Förvirrat av barnläkarna Lagercrantz och Schulman om barnpsykiatri

Bra artikel!

Att barnpsykiatrin, eller för den delen vuxenpsykiatrin i Sverige inte fungerar som den ska har väl inte undgått någon som har haft personlig kontakt med den.

I dag har vi 5000-6000 barn och ungdomar boende på s.k. HVB-hem efter att de blivit dömda till tvångsvård enligt LVU.

När det gäller den s.k. vården på dessa HVB-Hem så är det ju inte alls så att dessa barn och ungdomar är dömda för brott i domstol.

De blir dömda "I första instansen" av någon kommunal politiker till "Omedelbart omhändertagande" enligt LVU. Eller möjligtvis av en kommunal politisk nämnd. Sedan så fastställer Förvaltningsrätten (f.d. Länsrätten) i de allra flesta fall utifrån yrkande från kommunens, i fråga, yrkande och beslut.

Detta handlar om att alla upp till 20 års ålder kan hamna på ett "hem" och stängas av från omvärlden i form av sina vänner, syskon och föräldrar. Helt utan att ha gjort något olagligt eller ha blivit dömda till ett fängelsestraff i en domstol som har mandat och erfarenhet att döma ut fängelsestraff.

Barnen och ungdomarna "vårdas" på dessa hem under obestämd tid. Så som jag förstår det i genomsnitt 2-3 år och de erbjuds, så som jag förstår det inget som kan liknas vid aktiv psykiatrisk vård.

Det handlar om kontroll och inlåsning.

De barn och ungdomar som är boende på dessa HVB-hem, som till 80% drivs i privat regi i vinstsyfte är inte dömda till fängelsestraff.

Ändå har de det värre än personer i både häkten och fängelser för de tillåts, i många fall, inte ens att vistas utomhus i en timme.

Att få vistas utomhus i en timme om dagen, även om det bara är i en rastgård, är alla häktades och fängslades rätt.

Frågan är naturligtvis hur så många barn och ungdomar hamnar i denna situationen.

Enligt mig så är svaret en synnerligen dålig lagstiftning som ger kommunala socialtjänster möjlighet att fängsla människor upp till 20 års ålder utan dom och utan krav på vård.

Utan tvekan är ju också Psykiatrin synnerligen ansvarig.

Enligt mig går det inte längre inom psykiatrin eller andra delar av sjukvården att skylla på "resursbrist".

Bristande organisation och fel fokus i vården, speciellt inom psykiatrin, är vad det handlar om enligt mig.

Självklart leder detta till ohållbar arbetsbelastning för de inom vården som fortfarande ägnar sig åt just vård.

Enligt mig helt beroende på att allt fler gör allt mindre i vården och att administration och politik väger tyngre än kvalitet och uppnådda vårdresultat.

Det du skriver om är, anser jag ett mycket stort problem. Men det handlar , enligt mig, inte alls om ett akademiskt problem. Det handlar helt enkelt, enligt mig, om en organisation som är synnerligen dåligt skött och som inte längre prioriterar kunskap, erfarenhet och vård.

Jag delar uppfattningen att vården på HVB-hem är frihetsberövande i en omfattning som kan ifrågasättas. Samtidigt vet jag att många ungdomar som hamnar där är i behov av att inte kunna fortsätta att skada sig själva och andra och därför är i behov av att man hindrar dem från det. Det är viktigt att det sker på ett etiskt försvarbart sätt. Detta är emellertid en annan fråga än den som debatten utgick från, nämligen att barnpsykiatrin skulle bli bättre om den utövades av barnläkare och organiserades inom barnmedicinen. Det blir den inte enligt min mening.

Det pågår ett landsomfattande utvecklingsarbete med utökad samverkan mellan barnpsykiatrin och kommunerna med sikte på att göra kunskap och kompetens så tillgänglig som möjligt. Du kan läsa mer om detta på:

http://modellomraden.skl.se/web/psynk.aspx

Hoppas att detta utvecklingsarbete ska bära rätt frukt.
/Anders Brynge