Quick är offer för juristers kändislängtan

Jag såg uppdrag granskning idag... Dom visade bara det som talar mot att Quick var mördare men det dom visade är synnerligen besvärande för Christer van der Kvast... Som byggt sin karriär på Thomas Quick...

Förhoppningsvis blir det en seriös genomgång av dessa fall nu... Det finns dock en del som talar för motsatsen... Ingen i vårt bedrövliga rättsväsende vill ha en ny megastor rättskandal...

Då finns det ju viss risk för förändringar i systemet...

Jag är 100% säker på att fallet Thomas Quick bara är toppen på ett isberg av oskyldigt dömda människor, för Sverige har lägre beviskrav än något annat land. I svenska domstolar existerar ingen rättssäkerhet, nämndemännen är ju rentav politiskt tillsatta för böveln! Allt handlar som liksom inom kommunpolitiken om "rövslickeri" gentemot auktoritetsfigurer, främst poliser, vilket förklarar varför den enda gången beviskraven är hårda, är när en skurkpoliser kan fällas. Oftast lyckas man såklart döma rätt skyldige ändå, för även en blind höna kan ju hitta ett ägg. Men om bara 1 på 100 dömda är oskyldig, är det alldeles för mycket. Jag skrev för några dagar sedan en insändare på "fritt forum" om den obefintliga rättstryggheten, och liberalen Henrik Alexandersson har också gjort en utsökt dokumentär om detta, Rätten och Rättvisan. TV8 har visat den, och den kan även ses genom att klicka här: http://bubblare.se/movie/ratten_ochrattvisan

Uppmärksammade rättegångar har väl alltid varit en språngbräda för åklagare. Tänk bara på den sk Terroristrättegången där åklagare Naess skördade lätta segrar

Vid ett tillfälle har jag pratat med Sten Levander om hans övertygelse angående utrustning som bland annat kan indikera psykopatologiska störningar. (Principerna för sådana apparater är i mångt desamma som för lögndetektorer, de mäter hudens fuktighet och temperatur.) Mina kunskaper är små och mina tvivel på denna ingenjörsmässighet är stora. För Sten Levander, som disputerade i detta ämne en gång i tiden, gäller det omvända förhållandet: Han äger omfattande kunskaper och små tvivel.
Hur som helst – vid denna intervju utbrast han till slut:
– Men om vi nu har ett titthål in i psyket – varför skulle vi låta bli att kika in?!
Det där tycker jag var himla begåvat sagt.
De flesta av oss har en tendens att avfärda resultat (eller helt enkelt inte låtsas om dem) i det fall de uppenbart strider mot de perspektiv man själv omfattar, eller är inhämtade med metoder man inte företräder. Sten Levander lyckades med sitt lite uppgivna utrop göra mig aningen öppnare, vilket verkligen inte var så lätt eftersom jag växte upp med en riktigt hotfull lögndetektor på hemmakontoret. Och en storebror som förhörde mig om känsliga frågor till och från.
Jag känner mig alltså inte så himla fientlig när Sten Levander argumenterar för intensifierad mätningsverksamhet av misstänktas erektion och svettningar. Men fortfarande finns det en bit i hans föreställningsvärld som jag omöjligt kan dela. Nämligen idén om att det mätbara är objektivt. Och därmed Sant.
Genom århundradena har män i vita rockar mätt och mätt och mätt och allvarligt berättat att de siffervärden de staplat i kolumner innehåller sanningen om livet och existensen. Tänk vad fel de ofta haft!
Att forskning alltid handlar om tolkning – såväl när det gäller metodernas utveckling som vad det gäller resonemangen om deras resultat – undviker dessa män ofta att beröra. Att påtala den subjektiva och värdebaserade grunden för studierna riskerar att grumla de auktoritativa yttrandena betänkligt och kan sprida en allmän misstanke om att Sanningen bara är ett substantiv, ingen absolut företeelse (men kanske en eftersträvansvärd vision) och hur som helst ytterst sällan förekommande i singular.

När det gäller Sten Levanders cynismer om rättsbetjänterna – och här refererar han inte till några mätvärden, här är det tolkningar rakt av – så är jag böjd att tro att de är mycket insiktsfulla. Tyvärr.

Martin, det var intelligent påpekat. Om det är fundamentalt för ett rättsfall att utreda ett påstående om att någon t.ex. är uteslutande homosexuell (vilket väl var fallet med Quick om jag hörde rätt i dokumentären, jag hörde bara på avstånd) bör man såklart tillåta möjligheten att styrka/avfärda detta med erektionsmätning, iallafall om patienten godkänner detta (då det kan förefalla kränkande).
Däremot är det inte otroligt att tekniken i fråga, i rättslösa länder som Sverige, skulle kunna komma att appliceras snett, t.ex. att utreda om personer är pedofiler så att man kan döma dem för deras läggnings skull. Fast felet med detta vore ju isåfall juridiskt, och inte i tekniken som sådan, precis som du själv resonerar.

