EMU, inget för den obildade väljaren?

"Detta ansåg Olof Palme 1992 när han devalverade den svenska kronan 5 gånger under ett år för att få igång den svenska ekonomin."

1992 hade Palme varit död i sju år, men artikelförfattaren menar kanske 1982, det devalverades inte fem gånger under ett år då utan en sk superdevalvering av den nytillträdda S-regeringen. Under slutet av 70-talet fram till superdevalveringen devalverades det däremot fem gånger, 4 gånger av de borgerliga regimerna eller kan man säga att det var under Lars Wohlins tid som riksbankschef.

"Räntan styrs av den svenska riksbanken som tar hänsyn till den svenska ekonomin inte den europeiska."

En sanning med modifikation, riksbanken tjänar främst exportindustrin inte den svenska folkhushållet. I teorin skulle den svenska kronan apprecierats med tanke på det ständigt extremt höga exportöverskotten och denna obalans jämnats ut, men det gör den inte, varför?

Kan det ha att göra med hur riksbanken sköter affärerna och/eller kanske finansens relativt permanenta åtstramning (överbeskattning av medborgarna) av den inhemska ekonomin?

EMU är naturligtvis en fråga om ekonomi men egentligen är det största en demokratisk/politisk fråga, vi har redan avsagt oss en stor del av vår suveränitet som nation med EU-medlemskapet, avsäger vi oss också en av de allra viktigaste suveränitetsfrågorna, rätten att ge ut sin egen valuta, så har vi i praktiken upphört att vara en fri suverän nation. Den högsta nivån för demokratin är den demokratiska nationen/staten ovanför denna nivå finns ingen real demokrati.

Du har rätt angående årtalet , Jag tänkte 1982 och skrev 1992. Att det inte va fem devalveringar stämmer också, däremot en stor kraftig. Men dessa fel ändrar dock inte det faktum att Palme använde en devalvering för att få igång svensk ekonomi.

När jag skrev "Räntan styrs av den svenska riksbanken som tar hänsyn till den svenska ekonomin inte den europeiska." så menade jag även den svenska exportindustrin. Även om den svenska riksbanken givetvis tar mycket hänsyn till den svenska export industrin, och så skall göra enligt mig, så kan den givetvis inte helt nonchalera det svenska folket.

Självklart så handlar EMU om ekonomi men i Europa, precis som i Sverige, så påverkar politiska beslut ekonomin. För dig och mig, men även för företagen. Jag anser att EMU är ett politiskt projekt, påhittat av politiker och genomförd av politiker.

Kan vara värt att nämna att vi faktiskt redan är medlemmar i EMU, vi är med till steg 2. Det var aldrig egentligen en fråga om huruvida vi skulle vara medlemmar i EMU, utan huruvida vi skulle ta sista steget och införa Euron.

Och så vitt jag vet så är skälet till varför förespråkarna är tysta är för att vi redan förbundit oss iom Lissabon-fördraget att införa Euron. Men jag måste erkänna att jag inte har någon källa på det.

Alla EU länder, förutom Storbritannien och Danmark som har undantag i sina avtal, är skyldiga att införa Euron när de uppfyller kraven. Sverige har sedan länge kvalificerat sig men det finns ett "kryphål". Man måste för att gå över till Euron vara med i ERM under två år först, det är frivilligt att ansluta sig till ERM.

Sådant kan förstås ändras, vad som krävs för att ändra på detta "kryphål" vet jag inte men tar de bort frivilligheten blir vi tvungna att införa Euron som medlemmar i EU.

Jag lever med € i min vardag och har pratat med många om vad som har skett efter införandet av €uron i Frankrike.

Ja-sägarna sade att priserna inte skulle höjas. I realiteten smyghöjdes priserna på många basvaror. En kaffe i ett café kostade ca 60 centimes då det var Francs här i Frankrike, nu kostar en kaffe 1€10 i snitt, en höjning med 50 centimes, ca 5 SKR. Detsamma gäller en Baguette. Det blev dyrare att leva i vardagen.

Jag räknar i €uro idag, jag vet inte hur mycket 1 SKR är värd i dagens läge.

Ja, kostnaderna i vardagen har stigit och det måste ni vara medvetna om. Det är inte jag som säger detta; det är den franska befolkningen. Jag röstade nej, därför att Ja-sidan var alltför optimistisk. Jag sa att man skulle ha den som en affärsvaluta och se hur det fungerade i minst tio år innan man införde denna valuta.

