Statlig ingenjörskonst ger ingen jämställdhet

Sedan Alliansen jämställdhetspolitik presenterades har debattörer men också journalister beskrivet politiken utifrån rubriker såsom "Politiken som försvann" (Fokus) och "Alliansen låter andra göra jobbet" Veckans Affärer. När jag fyller i SVTs valenkät så handlar jämställdhetsfrågorna om huruvida större föräldraledighet ska reserveras för papporna, positiv särbehandling på högskolan ska avskaffas eller inte och om vårdnadsbidraget ska vara kvar eller inte.

Efter en rad lagstiftande förändringar anses nu det politiska jämställdhetsarbetet avstannat, man jämför politiska beslut från 60, 70 och 80 talet, som avskaffande av sambeskattning med kvoteringsförslag idag. Om vi nu ska bekräfta eller förkasta den idag populära tesen om jämställdhetens försvinnande behöver vi först reda ut grundbegreppen. Vad innebär egentligen jämställdhet och feminism? Vilket är syftet vi vill uppnå med eventuella politiska beslut?

Från ett liberalt, individperspektiv måste svaret bli att kvinnor är helt och fullt lika mycket människor som män. Vare sig mer eller mindre. Kvinnor ska ha samma möjligheter i ett samhälle som män, att tjäna pengar, skaffa familj och välja sysselsättning. Då samhället utgår ifrån en tvingande lagstiftning, som exempelvis stänger kvinnor ute från en viss utbildning, bör detta korrigeras med ny lagstiftning för att jämställdhet ska uppnås. Enligt den logiken är det alltså helt riktigt att den lag som gjorde kvinnan till en egen, myndig person var en lag för ökad jämställdhet.

Om vi tittar närmare på de andra lagförslagen som till exempel Fokus tar upp på senare år så kan man dock ifrågasätta huruvida dessa skulle innebära ökad jämställdhet i ordets absoluta bemärkelse. Kvotering tas upp som exempel, en lag som vill peka ut kön som den enskilt viktigaste faktorn för kompetens. En annan är delad föräldraförsäkring, eftersom jämställdhet enligt Fokus artikel vill "få ut kvinnor i arbete". Är det verkligen jämställdhetens syfte? Är inte syftet, om vi går tillbaka till grunden, att kvinnor ska kunna välja fritt om de vill jobba eller inte? Eller driva företag eller inte?

För någon som inte utgår från att social ingenjörskonst a'la vänsterfeminism är svaret på allt, så har politiken en tydlig roll att fylla. Den ska vara lika för alla och erbjuda liknande möjligheter oavsett yttre faktorer som kön. Politiken ska vara neutral och öppna för möjligheter som alla människor kan söka, om de har viljan och engagemanget att söka sig just dit. I samma sekund som politiken vill särskilja grupper, peka ut dem som avvikande och särlagstifta för dessa så har den gått över en gräns där vi inte alla längre är lika.

Vi vet att det fortfarande finns stora skillnader i män och kvinnors lön och arbetsroller. Och om vi förnekar att könsroller existerar överhuvudtaget är det inte konstigt att stora grupper kvinnor inte tar högerns jämställdhetsarbete på allvar. Självklart existerar könsrollerna, i nära samklang med kulturen, här liksom i alla andra samhällen på jorden under historiens gång. Men de går också att omvandla och förändra. Sociala villkor som könsroller är något vi skapar dagligen i kontakt med varandra. Ifrån ett högerperspektiv är det inte självklart att vi får bäst utdelning om staten och den sociala ingenjörskonsten är den som går in och försöker reglera hur vi uppfattar varandra socialt. Det är ett långdraget arbete som vi själva måste ta ansvar för.

