Ny-hädarna finns bland de djupt troende

Björnsson skriver:
/I debatten om konstnären Lars Vilks provokationer – ett nyttigt test på vårt samhälles tolerans – blev det tydligt vilket kompakt stöd han hade från samhällets politiska och kulturella eliter./

15 oktober 2009 avslöjade SVT Existens att imamen Abd al Haqq Kielan påverkat Nobelmuseet att censurera utställningen /Yttrandefrihet - var går gränsen?/. I utställningen ingick filmen /Submission/, med manus av den somalisk-nederländske politikern Ayaan Hirsi Ali. Alltsedan regissören Theo van Gogh mördades på öppen gata av en muslimsk fanatiker november 2004, lever hon under dödshot med ständigt livvaktsskydd.

I likhet med van Goghs mördare ansåg Haqq Kielan att /Submission/ hädade islam och krävde att Nobelmuseet klippte bort några scener i filmen.

17 oktober 2009 prioriterade Christer Sturmark att publicera en artikel i Newsmill – /Därför bör Humanisterna få statsbidrag/.
Statsbidrag har alltså högre prioritet för Humanisterna än opinionsbildning till stöd för Ayaan Hirsi Ali och hennes modiga politiska kamp för yttrandefrihet och hennes rätt att utan censur skildra kvinnors utsatthet inom religiöst dogmatiskt islam.

Det är anmärkningsvärt att styrelsen för Humanisterna, hittills inte offentligt kritiserat eller kommenterat Nobelmuseets uppmärksammade yttrandefrihetsskandal. Det är så gott som tyst om detta inom Humanisterna. Dödstyst.

Anders Björnsson ger i denna artikel intryck av att leva i en alternativ verklgihet, där allting är fullständigt tvärtom och uppochner.
*
Han börjar med att påstå att Lars Vilks har ett "kompakt stöd" från eliten. Sanningen är ju själva motsatsen: Vilks har visat att ettablissemanget kan tillåta allt utom kritik av islam, och de flesta inom 'kultureliten' skriver korkade artiklar med andemeningen att 'Vilks får skylla sig själv, han vill ju bara ha uppmärksamhet, jäkla ful teckning föresten'. För islam är heligt eftersom muslimer är i minoritet i lilla Sverige, oavsett vilka brott mot mänskligheten som görs i islams namn
*
Nästa stycke från den alternativa verkligheten: "det slog naturligtvis tillbaka med en våldsam kraft mot de huliganer som protesterade mot Vilks". I själva verket har vi knappast sett ett lika stort daltande och medvetet satta låga straff förut. Detta har med bestörning uppmärksammats i amerikansa media, där förövarna hade fått långa fängelsestraff. Flathet var ordet.
*
Sedan tappar Anders tråden, och förvandlar debatten om religion och frihet till modetrender på de religiösas catwalk. Han tror på fullt allvar att en ateist inte borde lyssna på Bach. Och sedan seglar han ut i den stora obegripligheten, långt borta i sin alldeles egna värld där radband är förbjudna och annat som i vår värld är fullständigt struntprat.
*
Frågan återstår: har Anders bevisat att det finns ett multiverse? Hur hittade han denna alternativa värld där allt är tvärtemot från vår? Och hur ska vi kunna berätta för honom om den stora ofriheten av idag, det förtryck vi dignar under i religionernas namn?

Tack Anders för att du sätter fingret på det onämnbara.
Gossen Ruda (Vilks) är som han är :-)
Michael H

"I ett sekulärt och avkristnat samhälle som det svenska "

eh? skämt?

Något diffus artikel, men hursomhelst. Lars Vilks har fortfarande rätt att måla precis vad han vill. Folk har rätt att säga vad de vill om hans konst. Men folk som använder fysiskt våld, hot, brand för att tysta ner någons yttrandefrihet är de verkliga farorna, inte Lars Vilks eller hans verk.

På sätt och vis har Björnsson rätt.
Att häda är att förneka.
Djupt troende hädar det moderna ansvarstagande samhället genom att hävda att det finns regler som man måste följa men som ingen behöver stå till svars för.
Djupt troende hädar demokrati och mänskliga rättigheter genom att påstå att religiösa föreställningar kan friskriva individer från att dela ansvaret för systemet men hävda att de ändå ska skörda frukterna av det.
Djupt troende förnekar sitt fulla personliga ansvar för sina åsikter och för sina handlingar.

#3 Mats Forssblad
Lysande skrivet! Jag tyckte artikeln var så spretig och förvirrande och att den kändes våldsamt oärlig och helt skild från hur jag uppfattade Vilks-Uppsala. Men visste inte hur jag skulle angripa eländet. Men det visste du och du gjorde det klockrent! Hatten av!

