Det kallas att vara förälder

Förvåning: För en stund eller så var jag helt säker på att texter under rubriken "Det svenska skolundret" skulle handla om den svenska undervisningssystemet. Istället blev det ett debattinlägg om kvotering av föräldraförsäkringen, höga bensinpriser och RUT-avdrag och några moraliska pekpinnar om att "miljöpartisten" tycker det är jobbigt att vara med sina barn samt åtföljande uppläxning.
Hmm... Det kallas väl att inte hålla sig till ämnet...

Du skriver att det är bullbak bl a som gör dig till föräldrer.

Tror knappast att Helen springer på krogen eller förväntar sig en spontan kompisträf efter jobbet.
Lite oschysst at sno hennes rampljus genom förminska henne som förälder.

Det är egemtligen en enkel matematik. Du kan inte vara på två ställen samtidigt. Och 31 frånvarotimmar på en månad för enbart engagemang i barnomsorgen är för MYCKET. KLart som korvspad att föräldrarnas involvering måste dras ner.

Dagis borde vara 24/7 så kan man träffas till jul vartannat år.

Mats!
Var i Helenes artikel menar du att hon skriver att hon vill gå på krogen? Hmm, eller du kanske skrev så för att försöka förlöjliga hela hennes invändning mot skola och dagis? Eller du kanske helt enkelt inte förstod frågan för du kanske helt sonika kunde välja vad du skulle gå på och överlåta det som inte passade in i ditt schema på mamman?
Men jag skall vara tydlig så att också du förstår. Skolor och barnomsorg idag tenderar att eskalera vad gäller föräldrarnas engagemang i kringaktiviteter som ofta inte har direkt med skolarbetet att göra ens en gång. Nästan alla föräldrar vill mer än gärna veta vad barnen gör och hur det går och kommer så gärna och beöker skolan.

Men det får vara med sans och vett så att det inte blir ett måste eller en skuldbörda. Det skall helt enkelt vara lagom, då blir det roligt och givande för alla.

Så, det var väl inte så svårt att förstå eller?

Trodde inte att Mats Gerdau var kollektivist! Kollektivister står inte ut med tanken att andra människor kan vilja vara tillsammans med sina barn i andra sammanhang än i institutionernas uppfordrande värld. Jag förstår Helene Sigfridsson till fullo. En ensamstående förälder som arbetar heltid måste göra väldigt noggranna prioriteringar. Helene ger en väldigt ärlig beskrivning av ett svårt dilemma.

Vi har sämsta tänkbara situation för familjer i Sverige. De är inte betrodda med ansvar att ta hand om sina barn, vare sig ekonomiskt eller pedagogiskt. Men de institutioner som tillhandahålls är under all kritik. De har inte ens den servicenivån att föräldrar kan känna sig trygga med att hinna med sina åtaganden på arbetet.

Dagisgenerationen vill ha ALLT, NU, MEDDETSAMMA och HELA TIDEN.
Nånannan får baske mej fixa allting annat!

Glad att jag inte är född då, vill absolut inte vara en kravmaskin.njuter av att vara allfixare och simultankompetent.
http://soldatmamma.blogspot.com
.

Tack för en kanonartikel Mats Gerdau.
Dessutom tror jag inte (jag har själv ett barnbarn på dagis som jag hämtar en gång i veckan) att föräldranärvaro krävs oftare än att det kanske sker före sommarlovet och till jul och kan man inte ställa upp ens då, ja då är det inte mycket bevänt med föräldrarskapet.

Jag måste säga att det är en rejäl uppvisning i egoism som förekommer i kommentarsfälten vad gäller den här frågan.

Helene Sigfridsson nämner i sin artikel några av de aktiviteter som hon varit på i maj. Det är skolavslutning (redan, slutar inte skolan i juni?), utvecklingssamtal, öppet hus och vårfest. Svårt att flytta detta till andra tider på året. Allt detta har väldigt mycket med barnens vardag och verksamheten att göra. Vad av detta är det som ni inte vill engagera er i? Som ni tycker är överflödigt?