Vi är naiva om vi tror att detta arbete inte kräver kompromisser på annat håll. Om inte kvinnor ska vara hemma med barn och hushåll utan arbeta i högre utsträckning så finns det två val; antingen tar fäderna på sig en större del av den rollen, vilket i sin tur minskar deras arbetsförmåga, eller så tar man in arbetskraft som får hjälper till med barnspassning, städning och gräsklippning. Man kan inte få kakan och äta den, och som Fokus påpekar i sin artikel, om politikerna vill att vi ska ändra våra vanor måste vi också erbjudas alternativ för att få livspusslet att gå ihop.

Det är precis just detta som Centerpartiet och alliansen har gjort och vill få fortsätta att göra. Politiken ska inte särskilja oss som människor utan vara neutral. Då har även kvinnorna möjlighet att förverkliga sina drömmar och uppnå sina mål. Väljer en manlig styrelse att inte ta in en kvinna trots hennes kompetens så är det deras problem, då kan den kvinnan starta sitt eget företag och bli bättre än dem. Om en mamma vill vara hemma med sina barn ska hennes val självklart respekteras. Hon är en vuxen, mogen individ och lika kapabel att fatta egna beslut som en man. Väljer båda föräldrarna att gör karriär så finns RUT-avdrag som har gjort att fler familjer över hela Sverige får en lugnare vardag. Istället för att avveckla RUT så bör det dessutom utvecklas till att hantera IT-tjänster och så småningom måste man se över om inte takbeloppen måste dubbleras.

Att utgå ifrån att jämställdheten har avstannat eller blivit ointressant enbart för att man inte särlagstiftar är i grunden ett socialistiskt antagande. Kvinnor idag behöver inte längre någon som tar hand om oss, bestämmer över oss, ingen kvinno- ombudsman som måste driva våra frågor för att vi är så små och svaga att vi inte klarar av att driva dem själva. Vi vill bara att politiken ska låta möjligheterna finnas där för oss, och sedan låta oss klara oss själva. Och förstås att jobba ska skapas, företag startas så att kvinnor i än större grad har kapital nog att förverkliga sina idéer. Då kan fler kvinnor leva på sin egen lön och fler kvinnor kan bygga egna förmögenheter.

Därför är det underligt hur debattörer idag förfasar sig över hur partierna driver en jämställdhetspolitik som följer konceptet för deras "vanliga" politik. Det finns en enkel anledning till varför Centerpartiet inte driver en kvinno- och manspolitik. Vi har helt enkelt kommit längre än så.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/23841

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Första delen av din artikel är mycket bra, men sedan faller du in i den socialistiska hjärntvättsteorin "att könsroller är kulturellt betingade" enbart och skall förändras genom social ingenjörskonst. Sociobiologin och neurologin har numera vetenskapligt (inte konstruktivistisk pseudovetenskapligt) bevisat att män och kvinnor ÄR fysiskt, psykiskt och socialt olika genetiskt. Så könsroller förändras inte nämnvärt genom social ingenjörskonst. Men det skulle inte förvåna mig om tex män som kan pressa fram några droppar mjölk, när deras partner är gravid, bör gå i avel enligt feministhysterikerna.

Att försöka göra om människan genom social ingenjörskonst vittnar om ett grundläggande människoförakt, oavsett målsättning och eftersträvat resultat. Kan man inte arbeta för människans bästa, som den hon är, har man en oerhörd regressiv inställning till människan som sådan - på samma sätt som den fascistiska människosynen!

Kultur i all ära och visst kan vi anpassa oss till olika kulturella förutsättningar men att påstå att könsroller enbart är sociala konstruktioner är att våldföra sig på människan den hon är.

Sedan kan jag inte helt hålla med om att Alliansen fullt ut driver en politik som är könsneutral, när man inte omgående avskaffar denna av statsfeministerna genomdrivna "genuscertifiering" som pågår på våra högskolor. En genuscertifiering som är av enorm skada för den förutsättningslösa grundforskningen och som används som vänsterpolitisk hjärntvätt.

Permalänk | Anmäl #1 Jörgen Trauner, 2010-06-18, 11:52