Fildelarargumentationen haltar: klarar knappast genomlysning

Tack, Michael Broquist!
Man får nog tyvärr anta att din analys inte räcker att stoppa kacklet. Men det bidrar sannolikt.

Visst borde Elvis (som är den artist som drog in mest pengar förra året) få bestämma vem som ska få lyssna på hans musik, och under vilka villkor det ska få lyssnas på hans musik. Helt rätt argumenteterat!

Kommentar till "Man tar inget - gör man en elektronisk kopia finns orginalet kvar"

Det är inget argument vare sig mot IPRED eller för fildelning. Du har missuppfattat detta, antagligen medvetet av retoriska skäl.

Det är ett svar på korkade jämförelser mellan fildelning och stöld där allsköns liknelser kommit. Folkpartisten med gräsklipparen, Sauk med platt-TVn och otaliga godisbutiker, ICA-butiker med mera.

Argumentet med "inget försvinner" är bara ett svar på förespråkarnas tillika fildelningshatarnas felaktiga påstående att det är stöld.

Tråkigt att i stort sätt hela raden tillskyndare av IPRED dels vägrar hålla sig till ämnet (IPRED-lagen och dess brister i proportionalitet och rättssäkerhet) samt älskar det retoriska greppet att förse motståndarna med åsikter (gärna korkade sådana) som de inte har och sedan bemöta dem.

Vi tar det igen då för er som inte förstått. Fildelning av upphovsrättsskyddade material från olovlig förlaga: Brott mot upphovsrätten. Inte stöld. Ta någons platt-TV: stöld.

För att förklara för gräsklipparmobben att det inte går att jämföra olagligt avlägnsande av gräsklippare med kopiering av en fil kan man t ex hävda att 1) Filer är inte fysiska ting. 2) Kopiering lämnar originalet kvar oförändrat.

Därmed inte sagt att fildelning av skyddade verk skulle vara mer eller mindre rätt av den anledningen. Det finns så många skäl att kritisera IPRED utan att ta ställning i fildelningsfrågan men de sakerna gillar man inte att bemöta i debatten.

Ni som fortfarande gnäller om gräsklipparliknelser för stöd till stöldepitetet, läs gärna vad juris doktor Mårten Schultz skriver:

http://martenschultz.wordpress.com/2008/12/04/jag-erkanner-jag-forstar-m...

"Varför fortsätter en massa människor att kalla det för stöld när det inte är det?"

Eller vad hans kollega, tillika juris doktor Jakob Heidbrink skriver:

"Det stora problemet med IPRED-lagen är dess processrättsliga skevhet, det faktum att en person som inte ens ännu är part i en rättegång får tillgång till statens tvångsmakt för att kunna få fram material som eventuellt i framtiden kan göra personen till en part i en rättegång. Detta strider enligt min mening mot grundläggande processrättsliga principer, och det kan också betvivlas huruvida en sådan extrem åtgärd tillför något värdefullt i kampen mot den illegala nedladdningen."

Det är nämligen inte intressant att diskutera huruvida det är stöld eller inte (det är inte enligt lagen stöld men det spelar ingen roll). Kritiken mot IPRED går ut på rättspriniciper och rättsosäkerhet i framförallt bevisningen.

Ja, fildelning sker nog i de allra flesta fall för att man inte vill betala, och det kan man tycka vad man vill om. Men problemet är att IPRED-debatten inte borde handla om moral eller (den totalt ointressanta) frågan om upphovsrättsintrång kan jämföras med stöld. Debatten borde handla om huruvida medicinen är farligare än sjukdomen! Och det är den definitivt: riksdagen vill skapa en korporativistisk filtrering av Internet baserad på hur upphovsrätten fungerat de senaste decennierna. Att jämföra det med att SL får beivra plankare är i sammanhanget ohederligt: svårigheten att identifiera en internetanvändare i samband med de sanslösa summor som film- och skivbolag skickar i de länder sådana här lagar finns, gör att den metaforen haltar betänkligt. Det är i så fall mer som om SL kunde fråga om någons adress - inte namn, bara adress, och plankaren kan ju dessutom ljuga - och sedan skicka ett brev till hela trapphuset där de krävde 200.000 kr för plankningen. Lagen är ett beställningsjobb från en samvetslös lobby, och även om det inte är schysst mot upphovsmän att fildela deras verk så skadar IPRED samhället mycket, mycket mer än vad fildelningen någonsin gjort. Och DET är vad som borde diskuteras.

