Positivt att journalisterna förlorat kontrollen över politikerna

I Agenda i SVT2 den 16 november ställdes frågan om ifall politiker ska få styra vem de ska tala med när de är med i radio eller tv. Det kan bara vara i Sverige man frågar så vinklat och dumt! Och så journalistcentrerat, som om det sa vara journalisterna som sätter dagordningen för politikerna och inte snarare tvärtom.
Det verkar vara oerhört svårt för svenska politiker och andra mer eller mindre offentliga personer men också privatpersoner att inse att de inte behöver dansa efter mediernas pipor och att de faktiskt kan - och nästan viktigare: bör - säga nej betydligt oftare än idag. Kanske har det också med den berömda konflikträdslan att göra, den som så många verkar lida av: men vill inte stöta sig med någon genom att säga nej. Eller kanske är folk rädda för att inte bli tillfrågade fler gånger om de någon gång säger nej - som om det vore "the end of the world".

Frågan som ställdes i Agenda är så dum att jag hade avrått vem som helst från att debattera den i tv. För det handlar ju inte alls om att politiker styr vem de ska tala med i media utan helt enkelt om deras absoluta rätt att, precis som alla andra människor i Sverige, själva få välja i vilka sammanhang de vill medverka och vilka de vill prata med. Inte styra utan välja!

Det är ju dessutom inte politikerna som letar fram debattörer och experter i olika sammanhang för medverkan i tv och radio, det är journalister. Det är journalisterna som är vana att bestämma. Men vem har sagt att journalister ska få styra vilka politiker och andra ska möta?

Alltför många journalister är dessutom både enögda, fantasilösa och bekväma: de ringer till exempel mycket ofta samma riksdagsledamöter hela tiden. Det är ett litet antal som figurerar om och om igen, personer som media vet inte skulle komma på tanken att tacka nej, kanske för att de tycker om att se och höra sig själva och därför ställer upp i tid och otid. Man kan tycka att det inte skulle skada att dessa "linslöss" någon gång sa nej och hänvisade till andra inom sina partier. Man skulle också önska att journalisterna lite oftare ville bemöda sig om att inte ta den enklaste vägen utan leta lite bland andra talesmän i politiken än de gängse.

I Agenda fick man återigen se den alltid mediepigge Thomas Bodström vars dygn verkar vara 48 timmar långa så att han alltid har tid att vara tillgänglig när medierna kallar. Han påstod att det är väl känt inom medierna att man inte ska tala om för Beatrice Ask att han ska vara med för då kommer inte hon. Medan Beatrice Ask å sin sida påpekade att Bodström ju tycker om att vara med i media, men att hon har ett jobb att sköta på departementet och att han också borde ha ett jobb att sköta i riksdagen.

"Det är brist i förståelse för våra arbetsvillkor och förutsättningar", sa reportern på Ekot, Anders Holmberg, förnärmat. Som om det var en arbetsmiljöfråga för journalister när det som sagt handlar om åsikts- och yttrandefrihet och varje människas rätt att själv bestämma när och om och hur han vill uttala sig.
Cecilia Roos, P1 Morgon uttalade att "det är oacceptabelt att politiker ska styra innehållet i våra program." Och Eva Landahl, chef för Aktuellt vred till det hela och sa att "det är problematiskt att våra studiogäster bestämmer vilka de ska möta i våra program". Det är verkligen att förvränga sanningen! Det enda politikerna, studiogästerna kan styra och bestämma över är om de själva vill medverka eller inte. Och det är det de gör när de tackar ja eller nej till medverkan.

Man ska också komma ihåg att journalister inte är några makthavare som kan bestämma dagordningen för alla andra, vilket de verkar tro. Men de är ju bara journalister och måste helt enkelt inse och acceptera att det inte råder debatt- eller mediemedverkanstvång i Sverige!

I de sammanhang där jag gett råd (eller "coachat", som en del säger) politiker och andra inför framträdanden i media har jag alltid sagt att det där med åsikts- och yttrandefrihet gäller alla. Alltså också för dem som inte vill yttra sig, för dem som inte vill vara med i sammanhang som de inte gillar och inte vill svara på frågor från reportrar de anser vara okunniga eller överhuvudtaget inte litar på.

"Du har absolut rätt att själv välja i vilka sammanhang du vill vara med och också om du inte alls vill vara med", brukar jag säga. Samt råda folk att tänka sig för ordentligt innan de tackar ja och kanske lite oftare tacka nej till att sitta i alla möjliga och omöjliga tv-soffor och rusa till radio- och tv-studior bara för att någon ber dem.

