Lena Einhorn om mysteriet med Jesus och de historiska källorna

Varje år under påsken, pesach, kom flera hundra tusen judar till Jerusalem för att fira högtiden. Men det var kanske inte själva det religiösa firandet som gjorde den romerska makten så nervös, utan vad det inspirerade till: uppror. Det är inte ovanligt att frihetstörstande folk söker religiösa högtider som inspirationskälla för sin politiska kamp. Och pesach fyllde detta symbolbehov med råge för romartidens judar. Högtiden, som varade i en vecka, firades till minne av uttåget ur Egypten, och etablerandet av israeliternas rike i det som då var Kanaans land, ungefär tolvhundra år tidigare. Sedan dess hade riket ockuperats av främmande makt ett flertal gånger, och sedan år 63 före Kristi födelse stod den romerske kejsaren som judarnas förmyndare. Upproret låg därför med jämna mellanrum i luften. Den romerska armén mobiliserades alltså varje år i Jerusalem under pesach, inför anstormningen av människor ifrån hela landet. Framför allt var det känt att galiléerna, de judar som bodde i den nordliga provinsen - där bland annat Nasaret ligger - var speciellt upprorsbenägna. Det första stora judiska upproret mot romarna, år 6 efter Kristus, hade letts av en man vid namn Judas från Galiléen. Det hade triggats av den så kallade skattskrivningen under ståthållare Quirinius, alltså samma skattskrivning som i Lukasevangeliet ges som tidsreferens för Jesus födelse. Just galiléernas ankomst till Jerusalem under pesach gjorde alltså romarna alldeles särskilt nervösa.

Nya testamentet består till stor del, och i samtliga fyra evangelier - Matteus, Markus, Lukas och Johannes - av beskrivningar av just denna påskvecka i Jerusalem. Den vecka som ca. år 30, enligt dessa källor, ska ha inbegripit rättegången och korsfästelsen av Jesus från Nasaret. Att Jesus av myndigheterna betraktades som en upprorsmakare står ganska klart när man läser evangelierna. Och även evangelieförfattarna själva antyder att det Guds rike som Jesus predikade om skulle föregås av en omvälvning. I Lukasevangeliet (21:20-22) står det till exempel:

När ni ser Jerusalem omringat av härar, då skall ni veta att dess ödeläggelse är nära. Då måste de som bor i Judeen fly upp i bergen, de som är inne i staden skall lämna den, och de som är ute på landet får inte gå in i staden.

Ty detta är vedergällningens tid, när allt i skriften blir uppfyllt.

Och på ett annat ställe i samma evangelium(19:41-44):

När han kom närmare och såg staden började han gråta över den och sade: "Om du denna dag hade förstått. också du, vad som ger dig fred! Men nu är det fördolt för dig. Det skall komma en tid då du får se dina fiender bygga vallar runt dig och omringa dig och ansätta dig från alla håll. De skall slå dig och ditt folk till marken, och de skall inte lämna sten på sten, eftersom du inte förstod att tiden var inne för Guds besök."

Att Jesus var inte bara en andlig utan även en politisk ledare, en revolutionär, var en hypotes som presenterades ganska omedelbart när den så kallade historiska Jesusforskningen tog sin början, under upplysningstiden i slutet av 1700-talet. Den första etablerade historiska Jesusforskaren, den tyske teologen och orientalisten Hermann Samuel Reimarus, skrev till exempel att Jesus med all sannolikhet primärt var en judisk revolutionär som försökte gripa makten i Jerusalem, men misslyckades och korsfästes. Reimarus, och många andra av dessa tidiga Jesusforskare, präglades, trots att de ofta var religiösa, av upplysningens rationalism, och sökte hitta rationella förklaringar till de händelser som beskrevs i Nya testamentet.

Den historiska Jesusforskningen har allt sedan dess varit en viktig del av bibelforskningen, och indelats i specifika perioder, eller "vågor", alltefter de hypoteser som har varit rådande.