Michael Broquis kan tyckas låta vettig när han vänder sig mot den "illegala fildelningen" och försöker försvara en ODEMOKRATISK - ja närmast FACSISTISK lag.

Problemet för Michael Broquis är att sådana som han - dvs - alla dessa kändisar - politiker som Pehrson - Ask mfl TROTS 10 ÅR av "illegal fildelning" inte kan STYRKA att den "illegala fildelningen" överhuvudtaget skadar NÅGON eller åsamkar ekonomiska förluster för någon - Kan de plocka fram några som helst larmrapporter - forskningsresultat eller hårda fakta som ENTYDIG kan länka den "illegala fildelningen till några som helst negativa konsekvenser? - I DON'T THINK SO!!!!

Så hur kan en aktivitet som INGEN kan bevisa att det skadar någon klassas som ett brott? - Ja - t om ett brott av en sådan art att man behöver instifta en SPECIALLAG - som för FÖRSTA GÅNGEN I SVENSK RÄTTSHISTORIA ger privata SÄRINTRESSEN befogenheter som vida överstiger dem som polisen har idag??

Michael Broquis må låta hur vettig som helst i sitt resonemang - men så länge han inte kan leda i BEVIS att den "illegala fildelningen" VERKLIGEN är ett HOT mot NÅGOT - så faller ALLA hans "vettiga argument" PLATT PÅ MARKEN och vad vi då ser är ytterligare en HANTLANGARE till dom - i huvudsak amerikansk dominerade SÄRINTRESSEN -

GRATIS
Michael Broquist försöker misstänkligtgöra folk som förespråkar folkets rätt att få tillgång till gratis INFORMATION - Han vill samtidigt idiotförklara 2 MILJONER landsmän - Normala - hederliga jobbare - studenter och tonåringar - Folk som INSTINKTIV känner på sig att det ALDRIG kan vara fel att ENSKILDA personer helt UTAN KOMMERSIELLA VINSTINTRESSEN utbyter filer de SJÄLVA förfogar över med varandar - vad än Michael Broquist PÅSTÅR

Fildelar folk för att få "gratis"? - Självklart inte! - de fildelar FÖR ATT DE KAN! - Ger man FOLKET ett sådant kraftfullt verktyg som Internet då skall man inte bli förvånad att folk med enthousiasm lär sig att ANVÄNDA verktyget på dom mest OVÄNTADE sätt och att den KULTUR som så småningom uppstår "on-line" kommer att SKILJA sig BETYDLIG från den verkliga världen

GRATIS är ett honnörsord på Internet och t ex. PRESS/RADIO/TV har redan INSETT det - därav att vi idag kan se/höra/läsa nyheterna och annat alldeles GRATIS on-line - Michael Broquist fattar inte sådana distinktioner - han tror att spelreglerna från den RIKTIGA världen direkt kan appliceras på det som ibland kallas CYBERvärlden - Därav hans IDIOTISKA argument att upphovsrättsintrång=stöld - Kanske är Michael Broquist för gammal (i tankeförmåga och anden) för att BEGRIPA cybervärldens kultur - och då blir hans osakliga beskyllningar mot fildelare mera begripliga

Människors "rätt" att fildela och artisters "rätt" att få ersättning för sitt jobb står inte i direkt motsats till varandra!

Det omoraliska/icke omoraliska i att fildela är en diskussion för sig, frågan om det är självklart eller inte att artister har rätt att få betalt för sitt jobb är en annan - många gör felet att de blandar ihop dessa till en. (IPRED är en tredje..)

Låt oss säga att det är omoraliskt fel att fildela/ladda ner.. detta implicerar INTE att alla artister har rätt att få betalt för sitt jobb. Även om man som artist skulle ha rätt att få betalt för alla som lyssnar på ens musik innebär det inte att man har rätt att kunna försörja sig på den.

Vem ska finansiera produktionen av musik som ingen varken köper eller fildelar? Vem ska man "skylla" på då? Som det är nu skyller man om inte allt så alldeles för mycket på fildelningen alltför lättvindigt.

"Om musiken, likt cykeln, hade varit omöjlig att kopiera så hade artisten kanske varit tvungen att ta 100 000 kronor per låt, för att få rimlig ersättning för sin arbetsinsats."

