Närmar vi oss slutet på välfärdsresan?

Oerhört viktig artikel i dessa tider av vänsterpopulism och allt högre statlig inblandning och myndighetsförmynderi.

Jag oroas över att dagens partier inte klarar av att hantera denna typen av frågor - dom är alldeles för insnärjda i strategier och ideologier för att kunna våga föra en sådan diskussion, eftersom det obönhörligen leder till att områden som skattesystem, lönsättning, jobbsäkerhet också måste inkluderas i diskussionen.

Möjligen skulle Alliansen, i händelse av att dom får en mandatperiod till, klara av detta - dom rödgröna tror jag tyvärr inte är kapabla till detta, även om viljan och förståelsen säkerligen finns.

Jag håller helt och hållet med Anders Wall i hans resonemang och förhoppning - jag tror dock att initiativet till detta måste komma från organisationer och personer utan för det politiska systemet, kanske till och med i form utav ett nytt politiskt parti som klarar av att tänka nytt.

Det är väldigt märkligt att man inte får lära sig driva småföretag i grundskola och gymnasium. Alla borde få några lektioner om det varje termin i högstadiet, och fler än så i gymnasiets alla linjer.

Framförallt skulle detta sporra många ungdomar som annars helt enkelt aldrig kommer på idén att tänka sig den möjligheten. Vi skulle helt säkert få väldigt många fler företag, och bland dem som startar skulle fler överleva och lyckas. Därmed skulle vi få fler arbetstillfällen och ökat välstånd.

(Min egen bana genom livet hade garanterat sett annorlunda ut om jag hade sett den möjligheten tidigt.)

Dessutom skulle det förbättra dialogen mellan anställda och arbetsgivare, både i det löpande arbetet och i förhandlingar där de står som parter mot varann. Om alla förstår hur företag fungerar har man mer av gemensamt språk, man begriper bättre vad samtalspartnern pratar om.

I det löpande arbetet får de anställda lättare att förstå företagets prioriteringar och önskemål kring vad som behöver uppnås och varför. I förhandlingar där man står som parter mot varann kan båda parter lägga mer konstruktiva bud och motbud så förhandlingarna går framåt.

Grundläggande kunskaper och praktiska övningar i grundskola och gymnasium skulle bli en kraftfull sporre för vår ekonomi.

En faktor som jag tror har betydelse är att vi talat mycket om att människor har rättigheter. Vi har inte alls talat lika mycket om skyldigheter och ännu mindre om ansvar.

Yttrandet
" Problemet i alla politiska partier är att de släpper fram "politiska broilers" utan någon som helst arbetslivserfarenhet överhuvudtaget"
från Daniel Arrospide Alata kom då verkligen från rätt person.
Har Daniel funderat över sitt ena språkrörs, tillika statsministerkandidat enl egen önsken, och hennser erfarenhet av företagande? Lika med NOLL:
Så blir ju politiken därefter. Stäng och stoppa allt som kan misstänkas ha den minsta skadlige miljöpåverkan.
Anders Wall framför en mäng goda argument för att egenföretagnde ska ses som en reell möjlighet för yngre.
Tyvärr är åsikten från politikerkanten, där generellt sett mycket få har företagarerfarenhet, inte densamma. Företagare är ett j-a pack som ska skattas till döds. Dessutom tänker de själva och DET är en dödssynd i (s)verige..

Problemet är inte att företagare har för dåliga villkor utan att alltför många som driver företag inte borde göra det. Att många misslyckas beror på inkompetens snarare än att samhället inte stöttar tillräckligt. Start av eget företag är ingen mänsklig rättighet, särskilt om man inte begriper vad det handlar om.

"Ingenstans är livet så behagligt lättjefullt som i ett land på dekis alldeles före sammanbrottet, när resan utför fortfarande går i första klass."