Jag ler!

Anders Björnsson har skrivit en frifräsande artikel, fullproppad av små spetsiga (och ibland humoristiska) understatements. Som hittills inte så många tycks ha tagit till sig?

Olof Lindberg sammanfattade: "Att häda är att förneka." Så är det.

Var & en av oss mår bra av att grubbla över vad det skulle kunna vara som vi BARA INTE STÅR UT MED att någon annan förnekar eller skändar. Då har vi nått kanten av vår innersta tro. Då börjar vi bli farliga!

Jag har många gånger funderat hur det kommer sig att det finns människor vars världsbild skiljer sig markant från den värld de lever i. Mer och mer inser jag att den världsbild som beskrivs i koranen eller bibeln finns inte längre. Det är egentligen intressant att jämföra det infödda etniska svenska folket som har ett internationellt rykte som det mest extrema folket när det gäller prositiv samhällesutveckling såsom jämställdhet, yttrandefrihet och nytänkande. Det går inte heller att förneka att år 1866 skildes svenska kyrkan och svenska staten åt för att svenska folket yttrade att de vill inte bli tvingade till religon.

Det kan antas att det är betydligt bekvämare att stanna kvar isin mentaliteten som härstammar från år 600 talet ut i sharaöknen ute i beduintälten där männen hade enorm makt utan regerings och stat. Det verkar vara även bekämt att utgå från en enda beskrivning t.ex. att alla kvinnor ska vara klädda i svarta nikab med argumentet att männen klarar inte av att se armar och ben på kvinnor samt att alla män ska ha skägg.

Det finns ytterst få som är nationalistiska rasister! De som går fram till de som anses på något sätt avvikande i den västerländska demokratiska sekulära kulturen har ett geniunt samhälles engagemang. Därmed kan man inte som muslim hävda att folk är rasister för minsta lilla motstånd de kan få av de som har en vision om att alla är lika värda och har lika rättigheter.

Man brukar ju säga att guds kärlek till människorna är den största av alla kärlekar och det är ju väldigt vackert. Men ändå påstår en del att det finns en del som gud inte älskar och detta blir ju konstigt. Skulle du fråga någon av dina vänner vilken kärlek som är den största och då skulle de flesta säga; den villkorslösa kärleken. Så om gudskärlek är den största, då måste det väl betyda att gud måste älska oss alla oavett vilka vi är. (Peter Jöback citerad). Varför är det då så att de som definerar sig som kristna, muslimer, judar med flera kommer med en låååång lista med krav och kriterier som de anser att folk ska upfylla? Är de som attackerade Lars Vilks verkligen äkta religöst muslimer? Svaret kan bli: nej för att de anser att deras guds kärlek är inte villkorslös.

Källor:

Religionsforskaren och professorn Mattias Gardell
http://www.ur.se/play/157223

Professor Hans Roslings värld:
http://svtplay.se/v/2060183/dokumentarfilm/roslings_varld

Professor Hans Roslings, Så ser världen ut år 2048:
http://www.ur.se/play/158626

Ur Peter Jöbacks Julkonsert år 2009
http://www.youtube.com/watch?v=Sdd2AIka6aw

#10 Olof Lindberg,

"Djupt troende förnekar sitt fulla personliga ansvar för sina åsikter och för sina handlingar.

Mycket riktigt. Och vi som är djupt vetande måste ta ansvar för allt vi säger och gör. Och i visa fall försörja de som inte vill veta bättre.
DET kallar jag diskriminering.

Vi har egentligen bara en abrahamitisk religion. Den säger att det i andevärlden finns en abrahamitisk gud som är allsmäktig, som har all makt över himmel och jord. Där finns också änglarna som är assisterande gudar med total lydnadsplikt inför överguden.

Människornas själar överlever döden och de goda belönas i himmelriket medan de som har gjort dåliga gärningar straffas enligt den abrahamitiske gudens dom.

Medier kan förmedla personlig kontakt i privata frågor mellan själar i andevärlden och levande människor. Profeter förmedlar däremot budskap från andevärldens ledning till alla levande människor exempelvis i etiska frågor.

Revirstrider mellan olika grupperingar från den religiösa eliten inom den abrahamitiska religionen har lett till en uppdelning i judendom, kristendom, islam med flera särarter.

Den religiösa eliten har också infört personkult av profeter. De mest centrala oenigheterna som lett till allvarliga och djupgående revirstrider under mer än tusen år, inte sällan med stort lidande och stora förluster av människoliv som följd, är frågan om vilken profet som skall anses främst och viktigast och därmed ägnas den djupaste personkulten.