Vad som emellertid har varit ett avgörande problem för denna historiska Jesusforskning - från begynnelsen och in i våra dagar - har varit det faktum att det i princip finns bara en enda samtida källa till information om Jesus och hans liv, nämligen texterna i Nya testamentet (med samtida menas här texter som skrevs under första århundradet). Och detta är inget litet problem. Den period då Jesus levde och verkade är nämligen i övrigt mycket väl dokumenterad, i första hand av en judisk-romersk historiker vid namn Josefus (som skrev på 70- och 90-talen), men även av andra. Och trots att Josefus i detalj beskriver händelserna i Judéen och Galiléen under denna tid, nämner alla de myndighetspersoner som finns nämnda i evangelierna, nämner en rad judiska revoltörer, så finns inte Jesus från Nasaret med i berättelsen (utom i en paragraf som samfällt anses ha tillkommit långt senare). Problemet tillspetsas av det faktum att Nya testamentet, å sin sida, beskriver Jesus som en person med många tusen anhängare, och vars rättegång inbegrep båda översteprästerna, Galiléens judiske lydkonung och den romerske ståthållaren i Judéen, Pontius Pilatus. Att Jesus trots detta inte nämns i några andra historiska källor har bara funnit två förklaringar: en majoritetsförklaring som går ut på att Jesus inte var lika framträdande under sin egen tid som han senare har skildrats, och en mindre vanlig tolkning som går ut på att Jesus aldrig har funnits. Den senare tolkningen har inte minst i Sverige fått två kända förespråkare: Alvar Ellegård och Roger Viklund.

När jag 2005 började skriva min bok Vad hände på vägen till Damaskus? På spaning efter den verklige Jesus från Nasaret gjorde jag förstås samma sak som så många andra som intresserat sig för den historiske Jesus: jag jämförde Nya testamentet med andra samtida historiska källor, framför allt Josefus. Och liksom alla andra kunde jag konstatera att det (om man bortser från den tidigare nämnda paragrafen) inte finns någon som liknar Jesus i dessa andra källor, åtminstone inte under 30-talet, den tid som Nya testamentet uppger att han verkade. Pilatus finns med i de andra källorna, Quirinius finns med, Herodes den store finns med, liksom Herodes Antipas, och översteprästerna Hannas och Kajafas. För att nämna några få. Men Jesus finns inte med.

Vad som emellertid var mer konfunderande för mig, och som sällan eller aldrig nämns, var att det var så mycket annat som inte stämde, när man jämförde texterna. Ja, Josefus nämner både Kajafas och Hannas, men de var inte överstepräster samtidigt, såsom det står i evangelierna. Hannas var, enligt Josefus, överstepräst mellan år 6 och år 15. Därefter är tre andra överstepräster verksamma innan Kajafas innehar detta ämbete, 18 till 36. Och ingenstans står det att Hannas kommer tillbaka som överstepräst. De enda samregerande överstepräster som Josefus nämner under det århundradet är två överstepräster verksamma på 50-talet efter Kristus.
Och sedan är det de så kallade "rövarna", som Jesus korsfästs med, enligt evangelierna. Ja, det finns massor av "rövare" nämnda i Josefus skrifter -- "rövare" är där ett annat ord för seloter, eller judiska upprorsmakare. Men"rövare" uppträder hos Josefus under endast två mycket specifika perioder: fram till skattskrivningsupproret, år 6, som brutalt slås ner, och sedan åter från mitten av 40-talet fram till det som skulle bli det judiska kriget mot romarna, och rikets undergång, år 66 till 73. Dessemellan, det vill säga under hela Jesus levnad, finns inte en enda "rövare" nämnd i Josefus skrifter!! Så hur kunde Jesus då korsfästas tillsammans med "rövare", om detta skedde på 30-talet?

