Förstatliga kvinnojourerna - så slipper vi manshatande och amatörmässiga jourer

Inte är det ofta som jag håller med Maria Abrahamsson.

Men nu gör jag det.

Självklart skall slagna kvinnor och barn få skydd av professionella yrkeskunniga och icke ideologiska institutioner.

Du har så rätt Maria, det är klart att kvinnor ska ha rätt till ett professionellt bemötande, utan några tveksamheter angående potentiella intressekonflikter, eller oklarheter angående lagens rågångar. Det känns skönt att det finns människor som er genom dimridåerna på det sättet som du gör. Du talar därjämte med erfarenhet och kunskap som jourkvinna. Du har djup politisk, juridisk och arbetslivserfarenhet. Tummen upp!

Någon neutralitet är det ju verkligen svårt att finna i läge då man blivit misshandlad, tänker på de som jobbar på en kvinnojour (som ofta själva blivit misshandlad) och ännu värre ifall man tillåts driva en jour och också själv blivit misshandlad, som själv lider av ett trauma då blir det ju uppenbart att man kanske blir så driven av sitt budskap att rädda världen, och aldrig kommer över sitt egna helvete, snarare odlar/överför hatet, förbittringen. Därför tycker jag att ditt förslag inte behöver vara sämre än vad det nu är.

Men det är ju inte alltid som sambon/äkta mannen/äkta kvinnan är misshandlaren, finns tyvärr ett annat som är större än vad de flesta anar. Släkt och fäder som av kulturella/religiösa skäl ser sig nödgade att bevaka sina döttrars heder.

Ett mycket intressant resonemang!

Fast jag tror inte statlighet i sig räcker för att garantera professionalism. Ta t ex rättsväsendet, det är ju i offentlig regi. Vi är många som har det bestämda intrycket att vårt rättsväsende är ideologiserat på ett sådant sätt, att en man som har anklagats för vålds- eller sexualbrott av en kvinna kan dömas som skyldig grundat på att man helt enkelt tycker att kvinnan ger ett trovärdigt intryck. Principen om "bortom all rimlig tvivel" verkar försvinna, ersatt av personlig framtoning, intryck, tyckanden och antaganden.

Brist på professionalism verkar också kunna drabba kvinnor, t ex genom att man tycker att en våldtagen kvinnas utmanande klädsel är en förmildrande omständighet eller minskar hennes trovärdighet.

Om det stämmer att t o m rättsväsendet tappar bort professionella grundprinciper tror jag att det i jourernas fall kan handla om en svår uppförsbacke, där ett förstatligande bara är det första steget.

Men ett mycket intressant första steg! Sannolikt mycket värdefullt.

Bra förslag när det gäller kvinnojourerna.

Kvinnor som bor hemma men har ett ex med besöksförbud. De borde få gratis rätt till att hyra in ett vaktbolag typ Securitas, så att de omedelbart kommer någon om de larmar.

Klockrent. Myndighetsutövning är ingenting för ideella klubbar.
Vem vill se Hells Angels utfärda typinyg för motorcyklar?
(Jag syftar på de kriminella elmenten;Två av jourkvinnorna dömdes till fängelse för grov egenmäktighet med barn. Två fick villkorlig dom plus höga dagsböter.)

Ni 66% som är arga på kvinnojourer, hur tänker ni då?

Jag beundrar min förra arbetskamrat Maria Abrahamsson. Hon har visat stort mod och har en klar ideologisk färdriktning, som oftast leder henne rätt - men inte alltid.
Min undran är: staten är ju inte ideologiskt neutral. Kommer en alliansregering och en likartad riksdag att behandla kvinnojourerna på samma sätt som en röd-grön? Vart leder ett förstatligande? Och "ideella krafter" är väl inte alltid detsamma som urspårad feminism och att "män är djur". Drivs alla kvinnojourer av "Schymaner"?

Gör också hela frågan neutral utifrån kön och sexuell läggning.
Våld i nära relationer förekommer oavsett kön och sexuell läggning.

Jag håller helt med Maria Abrahamsson för övrigt!

Bra förslag som jag stödjer helhjärtat!

När "Gömda" kom ut skriven av Liza Marklund och berättad som sanning av Mia Eriksson, då skramlade det till i de flesta hem, så också mitt. Kunde denna historia verkligen vara sann? Här i Sverige? Jajamensan, bedyrade Liza Marklund.

Nu vet jag och alla som följde debatten att "Gömda" var en lögn. Kvinnojourer är bra, men allt kan göras bättre och är det något som borde skötas professionelt är det kvinnojourer. Dessutom ska det också finnas mansjourer som står för ordet, alltså ett ställe män ska kunna söka upp när de blir slagna av sina fruar.

