Rekryteringen är försvarsmaktens största utmaning

Försvarsmaktens åsiktskampanj som i dagarna anslagits på reklampelare, tidningar och på internet, har stött på patrull i form av en stark kritik. Framförallt är det kritik mot de reklamfilmer som tagits fram. Syftet med kampanjen ska vara att provocera människor att ha en åsikt om Försvarsmakten. Det är högst välkommet, men tyvärr verkar fokusen hos åsikterna i media och bloggvärlden inte ligga på försvarspolitik eller Försvarsmaktens uppgifter, utan fokus verkar snarare ha hamnat på själva kampanjen.

Reklamkampanjen är första steget i Försvarsmaktens nya rekryteringssatsning, då värnplikten i praktiken går i graven den 1 juli och ersätts av det som i andra länder benämns yrkesförsvar. I Sverige ska vi tydligen använda oss av begreppet ”frivilligförsvar”, då det är frivilligt att tjänstgöra tjänstgöra i det nya försvaret.

Försvarsmaktens främsta utmaning under kommande år är inte talibaner i Afghanistan, pirater utanför Afrikas Horn eller tanter som gått vilse. Utmaningen är istället att kunna rekrytera personal, nu när den tryggaste formen av personalförsörjning går i graven. Nu konkurrerar istället Försvarsmakten om ung arbetskraft som vilken annan arbetsgivare som helst på marknaden och det lär inte bli lätt.

Det nya personalförsörjningssystemet med anställda och kontrakterade soldater är i mångt och mycket modellerat efter Nederländerna, där man under andra halvan av 90-talet övergav värnplikten till förmån för ett yrkesförsvar. Förhoppningsvis har man även tagit lärdomar av de svårigheter Nederländerna stött på med att rekrytera militär personal, då man idag dras med runt 7000 vakanser av 40 000 platser, vilket t o m har lett till att man rekryterar direkt från gymnasiernas individuella program och avhoppad skolungdom.

Den inte alls särskilt imponerande lön som erbjuds de blivande anställda svenska soldaterna, 17 000 kr/mån i ingångslön, tjänar knappast som någon större morot för ungdomar att lägga några av sina viktigaste år i Försvarsmakten. För de anställda soldaterna är i alla fall formerna relativt klara. För huvuddelen av personalen, nämligen de kontrakterade soldaterna som ska spendera majoriteten av tiden som civila, men stundom kallas in för kortare tjänstgöringar och insatser, finns ännu inga beslut tagna. Hur ska Försvarsmakten kunna erbjuda dessa personer en ersättning motsvarande det inkomstbortfall de kommer att ha när de är tjänstlediga från sina civila jobb? Hur ska Försvarsmakten kompensera de arbetsgivare som blir av med sin arbetskraft? Hur ska arbetsgivare kunna motiveras att anställa personer som plötsligt är borta ett halvår i taget i gröna kläder? Risken är annars överhängande att kontraktssoldaterna blir paria som arbetssökande i det civila samhället. Det politiska stödet för att realisera personalförsörjningssystemet är i otakt med genomförandet och det bådar inte gott.

Liksom inom de flesta områden lider Försvarsmakten av en stark underfinansiering när det gäller det nya personalförsörjningssystemet och det är naturligtvis av politiska skäl. En ingångslön på 17 000 kr/mån lockar inte unga. Man tjänar bättre på McDonald’s. Visserligen hävdar man från centralt håll i Försvarsmakten att lönen blir betydligt bättre, ca 26 000 kr om man räknar in tilläggen. Vi officerare vet av erfarenhet att tilläggen, som övningsdygn, övertid, m m, är det första som ryker när Försvarsmakten åläggs att spara pengar. Då blir det helt enkelt 17 000 kr som gäller. Än värre är det att det grundläggande incitamentet för den nya personalförsörjningen, hög insatsberedskap, då utarmas på precis samma sätt som värnplikten en gång. Anställda och kontrakterade soldater som inte får öva blir föga mer effektiva än värnpliktiga som ej repetitionsövas.

Med 17 000 kr/mån blir det i princip omöjligt att rekrytera mer kvalificerade personer till de mer krävande befattningarna.