Ok, fine. I detta exempel kan man möjligtvis likna artisten vid exempelvis en träbåtbyggare som bygger en båt som kräver en stor arbetsinsats och som betingar ett pris på 100 000 kr. Då frågar man sig: vad skiljer artistens "rättigheter" från båtbyggarens i detta läge? Varför ska artisten ha rätt att få sin låt såld när inget garanterar att båtbyggaren får sin båt såld?

Om det inte är så att båtbyggaren har fått en beställning eller order (vilket ju är det normala, att det överhuvudtaget finns en efterfrågan på det man skapar), så får väl denne vid utebliven försäljning kanske fundera på om det verkligen är båtbyggeri han/hon ska pyssla med? Ska en artist alltid vara "immun" mot att behöva ställa sig själv den frågan?

Grabben har helt rätt. Jag lade ut mina låtar gratis, men nu blir det inte så mycket mer, orsaken är att jag behöver en bättre dator för att kunna göra bättre musik. Och då kanske jag måste kunna ta betalt för musiken för att finansiera min produktion - enkel ekvation.

Det är en annan diskussion man får ta om det blir så att det blir någon grej hos mediebolagen att stämma skiten ur folk "på kul", om en 60 år gammal dam får ett brev från "Antipiratbyrån" och krävs på 6 miljoner från något amerikanskt företag, måste ju en civilutredning pågå. Och om damen aldrig sett en dator i sitt liv, sina föräldrar är döda, barnen inte bor i samma lägenhet och det inte finns någon dator, då måste man ju se att det var något fel.
Jag menar, bara för att företag får tillgång till personuppgifter så styrker det inte rätten att kräva någon människa på skadestånd utan anledning. Först och främst måste en oberoende utredning. Men dessa problem måste dock saneras bort från fildelardebatten, det är ungefär som att säga att det borde bli tillåtet med fortkörning bara för att fartkamerorna hotar intigriteten.
Nackdelen är ju vanan, ungdomar har ju vant sig vid att allt ska vara gratis här i världen. När började dem jobba och slita för att få något? Aldrig, de lever ju bara i skolans skyddade värld. Kolla bara på idealen. Kanske borde de själva prova på att bli musiker, kanske inser dem att det också är ett jobb som också ska betalas.
Studioutrustning och annat som krävs för att finansiera sin musikproduktion kostar pengar och måste finansieras, precis som vilken annan som helst vara i marknadsekonomin. Kanske är det dags att införa ekonomi i skolan där de får lära sig att inget är gratis att producera - allt har en alternativkostnad

@Alexander Forselius:
Men det är ok att stämma en finnig 14-åring, som *har* en dator för fantasisummor, utan reella bevis? Hur trevligt känns det att ha ett samhälle där alla är skyldiga, om de inte har råd att ta risken att driva frågan om skadestånd till domstol?

Saken är nämligen den, att om en "intresseorganisation" stämmer dig för upphovrättsintrång, kommer frågan att avgöras i en civilrättslig dom. Skillnaden mellan en civilrättslig process och en brottsmålsprocess är att (finns säkert fler, men det är de här som känns relevanta):

1. Det räcker med att det är mer sannolikt att du är skyldig än att du är oskyldig för att du ska åka dit.
2. Förloraren betalar vinnarens rättegångskostnader.

Ponera nu att familjen Svensson får ett kravbrev från en intresseorganisation. Antingen betalar de 20 000, eller så kommer de inför rätta mot en organisation med miljarder till förfogande. Antingen betalar de en hög summa, eller så riskerar de att skuldsättas för all framtid. Hur många tror du väljer att betala i tysthet?

Förklara för mig hur detta skiljer sig från utpressning. En utpressning som dessutom stöds av staten.

Du kan också gärna få förklara för mig hur den potentiala förlusten av några kreativa verk (vem skapar om de inte får betalt?) kan uppväga förlusten av rättssäkerhet.

Michael, jag får av din argumentation intrycket att du anser att den nya tekniken mest innebär kosmetiska förändringar för vårt samhälle och att grundprinciperna vi tillämpar bakom produktion och distribution av kultur borde vara desamma idag som de var för 50 år sedan. Jag tror det är här som våra uppfattningar skiljer sig åt.

Till exempel: kostnaden för att producera, marknadsföra och distribuera musik är idag en bråkdel av vad den var för femtio år sedan. I kostnaden för en CD-skiva ingick förr kostnaden för en dyr studio, produktionsprocess, distributionskedjor, marknadsföring osv. Lejonparten av priset på musiken var kostnader som idag inte är tillämpbara. Upphovsmannens lön har alltid varit en ytterst liten del av kostnaden för kopian. Om hela kedjan mellan skapande och konsumtion (som förr kunde omfatta tusentals ton, tusentals mil och tusentals människor) idag kan rymmas i en skrivbordsstol, är det inte rimligt att priset per kopia av marknadskrafternas tryck borde närma sig noll? Finns det någon rimlighet i mitt resonemang?

