Förortspolitiskt program - Idéer för - miljonprogrammen

Under den innevarande mandatperioden har olika händelser och skeenden kopplade till våra förorter och miljonprogramsområden gjort sig gällande i form av våldsamheter, bränder och upplopp. Klyftorna i samhället har ökad, mellan de i "innanförskap", med jobb och sysselsättning och de i "utanförskap", utan jobb och sysällsättning. Utanförskapet med alliansens egen definition har ökad med 70 000 personer sedan valåret 2006 (Riksdagens utredningstjänst). Denna verklighet har som mest märkts av i de miljonprogramsområden som vi många gånger slentriant brukar kalla för förorterna. Här har effekterna av den moderatstyrda allianspolitiken fått en grundlig befästning i människors vardag. Moderaterna gick till val på att minska utanförskapet, men utanförskapet har ökat mest i områden där den redan varit stor. Därför måste de förortspolitiska frågorna inför årets valrörelse lyftas upp ännu högre, än vad de gör idag, i den politiska dagordningen.

Inför höstens val måste det rödgröna regeringsalternativet vara den röst som höjer dessa frågor högt upp på den politiska agendan. Tiotusentals människor runt om i landet berörs direkt av de politiska initiativen och, i sämsta fall, av den politiska passiviteten i dessa frågor. Att lösa våra förortspolitiska problem ger hela samhället en vinst. Samhället kan liknas vid en kropp, när en liten tå i denna stora samhällskropp är sjuk så värker det även i de andra delarna av kroppen. Det finns krafter som hävdar att lösningen på detta samhällsproblem är att kapa av tån. I den politiska kontexten är Sverigedemokraterna denna politiska kraft som livnär sig på utanförskapssjukdomar. Det som vi istället måste göra är att se samhället som en helhet och därför också verka för att solidariskt lösa våra utmaningar och problem tillsammans. Jobbfrågan är det enskild viktigaste och avgörande utmaningen att lösa. Men det finns en rad andra olika insatser som också måste göras. Som riksdagskandidat för socialdemokraterna kommer jag därför att gå till val med ett förortspolitiskt program- kallad för- Idéer för miljonprogrammen.

Arbetsmarknad och utbildning - Ökat stöd till vuxenutbildning och en ökad trygghet på arbetsmarknaden och minskade klyftor mellan områden som Rosengård och Täby. Arbetsmarknadens och bostadsmarknadens parter tar krafttag mot diskrimineringen. Det utvecklas attraktiva besöksverksamheter som skapar jobb och sysselsättning i miljonprogramsområden.  

Boende och miljö-Miljonprogramsfond för att rusta upp och investera i miljonprogramsområden. Bostadsbolagen, kommunen och enskilda organisationer och företag samarbetar för att öka attraktivitetskraften i miljonprogramsområden. Genom upprustning, investeringar av olika slag och marknadsföring ska man förmå att skapa en trygg, attraktiv och trevlig närområde att bo och besöka. Bostadssegregationen bör bli bostadsintegration. Den nuvarande lagstiftningen om tvångsförvaltning skärps och tvångsförsäljning av hyresrätter möjliggörs genom ny lagstiftning.

Skola- En integrerad och profilerad skola där målet är att öka mångfalden och integrationen ska bli en del av det kommunala skolansvaret. Därför måste skolor profilera sig och bredda sitt upptagningsområde för att möjliggöra för barn och ungdomar från olika kulturella, etniska och sociala bakgrunder att gå på samma skolor, och därmed skapa förutsättningar för en långsiktig lösning av segregationsproblemet. De ekonomiska möjligheterna till denna ansvarsutvidgning för kommunerna måste säkerställas av staten genom en skolfond där berörda kommuner kan söka pengar ifrån för att utvidga sitt ansvarområde när det gäller skolan. Det borde vara möjligt att flytta och skingra på elever i grupper som begår destruktiva handlingar och brott i skolan. Ökad modersmålsundervisningen i förskolan och skolan.

Trygghet- Brottsförebyggande - Satsningar på föräldrastöd så att fler nås och ges bättre möjligheter till sitt föräldraansvar. Men när föräldraskapet sviktar skall socialtjänsten gripa in. Myndighetspersoner så som socialsekreterare, lärare och andra måste bedriva en uppsökande verksamhet, med ett närmare samarbete med de boende och polisen. Det behövs alternativa vägar för de ungdomar som ställer till det i någon form av sysällsättning i arbete/praktik och samhällstjänst, som en del av vården av ungdomar som hamnat eller är nära i att hamna i kriminalitet. Förmåga och resurser från statens sida måste säkras för ett uthålligt arbete.  

Brottsbekämpning- Polisen ska kunna skingra grupperingar av kriminella ungdomar och förstöra deras nätverk. "Svansen" i kriminella nätverk bör få öppenvårdprogram i den närmiljö de förväntas återanpassa sig i. Domstolarna ska döma till samhällstjänst snarare än till böter. Problemet med att åklagarmyndigheterna förlorar viktiga vittnesmål p.g.a. vittnenas rädsla för att vittna måste lösas.

Eftervård -Kommunerna ska få förutsättningar för ett större socialt och ekonomisk ansvar för de unga som ska återanpassas till samhället efter vård och omhändertagande. Hjälp med bostad, utbildning och jobb och en kontaktperson som knytts till den unga, samt försoningsprogram så att brottsoffret och gärningsmannen träffas och samtalar om det så önskas ska utvecklas.

Migrationspolitiken- Mottagandet av asylsökande ska omfattas av alla kommuner så att verksamheterna och bostadsmiljön i områden som Rosengård får ett rimligt uppdrag. EBO ska avskaffas och försörjnings- samt boendefrågan gällande mottagning av nyanlända ska lösas med en mer aktiv statlig styrning i migrationspolitiken.

Kultur och mötesplatser- Ökat stöd för att skapa nya gemensamma mötesplatser för debatt, bildning och kultur.

Adrian Kaba (4 artiklar)

Anmäl