Påven rätt man att ta tag i problemen med sexövergrepp

"ingen institution är så väl undersökt när det gäller problemet sexuella övergrepp på minderåriga som Katolska kyrkan". Men då är det väl märkligt att det dagligen dyker upp rapporter om nya fall av övergrepp, över hela jorden. Senast idag, i Sverige. Jag tvivlar därför på påståendet om välundersökt institution.

Dessutom är det få organisationer som kan tvätta sin egen byk, utan att externa tillåts att självständigt hantera hela situationen.

Slutligen, en påve som lever i celibat, har en störd sexuell läggning, och kommer i mina ögon aldrig att vara rätt person att utreda andra kanske ännu mer störda personers ageranden i detata avseende.

Som jag har sagt förut. Övergreppen inom katolska kyrkan genomförs inte bara av män, men så ser vi det i vårt samhälle. Kvinnor är heliga madonnor och kan aldrig göra fel. Jo det kan dom.

På Irland förekom detta som ett industriellt projekt genom Sisters of Mercy. Barnen utnyttjades som slavarbetskraft och utsattes för övergrepp, både fysiskt sexuellt och psykiskt.

http://www.time.com/time/world/article/0,8599,1900120,00.html

The report lists the sexual, physical and emotional abuse — including rape, molestation and severe beatings — inflicted on children in about 100 so-called industrial schools, most of which had closed by the 1970s. These were state-funded institutions run by Roman Catholic orders such as the Christian Brothers or Sisters of Mercy, to which orphans, truants, children of unmarried mothers and those with behavioral problems were typically sent.

På Irland gällde detta så många som 30 000 barn. Som tur är så har vi inte haft dessa katolikskolor i Sverige. Religion är alltid ett fördärv vilken skepnad den än tar.

"Mycket skall man få läsa innan" -osv; -artikeln ovan är en rakt igenom partsinlaga, och en obehaglig sådan, det tuggas i det oändliga om det påvliga ansvaret och den katolska kyrkans avståndstagande, ändå kommert det, senast här nu i Sverige, upp på bordet obehagligheter som är svåra att få ner, övergrepp som den katolska minoriteten här i Sverige likt Pontius Pilatus tvår sina händer inför och ber om ursäkt för under hänvisning till celibatregeln för då "kan perversionerna i all tysthet tillåtas att få blomma ut". Vi klarar oss bra med enbart den protestantiska kyrkan
eller inte alls, religionen är på avskrivning i ett sekulariserat samhälle, en bön av tacksamhet kan man sända upp över att man inte blev korgosse i sin ungdom.
Påven är en sorglig handvifttare och kallas i dagens DN för pedifilernas skyddshelgon.

Kyrkan är en maktinstitution. Övergreppen har pågått i alla tider och pågår i denna stund. Klart någon borde ställas inför rätta. Varför inte den högste själv på jorden - guds ställföreträdare. Jag skulle vilja se alla kyrkogubbarna sitta på rad och berätta rakt ut att makt och sex hör ihop. Som det är. Och om vi vill så tar vi ett barn. Det är vår gudomliga rätt. Och om någon begår övergrepp så behöver han bara bikta sig och bli förlåten. Sådan är katolicismen.

Avkragning! Jo, jag tackar. Klart man inte kan avkraga en man - en präst. En så helig varelse. Han blir förflyttad och fortsätter med sina övergrepp. Se bara på Oliver O´Grady, father Ollie. Som åkte från parish till parish i USA och begick övergrepp. Biskopen tog hans parti. Till slut blev övergreppen så många så han fick återbördas till Irland. Vad gör han där? Hade inte fokus satts på detta så skulle han säkert fortsätta använda barn. Den yngsta var nio månader. Jesus Christ! Var är du?

http://parnassen.wordpress.com/2009/03/10/nar-kuken-star/

Det här är som att läsa Proletärens beskrivning av situationen i Nordkorea. Det är helt fantastiskt hur människor kan förvrida sin syn på verkligheten för att slippa se sanningen i vitögat.

