Bryr sig CUF överhuvudtaget om djurskyddet?

Om och när civil olydnad eventuellt kan vara försvarbart förtjänar en mer seriös debatt än Magnus Anderssons inlägg. Den konkreta frågan rör om det var okej av Djurrättsalliansen att klättra över staketen till ett antal minkfarmer för att filma och fotografera hur minkarna hålls i strid med djurskyddslagens krav på rätt till naturligt beteende och skydd mot onödigt lidande. Det rör sig alltså inte om förstörelse av privat egendom, så Andersson slår in öppna dörrar genom att påpeka att skadegörelse är fel och rättsäkerhet viktigt.

Anderssons främsta invändning tycks dock inte handla om civil olydnad. Bara genom att ifrågasätta om människors intressen, hur futtiga de än må verka, alltid ska ges företräde över djurs intressen blir man tydligen en extremist med unken människosyn.

För egen del menar jag att politik handlar om intressekonflikter, och att man inte utan svårartade moraliska krumbukter kan slå fast att en grupps intressen alltid ska ges företräde. I stället får man göra en avvägning. Väger minkfarmarens intresse av att slippa ha någon som filmar på farmen tyngre än minkarnas (och samhällets) intresse av att deras verklighet blir känd och kan förändras? Och framför allt, väger människors intresse av att bära päls tyngre än minkarnas intresse av ett liv som inte är så torftigt att de tar ut sin frustration genom att stympa varandra?

Djurskydd innebär per definition att människor inte tillåts göra precis som man vill mot djur. För den som reducerar djur till egendom blir allt djurskydd alltså en inskränkning i äganderätten: Djurens rättigheter ställs över mänskliga rättigheter. Tycker CUF att det är ett problem får man vara ärlig med det och inte låtsas stå upp för djurskyddet. Tycker man trots allt, vilket jag faktiskt tror, att djurskydd är befogat kanske vi i stället kan diskutera om de avvägningar mellan människors och djurs intressen som dagens djurhållning bygger på är rimliga.

De avvägningarna tål onekligen att diskuteras. Inte bara pälsfarmarna kan ifrågasättas, utan också hur långt vi är beredda att gå för att förse människor med billiga djurprodukter. Griskultingar som bedövas utan kastrering? Slaktkycklingar som är så sönderavlade att de har ständig värk? Höns som trängs i små burar?

Djurskyddslagen slår fast att djur har rätt till naturligt beteende och skydd mot onödigt lidande. Redan där har vi gjort en intresseavvägning: längre än så är vi inte beredda att gå i jakten på mat och kläder eller vad vi nu vill ha av djuren. När vi sen ser att detta inte följs ute på minkfarmar, i grisstallar eller någon annanstans måste vi som politiker också vara beredda att anpassa lagstiftningen utifrån det. Om dagens minkuppfödning saknar förutsättningar för att leva upp till djurskyddslagens krav bör den inte få fortsätta. Krångligare än så är det inte.

Helena Leander (2 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/26680

5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Varför protesterade ni inte när Sverige "godkände" Hallal och Kosherslakt? Var ni för fega då?

Permalänk | Anmäl #1 Johan Nordström, 2010-08-13, 23:08

Slakt utan bedövning är förbjudet i Sverige.

Permalänk | Anmäl #3 Helena Leander, 2010-08-15, 09:21

Genom tiderna har det varit fint att ha minkpäls. En tid var det bara kungligheter som fick ha mantel av minkskinn bl.a. Sedan var det överheten som skulle pryda sig med det. Vilka är det idag som behöver minkskinn? Vad jag kan förstå är det enbart minkarna eftersom de inte i övrigt används till föda eller annat viktigt för människor. Detsamma gäller rävfarmer. Det är alltså onödig verksamhet om man bortser ifrån att denna verksamhet ger inkomster åt ägarna för farmerna. Det är alltså en verksamhet som skulle kunna undvaras och djuren slippa bli instängda hela sitt liv i trånga burar. Det är mitt sätt att resonera. Däremot kan jag inte inse att man gör olaga intrång på annans mark skulle vara berättigat eller lovvärt. Det finns myndigheter och kommuner att vända sig till med sin anmälan om man tror att någon inte lever upp till djurskyddet. Det är den vägen man ska gå och inte göra intrång eller lura sin in med falska förespeglingar.

Permalänk | Anmäl #4 Marie Nilsson, 2010-08-16, 08:30

Håller med!

Permalänk | Anmäl #5 celine hyl, 2010-11-23, 21:04

Sveriges sorgliga "såkallade" djurskydd liknar mest godtyckliga
utrotningar i alltför många tveksamma,påhittade och grundlösa
djurskyddsärenden.
Av en sadistisk Länstyrelse med "för lite" att göra.
En oärliga Länstyrelse med utstuderade arbetsmetoder.
Att "hitta på" brott,djurskyddsärenden eller andra vanvårdsfall
är INTE tillåtet enl lag.
Vidare kan man undra varför dom ljuger till media att omhändertagna djur var vanvårdade när dom veterinär-besiktats utan anmärkning?
Ett djurskydd som mest liknar utrotningar.
GODTYCKLIGA UTROTNINGAR..
John.

Permalänk | Anmäl #6 john tray, 2012-02-27, 21:26