Sedan var det den där rebelledaren som kallades Theudas. I den del av Nya testamentet som heter Apostlagärningarna, och som skildrar tiden efter korsfästelsen av Jesus, finns följande episod skildrad: En kort tid efter korsfästelsen, det vill säga någon gång på 30-talet, tas apostlarna in till förhör till judiska rådet. Och då sker följande:

...då reste sig en av fariséerna i rådet som hette Gamaliel, en laglärare som var högt aktad av hela folket, och sade till om att männen skulle föras ut ett tag. Sedan fortsatte han: "Israeliter, tänk er för innan ni gör något med de här männen. För inte så länge sedan uppträdde Theudas och gav sig ut för att vara något, och han fick säkert fyrahundra anhängare. Men han dödades, och hela skaran som hade följt honom upplöstes och försvann. Efter honom, medan skattskrivningen pågick, kom Judas från Galileen och lyckades dra med sig många människor."

Problemet med denna text - och det är ett allmänt erkänt problem - är att rebelledaren Theudas, om man ska döma efter Josefus, dödades under den romerske prokuratorn Fadus tid -- mellan år 44 och 46! Theudas kunde alltså omöjligt vara död redan på 30-talet! Att Theudas beskrivs som föregångare till Judas från Galiléen, i stället för efterträdare, är också en kronologisk kullerbytta i Apostlagärningarna. Dessa felaktigheter brukar i allmänhet tillskrivas ett misstag vid nedtecknandet eller redigeringen av Apostlagärningarna.

Men det finns många andra kronologiska konstigheter när man jämför Nya testamentet med Josefus. Människors namn stämmer, men nästan aldrig deras verksamhet. Konflikten mellan galiléer och samarier, till exempel, så tydlig i evangelierna, omnämns hos Josefus under en helt annan tid: 48 till 52. Korsfästelser av judar finns hos Josefus beskrivna innan Jesu födelse, och efter år 46, men inte under Jesu tid (vilket förvisso inte är ett bevis för att de inte förekom). Och denna mening i Lukasevangeliet (13:1) är helt obegriplig: "Vid samma tillfälle kom några och berättade för honom om de galileer vilkas blod Pilatus hade blandat med blodet från deras offerdjur." För det första fanns inget väpnat uppror under Pilatus tid, och heller inga massavrättningar. För det andra hade Pilatus över huvud taget ingen som helst makt över galiléerna. Galiléen styrdes vid den tiden av den judiske lydkonungen Herodes Antipas. Pilatus senare efterträdare Felix däremot, som var verksam mellan 52 och 59, han inte bara styrde över Galiléen, han slaktade galileiska rebeller en masse. Och även i andra avseenden företer den Pilatus som presenteras i evangelierna större likheter med sin efterträdare Felix än med sig själv (om man ska döma efter Josefus)! Det var, enligt Josefus, Felix som hade en konflikt med den judiska kungen, inte Pilatus. Det var Felix som hade en prominent hustru, en prinsessa, inte, så vitt man vet, Pilatus. Och det var under Felix, inte Pilatus, som vi finner "rövare", korsfästelser, två samregerande överstepräster och en konflikt mellan galiléer och samarier.

Det är sådant som man kan störas av, men förmodligen, vid första anblicken, väljer att se som konstiga tillfälligheter, eller misstag av antingen evangelieförfattarna eller Josefus -- sådana missuppfattningar som alltid sker vid överförandet av muntlig tradition. Och Josefus är dessutom inte hundraprocentigt tillförlitlig som historiker.

De kronologiska märkligheterna fortsatte emellertid att sticka i ögonen. Ta till exempel Matteusevangeliets beskrivning av hur Jesus återvänder från Egypten "när Herodes hade dött". Herodes den store dog år 4 före Kristi födelse, vilket är en märklighet i sig (eftersom Lukasevangeliet säger att Jesus föddes under skattskrivningen, som ägde rum år 6 efter Kristi födelse). Jesus återvände alltså från Egypten tio år före sin egen födelse! Men förvirringen ökar när det omedelbart därefter står: "Vid den tiden uppträdde Johannes döparen i Judeens öken och förkunnade: 'Omvänd er. Himmelriket är nära." Hur kunde Jesus återvända från Egypten som ett litet barn, om Johannes döparen samtidigt börjar predika i öknen? De är ju enligt Lukasevangeliet exakt samma ålder! Dessutom skriver Lukas att Johannes döparen började predika "under femtonde året att kejsar Tiberius regerings", det vill säga ungefär 33 år efter Herodes den stores död!