Att fritids stänger tidigare för planering kan naturligtvis ställa till besvär för en del, i synnerhet om man har ett jobb som gör att man inte kan arbeta hemifrån eller ta med barnen dit. Som tur är så händer det ju inte mer än någon enstaka gång per år. Min erfarenhet är att man oftast löser det med andra familjer i samma situation, man hjälper varandra.

Jag köper helt och håller resonemanget att många småbarnsföräldrar är stressade för att hinna med allt. Men Sigfridssons lösning - aAtt skolan ska sluta engagera föräldrarna - är ju helt bakvänd.

Det är just den attityden jag vänder mig lite emot. Är det ett ohemult krav att föräldrar ska komma på utvecklingssamtal för att få veta hur det går i skolan? Jag kan inte för mitt liv tycka det. Då skulle vi verkligen skapa ett sämre samhälle för våra barn.

Härligt att du bemöter alla påstådda samhällsproblem med att du minsann gjorde annorlunda, och framförallt inte klagade över det. Du verkar ju helt oförmögen att kommentera din samtid med den inställningen.

Kan det vara så att det i regel faktiskt är kvinnor som får se till att anpassa sina arbetstider för att hinna med detta? det är inte otroligt. Om du nu är ett undantag (så klart att du är) så är det ju ändå ingen falsifiering av påståendet.

Skolans ansvarstagande ska verkligen diskuteras. Är det verkligen de som ska uppfostra både föräldrar och barn?

Okunnigt, billigt och lågt påhopp på Helene samt ett osynliggörande av ett stort problem. Har man ansvar för hem och familj kan man inte ha samma förutsättningar på arbetsmarknaden. Mats egen partikamrat Littorin är ett exempel på pappor som väljer att strunta i sina barn och göra karriär istället. Så gör många. Därför är allt detta jämlikhetssnack på arbetsmarknaden bara trams. Man ÄR en sämre arbetskraft om man tar ansvar för sina barn. Därför är det viktigt att ensamstående mammor (och pappor) får ekonomisk kompensation för sitt lönebortfall av den förälder som väljer att överge. Jämlikhetstjafset i Sverige har bara lätt till sämre skydd för mammor vid skilsmässor. Att föräldrar ska ta ansvar för sina barn borde Mats kräva av alla svikande pappor istället inte kränka ensamstående mammor genom att ge sig på Makalösa Föräldrar och Helene.

Mats Gerdau du är rejält okunnig om du tror att fritids stänger tidigare för planering bara någon enstaka gång per år. Det händer en gång i månaden!!! plus att dagi/fritis är stängt helt och hållet ett par dagar varje år samt klämdagar.

En sak till Mats du skriver "Är det ett ohemult krav att föräldrar ska komma på utvecklingssamtal för att få veta hur det går i skolan? Jag kan inte för mitt liv tycka det." Förr låg utvecklingssamtalen på kvällstid. Varför har ni förstört lärarnas arbetstider så att så mycket måste ligga på kontorstid numera?

Bra artikel Gerdau!

Jag har själv tre barn, varav två går på dagis. Visst kan det vara ett pusslande - men det kallas att vara förälder!

Om man tycker att sitt barns dagis/fritids stänger alldeles för ofta eller för tidigt på vardagar - så kan man ju numera byta.
Tack för valfriheten!

Mycket bra skrivet Mats! Det är skrämmande hur långt det gått när föräldrar tror att de inte behöver engagera sig alls. Föräldrar är de absolut viktigaste personerna i ett barns liv och det är så viktigt att ta sig tid och finnas med också i barnens vardag. Det är väl värd investerad tid i det viktigaste man har - sina barn (åtminstone för de allra flesta). Jag blir ledsen över att läsa en sådan EGO fixerad artikel med ett sådant gigantiskt JAG perspektiv. Här handlar det om små barn som behöver tid med sina föräldrar. Var är barnperspektivet? Och var är pappan? Nog ska vuxna, mogna människor kunna dela på föräldraansvaret och finnas där båda två för sina barn? Förälder är du hela livet - inte bara under barnets första år!