Jag tycker att det största problemet med svensk ekonomi, eller ekonomin i hela världen, är att det är så enormt mycket enklare att tjäna mycket pengar om man redan är rik. Därför så är allt prat om företagande och liknande helt löjligt. Det är ju fortfarande vilken familj man föds i som räknas (inte lika illa i sverige som i USA, men snart så...). Jag röstar nog åt vänster, så kan ni som är rika rösta åt höger. Eller så kan ju någon bevisa att jag har fel och ge mig 10 miljoner, om jag inte sedan lyckas tjäna mer pengar än nu så kan ni håna mig.
Detta faktum gör ju också att vi får sämre företag. Många rika bara fjantar runt med sina låtsasbolag, fuskar med skatter, mutar och myglar. De är helt enkelt korkade, men med mycket pengar.

Det är inte bara företagsfrågor som är relevanta, utan även akademikernas situation som är integrerat i det hela, läs gärna min artikel om det här via länken nedan:

http://www.newsmill.se/artikel/2010/05/11/lang-utbildning-lonar-sig-inte

#11
Som sagt, är man inte rik från början så är det inte troligt att man blir det genom att jobba. Rika talar dock sällan högt om detta utan det låter alltid som att om man bara sänker skatten så ska vi nog alla bli rika. Ha säger jag.

Den bästa artikel jag läst på väldigt länge. För mig är det självklart att det Anders Wall skriver håller i alla lägen. Hur skulle världen se ut utan småföretagare? Det är också självklart att några åtta timmars arbetsdagar eller semester finns inte som nyföretagare. Den som skall ha allt serverat på fat blir aldrig företagare heller. Man måste brinna för sin sak, och då lyckas man vanligtvis också. Det parti som tänker mest företagsmässigt är utan tvekan också ett framgångsparti.
Lite Gibran: " Och genom att arbeta älskar ni i sanning livet, och att älska livet genom arbete är att vara nära livets innersta hemlighet."

Det är inte så som ekonomin fungerar. Tvärtom mot all retorik så är konsumtionens ekonomins motor. Inte någon som står på torget och säljer chokladbollar. Individualiseringen och personifieringen av samhällsekonomin betonas för mycket.

Det stora problemet för Sverige är att den allt mer snedfördelade välfärden där köpkraften reserveras för medelklassen och de rika. Det är jämlikheten som gjort Sverige framgångsrikt ekonomiskt.

#4 Daniel Arrospide Alata, skriver

"Problemet i alla politiska partier är att de släpper fram 'politiska broilers' utan någon som helst arbetslivserfarenhet överhuvudtaget. Jag anser att man borde ställa som krav att alla riksdagskandidater oberoende av partitillhörighet ska ha arbetat i arbetslivet i minst 2 år. Detta för att politiska ideerna ska ha någon som helst verklighetsanknytning."

Intressant idé, och något jag stödjer. Men det är knappast huvudproblemet: det jag försöker peka på är den inneboende logiken i politik - våga inte sticka ut näsan på något sätt, för då kommer dina politiska motståndare att utnyttja det på alla till buds stående sätt för att framhäva sig själva och svartmåla motståndaren. Det går helt enkelt inte att diskutera sakfrågor på ett sätt som tillåter debattörer att säga "aj tusan, du har rätt och jag hade fel" efter att vänt och vridit på frågeställningar i offentliga debatter.

"Det har varit lätt för alliansen att införa de nya sjukreglerna när de själva sitter på löner över 45 000 kr och det är i mina ögon hyckleri mot gemene man. Jag anser att lönerna för riksdagsledamöterna borde sänkas till 35 000 kr/månad och att man tar bort alla förmåner. Där finns faktiskt pengar att spara."

Ovanstående är egentligen ett exempel på ett annat problem, och det är ideologi - idelogi hindrar framförallt politiker (men även andra människor) att göra saker som i grund och botten är förnuftigt men som inte gagnar dom själva eftersom det bryter mot partiets vedertagna sanning ("löneskillnader är dåliga", "bilar är dåliga" osv).

Men framförallt är det en "Straw man" (svenska Halmdocka).