Berättelsen hänger helt enkelt inte ihop kronologiskt. Och man måste fråga sig om det verkligen var efter Herodes den stores död som Jesus återvände från Egypten. Och om han verkligen återkom som ett barn. Intressant nog finns det skrifter, om än icke samtida, som hävdar att Jesus under många år levde i Egypten som vuxen (Celsus Alethes logos, från 175 e. Kr. och Talmud från ca. 500 e.Kr.). Detta stämmer också bättre med Lukasevangeliets utsaga att Jesus "var trettio år när han först trädde fram", och då inte blev igenkänd i sin hemstad, Nasaret.

Ja, evangelierna var fyllda av sådana kronologiska paradoxer, när de jämfördes med andra historiska källor. Jag sköt detta ifrån mig, under ganska många månader av mitt skrivande av boken. Och jag lät bli att ta i beaktande att det faktiskt fanns en systematik i de kronologiska paradoxerna. Att jag till slut satt med femton nästintill identiska skildringar av händelseförlopp i evangelierna och Josefus - om jag sköt händelserna i evangelierna tjugo år framåt i tiden - och endast en (skattskrivningen under Quirinius) om jag underlät att göra denna tidsförskjutning, ja, det var tills vidare inget som jag tog in. Det var ungefär som när man bygger en del av ett pussel på ett ställe och en annan på ett annat, och sedan ska försöka få delarna att passa i varandra. Det fanns en punkt där det stämde. Men den låg tjugo år fel tiden. Så jag ignorerade det.

Men så fanns det den där rebelledaren, som hela tiden dök upp, han som framträdde under Felix. Han som kallades "Egyptiern". För om 30-talet, i Josefus skrifter, saknade en stark messiansk ledare, så gjorde inte 50-talet det. "Egyptiern" är en av de viktigaste judiska messianska rebelledarna under det första århundradet, och Josefus beskriver honom utförligt, i båda sina stora verk. I Judiska fornminnen beskriver han honom på följande sätt:

Vid ungefär den här tiden kom någon ut från Egypten, och sade sig vara en profet. Han rådde folket att följa med honom till Olivberget, som det kallades, som låg mitt emot staden, en kilometer bort. Han sade till dem att han därifrån skulle visa dem hur Jerusalems murar skulle falla på hans order, och han lovade dem att han åt dem skulle åstadkomma en ingång till staden genom dessa fallna murar. När nu Felix informerades om detta, så beordrade han sina soldater att ta till vapen, och han gick emot dem med ett stort antal fotsoldater och ryttare från Jerusalem, och attackerade Egyptiern och människorna som var med honom. Han dödade fyrahundra av dem, och tog tvåhundra levande. Egyptiern själv kom undan, men han syntes aldrig mer.

I Josefus andra huvudverk, Om det judiska kriget, sägs att "Egyptiern" hade trettiotusen anhängare, och tidigare hade vistats i "ödemarken". Där beskrivs han också i utomordentligt negativa termer (Josefus var ingen beundrare av de selotiska rebellerna).

Ja, visst finns det skillnader mellan Josefus beskrivning av Egyptiern och evangeliernas beskrivning av Jesus. Men likheterna är ändå slående:

• Egyptiern besegras på Olivberget, vilket är den plats där Jesus arresteras.
• Båda hade tidigare vistats i "ödemarken".
• Båda talar om att Jerusalems murar ska rivas ner.
• Båda är messianska judiska ledare med stor genomslagskraft.
• Båda uppfattades och behandlades som ett hot av överheten.
• Båda hade levt i Egypten.

Den stora skillnaden, förutom tidsförskjutningen, ligger i hur de besegras. Jesus arresteras, korsfästs, återuppstår och stiger upp till himlen, medan Egyptiern besegras i ett militärt slag, överlever och sedan försvinner.

I det ena fallet är det alltså en man som arresteras i närvaro av sina lärjungar, i det andra är det en armé som besegrar en rebellrörelse.