Det dröjde inte länge efter EMU-valet innan röster hördes för en ny folkomröstning. Dom svenska väljarna hade röstat fel, vilket ju får en att fundera varför vi skulle ha en folkomröstning i huvudtaget. Är inte själva tanken med ett val att man har just det; ett val. Om man innan ett val säger att valet är för komplicerad för väljarna och efter valet säger att man måste ta om valet för att resultatet inte blev det väntade, har man då inte totalt idiotförklarat väljarna? Om vi skall ha ytterligare ett EMU-val så kan vi ju lika gärna ha ett nytt val om EU. Eller kärnkraften, högertrafiken, spritförbudet... Den representativa demokratin fallerar ju grovt om dom som är sätta att representera oss slutar att göra det och istället för att ta reda på vad vi, det svenska folket tycker, tala om för oss vad vi skall tycka.

Självklart kan alla politiska beslut alltid omprövas, konstigt vore det annars. Men man frågar sig varför vi utsattes för denna charad som Euro-omröstningen var, vi har inget undantag från Euron i vårt avtal med EU. Så konsekvensen för Sverige av resultatet i Euro-omröstningen om EU skulle täppa till det kryphål som finns är att vi måste lämna EU om man skall respektera folkets vilja i Euro-omröstningen.

Nämnda euro-val och inte minst själva EU omröstningen är bland det värsta som skådats i att ljuga och föra svensken bakom ljuset av våra politiker och mäktiga organisationer.

Jag skall villigt erkänna att jag inte är insatt i dom avtal som Sverige har i EU. Men det diskvalificerar mig inte i frågan om vi skall flytta mer makt från Sverige till EU. I slutändan så va det väl det som EMU-valet handlade om, eller åtminstone låtsades handla om. Det tror jag dom flesta svenska väljare skulle hålla med om. Att vi ,svenskarna, skulle få mer makt över våran nationella valutapolitik genom att flytta ut den i Europa faller ju på sin egna orimlighet.

En annan sak som oroar mig är EU,s roll som fredsbevarande. I dags läget hjälper onekligen EU-samarbetet till med att bibehålla freden i Europa, men vad skulle hända om EU-samarbetet spricker? I dag så sätts frågor som man inte kan komma överens om i karantän och förskjuts på obestämd framtid. Även om jämförelsen är grov skulle jag ändå vilja jämföra EU med det forna Jugoslavien. I Jugoslavien hade man länge tryckt ned dom motsättningarna som fanns inom landet. När landet sedan splittrades så kom alla konflikter upp till ytan samtidigt. Resultatet vet vi ju. Samma sak skulle kunna hända i Europa.

En annan likhet med Jugoslavien är IMF "sanering", Jugoslavien hade likt så många andra utnyttjat de internationella negativa räntorna för att kunna låna utländska valuta. När sen USA la om sin penningpolitik och räntorna sköt i höjden till ockernivå kom Jugoslavien under IMF/VB välvilliga saneringsrecept. Åtstramning, stålbad och privatisering var förstås som vanligt receptet, men för att kunna samordna och genomföra detta var Jugoslavien tvunget att kraftigt beskära den relativt långt gående självständigheten hos republikerna. På order av de utländska "saneringsexperterna" ökades Belgrads makt över de enskilda republikerna.

Vi ser nu hur Grekland på samma sätt förlorar de sista resterna av sin självständighet, fler står i tur. Denna utveckling bådar inte gott för Europas folk när in liten förvirrad intellektuell elit skall som Carl Bildt myntade "fullt ut" genomföra den europeiska superstaten.

Saknar solidaritet mot omvärlden. Peter

#9 Johan Wettergren, 2010-05-05, 14:06: Vad är det för dumheter? EU som fredsbevarare värre lögner har jag nog inte hört, om du inte vet det så består medlemsländerna av demokratier som klarade sig bra och levde i fred utan EU. Denna lögn att EU på något sätt skulle bidragit till "freden" i Europa upprör mig då jag är kunnig i historia och tro mig EU förekommer inte ofta i efterkrigs historia då de inte har spelat någon roll och kommer aldrig att spela någon roll för historiska sammanhang.

Ledsen, Tor, att du fått vänta på ett svar. Jag är också intresserad av historia och att säja att allianser inte bidragit till fred vore väl ett kardinalfel. Men ännu mer intressant är vad som händer när dessa allianser faller. Det FINNS motsättningar inom EU. Dessa trycks ner
sammanslutning av nationer som genom historien fört krig sinsemellan. Det finns inget som påvisar att så skulle ske igen, men historien talar sitt tydliga språk. Innan första världskriget så talade människor om fred. Likaså efter första världskriget. Låt oss inte va lika naiva som dessa människor. Ibland så krävs det bara en galen människa för att skapa ett nytt världskrig.