S införde stalinistisk kapitalism i början av 80-talet och sedan har det bara blivit värre

Solidaritet är äkta kitt, jag håller med.
Men är det solidaritet att vi haft och fortfarande har en grupp arbetsföra människor som inte ooooorkar dra sitt strå till stacken, eller att anstränga sig, utan förväntar sig att de som strävar, går upp fem för att vara på undersköterskejobbet kl 7, ja alla de som går till jobbet varje dag, inte har en speciellt hög lön och aldrig är sjukskrivna ska betala för kalaset.
Nej, det är inte solidaritet. Solidaritetens kitt består av att alla arbetsföra tar sitt ansvar, bidrar istf att leva på bidrag så att det räcker till dem som verkligen behöver.
De som anstränger sig mer ska inte behöva lida för det och inte få ett dugg mer för sin ansträngning. Så ser inte verkligheten ut, inte ens när du plockar blåbär.
Solidaritet är inte att sitta och vänta på att nästa roll ska dyka upp och leva på A-kassa under tiden, eller att ha ett säsongsjobb i Åre och gå på A-kassa resten av året för att man inte orkar sitta i ICA-kassan. Eller att förtidspensionera sig och samtidigt bygga på sonens stuga, eller att sjukskriva sig samtidigt som man jobbar på pizzerian.
Solidaritet är att var och en bidrar till samhället efter bästa förmåga. Så bildas ett hållbart kitt i samhällskroppen.

Bra Agneta :-) Och hemskt att läsa.

Du skrev:
"Det här sårar hela samhällskroppen. Oss. Vi är samhällskroppen och den här utvecklingen gör något med oss."

- Vad ni gör mot dessa mina minsta, det gör ni också mot mig, sa Jesus.

Nu är jag inte kristen. Men jag vet med hela mitt jag att allt hänger samman.

Vårt nuläge kanske ser ut som krisen på en fotbollsmatch på en stor arena. Först sitter publiken ned, alla kan se spelet, alla lever intensivt med. Så börjar någon resa sig, vill se ännu bättre.
- Sätt dig, säger dom bakom. För nu ser dom inte bra.
Men personen framför sätter sig inte ned, helt inne i sin egen egotripp. Då reser sig dom bakom - för att få hänga med.
- Sätt er, gruffar dom bakom. Vi ser inte.
Men de sätter sig inte och dom bakom dom reser sig. Till slut står alla upp. Det är obekvämt och inte ser dom bra heller. Fötterna blir trötta och ryggen börjar mola. Men sätta sig ned går inte. Då blir man helt utanför, ser ingenting.
Sen börjar folk svimma...

Osv...

Vad är "kittet"? Är det vår insikt att vi alla hör samman? Att vi är lika, likar. Att det som hände dej igår kan hända mej imorgon. Att det viktigaste är att vi hjälps åt. Och hjälps vi åt...så är samhället "vårt". Inte mest ditt eller mest mitt.

Vad f-n är "stalinistisk kapitalism"? Jo, jag vet. Om man vill förtala kapitalismen, då ligger det nära till hands att tillskriva den socialismens avskyvärda egenskaper.

Ja med tanke på att den senaste uppställningen för Grekland och andra länder som missköter sig med 7 000 000 000 000 (Sjutusen miljarder kronor) är detsamma ungefär som hela vår bruttonationalprodukt gånger två enligt finansminister Anders Borg så kittar nog skatten samman oss tillräckligt ordentligt.

Denna vackra summa 7 000 miljarder kronor skulle räcka i ofattbara 53.846.153 år för mig om jag fortsatte att leva på samma summa som jag gjorde förra året. Och det var före skatt.

Denna årliga summa kommer kontinuerligt att minska nu när jag blir pensionär, så kom inte och säg att vi inte betalar tillräckligt med skatt. Jag har betalat skatt sedan 1964 och kommer att fortsätta att göra det också efter mitt sista andetag (dödsboet du vet).