Och att det finns kvinnor som förtrycker män, plågar dem fysiskt och psykiskt borde inte vara en nyhet.

Statlig kontroll ger ingen garanti för proffisionalism.
Att hitta någon som inte fått ett eller flera ärenden felaktigt behandlande av en statlig eller kommunal instans är på gränsen till, om inte helt, omöjligt. Maria Abrahamsson tar själv upp ett exempel där två pojkar blev inskrivna i skolan under falskt namn. Borde inte den statliga insynen i skolväsendet ha förhindrat detta?

Och sedan när kvinnojourerna är förstatligade så kan vi sälja ut dem till riskkapitalbolag. Så att våra gemensamma skattemedel används på rätt sätt...

Jag har samma inställning till kvinnojourerna. Men Abrahamsson fullföljer inte sitt resonemang så pass att det går att betrakta som ett förslag inför valet. Frågorna hopar sig.

Ska ideellt ordnad skydd för kvinnor förbjudas?

Hur ska sektfeminismen hållas utanför den statliga verksamheten?

Under vilken statlig myndighet menar hon att dagens kvinnojourerska höra hemma? (Och varför inte under den kommunala socialförvaltningen?)

Och så vidare ...

Ja det är väl bara att passa på att plocka lite propagandapoäng så här i valtider, på kvinnojournernas bekostnad. Givetvis. hur många liv har dessa bidragit till att rädda? När ingen annan har brytt sig om det.

Och en sttlig kvinnojour kan ju också läggas ut på entrepenad till lägstbjudande. Och då är väl frågan om inte kvinnojourerna gör ett bättre jobb en hypergiriga privata entrepenörer vars enda motiv är profiten.

Men jag gissar att det är fler som nu börjar se att det även här finns en möjlig marknad att hugga in på. Och så kan man hålla på och ytterligare montera ned olika delar av samhället, för därefter låta de som stått för nedmonteringen komma in och ytterligare parasitera på redan utsatta grupper. Vilka för denna välvilja avkrävs tacksamhet. Detta mönster har jag nu sett alldeles för många gånger för att det ska vara lätt för mig att ta Marie Abrahamssons förslag seriöst. För mig framstår det mest som valfint. Och en affärsidé. Samt ett sätt att kasta skit på kvinnojourerna, som ju är de som alls brutt sig om att försöka hjälpa kvinnor hitills. Men öppnas möjligheten för att tjäna pengar på denna hjälpverksamhet då vaknar troligen intresset även hos de så kallade riskkapitalisterna. Vårdbarnsch som vårdbranach, och förnedringen blir total.

Camilla: Valfint eller inte må så vara att du har rätt i det men nog är det tyvärr en väldigt bra artikel, jag håller inte med att hon kastar skit på kvinnojourerna. Hon tar problemet på allvar, och det är ju endast hennes funderingar. Vad tycker du själv, fortsätta som det är nu?
Kvinnojourerna behövs och många som jobbar där är säkert helt underbara människor.

Bra förslag, men förslaget är ca 30 år gammalt. Vi som var aktiva redan på 70-talet krävde och har fortsatt kräva att staten tar sitt ansvar och inrättar krisjourer. Bra att det äntligen får fler örons gehör. Att det finns (och förhoppningsvis fler) offentliga krisjourer utesluter inte att de ideella behövs. Ett skäl är att det ibland finns goda skäl för en kvinna att inte söka en offentlig eftersom det då blir registreringstvång. Det kan leda till problem kring barn, till asylsökande och flera andra flera skäl. Jag måste ha rätt att söka skydd från livshotande situation utan att bli registrerad. Tiden på krisjouren kan ge stöd att bryta upp och byta miljö. Det andra skälet är att liksom i detta område som i andra områden inom sociala sektorn så har vi en helt nyligen gjord överenskommelse mellan regeringen och ideella sektorn att ideella sektorn är en viktig faktor för välfärden. Det är det ideella engangemanget och många gånger det självupplevda som ger en annan kompetens. Ibland en kompetens som är nödvändig för några för att kunna ta steget att bryta sig lös. Den möjligheten till den kompetensen måste finnas. /Stina Sundberg. Som för övrigt inte har mött manshat i jourer, däremot en förtvivlan. Och, ett internt behov av att ibland få ur sig denna förtvivlan och elände de möter dagligen. Jag är säker på att expediter i fikarummet gör sig löjliga etc på kunder - utan att det är kundhat.

Jag vill gå ett steg till - lägg ner kvinnojourerna. De som finns idag är influerade av radikalfeminism och manshat. Starta gärna istället frivilliga organisationer som kan ta hand om alla typer av vuxna som far illa inlusive män som misshandlats av sina fruar/flickvänner.