Det finns någon slags svart ironi i att katolska kyrkan än en gång överbevisats av moder natur. Präster är också människor med djurisk drifter, och nu är det dessa drifter som ställer till det.

Artikeln är mycket bra och innehåller fakta, till skillnad från det mesta som skrivs om detta. Det är en häxjakt som pågår, där alla krav på vetenskaplighet och sans och förnuft släppts bakom vagnen till förmån för slagord, rykten, skvaller och fullständigt exempellösa anklagelser. Ingenting kontrolleras, man går på första bästa fras och tror på den. Kampanjen orsakar bara mera lidande - det gör alltid osanningar. Kyrkan har inte dolt mera än sjukvården och psykvården till exempel - där finns problemet i högsta grad. Men det är kyrkan man vill åt och av helt andra skäl - Malmgren har så rätt.

Jag vill härmed anföra något om skälen till pedofilkatastrofen samt Vatikanens natur.

Det finns många uppriktigt troende och älskvärda människor bland katolikerna. En del av dessa är högt uppskattade vänner till mig. Men det katolska systemet är sorgligt nog endast vidskeplig hedendom med rötter i de antika kulturerna, med några stänk av kristen terminologi. Det är fel att kalla den kristen och kyrka. Tyvärr dras kristendomen med i sistnämnda begrepp då det talas om ”kyrkans” inställning i det ena eller andra sammanhanget, men en tydlig rågång måste, för rättvisans skull, hållas mellan å ena sidan katolicismen, vars traditioner och ex catedra står över de kristnas heliga urkund och rättesnöre Bibeln, och å andra sidan kristendom.
Västvärlden har sin frihet och sitt välstånd att tacka för de reformatorer som i tortyr och död försvarade samvetsfrihet under den månghundraåriga Medeltiden, och vars gärningar ledde till påvemaktens decimering. Påven började sin bana med att utrota tre folkslag, herulerna år 493, vandalerna år 534, och östgoterna år 538, på grund av dess avvikande tro, närmare bestämt i frågan om Jesu gudomlighet, men vilken den teologiska avvikelsen var är egentligen oviktigt i sammanhanget, alla bör få tro i enlighet med sitt samvete. Sedan följde den i sanning Mörka – ett epitet ihärdigt och försåtligt, med rätt stor framgång, motarbetat av Vatikanstaten - medeltiden med många miljoner människor som under de mest fasansfulla omständigheter fick ge sina liv för sin avvikande uppfattning.
Vi har exempelvis hugenotterna, som fick fly till Amerika för sin tros skull, att tacka för uppkomsten av USA som grundades på bland annat åsiktsfrihet. Puritanerna i England grundade där den moderna demokratin. Många andra har vi att tacka för Påvens försvagade makt. Albigenserna, valdensarna, Wycliffe, John Huss, Hieronimus, Luther, Zwingli, Kalvin, Robert Williams är bara några.
Påvedömet har även i modern tid visat, bl a i Sydamerika, hur den föredrar att styra sina undersåtar, och det är ingen hemlighet att Påven i sina encyklikor förordar fascismen. En källa som härvidlag kan nämnas är Quadragesimo Anno, i Sverige uppmärksammad av bl a Herbert Tingsten. Det kan också nämnas att långt in på 1900-talet försvarades den svenska statskyrkan med att den skulle hålla borta så kallad jesuitism (ett begrepp avsedd att syfta på katolsk, subversiv infiltration).