När vi betalar denna skatt så är det ju inte så att dessa pengar inte går till konsumtion. Utan dessa pengar konsumeras. Självklart.

Vi är inte kunder, köpare och konsumenter. Vi är skattebetalare i första hand annars blir det inget av med konsumtionen. Har du möjligen hört talas om moms?

Här sitter jag nu i mitt hus och det är så kallt så jag måste ha eluppvärmningen på. Denna är belagd med dubbel skatt. Och dessutom skatt på skatt. Först elskatt och sedan moms på detta.

Du längtar tillbaka till det gamla klassamhället där människor tog hand om varandra för ingenting. Du tycker att vi ska sitta och gulla med varandra, som dom gjorde då. Förr i tiden gjorde de sådant därför att det inte gick att bota sjukdomar. Och därför att sitta hos människor som skulle dö var det enda man kunde göra.

Fy sjutton vad kul det vore att konsumera lite mera. Tänk den som hade råd med det.

Stalinistisk kapitalism? Om ni författare bemödade er med att lära er lite ekonomi någon gång skulle ni veta att anledningen till att Sverige började gå åt pipsvängen var att 30 års socialdemokratiskt slösande hade gjort samhället konkursfärdigt. Sverige höll på att gå under, och det var inte förrän 90-talet som någon började ändra på det.

Varför vill man som författare med våld tvinga andra att betala för ens konst, det har jag aldrig förstått .....

Agneta Klingspor

Du drömmer helst tillbaka till den sortens törnrosasömn som rådde i Sverige undert 1980-talet under Olof Palme och senare under Ingvar Carlsson, då ett tecken på den socialiststyrda välfärden var att då det gick bra för en gardinfabrik i Småland var det ett tecken på att det gick bra för Sverige, Olof Palme besökte den gardinfabriken flera gånger och alltid gick det bra för Sverige. Javisst låter det som en saga och den är faktiskt sann, inte konstigt att längta tillbaka till den tiden, det gör jag också, -och då var man ju yngre och ingenting var svårt, sjukskrivningar var inga problem, arbetskraft ropades efter, skatterna var inte outhärdliga, det gick att leva på sin lön.

Sedan hoppar Du plötsligt över något led och pratar om kitt, är det Monas kitt du menar och att det var (är?) häftigt att betala skatt. ingen gemenskap finns det, allt går utför bara pengar räknas. Pengar har ju alltid räknats har man inte räknat pengar har det räknats snäckskal som betalningsmedel, Du räknar väl pengar på Ditt författarskap eller skriver du gratis som jag? -utan pengar överlever ingen. jo kittet är skatten, det menar du lite längre ner, vi äger det vi skattat ihop till, järnvägar, sjukhus, vård, skolor daghem. Privatiseringen har tagit ifrån oss gemenskapen är din slutsats.
Jag måste då säga att någon sorts större gemenskap och känsla av att äga del i något statligt eller kommunalt bolag kände jag aldrig något av ens under tidigt 80-tal, det var ju Palmes och Geijers affärer och det skötte sig per automatik tack vare en ständig efterfrågan och en gynnsam fördelningspolitik.
Därefter är det dags i Din litania att angripa privatiseringen, av hela samhällsmaskineriet och det finns anledninga att vara kritisk i flera upprörande fall;
friskolor, sjukhus, vård, SJ, Systembolaget, Vattenfall statligt eller kommunalt ägande. Men det finns också något att räkna med på debetsidan den får en kassör inte glömma bort, rationaliseringar har lett till kostnadsminskningar, den offentliga sektorn har minskat, arbetsmarknaden har blivit friare om än inte enklare, den globala krisen spelar in.

"Bostaden är inte längre enbart en bostad att leva i, den är först och främst ett klipp", det tror jag gäller för ett litet fåtal, de flesta byter inte bostad för att göra klipp, de byter av andra anledningar, dödsfall, skilsmässor och då har man oftas en tvingande nödvändighet att byta, kostnadsutveckling och prisindex gör att en bostadsrätt som tycks förarga Dig kan ha mångdubblat sitt inköpsvärde, i många fall för decennier sedan. Tycker Du att det skall säljas till underpris i sådana fall eller hur ser Din lösning ut?