Redan nu är det människor som säger tack och adjö, då de med 3-4 år i uniform, NBG och skarpa insatser i Afghanistan, samt högskolestudier i bagaget, får svaret att detta inte kan räknas som meriterande för högre lön än 17 000 kr/mån. Rekryter med akademisk bakgrund riskerar att vara ytterst sällsynta i den nya Försvarsmakten. Försvarsmaktens framtida förmåga att rekrytera rätt personal oroar många av oss officerare. Återigen kommer det rapporter, denna gång från Värnpliktsnytt, om att 20 % av de personer som genomför aspirantutbildningen har avskiljts, då de inte har hållit måttet. Dessa är ändå resultatet av en nationell rekrytering till ett fåtal platser. Ändå blir resultatet fler avskiljda än vad det varit avhopp från värnplikten redan innan den efterföljande specialistofficersutbildningen på Militärhögskolan påbörjats.

Försvarsmaktens reklamkampanj, framförallt reklamfilmerna, har stött på en hel del kritik i media och inifrån organisationen, framförallt för filmernas bristande realism. Enligt SvD försvarar sig marknadschefen i Infostaben, Fredrik Swahn, med att ”Vi har ingen ambition att skildra verkligheten till hundra procent. Det är inte så man producerar reklamfilm. Det viktiga är att tittare får en känsla som överensstämmer med verkligheten." och " –Det är sydafrikanska skådespelare för att man ska få en bra, trovärdig effekt.”

Tydligen duger inte den vanliga verksamheten i Försvarsmakten, eller dess anställda för att ge en realistisk och lockande bild av verksamheten, vilket måste ses som anmärkningsvärt. Det är lätt att förstå att vissa anställda känner anstöt.

Naturligtvis kan man inte som vissa kritiker menar, fokusera en rekryterande reklamkampanj på militärlivets baksidor. En trovärdig rekryteringskampanj bör därför fokusera på det som lockat de flesta av oss försvarsmaktsanställda, nämligen saker som gemenskap, ledarskap, utmaningar och framförallt goda egna erfarenheter av detta i kontakter med Försvarsmakten. De flesta av oss fick uppleva detta under vår värnplikt och upptäckte då att Försvarsmakten var något för oss i framtiden. Detta gäller inte minst soldaterna i Afghanistan, Kosovo osv. Många försvarsmaktsanställda fick dessutom redan under sina ungdomsår kontakt med och positiva erfarenheter av Försvarsmakten genom det traditionella frivilligförsvarets ungdomsverksamhet. Ungdomsverksamheten där har genom åren utgjort ett oproportionerligt stort underlag för rekrytering av nya officerare i förhållande till verksamhetens storlek och torde även kunna göra det för framtida soldater. Väger man dessutom in den ringa kostnaden för verksamheten, måste den ses som ett verkligt klipp.

Dessvärre är ungdomsverksamheten inte något man från centralt håll satsar på utan verksamheten har som så mycket annat drabbats av nerskärningar. Försvarsmakten tappar allt mer och mer sin folkförankring i och med förbandsnerläggningar och framförallt nu då värnplikten går i graven. Även i skenet av detta framstår ungdomsverksamheten som något som än mer måste prioriteras för att bibehålla någon form av folklig förankring.

Risken är tyvärr stor att Försvarsmakten, likt dess motsvarigheter i andra länder med samma personalförsörjningssystem, tvingas sänka standarden för soldaterna för att ha en chans att uppnå personalramen. Soldatyrket måste framstå som attraktivt utifrån korrekta budskap och även vara förmånligt. Såväl generaler som politiker kan få idéer på hur detta kan förverkligas genom ett besök på bloggen Cornucopia http://cornucopia.cornubot.se/2010/06/forsvarets-rekrytering-gor-om-gor-ratt.html, där ett antal intressanta förslag presenteras. Endast lön och upplevelser, lär inte motivera ”rätt” personer att bli soldater i Försvarsmakten. Det krävs även ett gott civilt meritvärde att leva vidare på efter ”pensioneringen” för att yrket ska bli konkurrenskraftigt.