"A straw man argument is an informal fallacy based on misrepresentation of an opponent's position.] To "attack a straw man" is to create the illusion of having refuted a proposition by substituting a superficially similar yet weaker proposition (the "straw man"), and refuting it, without ever having actually refuted the original position."

Vad har Alliansen, deras förslag om sjukregler samt rikdsdagsmännens löner med det Anders Wall pratar om? Möjligen skulle det sistnämnda kunna kopplas till mitt resonemang om att det politiska systemet inte klarar av att lösa den typ av frågeställningar Anders Wall talar om.

Genom att kasta in en halmdocka på det sättet så negerar du fullständigt ditt påstående om att du tänker nytt - tvärtom är du en del av problemet i detta fallet.

Jag inser att jag inte säger det tydligt i mina inlägg ovan, men det Anders Wall beskriver och resonerar om ovan är något jag håller med om till fullo.

Men hur gå vidare? En artikel på Newsmill är förvisso en bra början, men det lär knappast ge något resultat att tala om om det stannar vid det...

Hur gå vidare? undrar Dilbert.

Bra fråga. Jag arbetade med information inom ett statligt bolag, Posten, för många år sedan. Man behövde inte vara något orakel för att se vart utvecklingen var på väg och att man inte kunde trampa på i samma gamla hjulspår och låtsas som ingenting. Men hur förklara för 50 000 anställda att förändringar var nödvändiga när allt ändå rullade på och Posten till och med gick med vinst? Lite så känns det med AB Sverige. Det är medan man fortfarande har handlingsutrymme man ska förbereda sig för framtiden. Men ofta är det inte politiskt möjligt innan det redan är för sent.

En viktig sak Anders Wall nämner är att företagarna/människorna måste synas mer. Många med en trygg anställning har ingen aning om vilken total otrygghet många småföretagare lever under. Vilken anställd skulle acceptera att inte få vara sjuk eller att inte ha någon semester, såvida man inte jobbar in det själv i förväg? Småföretagare deltar sällan i debatter för de har helt enkelt inte tid. Men de skulle verkligen behöva bli mer synliga.

Klart som korvspad att det blir kris. Så många bl a industrijobb som exporterats till Kina. Satsa på teknik som låglöneländer inte har eller inför en världsskatt på transporter. Inte rimligt att hålla på att transportera råvaror, komponenter och färdiga produkter kors&tvärs. Väldigt ineffektivt sätt att producera varor.

#17 B. Karamazov
Det du säger är lite det jag känner också - förändringar är svåra att genomföra, speciellt som de flesta inte upplever det som att det direkt går dåligt (beroende på vem man frågar, Alliansen eller oppositionen, får man typiskt nog två helt olika svar).

Jag har läst någonstans att för att ett hot (miljöproblem, krig, dåliga tider) skall få ett samhälle eller organisation att genomföra stora förändringar så måste hotet vara väldigt övertygande, om inte mycket övertygande, för annars klarar enskilda människor inte av att ta till sig hotbilden.

Det är samma här (och, får man förmoda, på ditt exempel Posten) - även om många ser problemet så är hotet inte tillräckligt påtagligt för att skapa acceptans för förändringar.

Exempel på områden där förändringar behöver göras är
beskattningsnivåer, löneskillnader, skattekilar, synen på entrepenörer och företagare, arbetsrätt, trygghet för egenföretagare osv.

Allt är inte dystert mörker :-) - jag vill peka på ett intressant projekt som bedrivs nere i Skåne - Mobile Heights. Det är ett projekt som syftar till att, med hjälp av regionen, staten och företag i regionen skapa nya entrepenörer som skapar nya livskraftiga företag.

Jag kan rekommendera Anders Wall och andra intresserade att titta på det arbete som bedrivs där - där försöker man skapa precis det som Anders Wall efterlyser!

#20 Daniel - din artikel har inget att göra med ämnet.