Sådana argument finner vi i arkiven med riksdagsmaterial, vilka är öppna till allmän beskådan. Även om separation mellan stat och kyrka förordas av Kristus själv, så är det ändå intressant att vi i Sverige så snart har glömt vårt protestantiska (i och för sig inte fläckfria, pga mänsklig svaghet, men dock i grunden, för mänsklig frihet, goda) arv och den fara som Vatikanens långsiktiga planer och inflytande innebär.
Tyvärr misskrediteras den kristna tron av Påvedömets aktiviteter. Är det inte korståg och inkvisition, så är det hemlighetsfulla, men i bland avslöjade, ränker och försök till historierevisionism. Mörkandet av judeförföljelserna under Andra världskrigen är ett exempel på det senare. Varför mörklägga detta? Därför att Vatikanen genom bland annat (nota bene: dessa är endast ett par exempel) ultrakonservativa personer i München (en del av dessa är namngivna i historielitteratur) samt rekommendationer av präster till sina församlingar, hjälpte Hitler till makten. Efter kriget fick folkrättsförövarna hjälp med att fly och några blev hedersamt begravda i Rom. Väldokumenterad samtida litteratur (40-talet) samt en i Expressen den 26 maj 1994 s. 15 knappt publicerad notis från TT och AFP, med en ursäkt från Vatikanen för dess inblandning i förintelsen, är några av de talande, men i vår tid hart när glömda, bevis. Att sedan några katolska präster gav sitt liv i motståndskampen är till deras heder, inte Påvens.
Det är viktigt att Vatikanens planer dras fram i ljuset av goda, frihetsbevarande krafter, eftersom den har sina ögon riktade mot det mäktiga USA, som de sakta men säkert försöker förvandla till en nation under sin kontroll, där redan indragna mänskliga rättigheter ligger helt i linje med Vatikanens politik. Konsekvenserna av detta behöver vi inte gissa oss till. Vatikanen är en udda fågel, en ohelig och livsfarlig förening av kyrka och stat. Historien visar att varje gång staten lagstiftar i religiösa eller samvetsfrågor, uppstår förföljelse. Historien avslöjar ävenledes Påvedömets verkliga avsikter, att med statlig lagstiftande och polisiär eller militär makt uppnå exklusiv makt i religiösa frågor, och att de är mästare på att lägga ut dimridåer.
I fallet med pedofilepidemin bland deras egna, har, tack och lov, ytan krackelerat. Det kan nämnas att vid en tidigare skandal, angående den högerextreme, historierevisionistiske kardinalkandidaten, påstod katolicismens pressansvarige i Sverige att Vatikanen inte har en PR-avdelning och därför inte kunde hantera kardinalutnämningen så bra. En vän till mig, en TV-journalist och regissör, med många initierade kontakter, vet däremot att Påven har ett av världens största PR- och propagandamaskineri till sitt förfogande – och besitter en oerhörd förmögenhet. Hur var det då möjligt för pedofilskandalen att komma ut? För det första har sådant hållits hemligt under sekler. Detta är bara toppen av ett isberg av fördärvade människoöden inom Påvens organisation. En så stor katastrof är svår att hemlighålla, även för Vatikanen och dess institutioner, inkluderande de inte sällan insynsskyddade, naturvidriga samt familj- och släktutestängande fängelser som kallas kloster.