Samhällsfunktioner, vård, omsorg blir sedan en lång uppräkning av hur allt precis allt är ett eländes elände.
-Jag har en annan bild: en dement svärmor som fick bästa tänkbara vård i livets slutskede på vårt närsjukhus;
en hustru som lider abv Bechterew syndrom, som går med hjälp av kryckor, som måste äka taxi ibland fem gånger i veckan till sjukhuset för provtagningar, för anamnes, för rehabilitering (!) 67 år gammal, för bassängbad under ledning av vårdpersonal, för inoperation av pacemaker som var gjord på praktiskt taget nolltid, en ren rutinoperation numera liksom de väntande höftledsoperationerna under sakkunnig och vänlig personal trots hundatals genomströmningar per dag! Har Du haft någon sådan erfarenhet? Att precis allt som är svårt, omöjligt att klara av ändå går att leva med tack vare uppoffrande medmänniskor i vården?

SD blir nästa objekt för Dig att gjuta ilska över och över dem som röstar på det partiet, av opinionsundersökningar att döma ungefär 6-7%, och Du avskyr partivalet hos dem som röstar på SD "och ser deras frustration". Viken då? Frustration över viljan till att försöka få stopp på oönskad anarkialstrande invandring tillskyndad av socialdemokraterna, frustration ja, över att socialdemokraterna har mörkat kommer att mörka vad den invandringen kostar Sverige årligen. bruttokostnad hissnande 200-250 miljarder. Det är inte någor att bli frustrerad inför, inte för andra än socialdemokrater. Vilket kitt vill Du rekommenderta i Rinkeby eller Rosengård?

Sjukvården återkommer Du sedan till och där vill Du inte att det skall tjänas pengar; Skall det tjänas pengar på någonting tycker du? På alkohol, på tobak, på resor som du nämnde förut, de är "inte roliga längre".
Om att aldrig ha varit "inne i staden." När jag en gång var barn, 10 någonting, snart 70 år sedan fanns det fler bönder som inte hade varit "inne in staden" trots att närmsta stad
inte låg längre bort än att jag gick in till den flera gånger, två-tvåochenhalvmil enkelgång. De upplevde aldrig att det skulle behöva betecknas som en brist.
Om segregation: den kan också vara självvald, -ett avståndstagande liksom kanske burkan för att markera tillhörighet.
Om konsumtion: vilket samhälle kan avstå från konsumtion? Något?

Till slut: Jag blir också upprörd över måttlös konsumtion, överkonsumtion lyxkonsumtion, hutlösa bonusar till påvra nollor, över det allt genomsyrande vinstbegäret som finns i vårt samhälle, jag tror inte att något parti är berett att säga sig ha en lösning på eller medverka till en, den rosenskimrande törnrosasömnen från flydda tider kommer aldrig att mer kunna upplevas, och här tar sagan om verkligheten slut.

Om man inte kan tjäna pengar på det man gör (konst), så kan man ju svälta. Men bara om man är för fiiiiiiin för att arbeta.
Man kan göra en hobby till levebröd men det brukar ta tid och
under den tiden hittar man på annat för att försörja sig.

Jaså, detta forum är modererat. Jag misstänker att den gröt av lösa påståenden, flummig nostalgi, okunnighet och - ursäkta ordvalet - ren stupiditet förväntas generera kommentarer vars ordval inte är så polerat.

Problemet i detta samhälle är att alla blir kränkta för ingenting, utbrända för ingenting och ska ha bidrag till allt mellan mjällschampo och hålfotsinlägg. Vidare ska man "självförverkliga sig", helst med långa resor - subventionerade.

Men att arbeta ihop medel till allt detta, det kan någon annan göra.