I min värld har vi olika sorters entrepenörer,småföretagare upp till 10 personer kommer inte att växa på grund av brist på kompetens.Rensa ut i era egna led det finns lika många psykopater där som i den kriminella världen,tyvärr har dom makt nog att låta länder eller seriösa företag gå under.Vi vill ha transparens att det gynnar oss alla inte bara våra egna grupper.Om ditt företagande slutar med konkurs eller du blir utarbetad,hamnar du hos kronofogden eller annan beroende ställning du blir alldrig fri.Du har ett livstids straff. Vi bör diskutera vad sker då misstag har gjorts,å du sitter där med existensminimum som har´ökat med 600:- på tio år fakta finns hos myndigheten KF.Var gärna lite mer tydliga vad det innebär,att vara småföretagare.Vi har ett mycket företagar vänligt samhälle.Fråga våra medborgare från andra kulturer.Bitter småföretagare som jag är som sitter i KF knä och kostar samhället stora summor varje år,vi måste kunna göra misstag och kunna komma tillbaka,det är det mest sunda jag lärt mig sen barns ben ,börja med trehjulingen.Denstörsta gnällgruppen idag idag finns bland företagare.Älska det du gör du betalar inte mer än din närmsta medarbetare din annställde.Värna om honom det är inte att vi blir plutokrater vi utvecklar vårat välstånd i samhället..Det är att vi får göra misstag och lära av det.Hur fungerar en forskare psykologiskt har jag undrat många gånger,prövar många hypoteser,vad får denna människa att fortsätta sitt engagemang för att finna svaret på sinna frågor,jag önskar att det fanns samma glädje hos alla grupper i samhället,det finns inga misstag det existerar inte det är inte verkligt!Jag önskar en sak från Anders Wall
och alla andra grupper ge oss en chans att få en andra chans,rimlig sådan ni vet att det finns större skurkar i näringslivet än i våra fängelser.Folk tar livet av sig!!!!!!!!Den starkes rätt får int råda utan vårt sunda förnuft
mvg
Göran skönvall

Det är 67% skatt på egenföretagande. SEXTIOSJU PROCENT!!

HÄLFTEN KVAR! NU!!!

Få politiker är egna företagare

På LTZ debatt den 31 maj skriver riksdagsledamot Lars-Axel Nordell (KD, Örebro län) och riksdagskandidat Anne Catrine Hedman (KD, Jämtlands län) att företagande är grunden för välfärden. I samma artikel konstaterar Nordell och Hedman att väldigt få svenskar väljer att ta steget att bli företagare och att politikerna måste göra vad de kan för att underlätta företagsklimatet.

Två förklaringar som nämns i artikeln till varför så få svenskar väljer att starta företag är samhällets attityder och den faktiska politiken. Undertecknad instämmer i Nordell och Hedmans syn på företagandets betydelse för välfärden och den situation som beskrivs, men en viktig fråga som debattörerna inledningsvis i sin artikel konstaterar, men sedan förbiser, är att politiker och företagare inte alltid delar samma bild av verkligheten.

En bidragande orsak till detta är underrepresentationen av egna företagare bland riksdagsledamöterna. För att den politiska retoriken om satsningar på småföretagarna skall bli trovärdig måste riksdagspartierna, i olika utsträckning, öka representationen av egna företagare i beslutsfattande församlingar inte minst i Sveriges Riksdag.

Efter valen 2002 och 2006 hade endast 10 respektive 11 procent av samtliga riksdagsledamöter (inklusive statsrådens ersättare) arbetat som egna företagare innan de valdes in i Riksdagen.

För Jämtlands del är representationen av egna företagare och utvecklingen något mer positiv. Tretton respektive 20 procent av ledamöterna hade eget företagande som yrkesbakgrund 2002 och 2006.

I Örebro län däremot ger genomgången av yrkesbakgrunden en trist läsning ur ett företagarperspektiv. Inte en enda riksdagsledamot, från något parti, hade arbetat som egen företagare innan de blev invald till Riksdagen; varken efter valet 2002 eller 2006.