För det andra är det den mänskliga naturen, som den katolska religionen, då den är byggd på vidskepelser och en oändligt straffande, torterande gudsbild, inte förmår förvandla och förädla. Istället förstärks människors sämre egenskaper i det integritetskränkande biktsystemet, såväl hos prästen, i vars arbete det ingår att dagligen lyssna på avskyvärda fantasier, övergrep och kriminalitet – vilket endast försvårar dennes kamp mot skadliga drifter – som hos den biktande. Inom psykologin har psykoanalysen och därmed i sammanhanget besläktade inriktningar som går ut på att gräva i och lyfta fram det smärtsamma förgångna ofta under åratal av samtal, sedan en tid fått stå tillbaka för mer nu- och framtidsinriktade terapier. Och det av goda skäl: Att ständigt fokusera på sina problem förstärker, inte försvagar, dem. Dessutom sonar den biktande sina överträdelser med att upprepa några böner. Detta ständiga rotande i det mörka, det skadliga, det frånstötande hos människan, i kombination med det irrelevanta och hastigt överståndna och i långa loppet mekaniska rabblandet av upprepade ord, är till föga hjälp för den som kämpar för att bli en bättre människa. (Må den katolske läsaren tillgiva min uppriktighet.)

Jag sticker emellertid ut hakan och riskerar att betraktas med misstanke av de som rättmätigt hatar allt det ont som gjorts i kristendomens namn, genom att vittna om att såväl jag själv, som hundratals andra jag haft kontakt med, fått sina liv förändrade till det bättre av Bibelns budskap och Upphovsman. Inte för att vi är helgon (ett för övrigt katolskt begrepp som inte har grund i Bibeln) som aldrig gör misstag. Nej, inte alls! Vi har svagheter som alla andra samt livet är en resa och skola – allt sker inte på en gång.

Trots att människor med rätta bär epitetet ”mänskliga”, och därmed såväl ”felande” som ”humana”, går det inte att förneka den kristna trons förädlande natur. Det är där vi finner kraften, inte i oss själva eller någon maktfullkomlig religion. Se själv vad som erbjuds den som lär känna Bibelns Gud: ”Andens frukt [...] är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning [självdisciplin, återhållsamhet].” (Galaterbrevet kap. 5, vers 22) Själv kan jag inte låta bli att föreställa mig ett samhälle med gladare, fridfullare, vänligare människor som behandlar varandra väl, och som är tillräckligt självbehärskade att dels avstå från stöld, mord och annan kriminalitet, dels ha disciplinen att förverkliga sina mål och drömmar, dock utan att trampa på andra.

Se där, något för Newsmills moderatorer att våga låta stå kvar!

(Formatteringen av mitt inlägg blev märklig, jag gör ett nytt försök med i stort sett samma innehåll, och ber om läsarens överseende.)

Jag vill härmed anföra något om skälen till pedofilkatastrofen samt Vatikanens natur.

Det finns många uppriktigt troende och älskvärda människor bland katolikerna. En del av dessa är högt uppskattade vänner till mig. Men det katolska systemet är sorgligt nog endast vidskeplig hedendom med rötter i de antika kulturerna, med några stänk av kristen terminologi. Det är fel att kalla den kristen och kyrka. Tyvärr dras kristendomen med i sistnämnda begrepp då det talas om ”kyrkans” inställning i det ena eller andra sammanhanget, men en tydlig rågång måste, för rättvisans skull, hållas mellan å ena sidan katolicismen, vars traditioner och ex catedra står över de kristnas heliga urkund och rättesnöre Bibeln, och å andra sidan kristendom.

Västvärlden har sin frihet och sitt välstånd att tacka för de reformatorer som i tortyr och död försvarade samvetsfrihet under den månghundraåriga Medeltiden, och vars gärningar ledde till påvemaktens decimering. Påven började sin bana med att utrota tre folkslag, herulerna år 493, vandalerna år 534, och östgoterna år 538, på grund av dess avvikande tro, närmare bestämt i frågan om Jesu gudomlighet, men vilken den teologiska avvikelsen var är egentligen oviktigt i sammanhanget, alla bör få tro i enlighet med sitt samvete. Sedan följde den i sanning Mörka – ett epitet ihärdigt och försåtligt, med rätt stor framgång, motarbetat av Vatikanstaten - medeltiden med många miljoner människor som under de mest fasansfulla omständigheter fick ge sina liv för sin avvikande uppfattning.

Vi har exempelvis hugenotterna, som fick fly till Amerika för sin tros skull, att tacka för uppkomsten av USA som grundades på bland annat åsiktsfrihet. Puritanerna i England grundade där den moderna demokratin. Många andra har vi att tacka för Påvens försvagade makt. Albigenserna, valdensarna, Wycliffe, John Huss, Hieronimus, Luther, Zwingli, Kalvin, Robert Williams är bara några. För Sveriges del kan bröderna Olaus och Magnus Petri nämnas.