För egen del har jag ofta valt bort att medverka i olika mediesammanhang. Jag blev rejält bränd av hur man i Aktuellt sände ett inslag som redigerats det på ett sätt som gav tittarna fel uppfattning. I inslaget talades först om "Medborgarnas flyktingombudsman" (som var jag) men man nämnde inte mitt namn. Sedan klippte man direkt in advokaten Sten De Geer i bild. Det fick till följd att man kunde tro att Sten De Geer var Medborgarnas flyktingombudsman.

Även i andra sammanhang har jag förbehållit mig rätten att tacka nej när jag ansett eller insett att reportern eller programledaren inte haft tillräckliga kunskaper i frågan som skulle diskuteras, vilket - om jag hade medverkat - hade kunnat spilla över på mig och jag kunde ha framstått som lika okunnig eftersom jag som medverkande till ganska stor del är beroende av reporterns frågor och kommentarer.

Jag har också valt att tacka nej till medverkan i morgonsoffor och debattprogram när de andra deltagarna varit personer som jag inte haft förtroende för och jag därför inte velat möta, eller när hela miljön är för rörig med för många ämnen och för stökig publik. Jag är inte villig att sätta min trovärdighet på spel genom att låta journalister sätta agendan och vinkla som de vill för att de ska få inslag som kanske kan ge dem Stora Journalistpriset eller åtminstone "cred" i branschen.

Men när hederliga och kunniga journalister bett mig medverka eller kommentera något, då har jag ställt upp. Och kommer att göra det i framtiden också, även om det av ovan angivna skäl blir sällan.

Sedan maj 2005 gör jag på min blogg helt egna reportage och egna "avslöjanden" (som ibland också leder till uppmärksamhet i stormedierna). Jag skriver också om asyl- och migrationsfrågor, kommenterar andras texter och olika samhällsföreteelser samt händelser i Finland och Mellanöstern, främst Saudiarabien. Genom bloggen har jag kontroll på vad jag vill säga och uttrycka och kan snabbt föra fram mina åsikter. Och behovet av att framträda på andras villkor i andra medier där någon annan sätter agendan redigerar eller förvränger det jag vill säga minskar.

Pingbacks som länkar till denna artikeln

[...] Allehanda 21 januari 2009 Från arbetare till bidragstagare - Gotlands Allehanda 27 november 2008 Positivt att journalisterna förlorat kontrollen över politikerna - Newsmill 17 november 2008 Finland måste göra upp med sin machokultur - Newsmill 23 september [...] Blogg:Meritera » Blog Archive » Krönikor och d, 2009-08-28, 17:52

[...] Allehanda 21 januari 2009 Från arbetare till bidragstagare - Gotlands Allehanda 27 november 2008 Positivt att journalisterna förlorat kontrollen över politikerna - Newsmill 17 november 2008 Finland måste göra upp med sin machokultur - Newsmill 23 september [...] Blogg:Meritera » Blog Archive » En del av mina, 2009-05-11, 16:54

[...] har i anslutning till detta förts en mycket intressant debatt på Newsmill om journalistikens vara eller inte vara och om journalistens roll i nutid och [...] Blogg: Veckan som gick - vecka 47 at Same Same But Different, 2008-11-23, 23:07

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/2137

14 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Dom vanliga journalisterna - dom som jobbar osynligt i fabriken - kan inte tycka som dom vill. Det får dom inte. Det är ju bara krönikörerna som får tycka. Dom andra sitter som tysta möss och gör tidningen. Gnisslar dom för mycket byts dom ut. En journalist får ju inte ens skriva en insändare. Hur kul är det på en skala från ett till fem?
På Internet däremot blir var och en sin egen redaktör! Så välkommen nya sköna värld!

Permalänk | Anmäl #1 Helena Palén Olofsson, 2008-11-18, 16:14

Media har verkligen blivit en makthungrig skock med ganska stora pretentioner om inflytande. Jag känner igen mycket av det Merit Wager skriver om, i synnerhet det där med att bli nedklippt eller helt och håller bortklippt så att ens eget svar fullkomligt förvanskas. Det händer ju titt som tätt när någon skjutjärnsreporter vill få till ett riktigt "scoop".
Begreppet "mediahora" är verkligen både vulgärt och nedsättande, men det finns nästan ingen som med sådan precision uppfyller kriterierna som just Thomas Bodström. Med indignation som främsta argument är han en tacksam gäst i varje medialt sammanhang, särskilt nu när han har all tid i världen. För att sköta sitt riktiga jobb, det är under hans värdighet.

Permalänk | Anmäl #2 Lars Cromander, 2008-11-18, 16:14

Anderes Holmberg kör med en sur skjutjärnsteknik som ofta gör hans intervjuer en plåga att lyssna på. Offret tvingas att upprepa samma svar. Vad gäller "varmluftsfläkten" (Leif GW Perssons beskrivning) Thomas Bodström borde han odla sina talanger som ståuppare, hellre det än deckarförfattare.