Lägg till detta att det absolut enklaste sättet för mig att konsumera musik idag är att kopiera. Ja, jag kan välja iTunes men det är dyrare, tar längre tid och är mer komplicerat. Och om jag skulle ladda ner min låt på iTunes, kan jag då inte skicka den nya bra låten till min kompis? Måste han också ladda hem den? Michael, du spelade väl också in blandband på 80-talet?
Att jag väljer att kopiera istället för att köpa på iTunes är inte det första exemplet på människans strävan efter bekvämlighet. Timbuktu uttryckte det kärnfullt: ”Det går inte att först uppfinna hjulet och sen tvinga människor att gå.” Och ja, att köpa på iTunes är i sammanhanget likställt med att gå.

Om samme Timbuktus låt laddas ner hundratusen gånger och han tar tio öre i betalt per nedladdning tjänar han tiotusen kronor. Om hans låt laddas ner hundratusen gånger, han tar noll öre i betalt per låt men istället tillåter en reklambanner på sin hemsida kommer han sannolikt att tjäna ännu mer.

Vi kan fortsätta att ägna oss åt moralfilosofiska hårklyverier och du kan säkert slå hål på allt jag sagt. Men du kan inte kalla mig en idiot. Vad detta till syvende och sist handlar om är en marknad i förändring. Jag anser att kulturindustrin av idag är djupt och grundläggande annorlunda från hur kulturindustrin var för 50 år sedan. Skillnaden mellan kulturproduktion 1960 och 2009 är större än skillnaden mellan hantverksproduktion och industri. Det är förmodligen praktiskt möjligt att tillämpa samma moraliska och juridiska upphovsrättsprinciper nu som förr men det skulle i min värld inte leda till något gott. Du har uppenbarligen verbal förmåga att argumentera för din sak, men ser du verkligen inte möjligheterna som det nya innebär? Det finns faktiskt inget som talar för att vi kommer att få höra mindre musik, sämre musik, färre artister i framtiden. Vad är det då som skrämmer oss? Att en industriepok efter 60-70 år ser sitt slut är naturligtvis sorgligt, men verkar inte framtiden underbar?

Jag är pirat.
Ända sedan jag fick min första Amiga har jag olagligen tillägnat mig spel, vars kopieringsskydd blivit knäckta av entusiaster vars logo visades på skärmen innan spelet startade.
Likväl har jag fortfarande alla Microproses spel i orginalkartong...
Numera laddar jag ned spelen från nätet istället, helt klart bekvämare än att springa runt med disketter, och onekligen går det fortare än nedladdningarna från BBSernas tidevarv.

Jag laddar ner musik och film också, mängder av dem.
Konstigt nog har jag hyllvis med vinyl-album, CD- och DVDskivor.

Men varför ladda ner saker om jag ändå köper, eller kanske frågan borde ställas varför jag köper när jag faktiskt redan har gratis tillgång till allt?

Vad gäller datorprogram (däribland spel) så hyser jag en gansa stor mtvilja mot de legala laternativen. Endast undantagsvis saknas DRM-skador, som på olika sätt krånglar till min tillvaro.
Det lindrigaste är diverse licensnycklar som ska letas fram varje gång jag får lust att installera spelet igen, de värre vägrar att låta mig ha min virituella CD-läsare och brännarprogram installerade samtidig med deras eget, om de helt enkelt inte bara gör systemet helt instabilt och tvingar mig till en fullständig ominstallation. (Då bortser jag från att licensavtalen berövar mig min lagliga rätt till att göra en säkerhetskopia av programmet, och vilka följder det kan få)
Med de piratkopierade varianterna behöver jag bara leta reda på rätt avbildning på hårddisken, klicka med musen ett par gånger för att montera den i den virituella spelaren och sedan installera det jag vill köra på en tiondel av tiden det skulle ta att installera från skiva, trots att jag har en av de snabbaste läsarna på marknaden.