Påvedömet har även i modern tid visat, bl a i Sydamerika, hur den föredrar att styra sina undersåtar, och det är ingen hemlighet att Påven i sina encyklikor förordar fascismen. En källa som härvidlag kan nämnas är Quadragesimo Anno, i Sverige uppmärksammad av bl a Herbert Tingsten. Det kan också nämnas att långt in på 1900-talet försvarades den svenska statskyrkan med att den skulle hålla borta så kallad jesuitism (ett begrepp avsedd att syfta på katolsk, subversiv infiltration). Sådana argument finner vi i arkiven med riksdagsmaterial, vilka är öppna till allmän beskådan.

Även om separation mellan stat och kyrka visserligen förordas av Kristus själv, så är det ändå intressant att vi i Sverige så snart har glömt vårt protestantiska (i och för sig inte fläckfria, pga mänsklig svaghet, men dock i grunden, för mänsklig frihet och samvaro, goda) arv och den fara som Vatikanens långsiktiga planer och inflytande innebär.

Tyvärr misskrediteras den kristna tron av Påvedömets aktiviteter. Är det inte korståg och inkvisition, så är det hemlighetsfulla, men i bland avslöjade, ränker och försök till historierevisionism. Mörkandet av judeförföljelserna under Andra världskrigen är ett exempel på det senare. Varför mörklägga detta? Därför att Vatikanen genom bland annat (nota bene: dessa är endast ett par exempel) ultrakonservativa personer i München (en del av dessa är namngivna i historielitteratur) samt rekommendationer av präster till sina församlingar, hjälpte Hitler till makten. Efter kriget fick folkrättsförövarna hjälp med att fly och några blev hedersamt begravda i Rom. Väldokumenterad samtida litteratur (40-talet) samt en i Expressen den 26 maj 1994 s. 15 knappt publicerad notis från TT och AFP, med en ursäkt från Vatikanen för dess inblandning i förintelsen, är några av de talande, men i vår tid hart när glömda, bevis. Att sedan några katolska präster gav sitt liv i motståndskampen är till deras heder, inte Påvens.

Det är viktigt att Vatikanens planer dras fram i ljuset av goda, frihetsbevarande krafter, eftersom den har sina ögon riktade mot det mäktiga USA, som de sakta men säkert försöker förvandla till en nation under sin kontroll, där redan indragna mänskliga rättigheter ligger helt i linje med Vatikanens politik. Konsekvenserna av detta behöver vi inte gissa oss till. Vatikanen är en udda fågel, en ohelig och livsfarlig förening av kyrka och stat. Historien visar att varje gång staten lagstiftar i religiösa eller samvetsfrågor, uppstår förföljelse. Historien avslöjar ävenledes Påvedömets verkliga avsikter, att med statlig lagstiftande och polisiär eller militär makt uppnå exklusiv makt i religiösa frågor, och att de är mästare på att lägga ut dimridåer.

I fallet med pedofilepidemin bland deras egna, har, tack och lov, ytan krackelerat. Det kan nämnas att vid en tidigare skandal, angående den högerextreme, historierevisionistiske kardinalkandidaten, påstod katolicismens pressansvarige i Sverige att Vatikanen inte har en PR-avdelning och därför inte kunde hantera kardinalutnämningen så bra. En vän till mig, en TV-journalist och regissör, med många initierade kontakter, vet däremot att Påven har ett av världens största PR- och propagandamaskineri till sitt förfogande – och besitter en oerhörd förmögenhet. Hur var det då möjligt för pedofilskandalen att komma ut? För det första har sådant hållits hemligt under sekler. Detta är bara toppen av ett isberg av fördärvade människoöden inom Påvens organisation. En så stor katastrof är svår att hemlighålla, även för Vatikanen och dess institutioner, inkluderande de inte sällan insynsskyddade, naturvidriga samt familj- och släktutestängande fängelser som kallas kloster.