Förvisso beskriver även evangelierna något slags uppror vid tiden för Jesus arrestering. I Markus 15:7 står det: "Nu satt en som kallades Barabbas fängslad tillsammans med upprorsmännen som hade begått mord under oroligheterna." Men vilka upprorsmän? Och vilka oroligheter? Det finns i övrigt inte någon beskrivning av några oroligheter. Kan det vara dem som äger rum när Jesus arresteras som avses? Knappast, om man ska döma av de tre synoptiska evangelierna (Matteus, Markus och Lukas). Där är Jesus och hans lärjungar, åtminstone till en början, helt passiva inför denna arrestering. Konflikten som beskrivs är dessutom helt och hållet religiös. Det är sålunda "en folkhop med svärd och påkar, utsänd från översteprästerna och de skriftlärda och de äldste" som kommer för att arrestera Jesus. Något som liknar ett uppror kan inte skönjas. Det är först när vi går till det fjärde evangeliet, Johannesevangeliet, som vi får en något annorlunda bild av händelseförloppet. Där står det nämligen att översteprästernas folk åtföljs av "kommendanten med sin vaktstyrka" (18:12). Och när vi går till det grekiska originalet av Johannesevangeliet, då får vi reda på att det ursprungliga ordet för "vaktstyrka" är speira, och det ursprungliga ordet för "kommendanten" är chiliarcos. Detta skulle, om det stämmer, kasta ett helt annat ljus över händelseförloppet. För speira är, för att citera bibelforskaren F.F. Bruce, "likvärdigt med det latinska cohors, vilket i Judéen... torde vara ett assisterande förband, på papperet med en styrka av 760 infanterister och 240 kavallerister." Med andra ord är det enligt Johannesevangeliet ett tusen romerska soldater som kommer för att arrestera Jesus! Och för att understryka detta faktum kallar detta evangelium soldaternas ledare för chiliarcos, vilket ordagrant betyder "ledare för ett tusen". Varför skulle det krävas ett tusen soldater för att arrestera en vilande man?

Om Jesus skulle vara identisk med "Egyptiern", vilket givetvis bara är en hypotes, så skulle detta innebära att händelserna som beskrivs i Nya testamentet skulle ha genomgått en tidsförskjutning, från 50-talet till 30-talet. Detta är givetvis en radikal tanke. Icke desto mindre skulle den erbjuda en förklaring till den paradoxala skillnaden mellan Nya testamentets dramatiska skildring av Jesus liv och avsaknaden av en sådan i de andra historiska källorna. På 30-talet finns i dessa andra källor inte någon som helst framstående och omvälvande messiansk ledare synlig. På 50-talet finns det det.

En sådan tidsförskjutning skulle dessutom göra att många andra i Nya testamentet beskrivna händelser blir synliga också hos Josefus: alltifrån "rövare" till samregerande överstepräster till en redan dödad rebelledare vid namn Theudas. Denne Theudas är intressant också av andra skäl: precis som Johannes döparen är föregångare till Jesus, så är Theudas föregångare till "Egyptiern". Theudas och Johannes döparen lever och verkar dessutom på samma ställe, vid Jordanfloden, och de dör på samma sätt: de halshuggs, och deras huvuden bärs till Jerusalem.

Det hände sig, medan Fadus var prokurator över Iudaea, att en viss häxkonstnär, vars namn var Theudas, övertalade en stor del av befolkningen att ta sina ägodelar med sig och följa honom till Jordanfloden; för han sa dem att han var en profet, och att han av egen kraft skulle dela floden, och erbjuda dem en lätt överfart. Många lurades av hans ord. Fadus lät dem emellertid inte försöka åtnjuta hans vilda försök, utan skickade ut en trupp av ryttare mot dem. Efter att ha överrumplat dem, dödade trupperna många av dem, och tog många tillfånga levande. De tog också Theudas levande, högg av hans huvud, och bar det till Jerusalem (Josephus: Judiska fornminnen 20:5:1).

