Inför fransk lagstiftning mot vuxenmobbning

Jag har läst Zarembas artikel om vuxenmobbning vid Ljungby maskin AB och ägaren Rune Andersson. Det var verkligen en skakande läsning. Och ja lagstiftning skulle vara bra tycker jag också.

Jag är också för lagstiftning, trodde det redan fanns, givetvis då MED möjlighet till kännbart straffpåföljd men där tog jag visst fel. Hoppas lagändringen nu blir av och att straffet blir hårt. Böter och straffarbete i minst ett år för alla delaktiga kanske vore lagom.

En av de bästa ideer som jag hört! Jag läser juristlinjen. När jag läste en kurs i arbetsrätt hade vi en jurist som jobbat med arbetsrätt i säkert 40 år, fick jag intrycket av, som sade att han aldrig åtar sig fall där det rör sig om någon som blivit mobbad på jobbet. Han menade att det aldrig gick att vinna sådana fall. Ny lagstiftning på området låter som en jättebra ide för att skydda alla som blivit utsatta för mobbing eller blir det.

Min erfarenhet av de som är mobbare är egentligen fega och svaga idioter med en förtryckande översittar attityd till vilket pris som helst saknar insikt i att de har också svagheter. Det är som om de har en sjukdom utan sjukdomsinsikt för att de kan skada människor djupt ändå hävda att det är fel på alla andra och de har inte gjort något. Den som pekar ut mobbaren som den som är skaparen till konflikterna då är mobbaren snabbt att påstå att den har inte gjort något och vänder sin inblanding i konflikter ifrån sig och pekar ut den som pekade ut mobbaren med argumentet att det är den som har orsakat. Hur många av mobbarna är iskalla psykopater?

Maciej Zarembas artikelserie är väldigt bra och belyser den terror vissa utsätter andra för och som skapar rent ett helvete. Många med mig som varit utsatta men som överlevt har arbetat under många år med detta problem på olika sätt och det kommer upp till ytan emellanåt när någon ryter till och det skapar uppståndelse och nu minsann ska det skapas rättning i leden. Men tyvärr så händer det ingenting från politikernas håll. Det är mycket snack och lite verkstad. Tyvärr så tror jag att det kommer att hända även denna gång. Det är obegripligt att detta resursslöseri bara får fortgå. Det är ett oerhört lidande för den som drabbas och dessutom en enorm kostnad för samhället. En svårighet kan vara att ansvarsfrågan är oklar på många arbetsplatser. Det borde tillsättas en MO. I Sverige är det helt OK att utsätta personer för kränkande särbehandling och till och med med fysiska inslag. Jag var på ett seminarium i Bergen för många år sedan där polisen var med i ett stort projekt när det gällde mobbning i skolorna. Polisen kom fram till att många mobbade hamnar i kriminella gäng och blir också ofta ledarna. Kanske det också är så att mobbade barn blir mobbare som vuxna. Vad är det för ett samhälle vi lever i egentligen? Sverige som framstår som så jämlikt, allas lika rätt. Många störda personer finns också som chefer, narcissister, psykopater m.m. Det är bedrövligt är bara förnamnet.

Vad man sår får man skörda
VAD MAN SÅR FÅR MAN SKÖRDA

Den som vill fördjupa sig i svensk rättstraditioner kan enkelt göra så genom att ladda ned exempelvis något delbetänkande från Grundlagsutredningen från regeringens hemsida. Informationen finns där - och är egentligen mycket lättillgänglig. '

Att individer kan bli illa behandlade i arbetslivet är inte direkt någon nyhet. Det enskilt viktigaste skälet till att mobbing på arbetsplatser kan fortgå relativt ostört är helt enkelt att de individer vars liv trasas sönder är för få för att motivera förändringar av vad som brukar kallas den svenska modellens kärna, dvs den facklig/politiska samverkan som kännetecknat det svenska samhällsbygget under 1900-talet.Fackföreningsrörelsen representerar ju faktiskt svenska folket på ett betydligt mer direkt sätt än aldrig så folkvalda politiker.

Kollektivism och korporativism är termer som används för att beskriva den svenska samhällsmodellen. Ingetdera är nya begrepp. Svensk kollektisvism kan i stället härledas tillbaka till de jordbruksmetoder som användes för att i möjligaste mån garantera tillräckliga skördar för att livnära befolkningen i det agrara samhälle som föregick dagens industrisamhälle. På samma sätt har den svenska korporativismen som återfinns inom fackföreningsrörelsen anor från medeltiden och ståndsriksdagen där även det svenska bondeståndet hade representation.