Tack Sten Levander.

Sten skriver: "Utomlands är den tredje statsmakten den dömande - i Sverige är det massmedia."

Roten till det onda finns således att söka i svensk media som knuffar undan material, som avviker från den "sanningen" som media har slagit fast. Sedan finns inte stort utrymme för rättsväsendet att korrigera. Det är bara media som kan korrigera genom ta fram hela bilden om Quick. Palmemordet är ett exempel på motsatsen eftersom det gick inte att fälla Christer Pettersson.

P3 dokumentär visar hur mekanismen fungerar. Där sändes nyligen en dokumentär om fallet Quick, som visserligen ifrågasätter domarna, men stöder ändå den allmänna meningen att Quick är en seriemördare.

Samma mönster går genom i alla dokumentärer, som P3 har samlat till utmärkta radioprogram. Jag har arbetat för media i många fall, som P3 tar upp. Vi har fått publicerat en helt annan bild på händelserna, men P3 hoppar över det som inte passar i bilden, som media har beslutat.

Jag undrar vilka länder som Levander menar använder de "vetenskapliga" metoder han förespråkar. Såvitt jag känner till så betraktas de som pseudovetenskapliga i de flesta länder, ungefär som en slagruta.

Tack ! - Sten Levander - för Ditt klarspråk om det här med vad intellektual-Ism är - och därmed baksidan på wårt MaktPyramid-MaktElit-styrda = åt hållet vanstyrda samhälle inom bl a rättsväsendet, tyvärr tyvärr...

Är Sveriges rättsapparat och förvaltningar så otroligt svaga och nedmonterade att detta kan ske?
Vem var vinnare på det?

Svensk media och journalistik stinker verkligen. Och folket är fortfarande så imbecilla att dom läser och till-och-med tror på kvällspressen. Dagstidningarna har för svag ekonomi och TV anställer bara kändisar som hakar på det drev som för tillfället ger mest tittare.
Finns det hopp för detta genom-indoktrinerade lilla bankrutta land?

Det är alltid klokt att lyssna till Sten Levander.

Hans påpekande om vårt "rättsväsende" (en term som saknar engelsk motsvarighet, där skiljer man på "law enforcement agancies", dvs. polis och åklagare, och "judiciary"", dvs. domstolarna) är korrekt, liksom att vi är ensamma i västvärlden att upphöja medierna till "tredje statsmakt.

I länder med starkare maktdelningsstruktur är de den "fjärde". Kanske kan Grundlagsutredningen, som kommer med sitt betänkande i övermorgon, komma med förslag i rätt riktning.

Dock, domstolar i Sverige ägnar sig inte åt "sanningssökeri".

Också i vårt land ha vi numera en kontradiktorisk process, där åtalet anger ramen för domstolens prövning och parterna förser domstolen med materialet.

Endast i den gamla inkvisitoriska ordningen, dvs. före 1948, gick det att tala om att domstolen letade efter en "sanning" som just är så svår och undflyende som Levander påpekar. Den moderna processen anses - i ett bräckligt mänskligt system- här erbjuda vissa fördelar.

Det är klart att det är möjligt att Quick inte är skyldig, men jag finner det oerhört märkligt att detta inte upptäcktes och redan på ett tidigt stadium avfärdades. Det vet väl varje kriminolog att det finns tokar som villigt erkänner att de skjutit Kennedy av olika skäl
Detta leder osökt till följdfrågan vem det faktiskt var som mördat de som hittills ansetts vara Quicks offer och exakt hur usla är Sveriges mordutredare och åklagare egentligen?

Grejen är ju den (Lars) att i princip "varje kriminolog" i landet, med GW Persson i spetsen, har tvivlat eller helt förkastat Quick som gärningsman sedan dag Ett. Detsamma gäller förövrigt en mängd poliser, psykologer, jurister och journalister. Problemet är att han själv och en av landets i särklass bästa advokater (Borgström) kämpade som fan för att få en fällande dom (vilket naturligtvis är udda); att ett gäng med van der Kvast i spetsen hade feta karriärsmöjligheter att vinna på en fällande dom; att vi i allmänheten ville se brott lösas samtidigt som lilla Sverige fick sin alldeles egna Hannibal Lector samt - och detta är inte ovanligt - att faktiskt är lättare att bli fälld om man är en allmänt farlig typ som ingen hur som helst inte vill ha på fri fot - och en sådan är ju faktiskt Quick.