De flesta i Sverige, oavsett om de är infödda svenskar eller invandrare, är tvångsanslutna till den abrahamitiska religionen. Tvångsanslutning leder till motstånd och till kritik och nedsättande tal om religionen och den religiösa eliten. Denna elit har därför infört hädelse som ett förment brott för att kunna utöva makt över och för att kunna kväsa de tvångsanslutna.

Även en oskyldig skämtteckning som skojar lite grann med den religiösa eliten, såsom Vilks rondellhund, utnyttjas för detta syfte.

Men vad tycker då den stora massan tvångsanslutna om den religiösa elitens maktanspråk?

Vi kan få en uppfattning om detta genom att titta på resultaten av millningen på Vilks. De som blir glada av Vilks och rondellhunden är typiskt 85% medan de som blir arga bara är några få procent. Även millningen på hädelse ger liknande resultat.

Den abrahamitiska religiösa eliten står uppenbarligen inte högt i kurs hos alla de tvångsanslutna. Finns det någon som helst anledning att förvåna sig över detta, med tanke på vad historien säger om denna religiösa elits katastrofala maktutövning under mer än tusen år?

#16 Pelle,

Jag önskar verkligen att alla religiösa människor vore lika sansade som du tycks vara. Jag har en "religiös" fråga trots att jag inte är troende (eller just därför). Citerar dig:

"Människornas själar överlever döden och de goda belönas i himmelriket medan de som har gjort dåliga gärningar straffas enligt den abrahamitiske gudens dom."

Är det alltid självklart vad som är goda och dåliga handlingar?
Och är det inte problematiskt när definitionen av godhet och ondska förändras genom årtusendena? Är det inte hypotetiskt möjligt att människor som tror att de begått goda handlingar överraskas efter sin död med att få veta att de begått onda sådana?

"Tvångsanslutning leder till motstånd och till kritik och nedsättande tal om religionen och den religiösa eliten. Denna elit har därför infört hädelse som ett förment brott för att kunna utöva makt över och för att kunna kväsa de tvångsanslutna."

Jag instämmer med denna analys. Som väl är lever vi i ett land där vi kan lämna kyrkan när vi vill (utom vår kungafamilj!), men tvångsanslutningen är ändå ett faktum.

Charlie #17

Jag är tvångsansluten men kan om jag vill lämna mitt religiösa samfund, men många kan inte det ens i Sverige på grund av att de riskerar trakasserier, ibland kan det bli riktigt farligt för den enskilde, eller så riskerar man social utfrysning av sina närstående.

Även om man som jag inte är religiös kan man vara kvar i ett religiöst samfund därför att det är kulturbärande och för att det upprätthåller vissa seder i livets avgörande skeden. I Sverige är ju våra kyrkor en kulturskatt som skall förvaltas.

Så hur man gör sina val är inte så självklart oavsett om man är religiös eller inte.

På din fråga om goda och dåliga handlingar så ville jag bara sammanfatta kort och koncist vad den abrahamitiska religionen säger. De frågor du tar upp är mycket relevanta men jag kan inte diskutera dem just nu.

Hela min kommentar är menad som en stark kritik av den religiösa eliten inom den abrahamitiska religionen och allt deras maktmissbruk under mer än tusen år.

Och inte minst hur dom fortsätter med sådant maktmissbruk, såsom den här diskuterade otroligt uppblåsta propagandan mot och trakasserierna av Lars Vilks för hans oskyldiga skämtteckning.

#18 Pelle,

Frågan jag ställde om goda och dåliga handlingar är i och för sig först och främst riktad till religiösa människor, vilket jag trodde du var.

Ditt inlägg i övrigt illustrerar det faktum att den svenska religionsfriheten inte fungerar för de som vill vara fria från religion.

Jodå Charlie...religionsfriheten fungerar mycket bra för den som vill leva fri från religion. Tycker jag som gjort det sedan tidigt 70-tal då jag lämnade svenska kyrkan. Som Björnson skrev: "Att vara öppet gudsförnekande är i det svenska samhället så gott som aldrig något hinder i karriären eller i fråga om anseende"

Däremot kan man inte begära att få leva fri från religiösa medmänniskor och från deras meningsyttringar - privat eller i politiken. Pluralism och demokrati och vanligt medmänniskoskap kräver att vi klarar av att hantera den friktion som kan uppstå.

Jag tror att det är "di relischösa" som svettas mest hos oss, som har svårast att få tro och liv att gå ihop. Det är dom som är "ny-hädarna", de som hädar våra sekulära ideal. Eller som utmanar den ljumma kristna konvenansen som bara plockas fram vid högtider.