Oavsett hur rekryteringskampanjerna utformas kommer såväl Försvarsmakten som dess nya personalförsörjningssystem att fortsätta lida av två saker – underfinansiering och bristande politiskt stöd för verksamheten. Men att filma i Sydafrika med sydafrikanska skådespelare för att ge ”ökad realism” lär knappast göra framtiden enklare. Anställda och kontrakterade soldater erbjuder stora möjligheter och fördelar, men det gäller att det är rätt personer som skriver på i erforderlig mängd, tillsammans med trovärdig finansiering och erforderliga övningsresurser, för att effekten ska uppnås.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/23896

10 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Jag säger som Glistrup, lägg ner försvaret och ersätt det med en telefonsvarare, som säger ”vi ger oss”. Ett framtida större krig och i varje fall som berör Sverige kommer nog att handla om naturresurser. Trenden syns redan. Ingen främmande makt kommer att ta det fattiga Sverige, som är överbefolkat med en nettoimport inom livsmedel 25 procent och inom fossila bränslen, handelsgödsel och bekämpningsmedel nästan 100 procent. Svenskarna själva är enligt krigets logik inte värda ett ruttet lingon. Därmed finns det inget skäl till ett försvar. Skulle tillförseln stoppas av någon anledning så blir det snabbt massvält med väldigt många döda. Landet var inte ens självförsörjande under andra världkrigets ransonering och det var en anledning till att Tyskland tillät neutralitet. Som nu var landet ett levande konkursbo och inget att ha. Mupparna i försvaret typ Wiseman täcker inte längre än näsan räcker. Får de bara hålla på med sina leksaker så trivs de bäst. De två mest försedda länderna med kärnvapen har långt mer naturresurer än Fattigsverige och Europa. Sannolikt behöver de inte ge sig på varandra för någon brist inom hundra år och det är i och för sig något som man kan vara glad för. Makthavarnas reklamkampanj är så löjlig att fienden kanske hittar på en bättre kampanj och värvar soldaterna. Då blir det en telefonsvarare i varje fall.

Permalänk | Anmäl #1 Urban Persson, 2010-06-18, 12:23

KONSPIRATIONSTEORI ELLER INTE?

Dagens ekonomiska och politiska situation öppnar för blocköverskridande överenskommelser.

Samtidigt är det ett realistiskt antagande att även den svenska staten oberoende av valutgången kommer att tvingas sänka utgifterna radikalt senast någon gång under nästa mandatperiod eftersom välfärdspolitiken är så kostnadskrävande.

Efterkrigspolitiken med halva statsbudgeten i transfereringssystemen har överlevt sig själv och omvärldssituationen är svår vilket påverkar Sverige negativt.

I ett sådant läge är kanske en kraftigt reducerad FM önskvärd även i en till synes stabil stat som Sverige?

Permalänk | Anmäl #2 Tobias Wallin, 2010-06-18, 12:27

Konstigt. Jag pratade med en som sökte internationell tjänst förra året och han sa de fanns 2000 sökande och 300 platser vid detta tillfälle...

Permalänk | Anmäl #3 Henrik C, 2010-06-18, 15:45

I ett land med galopperande ungdomsarbetslöshet lär väl inte Försvaret ha problem att rekrytera?

Att man inte klarar av att behålla dem efter utbildning och tjänstgöring pga den usla lönen är ett annat problem, men med en ungdomsarbetslöshet första kvartalet 2010 på 28,7% (enligt Ekonomifakta.se) borde Försvaret kunna välja och vraka rätt hårt bland årskullarna.

Permalänk | Anmäl #4 S Persson, 2010-06-18, 19:34

Över hela världen och i alla tider är det arbetarklassens barn som strider i de av överklassen startade krigen. Det är klart att det blir samma sak i sverige nu. Ironiskt nog innebär det säkert en rätt hög andel soldater med utländsk bakgrund, vilket borgar för intressanta kulturkrockar med de stockkonservativa befälen.

En intressant fråga blir om arbetsförmedlingen kommer kunna tvinga unga att söka sig till försvaret?

För övrigt är det väl oerhört glädjande om unga människor tycker att de har bättre alternativ än att åka till mellanöstern och försvara knarkhandlare mot talibaner?

