Låga lärarlöner beror inte på vinster i friskolan

Metta Fjelkner, ordförande i Lärarnas Riksförbund, har under lång tid uttryckt besvikelse över att friskolereformen 1992 inte åtföljts av höjda relativa löner för de svenska lärarna. Hon skriver om detta också på Newsmill (11/8, 2010) och menar att friskoleföretag borde kunna ta av sina vinster för att särskilt lyfta lärarlönerna.

Några ord om detta förslag, innan jag går in på den vidare frågan om vad som hänt sedan 1992. Antag att ett friskoleföretag har 100 miljoner kronor i omsättning och sju procents rörelsemarginal före skatt, vilket är ett normalt resultat för en verksamhet som sköts väl. Av en intäkt från skolpeng på 100 miljoner kronor kvarstår då en vinst efter skatt på ca 5 miljoner kronor. Den ska täcka investeringar, expansion och skapa en soliditet för oförutsedda händelser. Det senare är särskilt viktigt i ett skolföretag, vars åtaganden i förhållande till elever, föräldrar och kommuner är långsiktiga och måste vara stabila.

Personalens löner utgör drygt hälften av ett skolföretags kostnadsmassa. Det innebär ca 50 miljoner kronor i vårt tänkta företag. Till hur lång tids löneutbetalningar räcker en vinst på 5 miljoner kronor? Svar: en månad!

De anställda borde kräva en större buffert än så - och absolut inte en mindre. Föreställningen att lärarlönerna kan höjas via lägre rörelsemarginal i friskoleföretag är ohållbar. Den bygger på otillräcklig insikt i företagandets verklighet. Friskoleföretag har ingen kommunstyrelse att springa till för att i efterhand kompensera underskott i verksamheten. Utan möjlighet till vinst skulle för övrigt huvuddelen av dagens friskolor inte ha etablerats och inte existera. Vad nyttar det att föra fram krav som skulle upphäva den verksamhet man vill förbättra?

Det är också en påtagligt begränsad utsikt från ordföranden i ett lärarförbund att se effekter på lönerna som det enda potentiellt goda med friskolor, vilket Metta Fjelkner gör (till skillnad från sin föregångare som ordförande). Den ökade mångfalden i svenskt skolväsende har gett lärare helt andra möjligheter att söka sig till en arbetsplats där de trivs och kan utvecklas. Det handlar ofta om bättre ledarskap, om att få ett lugn och en ordning i arbetsmiljön som ger dem möjlighet att utöva sitt yrke. Det handlar om att inte vara bunden till en enda monopolarbetsgivare, utan alternativ. Inte så få lärare torde ha stannat i läraryrket på grund av detta, i stället för att ta sin lärarutbildning och arbeta med annat.

Men den relativa löneutvecklingen för lärare är ändå ett problem. Vad många, däribland Metta Fjelkner, tenderar förbise är att det finns många andra faktorer än friskolereformen som har påverkat marknaden för lärare under de senaste 20 åren. Får jag nämna fyra:

1. Kommunalisering av lärarna. Den av Göran Persson genomdrivna överföringen av ansvaret för lärare och lärarlöner från staten till kommunerna trädde i kraft 1991 och genomfördes parallellt med friskolereformen. En effekt är att lärarna kom in i en arbetsgivarkultur där "låglönesatsningar" helt dominerade, på bekostnad av individuella satsningar på duktiga akademiker.

2. Lärarutbudet. De många nya högskolorna ansåg sig behöva starta lärarutbildningar och har haft stor frihet att göra så fram till nu. Detta ledde till en överutbildning av lärare, totalt sett (ej yrkeslärare, dock). Det bidrog dessutom till en mycket olycklig kvalitetssänkning, genom färre sökande per plats. Det säger sig självt att ökat utbud av lärare, jämsides med fallande antal elever under en period, ger en dålig grund för relativa löneökningar.

3. Besparingar. 1992 var inte bara friskolereformens år, utan även kulmen på den svenska finanskrisen (minns de 500 procenten i riksbanksränta för kronförsvaret hösten 1992). I finanskrisens spår följde stora budgetunderskott som föranledde många år då besparingar i verksamhet uppfattades som politikens huvuduppgift. De socialdemokratiska regeringarna från 1994 och framåt skyddade framförallt de dyra transfereringssystemen med deras kontantbetalningar. Den offentliga verksamheten, däribland skolan, fick ta en stor del av smällen.

4. Sänkta relativa ersättningar till friskolorna. Ekonomiskt trängda kommuner, med sjunkande elevtal men fasta kostnader för skollokaler etc, har med varjehanda tricks sett till att friskolor underkompenserats. Den offentliga statistiken visar att de egna, kommunalt drivna skolorna sedan 2004 av kommunerna har getts åtta procent högre skolpeng per elev och år än friskolorna. Rättvisa kommer förhoppningsvis att etableras, och kommunala manipulationer att försvåras, med den nya lagen om skolpeng. Den bygger på att varje elev ska medföra samma skolpeng oavsett val av skola (men alltjämt med utrymme för variation beroende på elevens sociala bakgrund). Men detta kommer att ta tid; överklaganden vandrar just nu genom förvaltningsrätterna.

