Vi städar efter Carl Thams hårda politisering

Vid första anblicken på en debattartikel som Marie Granlunds (Newsmill 21/4) kan man bli positivt överraskad. Vill (S) plötsligt begränsa statens makt till det allra mest nödvändiga? Har de fattat poängen med självständiga lärosäten? Har de gått och blivit liberaler?

En närmare titt visar att så inte är fallet. Efter att regeringen presenterade sin autonomiproposition svarade oppositionen med en motion som inleds med många vackra ord om akademisk frihet men som i huvudsak handlar om allt de vill återreglera om de får chansen. Och kanske är det inte så konstigt att uttalanden om minskad politisk styrning ligger ovant i munnen på en socialdemokrat. Här finns inget arv att förvalta!

Faktum är att en stor del av vårt arbete under den här mandatperioden har handlat om att städa upp och rensa ut efter den hårdhänta politisering som Granlunds partikamrat Carl Tham introducerade under sin tid som utbildningsminister. Att Granlund reagerar likartat framkommer också i artikeln, när hon klagar över att vi "kastar ut näringslivs- och samhällsföreträdare ur styrelserna". För vad kan vara mer talande för vad hon egentligen anser om akademiens självständighet när hon ifrågasätter högskolornas val när de med vår politik äntligen får makt att i praktiken utse sina egna styrelser?

Det finns överhuvudtaget fog för en liten historielektion. Granlund ondgör sig över att regeringen har synpunkter på ett förslag som genomsyras av en tydlig politisk filosofi. Hon tycker också att det är anmärkningsvärt att Högskoleverket, som är en myndighet som lyder under regeringen, ska behöva finna sig i att regeringen gör en egen bedömning när myndigheten levererar ett annat förslag än det som det fått direktiv att ta fram.

År 1999/2000 lade Socialdemokraterna fram en kvalitetsproposition som ur ett brett perspektiv slog fast vilka sorters kvalitetsgranskningar som skulle göras, ur vilka aspekter och med vilken inriktning. Då var det alltså inte problematiskt att regeringen angav vad det var som skulle granskas.

Med en sådan tradition i bagaget ska man inte bli förvånad över att Socialdemokraterna inte reagerar över i vilken utsträckning det förslag man försvarar öppnar upp för statlig styrning av lärosätenas frihet att organisera sina utbildningar. Eller, för den delen, över den byråkrati som förslaget hade skapat när Högskoleverket i sina utvärderingar skulle sitta och fördela pengar -och kanske t. om dra in examensrätter - beroende på om lärosätena använder sig av "aktiva eller passiva verb" i olika dokument om sina lärandemål. Det hade faktiskt Högskolverket föreslagit.

Däremot kan man häpna över att Socialdemokraterna, trots att de rimligen vet bättre, fortsätter att beskriva diskussionen om det nya systemet som en "enig sektor mot regeringen". SUHF, som är en paraplyorganisation för Sveriges alla lärosäten, har inte antagit en gemensam position i frågan just därför att det råder delade meningar. Universitetskansler Anders Flodström har i flera sammanhang, bland annat på Högskoleverkets egen hemsida, erkänt att olika lärosäten tycker olika om propositionen. Flera rektorer har gått ut offentligt och stöttat vårt förslag.

Att en så viktig reform väcker starka känslor är naturligt. Kritisk granskning av makten är en akademisk dygd och jag är glad över att frågan debatteras.

Bästa sättet att undvika kritik är förstås att inte göra någonting. Men Sverige står inför en tuff global utmaning. En rad länder storsatsar nu på kunskap - utbildning och forskning. Då duger det inte att sitta med armarna i kors. Jag tänker fortsätta att arbeta för reformer av den högre utbildningen och forskningen. Sverige behöver en högskola i världsklass.

Tobias Krantz (14 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/21397

5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det hade varit intressant om Tobias Krantz hade konkretiserat vad den socialdemokratiska politiken syftar till och leder till.

Antydningar som bara kan förstås av insiders är värdelösa.

Permalänk | Anmäl #1 Bo T, 2010-04-23, 09:49

Utmärkt artikel! Uppstädning efter Carl Thams förödande härjningar inom svenskt utbildningsväsende är verkligen angeläget.

Permalänk | Anmäl #2 Sven Georg Ericsson, 2010-04-23, 09:49

Bo T:
Jag har en hel del minnen av arga akademiker jag talade med när Tham var i farten. De akademikerna visste inte vad Tham ville och jag undrar om ens Tham själv visste vad han ville.

Så förutom att få politisk kontroll av ett till samhällsområde -- den akademiska forskningen -- så tror jag faktiskt inte Krantz eller någon annan kan svara på din fråga...

Permalänk | Anmäl #3 Bernt, 2010-04-23, 11:22

Ok, #3 Bernt. Makt kan vara ett sätt att sätta sig över de som ger en mindervärdeskänslor. Självhävdelse för dess egen skull.

Det är inte utan att man associerar till vissa doktorshattar.

Permalänk | Anmäl #4 Bo T, 2010-04-23, 13:52

Så länge regeringen fortsätter att stödja högskolors genuscertifiering skall Krantz undvika att ta orden "att städa upp och rensa efter den hårdhänta politiseringen" som röde Tham genomfört i sin mun.

Detta påstående klingar falskt och ohederligt i öronen på dem som ser det vetenskapliga förfallet som detta medför.

Permalänk | Anmäl #5 Jörgen Trauner, 2010-06-10, 15:20