Heja Agneta! Men... "Stalinistisk kapitalism"..? Det var väl snarare så att Socialdemokraterna övergav sin ideologi för att istället jojna nyliberalismen. Förmodligen för att man blev livrädd att annars tappa röster från den nya medelklass men själva banat vägen för. Kjell-Olof Feldt t.ex. har väl aldrig någonsin varit socialdemokrat. Med Sven Grassman dog det mesta av s-ideologi. (eller strax innan egentligen, då han blev obekväm) Överhuvudtaget har nog de politiska ideologierna stilla insomnat, oavsett partifärg - till förmån för kortsiktiga sakfrågor framlagda enbart för att krampaktigt hålla kvar eller vinna väljare - EN mandatperiod framåt. Då blir det lätt så som Agneta beskriver. Rea-utförsäljningen av kollektiv egendom är nästan det värsta - och ofta irreversibel. Att inte "folk gått man ur huset" i protest, är mig en gåta.

Något skrikigt kanske, men ingalunda utan fog. Vem är konstnär här förresten? Ja, jag säger ingenting! :o)

Jag har alltid gillat Cornelius Vreeswijks låt " Du kan ingenting ta med dig dit går" men få verkar förstå det.

Visst måste vi känna del av landet vi bor i, men det gör inte jag heller, jag känner mig bara delaktig med människor som lider och kämpar och som dessutom bara får skit för det!

Att få ett samhälle där alla enbart köper vad de behöver och inte vräker ut miljoner på inredning, smycken, flotta bilar, svindyra handväskor, märkeskläder, motorbåtar, vräkiga segelbåtar med mera med mera.... Det är en utopi. För på ett sätt bidrar de rika också till att skapa arbete. En cirkel som få vill kuta runt i men som de flesta ändå upptäcker att de befinner sig i.,

Det var en underhållande artikel. Agneta skriver som en konstnär. Ibland är hon poetisk och surrealistisk. Många saker är man lika förbannad på som Agneta. Men det går liksom inte att vaska någon politik ur artikeln.
Ett är då klart: hur mycket man än försöker indoktrinera oss människor till individualister, och försöker få oss engagerade i patetiska privata projekt, som att ha råd med en ny båt... så beter vi oss alltid naturligt som om vi bodde i en liten by och ville ta hand om varandra. Projektet blir, till vissas förtvivlan, alltid att rusta upp fattigstugan i stället.

"Det är frustrerade människor som går till SD, de känner sig förfördelade och skyller det på invandrarna."

De skyller på invandrarpolitiken, inte på invandrarna, men det kanske inte är så noga...

Klingspor pekar på en bristande gemenskap. Ett sken av gemenskap framställs på konstgjord väg, genom uteslutning. Vi har sett det i "Robinson". Man röstar ut någon som helt enkelt får åka hem.
- Nya syndabockar lanseras.
Tidigare var det kommunister, men ack, röda faran upphörde med perestrojka. Ersättare blev nazister (finns dom?), pedofiler (särskilt de med religiösa böjelser), och efter de första oljekrigen, muslimerna.
Bristen på gemenskap är verklig och kan exploateras. Den får sociologiska samhällsarkitekter i demokrativerkstaden att snurra igång. Politiker med tillhörande myndigheter anlitar med assistans av reklamfolk de mer tröstlösa mekanismerna i folkdjupen.
Här ska rensas och renas!
PR-byråerna har bråda dagar för att spinna den politiska tråden.

"Jag vill leva i ett samhälle där konsumtionen inte är drivkraften för samhällets fortlevnad. Det är grymt torftigt." - du vill alltså leva i ett samhälle där människor har slutat bry sig i sin livssituation, i sina behov! Konsumtion är något som uppstod i och med arbetsdelningen. Det man inte kunde tillverka själv längre för att tillfredsställa sina behov det fick man köpa för att kunna konsumera. Sedan dess har arbetsdelningen gått ut på att tillverka saker som människor behövt eller trott sig behöva för att leva sina liv efter eget godtycke. Men det vill inte du. Du tycker att människor skall leva efter dina värderingar och dina behov. Vad snällt.