#6. kafpauzo.

Det är beklagligt att rättsväsendet agerar på sådant sätt. Jag vet inte så mycket om det så att jag kan säga emot.

MEN, du belyser problemet med kvinnojourer. Deras uppgift ska väl primärt vara att hjälpa och stödja kvinnan? Deras uppgift är väl överhuvudtaget inte att döma vare sig mannen eller kvinnan? Därav finns en poäng att ha statliga kvinnojourer, så att man kan sätta upp gemensamma riktlinjer och ha samordnande krafter mellan psykologer, poliser, rättsväsende, sjukvård osv. Det bör väl inte vara ett lotteri där ens öde avgörs beroende på ideella krafter.

SKR välkomnar alla initiativ som stärker och utvecklar arbetet för ett jämställt samhälle fritt från mäns våld mot kvinnor och barn.

Vi tycker precis som Maria Abrahamsson att våld mot kvinnor är en angelägen fråga som betyder mycket för medborgarna. Vi anser dessutom att de kvinnor som Maria Abrahamsson beskriver som ”arma krakar” är självständiga, kompetenta individer som tar egna rationella beslut och som själva styr sina liv.

Det är en kärnfråga för SKR att den offentliga sektorn genom stat och kommun ska ta det avgörande ansvaret i arbetet för kvinnors, tjejers och barns rättighet att leva utan våld, hot och förtryck. Alla kommuner axlar dock inte detta ansvar och i det tomrummet bedriver SKR:s kvinno- och tjejjourerna sitt, för de utsatta kvinnorna och barnen, livsviktiga arbete. Att kommunerna väljer att nyttja kvinno- och tjejjourernas erfarenhet och kompetens visar på att kommunerna anser att kvaliteten är hög.

SKR vill att det ska finnas insyn samt utveckling av kunskap och kvalitet när det gäller arbetet för ett samhälle fritt från våld. Allt arbete med våldsutsatta kvinnor och deras barn ska vila på professionella arbetssätt och metoder utifrån våra grundvärderingar om jämlikhet, jämställdhet, värdighet och frihet. Detta oavsett om arbetet utförs av ideella arbetande jourkvinnor eller anställda inom stat, kommun och lansting. Vi är tyvärr övertygade om att det finns tillräckligt många våldsutsatta kvinnor så att det räcker till alla potentiella aktörer..

SKR tror att det enda sättet att säkra ett tryggt liv för våldsutsatta kvinnor och deras barn är att alla som möter dessa brottsoffer samverkar och delar med i sig av sina olika kompetenser och erfarenheter. Bara så kan vi uppnå kvinno- och barnfrid i Sverige.

Olga Persson
Förbundssekreterare
Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund, SKR

Det är med stort intresse jag läser Maria Abrahamsons inlägg på Newsmill. Jag har arbetat inom kvinnojoursrörelsen i 30 år och har under den tiden mött många fantastiska jourkvinnor som, liksom kvinnorna som söker stöd, kommer från alla olika samhällsklasser, yrkeskategorier och bakgrunder. Jourkvinnor finns inte för att behandla eller ta över kontrollen, utan som ett medsysterligt stöd för kvinnor som har blivit utsatta för våld från närstående män.

Jag tror att jag pratar för samtliga jourer när jag välkomnar Maria Abrahamsson att besöka någon jour ute i landet . Man behöver inte hålla med om allt vi säger och gör, men jag har sett åtskilliga ministrar och andra politiker (från alla riksdagspartier) bli mäkta imponerad över den ideella insats som jourerna gör. Partikollegor till Maria Abrahamsson har för länge sedan insett värdet, både ekonomiskt och mänskligt, av att stödja kvinnojourerna (sedan 1995 också tjejjourerna). Jag kan bli förundrad över att det kan vara så provocerande med kvinnor som stödjer andra kvinnor.

Förövrigt har vi inte tid med manshat – vår tid går åt till att ta hand om följderna av kvinnohat.

Angela Beausang
Ordförande
Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige

Ett första steg kunde vara att inrätta statliga jourer för alla under 18 år samt eventuella vårdgivare/föräldrar. Det skulle handla om en sorts barn/familjejourer som kan ta emot ensamkommande omyndiga personer, hotade familjer, och barn med en förälder/vårdgivare.

Dagens system där barn tvingas ta in i på otrygga privatjourer är helt absurd. Att de dessutom kategoriskt tvingas separera från sina manliga vårdgivare i denna krissituation är fel, och kan leda till ytterligare skador på barnets psyke. Här bör sociala myndigheter få utökade befogenheter att skydda barnets rättigheter.

Dagens system diskriminerar dessutom vissa barn från att alls få skydd:
Barn som utsatts för våld av kvinnlig vårdgivare ;
Barn i behov av skydd och som endast har vårdgivare som är man/män ;
Ungdomar av manligt kön i behov av skydd.