Permalänk | Anmäl #3 Rolf Önnerfält, 2008-11-18, 17:29

Det skulle naturligtvis aldrig falla mig in att säga att även blinda hönor kan hitta ett korn, men här måste jag säga att en hel silo har hittats.

Permalänk | Anmäl #4 Observer, 2008-11-18, 18:12

Jag tycker du har absolut rätt Merit! Jag plågade mig igenom LIza Marklunds bok Sprängaren och där använder bokens huvudperson, journalisten, följande argument till de som förväntas ställa upp i media: "Du måste ju vara med så att din version av händelseförloppet kommer med". Detta argument har jag iband hört i verkliga livet. Detta, som vid första påseendet kan låta som ett välvilligt försök att nå sanningen, är ju inget annat än en slags utpressning: Är du inte med skriver vi något som inte är sant eller accepterar okritiskt "motsidans" version. Svaret borde förstås bli att oavsett medverkan bör man kunna kräva att en journalist kritiskt granskar påståenden och strävar efter objektivitet.

Journalister som tar ansvar utöver att öka tittarsiffror / upplagor är dessvärre sällsynta i Sverige, vad det verkar.

Permalänk | Anmäl #5 tredjemannen, 2008-11-18, 20:51

Kritiken mot journalister är mer än berättigat. Men Merit som jobbar på Uutiset som hon beundrar på sin blogg då och då gör en ologisk kullerbytta. Varför arbetar hon för en nyhetsredaktion utan att ändra på något om hon nu tycker att de inte sköter sig? Lägg ned och kör bloggar istället?

Nej - nyhetsjournalistik som bäst är ju kvalitetssäkrad information som ska göra livet lite mer begripligt och lättare i den allt mer komplicerade utvecklingen i samhället. Och då gäller det att ha relevanta ämnen, ha faktakontroll på plats, uppvisa oberoende källor, låta alla komma till tals och låta sakkunniga analysera istället för andra journalister.

Den nivån kommer vi aldrig nå på bloggarna. Inte ens på Merits blogg. I framtiden kommer nyheter handlar om motverade urval och filtrering istället för att ta fram "allt" och avslöja. Avslöjanden kan vi få på bloggarna men faktakoll och analys sällan. Källhänvisningar nästan aldrig. Blogg är tyckande i grund och botten - inga encyklopedior. Journalistik däremot är mer än tyckande.

Men då måste journalistiken rycka upp sig och våga stå för den analys och kontroll som finns inbyggd i den istället för att låtsas vara bloggsfären.

Permalänk | Anmäl #6 Sandy, 2008-11-18, 21:43

Vart tog min artikel i ämnet vägen tro?

Permalänk | Anmäl #7 Jan Brunnegård, 2008-11-19, 09:52

Den dagen våran demokratiskt folkvalda politiker fattar att Sveriges journalistkårs åsikter enbart representeras av en liten del utav befolkningen är ett stort steg mot fri demokrati.

Permalänk | Anmäl #8 Roger Björling, 2008-11-20, 07:43

Ett faktum som belyser hur journalister ser på sin roll i samhället är företaget Tredje Statsmakten som ofta gör dokumentär program i TV. De har väl tagit namnet för att man ofta kalla pressen så. I andra länder är tredje statsmakten detsamma som domstolsväsendet.

Permalänk | Anmäl #9 Kjell Brel, 2008-11-21, 10:04

På den tiden Ulf Adelsson var partiledare skulle det vara partiledardebatt en vardagskväll i SvT., alla skulle deltaga.Av någon anledning bytte SvT dag. Då meddelade Ulf att den dagen hade han sedan länge bokat in hockymatch med Rolle Stoltz.
Han uteblev från debatten, men de andra jamsade med i SvT;s beslut.
Sedan försökte man dessutom göra sig lustig över Ulfs prioritering.
I mina ögon steg han i aktning från en redan hög nivå.

Permalänk | Anmäl #11 Morgan Ekman, 2008-11-24, 22:08

Fick folk välja !!
Så skulle de nog hellre utvisa åsiktspoliserna på SVT än muslimer!
Majoriten av muslimerna i Sverige är schyssta.Det gäller inte majoriten av vänsterpacket ute på gärdet. Befria pubvlic service fårn SVT omedelbart!! Som blivit ett politiskt korrrekt missfoster.Varfrör inte folkomrösta om saken..
Hur många är vi som vill skicka utr TV genom fönstret när man lysnar till SVT fabricerade kontruerade frågor debatter....

Permalänk | Anmäl #14 Tjenamoss!, 2009-10-31, 03:59