För det andra är det den mänskliga naturen, som den katolska religionen, då den är byggd på vidskepelser och en oändligt straffande, torterande gudsbild, inte förmår förvandla och förädla. Istället förstärks människors sämre egenskaper i det integritetskränkande biktsystemet, såväl hos prästen, i vars arbete det ingår att dagligen lyssna på avskyvärda fantasier, övergrep och kriminalitet – vilket endast försvårar dennes kamp mot skadliga drifter – som hos den biktande. Inom psykologin har psykoanalysen och därmed i sammanhanget besläktade inriktningar som går ut på att gräva i och lyfta fram det smärtsamma förgångna ofta under åratal av samtal, sedan en tid fått stå tillbaka för mer nu- och framtidsinriktade terapier. Och det av goda skäl: Att ständigt fokusera på sina problem förstärker, inte försvagar, dem. Dessutom sonar den biktande sina överträdelser med att upprepa några böner. Detta ständiga rotande i det mörka, det skadliga, det frånstötande hos människan, i kombination med det irrelevanta och hastigt överståndna och i långa loppet mekaniska rabblandet av upprepade ord, är till föga hjälp för den som kämpar för att bli en bättre människa. (Må den katolske läsaren tillgiva min uppriktighet.)

Jag sticker emellertid ut hakan och riskerar att betraktas med misstanke av de som rättmätigt hatar allt det ont som gjorts i kristendomens namn, genom att vittna om att såväl jag själv, som hundratals andra jag haft kontakt med, fått sina liv förändrade till det bättre av Bibelns budskap och Upphovsman. Inte för att vi är helgon (ett för övrigt katolskt begrepp som inte har grund i Bibeln) som aldrig gör misstag. Nej, inte alls! Vi har svagheter som alla andra samt livet är en resa och skola – allt sker inte på en gång.

Trots att människor med rätta bär epitetet ”mänskliga”, och därmed såväl ”felande” som ”humana”, går det inte att förneka den kristna trons förädlande natur. Det är där vi finner kraften, inte i oss själva eller någon maktfullkomlig religion. Se själv vad som erbjuds den som lär känna Bibelns Gud: ”Andens frukt [...] är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning [självdisciplin, återhållsamhet].” (Galaterbrevet kap. 5, vers 22) Själv kan jag inte låta bli att föreställa mig ett samhälle med gladare, fridfullare, vänligare människor som behandlar varandra väl, och som är tillräckligt självbehärskade att dels avstå från stöld, mord och annan kriminalitet, dels ha disciplinen att förverkliga sina mål och drömmar, dock utan att trampa på andra.

Se där, något för Newsmills moderatorer att våga låta stå kvar!

#8 J A Olsson,

"Jag sticker emellertid ut hakan och riskerar att betraktas med misstanke av de som rättmätigt hatar allt det ont som gjorts i kristendomens namn, genom att vittna om att såväl jag själv, som hundratals andra jag haft kontakt med, fått sina liv förändrade till det bättre av Bibelns budskap och Upphovsman."

Jag tillhör de som "rättmätigt hatar allt ont som gjorts i kristendomens namn", men bortser från det i ditt lysande inlägg.

Moderator: ska vi kommentera eller skriva uppsatser här?

Jag tycker det är lite roligt att ordet 'häxjakt' kommer upp här, som för att försvara katolicismen.

2007 hade katolska kyrkan 408024 praster (wikipedia).

Mer an 3000 fall pa kort tid ar narmare 1 fall per 100 praster. Det ar en orovackande hog siffra tycker jag.

12% i andra samfund. 15% i hemmen.

Katolska kyrkan har aldrig bedrivit häxjakt. Inkvisitionen tillkom för att folk skulle få rättegång istället för lynchning. Det var lutherska kyrkan som brände "häxor" på rykten enbart.

Var har du fatt tag pa siffrorna per samfund? Det ar mycket intressanta siffror - finns den statistiken dessutom i tidsserier?

Jag har en hel del från USA, men måste be att få återkomma. Det har betalats större skadestånd till offer från mormonerna än från katolska kyrkan. Ett enda mål kan leda till 25 miljoner dollar i skadestånd!
Ett lutherskt stift fick stänga en skola pga de skadestånd de betalade för en enda prästs ogärningar. Lutherska kyrkan har inget öppenhet alls, inte de andra heller. Jehovas har krävt att de ska vara befriade från civildomstolar med hänvisning till religionsfriheten.