Skrämmande att se hur åklagaren och tingsrätterna, trots att de rimligen bort inse att dessa domar kommer att granskas extra noggrant pga det stora nyhetsvärdet, agerat så bristfälligt.
-
En fråga som bör ställas i anslutning är hur illa det då kan se ut i de rättsprövningar som inte skapar rubriker?
-
Är det så att en stor del av de tingsrättsförhandlingar som utspelar sig dagligen vid en närmare granskning skulle uppvisa så stora brister, särskilt i fråga om bevisvärdering, att föremålet för rättegången kan sägas ha nekats en fair trial?
-
Tingsrättsdomar är uppenbarligen farliga, särskilt om inget intresse, av vilket skäl det än må vara, finns av att överklaga.

Lars Cromander,
Det kan väl ha varit vemsomhelst. Alla som mördar åker inte fast.
Tankefelet du gör kallas Plurium interrogationum - att kräva ett simplistiskt svar på en komplex fråga. Det vanligaste exemplet är "om Gud inte skapade världen, vem var det då?".
Att Quick är ditsatt är väl uppenbart, och det torde också vara självklart att motivet är att han 1969 blev sveriges då mest hatade människa genom att (vad det verkar) ha gjort sig skyldig till pedofilbrott. Att sätta dit Quick för allsköns massmord är ett led i den nutida häxjakten på pedofiler. Nu menar jag såklart inte att försvara barnvåldtäktsmän, jag bara konstaterar att det är fel att förfölja nån som redan är dömd och avtjänat sitt straff, för en påhittad handling dessutom.

Att åklagaren i en soppa av den här omfattningen förvanskat material reser ju frågan hur rättssäker övriga tingsrättsprövningar är?
-
Det verkar onekligen finnas en grov kompetensbrist i fråga om bevisvärdering, i domstolarna såväl som i åklagarleden.
-
Att införa erektionsmätningar mm kan nog fungera i vissa fall men att förlita sig på dyl metoder riskerar snarast att ytterligare urvattna domstolarnas förmåga att objektivt komma fram till korrekta slutsatser.
-
En revision av åklagarväsendet och ett avskaffande av nämndemannainstitutet skulle däremot vara önskvärt, gärna i kombination med en rejält kompetenslyft i bevisvärdering.
-
Risken för att inte få en fair trial verkar tråkigt nog vara överhängande, särskilt om prövningen stannar vid tingsrättsbedömning och det är i högsta grad anmärkningsvärt.

re: LARS CROMANDER
Du skriver att "Detta leder osökt till följdfrågan vem det faktiskt var som mördat de som hittills ansetts vara Quicks offer "

Men det är värre än så för det mesta tyder väl på att det är åtta olika gärningsmän som gått fria på grund av att man satt dit Thomas Quick.
Eller i vart fall sju för i ett av fallen så är det inte säkert att det handlade om ett mord.
Det verkar ju finnas några direkta samband mellan brotten och i några av fallen som tex Appojaure och den Israeliske turisten så fanns det andra misstänkta men det var alltså två olika personer som inte hade något samröre med varandra. Även i Sundsvallsfallet så misstänker föräldrarna en annan.

Det kändes bra att läsa denna "pang på rödbetan" artikel. Ett och-instick efter ordet "juristers" i rubriken kan utläsas i texten.
Vad som inte rymdes på rubrikraden verkade vara texten "och diverse expertutnämnda rätts- & partssakunniga samt vissa politiker och tjänstemäns" kändislängtan. "samt eviga längtan att bekvämt bli av med ärenden som ligger på skrivborden."
Det viktiga är att inse att rättsmaskinen nu har stora påvisbara betèendeproblem och att vi alla stöder en bromsmedicinering.
Samt att mycket av tiden i våra rättsprosesser åtgår till att pröva saker och ting som kan prövas proffisionellare på andra ställen.
Olof A.

Sätta dit och sätta dit. Det behövs liksom inga konspirationsteorier här. Quick ville ju till varje pris bli den store otäcka seriemördaren. Så han hårdpluggade in och erkände i princip varenda ouppklarat mord i Sverige och Norge sedan 60-talet. I åtta fall lyckades han bli fälld tack vare tur, skicklighet (faktiskt) och ett gäng människor som så förtvivlat gärna ville att det skulle vara han att de blev blinda för allt annat. Dessutom hade han som sagt en av landets bästa advokater vid sin sida. En advokat som väl på sätt och vis gjorde vad en advokat ska göra: Hjälpa sin klient.

