna för bidrag, efter en amerikanisering av språkbruket.

Han skulle aldrig komma på idén att på samma sätt kalla ersättningar från Skandia, Länsförsäkringar eller Folksam för bidrag? Bakom det finns naturligtvis en outtalad tanke, som för säkerhets skull kompletteras med att kalla socialförsäkringsavgifterna för skatt. Det är så slipstenen dras för att få bort nivå ett som ett generellt system.

Socialförsäkringsavgifterna har alltid räknats in i löneförhandlingarna och tanken är förstås att de anställda kollektivt erhållit en trygghetsförmån, som man inte behövt ägna tid åt att värdera, bevaka och upphandla för egen del. En oerhört rationell lösning.

Nu har i stora delar av detta trygghetssystem under den gångna mandatperioden smulats sönder, medan de offentliga försäkringssystemen under samma period skapat miljardöverskott som i ringa utsträckning kommit dem som avstått detta i lön till del.

I den bisarra valrörelse vi nu har solar sig den journalistiska överklassen i ROT- och RUT-bidrag men tappar på vägen alla väsentliga frågor som inte berör dem själva in på bara kroppen.