Jag tycker artikeln blandar ihop olika saker
1. Blasfemi
2. Det drev som lätt uppstår mot uttryck som inte är perfekt politiskt korrekta - och som verkar som en slags "rättning i ledet"-kraft

Artikeln är vidare motsägelsefull i det att den ju i sig är en uppmaning till "rättning i ledet", eller uppror mot den enligt Anders Björnsson's politiskt inkorrekta ny-hädelsen. Den är alltså på sätt och vis ett uttryck för det den vill motverka!

Min uppfattning är att yttrandefriheten är en grundpelare i det öppna fria rationella demokratiska samhälle jag vill ha och försvara. Vidare menar jag att formell yttrandefrihet inte räcker: Det måste också i praktiken i media finnas stort utrymme för en konstruktiv öppen debatt där ett brett spektrum av åsikter får plats och det "nyanserade balanserade samtalet"

I viss mån kan den här typen av "rättning i ledet"-drev ses som partsinlagor i ett nyanserat balanserat samtal. I viss mån - när de blir för dominant och i praktiken tystar nyanseringar - bör de istället ses som hot mot detsamma.

Hädelsebegreppet är olämpligt i sammanhanget eftersom det så som jag tolkar det innefattar anti-yttrandefrihet, anti-nyanserat-samtal, anti-demokratisk totalitarism ock åsiktskontroll.

Slutligen väcker artikeln mellan raderna en hel del frågor om Anders's syn på tolerans, ödmjukhet, konspirationer och yttrandefrihet. Tydligt blir detta I de hårresande partierna som t.ex ser det faktum att - att öppet ge uttryck för sin ateistiska _åsikt_ så gott som aldrig utgör något hinder i karriären - ses som ett tecken på en "dominerande överideologi" som "drabbar" oss. Kanske ännu tydligare när Anders verkar tycka det är något fel att religiös fundamentalism kritiseras.

Anders skriver att vi "med all rätt" avskaffat hädelseparagrafen i vår lagstiftning. Tillåt mig tvivla på att det är hans uppriktiga mening.

#19 Charlie Darwin

Frågan om gott och ont, rätt och fel, är filosofiskt förankrade i naturlagarna. Naturlagarna med sina moraliska och etiska värderingar ger uttryck för människans medfödda intuitiva uppfattning om just gott och ont, rätt och fel, empati bl.a. Dessa medfödda värderingar anses utgöra grunden för människans samlevnad och överlevnad.

Det är alltså naturlagarna som fanns innan religionerna, men alla stora världsreligioner har gjort sig till uttolkare och förespråkare för dessa värderingar. Så rent teoretiskt behöver vi inte vara anslutna till någon religion för att ändå kunna omfatta dessa moraliska och etiska värderingar.

Religioner fyller andra mänskliga behov som t.ex. förklaringar av sådant som våra kunskaper ännu inte räcker till för att förklara, samt tydligen det mänskliga behovet av en hierarkisk ordning. Men vad anbelangar moral och etik är religionerna endast uttolkare av en urgammal medfödd mänsklig visdom.

Enligt Wikipedia blev Björnsson maoist 1968. ( B. får väl rätta om det skulle vara fel.) Det var 10 år efter Maos stora språng som resulterade i 30 miljoner döda kineser. Har B:s omdöme blivit så mycket bättre sedan dess?

Jag håller med Charlie i #19 att religionsfriheten har stora brister i Sverige. För att god religionsfrihet skall kunna råda krävs att alla har en fullständig respekt för oliktänkande inom ramen för de mänskliga fri- och rättigheterna som skall gälla som våra gemensamma grundläggande värderingar.

Jag reagerar starkt mot vissa religiösa personers oförmåga, och det gäller även vissa politiskt motiverade personer, att respektera oliktänkande, vilket trakasserierna av Lars Vilks för hans oskyldiga skämtteckning så tydligt illustrerar. Detta bådar inte gott för religionsfriheten; vi har ett allvarligt problem.

Men detta är långt ifrån allt som är problem med religionsfriheten i vårt land. Jag har själv sett exempel på där i stället personer som inte är religiösa trakasserat religiöst troende människor, för att inte tala om trakasserier mellan religiösa personer med olika särart eller tänkesätt inom den abrahamitiska religionen.

De flesta misshandels- och fridskränkningsbrott lär ju ske inom familj och släkt. Jag gissar att samma sak gäller i fråga om brott mot religionsfriheten.

Talesättet ”släkten är värst” gäller nog även brott mot religionsfriheten.