Det finns säkert många förklaringar till varför företagare och politiker inte delar samma verklighet, men jag menar att situationen i Örebro län som ett exempel är en starkt bidragande orsak till detta. Fler egna företagare bland riksdagens ledamöter skulle skapa bättre förutsättningar för företagare och politiker att dels dela samma bild av verkligheten, dels tala samma språk.

Samtidigt som det saknas egna företagare bland riksdagsledamöterna i Örebro län finns en överrepresentation av offentligt anställda, heltidspolitiker, ombudsmän och rörelseanställda – den så kallade politiska sektorn (eller tärande delen i samhället (läs vår välfärd) och i hög utsträckning är beroende av offentliga medel för sin verksamhet). I det sammanhanget får man inte glömma bort att det är framgångsrika småföretag och vårt näringsliv som skapar förutsättningarna för att behålla eller till och med förbättra vår välfärd.

Bryter vi statistiken på ett annat sätt och tittar på yrkesfördelningen bland Kristdemokraternas riksdagsledamöter 1994/95, 1998/99, 2002/03 samt 2006/07 framgår att andelen ledamöter från den politiska sektorn var 67, 59, 57 samt 61 procent. Höga siffror kan tyckas, men värt att notera är dock att Kristdemokraterna inte på något sätt är sämst i klassen tvärt om.

Trots en hög andel av ledamöter från politisk sektor så ligger Kristdemokraternas andel, med undantag 1994/95, under den genomsnittliga andelen av ledamöter i Riksdagen från politisk sektor.

Från 1994/95 har Kristdemokraterna också en positiv utveckling vad gäller att minska andelen ledamöter från den politiska sektorn något som andra partier framför allt inom den röd/gröna oppositionen måste eftersträva för att öka trovärdigheten i respektive eller gemensamma småföretagarpolitik.

I rapporten Växtkraft 172 insatser och områden som främjar jobb och företagsamhet i hela landet redogör regeringen för de första nödvändiga stegen för att skapa ett företagsklimat i världsklass.

Dessa steg är naturligtvis välkomna, men det fortsatta arbetet med samma syfte måste inriktas på att minska andelen ledamöter från den politiska sektorn och öka andelen egna företagare och privatanställda. Ett stort ansvar som både ligger på sittande regering, oppositionen, näringslivets organisationer samt inte minst företagarna själva.

/Eskil Engnér.

För att läsa artikeln - http://ltz.se/ledaredebatt/debatt/1.2089178-fa-politiker-ar-egna-foretagare

Pol. Mag. Eskil Engnér är född 1965 och uppvuxen i Järpen, Åre kommun. Engnér har för olika uppdragsgivare i anslutning till riksdagsvalen sedan 1988 undersökt yrkesmässig bakgrund hos innevarande riksdagsledamöter samt valbara riksdagskandidater. Under drygt två decennier har Engnér genomfört sju rapporter i serien Politikers yrken.

Anna Hellsén, är inte det någon gammal pressekreterade för (S)? Hon måste ha fått sin identitet kapad av någon illasinnad högerradikal.

"Enligt EU-statistik är Sverige ett av de länder i Europa som har lägst andel unga företagare."

Självklart. Det är i sverige med nuvarande skatte- och regelverk inte någon god idé att som ung starta företag. Ska man göra det bör man göra det någon annanstans. Holland, UK, Polen, var som helst. Men just sverige är extremt olämpligt på grund av det enorma skattetrycket. Arbeta är inte heller speciellt lönsamt. Även det bör man göra någon annanstans eller inte alls.
Vill man ha ned ungdomsarbetslösheten finns det bara ett enda sätt; Göra det mer lönsamt att starta företag och anställa och arbeta i sverige. Som det är nu så avviker dom som kan och många andra går och drar eftersm det ger lika bra eller mer pengar än ett jobb.

Anna H - du skriver om vänsterpopulism och tilltagande statlig förmynderi. Sedan 2006 har vi haft en högerpopulistisk(?) regering som ställt till detta ökande förmynderi, som främst drabbat utsatta personer i det s.k. välfärdssamhället.
Gissar att du inte har något parti att rösta på...
www.askensten.com