Det är mycket begärt att friskolor, som i snitt för landet 2009 fick åtta procent lägre skolpeng än kommunala skolor, ska orka bära extra höga personalkostnader.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/26827

4 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Hans Bergström ger en intressant och informativ sammanfattning av friskolereformens premisser och effekter.

Men var det inte så, vilket HB inte nämner, att i argumentationen för en vinstdriven privatisering inom utbildning, vård, omsorg ingick en ihärdig och tydlig förespegling om - just högre löner? Det pratades t o m om att de vinstdrivna aktörerna hade "en helt annan syn" på personalkostnader än de offentliga arbetsgivarna. Hur många gånger formulerades detta inte som så att personallönerna inte här skulle "betraktas som kostnader" utan som "tillgångar".

Jag har sagt det förut: precis som om just dessa vinstdrivna aktörer ansågs som bokföringsmässiga idioter. Som saknade all insikt i skillnaden mellan t ex rörelseresultat och balansräkning.

Jag undrade redan då om Lärarförbundet, Vårdförbundet, Kommunal m fl verkligen skulle svälja detta. Metta Fjelkners besvikelse stillar inte denna undran.

Sen, HB, varför anses just 7 % vinstmarginal som tecken på välskött företag? När det ju ständigt upprepas att vinsten är själva grundmåttet på effektiviteten. Ur såväl mikro- som makroperspektiv. Dvs ju högre vinst, desto mer "välskött". Sägs det. eller hur?

Permalänk | Anmäl #1 Jan O Lindgren, 2010-08-17, 19:30

"Marie Reinius, vd för Svenska Riskkapitalföreningen, märker tydligt det ökande intresset bland riskkapitalbolag att investera i den svenska friskolesektorn.

–För det första finns det goda möjligheter till stark utveckling och tillväxt då makten gradvis flyttat från producenten till konsumenten av dessa tjänster, vilket innebär att man snabbt kan vinna marknadsandelar om man har ett bra koncept och får många elever. För det andra går det att växa snabbt utan att binda enorma mängder kapital i anläggningar, lager eller kundfordringar, säger Marie Reinius."

Källa: E24

Länk:http://www.e24.se/business/ovrig-industri/friskolor-star-hogt-i-kurs_2223405.e24

Permalänk | Anmäl #2 Doktor Eleph@nt, 2010-08-17, 20:29

De skattesänkningar som Alliansen gjort och tänker göra om de vinner valet, kommer inte att höja lärarnas och för den skull, andra yrkesgruppers löner.
Skattesänkarpolitiken kommer också till vägs ände, som den gjort i USA där vissa delstater hotas av ekonomisk kollaps.

Permalänk | Anmäl #3 Ivar Johansson, 2010-08-17, 21:54

HB, ovan-- "Den offentliga statistiken visar att de egna, kommunalt drivna skolorna sedan 2004 av kommunerna har getts åtta procent högre skolpeng per elev och år än friskolorna."

Men i en kommentar till Dinamarca står att läsa-- "Friskolor och kommunala skolor får idag lika mycket pengar per elev..." -- Carl-Gustaf Stawström, Kanslichef, Friskolornas riksförbund"

För övrigt, finns det verkligen ett samband mellan privata huvudmän och "lugn och ordning i arbetsmiljön"? Hos vissa friskolor kan man snarare uppleva oordning. Ägare som agerar rektor utan rektorsutbilnding, halvfärdiga undervisningslokaler, plötsliga uppsägningar av lärare och rektorer, återkommande IT-trassel, avsaknaden av toapapper och tvål på toaletterna, ingen kurslitteratur pga resursbrist, utbrände administrativa personal, lärare som hoppar av i protest i maj och tar med sig hela betygsunderlaget... HBs sista mening är talande. Det är alltid jobbigt att starta igång skolor, men det är framför allt eleverna och personalen som bär kostnaderna.

Däremot finns det friskolor som åstadkommit mycket positivt, inte minst vad gäller att ge elever från HBs "ekonomiskt trängda kommuner" flera möjligheter att röra på sig. Men grundparadoxen kommer alltid att kvarstå. Det som hos vissa skolor kallas för förskingring, kallas hos andra för vinst.
När skribenter fubbar med fakta och skriver flum om ordning och reda i ett försvar av friskolevinster är det lätt att förstå varför många vill i stället ha ordning och reda på friskolorna.

Permalänk | Anmäl #4 Scott Hassler, 2010-09-24, 22:20