#1 Nils Pettersson;
-Tack för det inpasset! min förvåning är lika stor, vad f-n har bullbak och dagis att göra med den svenska skolan beundrad i det tidigare socialiststyrda England av alla länder, -men säkert inte i Frankrike t ex, -för där råder en annan tingens ordning, inte heller tror jag att där tillåts elever sitta längst bak i salen och ägna sig åt datorspel utan att någon ansvarig orkar eller vågar bry sig, detta kallar jag att hålla sig till ämnet,;
annars får väl rubriksättaren skapa ett nytt debattämne: hur jag får min tid att räcka till som bullbakande ensamstående mamma eller pappa när jag hämtar eller lämnar mina barn på dagis och om hur det är att vara förälder, -det ingår väl såvitt jag minns, och jag minns inte fel, -"nej ni minns inte fel" visst var det nå´t i terrakotta när barnen satt på potta, -men då har vi hamnat lite väl långt från hur det är i den svenska skolan och det svenska skolundret, ett under som jag ställer mig en smula frågande till när elever "hoppar av" en språkundervisning därför att apostroferat:"är så besvärligt."
Helleduttanemej då!

Med i praktiken ensam vårdnad om två små barn samtidigt som jag gjorde karriär i slutet av 90-talet, fick jag se mycket av den attityd som Mats Gerdau ger uttryck för. Det är detta fördömande av heltidsarbetande människor: "Förhoppningsvis skaffar man barn för att man vill se ett nytt liv växa och utvecklas, för att man älskar.".
Det är lätt att sätta sig till doms över andra, om man har det väl ordnat själv och saknar fantasin att ens förstå hur grannen har det. Det finns, har jag märkt, här en ohelig allians mellan de rika i villaförorten med sina deltidsarbetande kvinnor, och de ständigt arbetslösa i hyrshusområdet intill. Båda grupperna har all tid i världen att hämta, lämna, baka bullar ... och att se ned på de produktiva människor som ser till att de kan handla mjölk.

Jag har 24 timmar per dygn. Det verkar som om många har fått betydligt mindre. Som ensamstående förälder planerar man sin tid utan opposition från makan/maken. Min övertygelse är att väldigt många inte vill planera, utan envisas med att försätta sig i samma stressiga situation om och om igen.
Jag med barn, åkte på skidsemester med en kärnfamilj. Det var en plåga att se hur dom stressade upp varandra på samma sätt, dag efter dag.

Jag hoppas verkligen du menar väl med den här artikeln Mats.

För den ser ut som ett riktigt lågsint slag under bältet. Ett billigt sätt att erövra politiska poänger genom att sparka på någon annan. Jag blir riktigt arg när jag läser den och det har ingenting med politik att göra.

Har du ingen skam i kroppen Mats? Slå mot en annan människas föräldraskap och göra elaka antydningar om sena krogkvällar? Påstå att hon inte älskar sina barn utan bara ser det som en plikt? Att du har mage! Fy attan för dig, du orm i människokläder!

Du, det är många föräldrar som har det skitjobbigt med att få tiden att räcka till. Det betyder inte att de inte älskar sina barn. Förstår du det, Mats?

Du har visst varit småbarnsförälder. Nu är du ju politiker, så jag ska inte be dig medge någonting, men för mig var det definitivt så att den tid och energi som lades ner på skolaktiviteter till stor del gick åt till att "umgås" med andra föräldrar och med lärarna. Människor som nu då barnen lämnat skolan inte längre finns med i bilden, varken för mig eller för barnen. Som jag inte ens då var speciellt intresserad av eller var speciellt intresserade av mig, men det fanns ett socialt krav och vi spelade med. Nej, det är utanför skolans värld som man på allvar uppmärksammar barnen och umgås som familj.