Att Quick är en psykopat med våldsbenägenhet är ingen hemlighet.
Nu har han än en gång lyckats att manipulera stora delar av journalistkåren, jurister mm. Rättshaverister av alla slag vädrar morgonluft och ger sin åsikt om konspirationsterier mm. Att fallet Quick är intressant är det inget tvivel om, men det verkar mest vara sensationsvärdet för medierna som driver frågan framåt och inte något nytt i utredningsarbetet.

Quicka slutsatser?

Det mest perversa i den här såpan är massmedierna, skulle jag säga!

Quick-såpan är absurd. Först sa Quick att han var Sveriges största massmördare, och media ryktes med och beskrev honom som det han ville bli beskriven som, en massmördare. Nu har han tagit tillbaka detta uttalande och media skriver att Quick manipulerat polis och media under alla åren och att han egentligen inte mördat någon person... Och nu anses hans lögnaktighet vara en lika absolut sanning som när han sa att han visst mördat folk...

Om han nu är så lögnaktig som det sagts, och han lurat polis, rättsväsende och media att tro att han är nåt han inte är i flera år, så kanske han ljuger som en borstbindare nu också. Det kanske vore en liten idé att ta in det i beräkningarna också.

Eller är svensk media och "experter" så naiva att de verkligen tar hans ord den här gången som "sanningen"? Det vore ju skrattretande!

Han kanske är en lögnaktig sociopat, men även lögnaktiga sociopater kan mörda folk och Quick har bevisligen visat sig vara våldsam innan också.

Vad är sant? Inte vet jag! Men när journalister nu tar hans ord som sanning ÄNNU EN GÅNG, vet jag inte om jag ska asgarva eller gråta!

/Torbjörn Jerlerup

Alla individer äger sin sanning, ingen äger verkligheten, därför verkar den lika och är endast en allena.

Ser man inte skillnaden däremellan, då blir kommunikationen mycket oprecis.

Sten Levander pratar strunt. Nu har ju tillkommit nya uppgifter som övertygande styrker Quicks skuld. Jag tror det ligger till så här.
Låt oss inledningsvis påpeka världens vanligaste tankefel: antingen är alltring rätt eller allting falskt. Att sanningen "ligger någonstans däremellan" kan man, såsom vi ser i Levanders artikel, över huvud taget inte föreställa sig.
Att utredningen kontamineras av fuffens och pstykologisk humbug står klart. Därav följer INTE att Quick är oskyldig till allting. Att Quick är en livsfarlig "psykopat" står nämligen också klart, inte minst av nytillkomna artiklar här på Newsmill, vilka till skillnad från Levanders aktstycke har något nytt att meddela. Ack, dessa korkade professorer.
Jag tror jag ser sammanhanget. Quick är skyldig till några av de mord han erkänt, kanske två, kanske tre eller fyra; han åker fast, och smart och klar i knoppen som han är gör han det bästa av situationen och säljer sig själv som sinnessjuk samt spär på med falska bekännelser i hopp om att detta skall uppdagas med tiden och fria honom helt, vilket nu är på väg att ske med hjälp av nyttiga idioter som Jan Guillou, Leif GW Persson, Hannes Råstam och nu Sten Levander; därefter får Quick resning, frias, kvitterar ut sitt jätteskadestånd och lever lycklig resten av sina dagar som en rik man. Det är fiffigt uträknat, och farao vet om det nu inte lyckas alltihop. Vilken gräslig historia!
Till skillnad från Carl Norberg tror jag på en objektiv sanning, och här har ni den. Ska vi slå vad?

Verkligheten är objektiv, aldrig sanningen eftersom den alltid är en avskild som betraktelse.

Quick ser fram emot ett mycket stort skadestånd om han frikänns o den chansen tar han naturligtvis om han är oskyldig eller skyldig.

Men snälla Carl Norberg; är det här ett filosofiskt seminarium?

Det är anmärkningsvärt att någon med sådan säkerhet kan påstå något om Quick. Mot bakgrund av att medicin i allmänhet och psykiatri i synnerhet ofta är en ganska osäker vetenskap där relativt få saker kan ledas i bevis och flertalet diagnoser är implicita sannolikhetsskattningar, förefaller det högst anmärkningsvärt att någon så säkert kan uttala sig om någons totala avsaknad av skuld. Detta inte minst mot bakgrund av att personens vars skuld ska bedömas med till visshet gränsande sannolikhet överfallit någon med kniv och nära nog dödat denna person.

Frågan är om det kanske är så att författaren av ovanstående artikel sällar sig till samma skara som han själv beskriver av personer som önskar att befinna sig i centrum.

Quicks skuld är en juridisk fråga. Juridik är inte Levanders område.