Det är exakt detta det socialistiska omprogrammeringssystemet går ut på. Man accepterar inte människan som hon är utan hon skall omformas till socialistiska mönster. KAN DU TALA OM FÖR MIG, HUR DENNA MÄNNISKOSYN SKILJER SIG FRÅN DEN FASCITISKA? Eller kan man ha samma människosyn och påstå att min människotyp är bättre än din? Sandlådenivå och människoförakt.!

"Jag vill bo i ett land som inte upphandlar det billigaste alternativet utan ser till medborgarens bästa." - du vill alltså bo i ett land där staten upphandlar (bestämmer vad som skall upphandlas) det som människor behöver? Människor har alltså inte rätt att bestämma över vad de behöver och vad som skall handlas upp kollektivt? M.a.o. du tycker det är OK att, både människans livsstilsbeslut och makten över dessa skall lämnas över till staten? Jag antar du menar den "goda staten". God är ett moralfilsofiskt begrepp som definierar individen liksom begreppet ond. Staten består visserligen av individer men kan inte per se definieras som ond eller god. Politiska floskler är så lätt hanterliga eftersom de flesta människor saknar djupare kunskaper eller ens eftertanke.

Som en liten tankeställare så vill jag dessutom påminna dig om att samtliga EU:s stater dras med ett budgetunderskott uppkommen just p.g.a. dina krav och dina politiska idéer. Du vill begränsa individens konsumtion men förhärligar en ohämmad statlig konsumtion. Flera offentliga rjänster, höjda ersättningsnivåer, konstnärslöner m.m. - ända fram till ett sammanbrott a'la Grekland. Du vill göda ett system som genom sitt planekonomiska upplägg ändå är dömd att haverera ekonomiskt, precis som alla tidigare socialistiska ekonomiska system har havererat.

För att begränsa konsumtionen måste individers livsval begränsas och individers kreativitet stävjas - individen beskäras, passiviseras. Och vi har återigen kommit fram till en otäck yttring för den människosyn ni hyser.

När en författare uttrycker sina åsikter skall man kunna förvänta sig en världsbild och kunskapsgrundad uppfattning som sträcker sig längre än näsan räcker - men framförallt en människosyn som respekterar människan som den varelse hon är.

Jag respekterar en del, men inte de flesta, av de åsikter du förfäktar. Det verkar ...liiite...som att du strandat i ett "oppositions-träsk". Herregud! (gud finns ej, men det är ett bra uttryck) Väx upp, bästa Klingspor. Man bör i slikt fall grunna på om man egentligen gjort upp med sin barndom. Med sina föräldrar. Med sin uppväxt. Med sin härkomst. I stort sett har du fel, och jag förmodar att felet kommer sig av ngn slags oförmåga att växa upp. Själv heter jag ingalunda Klingspor, så jag har nog haft mindre problem med det än vad du verkar ha. Lycka till med att gräva dig ut till den riktiga världen: glöm tramset, glöm flummet, se framåt och se Verkligheten!

"Vad ser jag idag då? Jo, kittet i samhället är upplöst och utan kitt finns ingen gemenskap, ingen tillit. Detta är mycket allvarligt för ett samhälle. Då går det långsamt utför. Samhället blir skal utan annat innehåll än pengars värde."

Kan du vara vänlig och definiera, grundligt, vad detta kitt som du nu anser vara upplöst består av? Vad har det ersatts av? Hänvisa inte till artikeln för den är ett enda stort frågetecken för mig.

"Det var då det började: utförsäljningen av det allmänna, avknoppningen, privatiseringen, upphandlingarna, chefernas sanslösa bonusar, arbetsplatserna slimmades, så folk gick på knäna, segregationens bostadsområden blev mer och mer egna isolerade samhällen med många arbetslösa"

Är det riktigt ifall jag tolkar detta som att du anser att privatiseringen av offentliga företag skapar arbetslöshet och segregation?

Låt oss börja med dessa frågor.