På samma sätt leder nadladdning av musik till en bekymmerlös tillvaro för mig. Jag behöver inte köpa en särskild spelare (iPod för låtar lagligen nedladdade från iTunes), det finns ingen risk för att stycket inte går att spela upp på min dator til vilken min 5.1-anläggning är kopplad, det går utan problem att gåra en skiva eller kassett att ha i bilen, och min lagliga rätt till privatkopiering som jag betalar för via kassettavgiften blir inte kringskuren av diverse "skydd" och konstiga format som påstås vara till för att hindra olovlig kopiering, men snarast syftar till att låsa fast mig till en visst bolag.

Film då, kanske du undrar?
Jodå, den kör jag också via min dator.
Antingen direkt på skärmen eller via TV. Är det något riktigt bra kopplar jag in projektorn istället för en riktig popcornkväll.
Har du förresten ett tips på var jag kan få tag i "Trolltyg i tomteskogen" någonstans? Du vet den där tecknade som SVT brukade sända varje år tidigare?
Jag har inte hittat den.SVT sänder den inte heller längre, eftersom bolaget som hade rättigheterna gick i konkurs, och de kan inte få fram vem som äger dem nu.
Eftersom jag har en något "corny" smak är den tysk-kanadensiska science fictionserien "LEXX" en av mina favoriter. Försök gärna få tag i den på DVD, särskilt första säsongen. Jag betalar gladeligen 500:- för den... om den är i PAL! (d.v.s. det europeiska TV-formatet med upplösningen 768x576 i motsats till det amerikanska NTSC med lågupplösta 640 x 480).

Jag kan garantera att jag aldrig sett "The man who sued God" om den inte legat på TPB, trots att det är en ytterst trevlig film (som numera finns finns att tillgå hos megastore.se för 308:-), inte heller hade jag lyssnat på serbisk folkmusik.

En kort analys av mina vanor och ekonomiska förutsättningar ger vid handen att om jag inte har möjligheten att ladda ner saker, skulle visserligen min konsumtion minska, men mina inköp skulle snarare minska än öka, eftersom jag inte tycker om att köpa säckade grisar. Hittar jag bland all nedladdad dynga (för det går inte att komma ifrån det enkla faktum att inte alla kan vara Shakespear, men alla kan göra en film och försöka kränga den) ett guldkorn betalar jag gladeligen för att uppmuntra till mer som är orginellt och/eller välgjort, men jag är inte benägen att slänga ut 200-300:- för att känna mig bestulen på den tid det tog för mig att komma fram till det förmodligen kommer att göras någon värre smörja någonstans, men troligen inte under min egen livstid.

För att summera det hela, om du berikar mitt liv får du också mina pengar, Broquist.
Det är mitt löfte till dig och alla andra som skapar.
Å andra sidan får du inte ett öre om du slösar min tid. Det är också ett löfte.

Jag ber dig inte att hålla med mig, men jag ber dig förstå att det för mig handlar om betydligt mera än "gratis är gott".

Jag upplever en intellektuell mognad i Michael Broquists artikel och jag uppskattar uppbyggnaden av argumentationerna.

Den enastående frihet vi nu alla har med Internet med yttrandemöjligheter och kommunikation är inte ett tillståndsbevis för att göra vad vi vill. Friheten har en inre logik som utmärker den och förädlar den.

Den olagliga fildelningen omintetgör upphovsmannens rättsskydd och som är avsedd att ge honom/henne den betydelsefulla rätten att själv, som ett personligt incitament för nyutveckling, bestämma över när och hur det vetenskapliga, litterära och konstnärliga verket till vilket han eller hon är upphovsman skall spridas. Det är långt ifrån en begränsning av frihet, utan faktiskt garanten för den demokratiska frihetens framtid och den personliga integriteten.

Helt motsatt Piratpartiets piratism och deras ideologer F A Hayeks och Milton Friedmans uppfattning att upphovsrätten inte medför ökad innovation.

Tack för ditt bidragande synsätt Michael.

Det är möjligt att det går att skjuta ner argumenten mot IPRED. Du lyckats dock inte särskilt bra. Jag tänker närmast på " Där satt en ensam älg och log i en sönderskjuten skog

Alla tillgängliga uppgifter om vinster i nöjesindustrin säger att den ökar och har ökat mer än andra branscher. Branschen mår bra inte tu tal om annat. Ingenting av vad du säger är argument för införandet av en monsterlag som saknar all sans. Även om att tycker att upphovsrättsinnehavare inte får tillräckligt med pengar så är inte denna lag motiverad. Och vad menar du med att en obetald räkning är "stöld"? Det är en jävla glidning.