Konsumtionsmotståndare - ni fick ju som ni ville

Jonas! Inte har konsumtionsskeptikerna tystnat inte. Tvärtom, det gäller bara att lyssna. För det fösta är det omöjligt att långsiktigt öka konsumtionen på det sätt som skett, eftersom den gjorts möjlig genom lån. För det andra är det absurt att ekonomer ställer sitt hopp till att amerikanska föräldrar inför julen skall begrava sina ungar i kinesiska platsleksaker, med allt kortare livslängd innan de hamnar på soptippen, för det tredje är det självklart att det gör ont när man kör in i väggen när man planerar hela systemet på evig, ständigt hög, tillväxt. För det femte utgör överkonsumtionen, det vill säga en stor del av den materiella konsumtion vi i den redan rika delen av världen ägnar oss åt, det största hotet mot klimat och miljö. För det sjätte tycks vi, enligt forskarna, inte ens bli lyckligare av att konsumera i allt snabbare takt, för det sjunde är det hysteriskt att mäta ett lands välfärd i flödet mellan naturresurser och soptippar...

Minskad konsumtion av prylar och mycket annat som importeras från Kina är naturligtvis utomordentligt välgörande för miljön, klimatet, den biologiska mångfalden och för att minska våra ekologiska footavtryck, försörjningsomland och energibehoven. Vi skulle kunna gå ännu längre genom att hyra sällananvända saker och säsongsutrustningar istället för att köpa. Logistiken och de sociotekniska system bör kunna utformas så att det blir avsevärt billigare att hyra än att köpa. Alla frivilliga transaktioner är ju välfärdshöjande. Och det innebär att den allmänna välfärden blir större om alla väljer hyra istället för att köpa. Leasa hamnar mitt emellan. Vi bör passa på att utveckla system som uppmuntrar många att göra gemensamma teknikupphandlingar med långsiktiga avropsavtal direkt från legoföretag som helautomatiserar sin tillverkning av direkt monteringsfärdiga delar. Dessa bör sedan kunna monteras av vem som vill (jfr. IKEA-möbler) inom monteringshallar som byggs upp inom varje användares närområde, på motsvarande sätt som det fanns hantverkare inom varje kvarter under första halvan av förra seklet. Med utbytbara slitdelar så bör pryldelarna kunna konstrueras till att hålla minst tio ggr så länge. omde prylarna då används av minst tio ggr flera genom hyrstrukturen så behöver det bara tillverkas hundradelen så mycket, samtidigt som det blir en hållbar tillväxt av välfärden för de allra flesta.

http://www.kreaprenor.se/main.asp?g=1&r=8
Åke E Andersson: ”… Människorna är drivna av en inre längtan efter ständigt nya upplevelser!! En tes som bekräftas av upplevelseindustrin, som växer snabbast i alla välståndsländer. Produktionen är endast ett medel för att kunna uppleva och konsumera. Människorna söker först och främst mening i tillvaron genom ett friskt och gott liv. Samtidigt vill de umgås med varandra och ha det trevligt…
… En riktig tjänst kräver ständig närvaro av både konsumenten och producenten. Patient och läkare/sjuksköterska i sjukvården. Gäst och kypare på krogen. Banktjänsteman och kund på var sin sida av disken. Publik i salongen och sångare på scenen. Visst bör man på alla sätt försöka göra tjänster till produkter och information men då bör de inte kallas för tjänster…”

Lennart Schön, ”Tillväxt och omvandling under två sekler”:
”… Andelen tjänster mätt i fasta priser som andel av produktionen har varit stabil under tvåhundra år…”!

Det som vi bör passa på att bygga upp nu under lågkonjunkturen är naturligtvis en myllrande mångfaldig tillväxt av rena fysist aktiva och hälsobringande upplevelsetjänster. Det skulle kunna bidra till en levande landsbygd runt om i Sverige.

Det är din bild att konsumtionskritikerna har tystnat, den får stå för dig.

Att nolltillväxt och negativ tillväxt resulterar i att folk förlorar jobb och får sämre ekonomi, det har du lyckats förstå. Du har däremot inte förstått att det går att beklaga sig över hur det ekonomiska systemet fungerar, hur det är uppbyggt istället för att skylla på dom som manar till mer förståndig, medveten och smart konsumtion. Jag tror att även ärkekapitalister sakta men säkert börjar förstå att själva systemet är långt ifrån bra och att vi behöver en översyn och reglering som är långt större än idag, vi behöver global reglering och ja att det är svårt att driva igenom det förstår jag med men likväl tror jag det är den bästa lösningen.

Jag tror på hållbara apparater och ett samhälle där vi helt enkelt får offra slit och släng produkter. Vi måste återgå till att tillverka klockor som går i generationer och till ett samhälle där saker har ett själsligt värde präglat av hantverk och kvalité.

Jonas, jag vet inte var du får det i från, att konsumtionskritikerna har tystnat? Kanske lite svårt att göra sig hörd, genom/över alla reklambudskap och marknadsföringsmeningar i det allmänna rummet -eller hur?

Jonas! Jobben blir färre och miljön tar stryk, visst. Din analys är ihålig eftersom vad som än händer blir dina företrädares båtar i Marstrand längre och längre. Det handlar inte om tillväxten det handlar om fördelningen, dumbom.