Permalänk | Anmäl #5 Johan Wallin, 2010-06-18, 20:07

Allt privatiseras i det nyliberala modellandet, även så försvaret naturligtvis. Nu ska det tydligen vara "frivilligt" att försvara landet om det angrips av illasinnade fiender. Det ligger förstås helt i linje med multikulti-idealen som vår elit omfamnar, varför försvara annat än sin lilla enklav/klan i samhället när det är det enda som har ett realtsocialt "kontrakt".

Med allt mer av företagen och de en gång gemensamma institutionerna bortslumpas till helst utländsk ägo, inte sällan företag i utländsk statlig ägo, finns det knappast någon anledning att med livet som insats försvara utlänningarnas egendom här i landet.

Varför skulle jag riskera livet för att försvara infrastruktur/industri ägd av ett statligt bolag från Hongkong, USA, Tyskland eller Finland?

Permalänk | Anmäl #6 Klerken, 2010-06-20, 01:42

Klerken! Bra sammanfattning.

Jag vill inte betala lön till någon för att försvara Sverige, jag vill att alla Svenskar skall vara engagerade i denna fråga, precis som det likväl är min angelägenhet att andra människor i samhället mår bra.

Avskaffandet av värnplikten är en av de större sveken i Sveriges historia. Jag förstår inte hur högeralliansen som påstår sig vara alliansfria kunde gå med på detta?

Permalänk | Anmäl #7 RJ, 2010-06-22, 09:24

*försvarsvänliga, inte alliansfria. ett fel.

Permalänk | Anmäl #8 RJ, 2010-06-22, 09:26

Å länge resurser slösas på att stödja aktioner i Afghanistan eller utanför Somalia så kan inget åtgärdas. Med det menar jag att fokusen för försvar flyttas från hemlandet som enligt min mening först och främst måste säkras, allt annat är ovidkommande. De knappa resurserna som finns i Sverige ska nu skapa en fjuttig "arme" och jag använder ordet arme med ironi som endast duger till små picknickar organiserade av andra makter där våra politiker är patetiskt tacksamma för att stå vid sidan om "de stora" i världen och verka viktiga.

Permalänk | Anmäl #9 Tor, 2010-07-07, 18:55

Jag håller helt med Wiseman. Vi har i nuläget ett globalt åtagande och måste kunna besörja detta med personal. Detta håller vi på att misslyckas fatalt med, Försvarsmakten håller på att bli en arbetsgivare för människor finns som inte får plats någon annan stans. Ännu så länge är detta inte ett faktum som tur är då ännu idealismen gör att människor väljer att arbeta där.

Jag är själv över 30 år med flertalet akademiska examina och med flerårig civil yrkeserfarenhet. Dessutom sannolikt en idealist. Har jut nu gått ner 20.000 kr i lön per månad för att åter arbeta utomlands i Konungens kläder, utan några som helst framtidsutsikter. Förutom för 6 månader framåt då mitt kontrakt avslutas. Kalla mig gärna korkad men hellre idealist.

Människor inom Försvarsmakten har en drivkraft, en vilja att lyckas, som är svår att finna i det civila livet. Detta gör det inspirerande att jobba inom organisationen, att ha ett gemensamt mål som kollektivet strävar mot. Mycket positivt har även hänt i övrigt inom organisationen de senaste åren, dock har personalförsörjningen släpat efter och ändrats till att likna det vi hade i invasionsförsvaret. Saken är den att detta är sista chansen för Försvarsmakten att visa att den vill ha mig som person och kompetens. Lika gäller flertalet av mina kollegor och vi passar nog inte in i en invasionsförsvarsliknande tanke. Som jag känner det nu finns tyvärr ingen framtid inom Försvarsmakten för människor som oss då de räknar antal huvuden mer än kompetens. Människor med någon sorts civil kompetens, oaktat akademisk eller praktisk, och med tanken på någon sorts framtid. Men jag har kanske missuppfattat tanken med en yrkesarmé, det kanske inte är professionalism man är ute efter och då har ju syftet uppnåtts med rekryteringsstrategin. Ändock fäller jag en tår för dårens misstag...

Permalänk | Anmäl #11 Petteri, 2010-07-21, 22:33