Olsson, jag håller i stort sett med dig i varje mening och tycker därför att du borde publicera texten som huvudartikel på Newsmill. Den förtjänar bättre än att förbli en nästan oläst kommentar.

Mmmm, låt oss hoppas att det är rätt så och att påven verkligen gör vad han kan för att stoppa de katolska pedofilerna. Det kan finnas ursäkter för det men man kommer inte ifrån att Ratzinger tidigare inte varit speciellt effektiv. Och även om Påven kanske ändrat åsikt så är det samma gamla organisation han har att jobba med.

En tanke för oss som själva är föräldrar - Skulle vi tillåta att en främmande man umgås med våra barn? Ensam och obevakad under långa tider?

(Och när det dessutom är en knäppis som valt att inte ha sex med andra vuxna samt jobbar i ett yrke som innebär god tillgång till ensam tid med barn och dessutom ingår i en organisation som traditionellt är tämligen överslätande mot pedofilpräster så får vi väl medge att vi borde se varningsflaggorna. Ingen döms på förhand men nog borde föräldrarna hålla ett extra öga öppet? Religion är ingen ursäkt för dumhet.)

När jag läste Charlie Darwins inlägg blev jag mycket nyfiken på vem Bibelns upphovsman är. Jag trodde att det huvudsakligen var kvinnor som var författare till de gamla skrifterna. Förutom Thomasevangeliet då förstås. Och Jeremias möjligen. Jag känner till att religionsvetarna är överens om att Moseböckerna inte skrevs av Moses och att Aron, hans bror, begravdes på Arons berg i Petra. Men vem var det då som skrev dem? Kunskapstörsten gör oss till människor. Charlie, jag gissar att du aldrig ställde frågan.

The same logic holds true for Breitling replica watches as well. The original models are exorbitantly priced; and so, there is more than ample demand as well as availability of cheaper replicas of the same.rolex
rolex watches
omega watches
fake rolex
rolex replica The market for cheap replica watches is therefore quite buoyant.

The first thing you notice about this shoe is bright red top. footwear upper also includes money in detail. White is put into use on the inner wall, Nike swoosh, sole, laces, and other regions around the sneaker.
shoes sneakers Dhaka, the capital of Bangladesh,
nike sneakers are Cole Haan, which designs,despite their ban in 2002.
cheap jordans is one of the world's cities most polluted by plastic bags,
asics running shoes

replica chanel replica chanel
replica gucci replica gucci
replica hermes replica hermes
replica louis vuitton replica louis vuitton
discount handbags discount handbags
designer handbags designer handbags

J A Olsson, ditt inlägg är både osakligt och en lögn. (Jag önskar att Newmill ställde krav på saklighet. Fast då skulle de flesta inlägg försvinna och intäkterna minska.)

Puritanerna flydde religös liberalism. Väl i Amerika behandlade de oliktänkande på samma sätt som den katolska kyrkan behandlade hugenotterna.

Hitler hyllar Luther som en stor krigare i Mein Kampf. Hitler gör också det klart att antisemitismen bygger på religion och inte ras. Judendom är givetvis inte en ras.

Det är lätt att förneka den kristna trons förädlande natur. Jag behöver inte gå längre än till dig. Du är ett bra exempel på varför kristendomen är ett hot mot oliktänkande. Du skriver:

"Själv kan jag inte låta bli att föreställa mig ett samhälle med gladare, fridfullare, vänligare människor som behandlar varandra väl, och som är tillräckligt självbehärskade att dels avstå från stöld, mord och annan kriminalitet, dels ha disciplinen att förverkliga sina mål och drömmar, dock utan att trampa på andra."

De sakerna är omöjliga för oss ateister därför att du anser att saknaden av gud är saknaden av godhet.

"Vem är den störste lögnaren? Är det inte den som säger att Jesus inte är Kristus. Det är Antikrist, som därmed förnekar både Fadern och Sonen" (1 Johannesbrevet 2).