Det går bra att göra så för sådana som du och jag, Mats, som har en fru att dela bördan med. Men om man måste prioritera för att få tillvaron att gå ihop så skulle de aktiviteterna gå bort, direkt.

Om Helenes artikel kan man säga mycket. Men att hon pekar på ett problem som finns på riktigt råder det inga tvivel om. Kanske är hennes lösning inte den bästa, jag skrev under hennes artikel att det är fel att förbjuda föräldranärvaro bara för att vissa inte hinner med det. Det går ju nämligen att säga nej, att strunta i fördömande människor som du som anser att man inte är någon förälder om man inte ställer upp på allt vad skolan hittar på.
Och visst, gör man det valet att jobba heltid samtidigt som man har småbarn så är tidsbrist en oundviklig konsekvens.

Men du ifrågasätter inte bara hennes lösning, du skrattar hånfullt åt det att hon överhuvudtaget upplever att det finns ett problem. Du bidrar till att göra problemet värre för ensamstående föräldrar genom att skuldbelägga hellre än att söka en lösning.

I din yrkesroll som politiker och riksdagsman sticker du huvudet i sanden och vägrar medge att det kan finnas något problem. Det hamnar någonstans mellan motbjudande och skrämmande. Du är riksdagsledamot, en av de högsta beslutsfattarna i landet och profilerad på skolfrågor. Lyft blicken från din egen tillvaro för ett ögonblick och försök förstå hur andra kan ha det.

Gift riksdagsman med fru som kan ta hand om barnen när det känns tungt eller blir ont om tid sätter sig till doms över ensamstående mamma. Skämmes, ta mig fan.

Riksdagsledamöter kan ju komma och gå precis som de vill på sitt "jobb", utan att riskera några löneavdrag eller att förlora jobbet. De lever i en helt annan värld än arbetande människor. Inte konstigt att de då förväntar sig att alla ska ha lika mycket tid som de själva.

Hoppas Gerdau förlorar det privilegiet efter valet. Men då har han säkert en fet pension att leva på så han slipper jobba ändå.

Till Jonas Thoursie som kommenterat här ovan. NEJ Jonas Det är så ont om dagisplatser på många ställen i storstäderna att det går inte alls att byta. På mindre orter finns det ännu färre valmöjligheter.

Det ända val kvinliga ingenjörer, läkare, tekniker osv har i så fall är att ge upp sin yrkeskarriär och öppna ett eget föräldrakooperativ-dagis i stället. Och då har ju jämlikheten inte kommit någon vart alls.

En sak som förundrar mig i den här debatten är att Mats och andra med liknande åsikter verkar se förskolan och skolan som ställen där barn generellt inte vill vara och att de blir lyckligare barn om föräldrarna tillbringar massa tid med barnen i skolmiljön.

Föräldrarna är definitivt de viktigaste vuxna i barnens liv. Men både på förskolor och skolor jobbar kompetent personal som har en möjlighet att berika barnens liv ytterligare. Som kan visa andra sidor och världar. Som kan vara förebilder och ge närhet och visa uppskattning. Skolpersonalen är inte bara uppfostrande och lärande. Bra skolpersonal är mer än så.

Vi är många som älskade att vara på förskolan (på slutet av 70-talet, början av 80-talet), i skolan och på fritids. Jag minns nästan aldrig någon större föräldramedverkan eller att vi saknade det. Föräldrarna kom på föräldrarmöten, kvartsamtal och avslutningar. Det var ingen som tyckte att det var konstigt eller för lite.
Jag minns med stor respekt och värme de förskollärare och lärare som jag mötte och som både lärde mig mycket och var ytterligare några viktiga vuxna, förutom mina föräldrar.