Listan kan göras lång, av den enkla anledningen att dagens system med kvinnojourer helt enkelt inte finns till för barnen - som man ju kan ana av namnet. Sen kan man tycka att även vuxna kvinnor har rätt att få professionell krishjälp - och även män.

Abrahamsson har alltså rätt i sak, men att ta över och driva all kvinnojoursverksamhet i statlig regi är ett enormt åtagande. Det är naturligtvis ett problem att kvinnojourer, med vissa undantag, indoktrinerar intagna med hat-ideologi som omfattas av många aktiva. Därmed ytterligare traumatiserar och försvårar för de skyddsökande och deras anhöriga. Det är tyvärr ganska rimligt att anta att detta kan komma att fortgå om verksamheten blir statlig. Vi bör inte idealisera offentligt bedriven verksamhet! Därför kan det vara en ytterligare poäng med att börja med en annan indelning. Att inte förstatliga organisationer med korrumperade strukturer rakt av, utan att först bryta upp dessa strukturer i grunden. Detta arbete kunde ta sin början i att parallellt lagstift mot att privata kvinnojourer tar emot barn och omyndiga, samt starta nya statliga jourverksamheter för omyndiga.

( I Sverige finns ingen rättssäkerhet eller yttrandefrihet värd namnet. Skydda dig själv - var anonym! )

Oj då. Jag trodde aldrig att jag skulle behöva gå så långt som att hålla med Maria Abrahamsson.

För du har alldelens rätt. Kvinnojouren är en verksamhet som behövs men som i dagens modell alltför ofta används som vapen i vårdnadstvister och lagbrott snarare än som hjälp för utsatta kvinnor.

Snälla kvinnojourfanatiker, självklart är det rätt när ni alltid tror på en kvinna som säger att hon blivit misshandlad eller våldtagen så länge som det endast gäller kvinnan själv. Det finns inget behov av ett mångsidigt perspektiv i det läget. Då är det utmärkt att ni ger trygghet och det stöd som behövs för att hon ska kunna resa sig upp igen. Bryter hon upp med mannen som sägs ha förgripit sig på henne så är det bara bra. Oavsett om det var sant eller inte.

Men när misshandeln blir en rättssak eller när det blir vårdnadstvist så blir saken mer komplicerad. Då duger inte det ensidiga perspektivet att kvinnor alltid talar sanning medan män alltid ljuger. Alla ljuger i infekterade vårdnadstvister, kvinnor som män.

Dock ligger det stora ansvaret tungt på våra domstolar och jurister. De borde vid det här laget veta att kvinnojourer och kvinnoföreningar har ett medvetet ensidigt perspektiv och därför ta alla "expertutlåtanden" från dessa föreningar för vad de är värda.

Nu i dagarna är ju Osama Al Hasanes fall aktuellt. Självklart ska man ta allt som sägs av journalister och inblandade i en vårdnadstvist med en nypa salt men det framgår tydligt att mamman har ett starkt stöd från kvinnojourer och en närmast överengagerad kvinnlig advokat medan pappan tycks stå helt ensam.

Om det som står i expressen är sant så var det även fritt fram för lögner (riskbedömningen påstods vara skrivet av en erfaren socinom vilket är helt oriktigt då kvinnan som skrev bedömningen i bästa fall var student vid tillfället och ännu idag inte har tagit socionomexamen) och halvsanningar (riskbedömningen påstods vara granskad av professor Henrik Belfrage som visserligen tycks ha läst den, men någon formell granskning var det inte fråga om). Advokat Ia Svegers kommentar angående sanningshalten i riskbedömningen -"Om Osama ansåg att den var så oriktig skulle han ha framfört det då."

Det kanske är sant men för att kunna ifrågasätta krävs kunskap. Och då krävs ett kunnigt och engagerat stöd, likvärdigt det som mamman fick och fortfarande får. Det tycks inte ha funnits någon som undersökte sanningshalten i det som kvinnokämparna sa och därför kunde lögner och halvsanningar passera utan att bli ifrågasatta. Tills det var för sent.

Spelade det någon roll för beslutet? Svårt att veta säkert, men nog är det så att ett dokument som skrivs av en erfaren socinom och granskas av en professor i kriminologi och riskbedömningsexpert som stödjer grundmaterialet och slutsatsen väger betydligt tyngre än samma dokument skrivet av en student och rättat av en professor som inte hittade några stavfel och inte alls har sett grundmaterialet.

Som sagt, ovanstående enligt Expressen men om det är sant så är det upprörande. En fråga om rättssäkerhet snarare än en fråga om kvinnojourer.