Ja visst. Det där antikonsumtionsköret är ett nöje för själisk överklass som inte förstår att folkflertalet har det knapert, och nu framträder allt det där i sin tomhet och patetik.

Du gör en sån oerhörd feltolkning när du hävdar att det är det samhälle/den situation vi har nu som vi som är kritiska mot konsumtionssamhället vill ha. Jag skulle i stället vilja ha ett samhälle där den enskilda individen både konsumerade OCH producerade betydligt mindre. Det skulle innebära mer tid för att göra det som verkligen är viktigt för att må bra som människa: umgås, skapa, filosofera osv. Utan att för den skull innebära massarbetslöshet som du vill få det att låta som i artikeln.

Haha. Här i miljöpartiet gläds vi såklart åt krisen. Äntligen har våra bloggposter om en köpfri dag tagit skruv! Alla har ju lyssnat på oss och slutat konsumera.

En och annan sanningsenlig tråkmåns har såklart invänt att finanskrisen inte beror på att alla läst Birger Schlaugs bloggposter. Nån nämnde t.ex. att den utlösande faktorn var fallande huspriser i USA som ledde till osäkerhet och instabilitet i stora delar av det finansiella systemet.

Därför är det såklart roligt att vi lyckats lura någon. Inte minst en chefsekonom på Timbro!

Så keap dreaming. Vi lovar. Det var vi i tokvänstern som bloggade fram finanskrisen!

När man anklagar någon för att vara emot konsumtion, måste man nog hyfsa begreppen. Alla måste ju konsumera något, mat och bostad om inte annat, för att överleva. Den stora frågan är ju kvaliteten i konsumtionsartiklarna. Vi kan ju inte fortsätta köpa skit bara för att de som just nu har jobb annars måste stänga butiken. Det är knappast en kapitalistisk grundtanke att man av "plikt" eller "välgörenhet" ska konsumera. En konsumtion som är grundad på lånat kapital är dessutom väldigt osund och onödigt dyr = man får mindre varor för de pengar man spenderar. "Konsumtionsmotståndarna" är ju, kanske utan att veta om det, den uthålliga kapitalismens bästa vänner. Personer som Jonas Frycklund förespråkar en kortsiktig, hetsig konsumtionskapitalism, vilket tyvärr bara genererar fler fiender till det marknadsekonomiska systemet.

Vi har en planet... Det är inte långsiktigt hållbart att konsumera alltmer skit (för det mesta är dessvärre skit).

Konsumtion in absurdum fungerar inte. Dessutom har vi fler problem eftersom vi har en trendmässigt stigande arbetslöshet.

Jag har skrivit en artikel om denna på Newsmill... Den skrevs i början av oktober sedan dess har det hänt en del... Gissningsvis ligger sysselsättningen i Sverige på ca 70% när den nuvarande krisen bottnar. Vi kommer inte få brist på arbetskraft i Sverige.

Vi måste börja diskutera hur vi ska organisera ett samhälle där en allt större del inte får arbete på marknadens villkor...

Unos ide om att dela på saker är intressant...

Tack, Jonas M/ Jag har i mer än tio år försökt att skriva och prata om att vi inte gärna kan sluta att konsumera och använda saker, utrustningar, anläggningar och system. Det som vi konsumerar är ju strukturer och koncentrationer. Men det mesta går ju att återanvända om och om och om igen. Förrutom mat och andra förbrukningsvaror, så är ju det mesta som vi använder bara revisita, interiörer och exteriörer - av vilka en del är allmänna nyttigheter - för att uppleva engagemang, kreativitet, mening, integritet, avkoppling, förståelse, tillgivenhet och frihet. Omkring dessa genuint männskliga behov skulle det successivt mer och mer kunna byggas upp en myllrande mångfald av attraktiva och hälsobringande upplevelseverksamheter. Utrymmena för dessa aktiverande verksamheter kan byggas upp på landsbygden längs tillfartslederna till städerna. Det enda som begränsar är att alla har pengar, tid, ork och intresse för ständigt nya upplevelser.

"Vad gör vi nu? Vad vill vi med våra liv? Vad är det som är viktigt i livet?" är kanske frågor vi borde ställa oss lite oftare.
Konsumtion, i olika former, är nödvändig för vår överlevnad och den har främjat spridandet av demokrati och mänskliga rättigheter. Men det motsäger inte behovet med att kritisera dagens dominerande konsumtionsformer och mönster när dessa inte är hållbara miljö- och resursmässigt eller sker på bekostnad av mänskliga rättigheter och andra människors liv, hälsa och välfärd.

Vad händer nu när alla utsätts för globalisering och ökad konkurrens? Företag kommer flytta till billigare länder (även de "kunskapsintensiva" jobben, inte bara låglönejobben) och tekniken kommer fortsätta ersätta den dyra och opålitliga människan alltmer. Världen i stort står inför ett stort dilemma, och att påstå att vi ska fortsätta som förr är att inte se framtiden! Vi måste lägga om och förstå att begreppet "tillväxt" måste få en annan innebörd. Se Wall-E! Vi KAN faktiskt konsumera ihjäl oss.