En mycket viktig aspekt av saken är givetvis också att Sverige långt in på 1900-talet har varit ett mycket heterogent samhälle med en i stort sett ensartad befolkning bestående av etniskt svensk ursprungsbefolkning.

I svensk rättstradition har det följdaktligen varit tillräckligt att tillförsäkra befolkningen likabehandling och förutsebarhet. Det integritetsbegrepp som av nöd vuxit fram i stater där större och sinsemellan olika befolkningsgrupper tvingats finna former för fredlig samexistens saknas i Sverige. De minioriteter som levt i Sverige har i stället utsatts för mer eller mindre framgångsrika assimileringskrav. De svenska konventikelplakaten har också satt ramarna för tros- och värderingsfrågorna fram till tidigt 1900-tal då i stället facklig/politisk samverkan tillhandahållit den statsbärande ideologin och ersatt kyrkan som allmänhetens normgivare.

Eftersom svensk arbetsmarknadspolitik har fått den särställning den har inom statsförvaltningen är det därför - om EU-rätten utelämnas - tyvärr inte en överdrift att hävda att enskilda individer i Sverige egentligen är skyldiga att dela arbetarrörelsens värderingar för att vara berättigade till samhällets stöd och insatser. Den individ som inte följer gruppens normer kan också råka mycket illa ut.

De individuella fri- och rättigheter som återfinns i regeringsformen - som åsikts- och religionsfrihet - är följaktligen heller inte absoluta utan de är i stället underordnade kollektivets vilja - i princip alltså sådan denna uttrycks av fackföreningsrörelsen. Ett relativt färskt exempel på denna rangordning gavs häromåret då medlemmar i Plymoth-bröderna i Småland var mycket nära en öppen konflikt rörande religionsfriheten. Fackföreningsrörelsen backade till slut - då man uppenbarligen inte ville dra uppmärksamhet till den ovan beskrivna normhirearkin med fackliga påbud som sannolikt om saken drogs till sin spets skulle övertrumfa individuella rättigheter som religionfriheten.

Skydslagstiftning för minioriteter har införts under senare år men i Sverige finns definitivt ingen tradition att skydda avvikare av integritetsskäl. Snarare finns en tradition att straffa individer som försöker avvika från gruppen eftersom enskilda gruppmedlemmar i ett sådant läge ofta känner sina egna postioner hotade. Dylikt gruppeteende är väl egentligen ytterst primitivt och kan som sådant kanhända kännas igen hos flocklevande djur som hackar ihjäl avvikande individer. Eftersom samtidigt nävrätten är absolut bannlyst är ju också den enskilde fråntagen alla sina försvarsmöjligheter.

Som i så många andra fall gäller alltså att så länge den berömda svenska modellen ska kvarstå oförändrad är det egentligen bara att acceptera nackdelarna med detta

Det fins gott om arbetsplatser där den legitima hierarkin i praktiken är satt ur spel. Svag eller obefintlig ledning på mellannivå lämnar öppet för gängbeteende; mobbarna har fritt fram och upplever ingen risk. En lagstiftning med straffansvar skulle kanske tvinga fram ansvarstagande på avdelningsnivå. /Claes Samson

Mobbare är fega stackare som i skydd av anonymiteten kan gå hur långt som helst för att trycka ner och förstöra en människa;
-ett öppet forum likt Facebook där mobbaren, arbetsplatsen och den både blinde och döve arbetsledaren eller chefen hängs ut skulle få de flesta att sluta, -och ja, -gärna i förening med ett uttalat och av rättsvårdande myndigheter förbundet straffansvar.
-Vad säger Justitieministern och lagstiftarna, är de tillfrågade, satta i arbeta med att se över lagarna? Vad kostar det samhället?

På min arbetsplats finns en människa som vid ett tillfälle satt och skröt över hur han och några andra mobbat en stackare till tårar. Jag har nu gjort det till min uppgift att sätta den här grisen på plats. Med civilkurage kan man komma lika långt som med lagstiftning. Därmed inte sagt att det ena utesluter det andra, givetvis inte. Men glöm inte att fräsa ifrån och ta ställning själva, gott folk!