Att tro att barn som tillbringar mycket tid på förskolan, fritids eller i skolan (utan föräldrarna) far illa, är att förminska både personalen och barnen.

Som pensionär har jag kanske inte "rätt" att yttra mig i ämnet om föräldranärvaro i skolan. Mats Gerdaus artikel påminner ändå alltför mycket om daghemsdebatten i slutet av 60-talet och början av 70-talet. Vi som då ville ha bra daghem byggda till våra barn fick alltid det stereotypa svaret tillbaka: "Man skaffar(!) väl inte barn för att lämna bort dem!"
Lyckligtvis är det andra tider nu. Jag har kunnat följa det ökande kravet på föräldranärvaro i skolan och hur det inverkar genom barnbarnen, nu tonåringar.
Till alla dem som tror att det är den egna präktigheten som förälder som gör att det kommer ut en välartad vuxen efter skoltiden, vill jag ändå rekommendera några skönlitterära böcker.
Doris Lessing: "Det femte barnet"
Susanna Alakovskis: "Svinalängorna", respektive "Håpas du trifs bra i fengelset".
Barnen är vår framtid men debatten borde mer handla om hur vi får en bra (för)skola som ger föräldrar rimliga möjligheter att göra samhällsinsats även inom arbetslivet.

För mig är det viktigaste, maten, vi ger våra barn.
Jag tycker inte att det är okey med snabbmat och halvfabrikat. Kroppen är det viktigaste vi har och naturligtvis knoppen, så artificiell dynga ska undvikas så mycket som möjligt att stoppa in i denna kropp, stor som liten.
ALLA bör lära sig att laga mat av riktiga råvaror, det är förbanne mig vår mänskliga skyldighet, dels till oss själva men framförallt till och för våra barn.

Bästa Mats Gerdau,
jag vet allt om att vara förälder, ensam förälder - att ha ansvar för uppfostran, sköta arbete och ekonomi, vara projektledare för vår verklighet utan hjälp från någon annan från inom familj/släkt.Därtill har jag närvaroplikt på mitt arbete med människor som arbetsmaterial, inte papper, mao jag kan inte "dumpa" dem för att hinna med /ha råd med allt som skolan/klassen begär idag. Jag måste skala av för att klara av. Sug på den karamellen du, ett tag.

Har alltid blivit misstänksam mot människor som måste förklara att "de vet hur det är för de har också" och nu vet jag varför. Om inte just denna mening stått i artikeln hade nog flertalet trott att du Mats inte har några barn. För artikeln är långt ifrån den verklighet många av oss andra lever i. Jag vill ju gärna se en vidareutveckling av denna artikel:
Mats Gerdau - så är det att vara man
Mats Gerdau - så är det att vara jämställd förälder
Mats Gerdau - så är det att vara en man i karrären
Kan ju bli en trevlig läsning?

Problemet ligger nog inte i att föräldrar måste vara lediga någon gång ibland....men....många kommuner har planeringsdag en gång i månaden. Sen är det minst en föreställning eller utställning i månaden, utvecklingssamtal, föräldramöten osv.
Om jag räknar ut hur många dagar ledigt det skulle bli på ett läsår så kommer vi upp i hela semestern. Är det rimligt att en förälder (ok, en ensamstående förälder) tar ut hela semestern för att närvara i skolan? När ska han eller hon vara ledig med sitt barn?
Jag tar väldigt stor del i mina barns liv, jag tillbringar all tid tillgänglig med dem men inte nödvändigtvis i skolan och jag vet att mina barn är mer än nöjda med det. Det är viktigt att inte skam och skuldbelägga de som inte KAN ta ledigt och närvara på skolan.
Nu kommer det till en grupp till, de långtidssjuka och långtidsarbetslösa som slussas in i FAS III, de har inte rätt till semester eller ledig tid utan avdrag på ersättningen. INGEN kan leva på luft.