Att en tidsförskjutning ägt rum är givetvis omöjligt att bevisa. Och även om en sådan postulerades, så skulle man i så fall behöva besvara ännu en fråga: varför? Varför skulle någon artificiellt vilja flytta händelser som ägde rum på 50-talet till 30-talet?

Det finns, om en tidsförskjutning ägt rum - åtminstone om den är medveten - bara en möjlig förklaring: att man velat undvika konkurrerande skildringar.

Det är viktigt att komma ihåg att evangelierna skrevs i exil, långt från händelsernas centrum, efter Jerusalems förstörelse, och efter rikets undergång. Med andra ord var risken för konkurrerande skildringar - och även för bevarade kollektiva minnen - liten. Men den var inte negligerbar. Även Josefus, och minst en annan samtida judisk historiker, Justus från Tiberias, beskrev, liksom evangelieförfattarna, en historia som de befarade annars skulle gå förlorad. Och Josefus var framgångsrik i sitt värv. Kyrkofadern Eusebios kallade honom för "sin tids mest berömda jude", och Josefus skrifter fanns deponerade i Roms bibliotek. Dessutom är det bland bibelforskare en vanlig åsikt att evangelisten Lukas hade läst Josefus böcker, eftersom han begagnar sig av liknande ordvändningar och referenser.

Josefus var ju rabiat i sina skildringar av de messianska rörelserna. Kanske låg det inte i evangelieförfattarnas intresse att ha en alternativ beskrivning av händelseförloppet? Och det enda sättet att undvika en sådan - i en tid trots allt beskriven av historiker - skulle kanske vara att förpassa berättelsen om Jesus från Nasaret till en annan tid än då han verkligen verkade. Priset man i så fall fick betala var att Jesus försvann från samtidshistoriens radar.

Att så verkligen skett är ju, som sagt, omöjligt att bevisa. Man kan bara skildra det som finns beskrivet - i en trots allt historisk tid - och försöka förklara det som ser ut som paradoxer och diskrepanser. Längre än så kan man inte komma.

Lena Einhorn (3 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/20504

32 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Att Jesus inte nämns i utombibliska källor är inte så konstigt. Det är väl när allt kommer omkring bara någon promille av alla människorna på den tiden som nämns med namn i någon krönika, det vill säga ett litet fåtal makthavare. Jesus var inte särskilt intressant att skriva om för romarna eller andra historieskrivare. Inte förrän senare när den kristna rörelsen spred sig, och då börjar ju också Jesus nämnas i olika dokument.
Lena Einhorns tes har såvitt jag vet aldrig tagits upp av någon forskare, den är nog inte så trovärdig. Det finns mycket som talar för att evangelierna är trovärdiga ögonvittnesskildringar.

Permalänk | Anmäl #1 Tobias Bäckström, 2010-04-02, 12:11

Mycket intressant Lena. Men vad tror du själv efter att du forskat: Har Jesus funnits eller är bilden av Jesus ett hopkok av flera källor?

Permalänk | Anmäl #2 Tommy Wingren, 2010-04-02, 12:29

Det var då för märkligt att någon som borde ha haft kunskap om de icke bibliska källorna är så ovetande om att det FINNS inte bara Josefus utan två andra samtida källor samt därutöver två helt oberoende källor som är näst intill samtida, dvs från första 100 åren dock icke från Jesus livstid.

Skall försöka att skriva en artikel till min andra blogg norah4history när tillfälle gives. Dock inte nu under helgerna. Detta har varit uppe i soc.history.medieval och soc.history.ancient vid ett antal tillfällen.

Permalänk | Anmäl #3 Inger E Johansson, 2010-04-02, 12:33

Svar till Tobias Bäckström # 1
att Jesus faktiskt finns omnämnd i ett antal icke bibliska källor är lika lite som ditt påstående, diskutabelt om sant, att det att ingen forskare skulle testat tesen skulle leda till slutsatsen att evangelierna skulle vara trovärdiga ögonvittnesskildringar, är ett falskt antagande.

Evangelierna skrevs inte samtidigt och i minst ett fall efter Jesu död, inte heller är det så att de som skrev de olika evangelierna själva hade varit ögonvittnen till allt de berättade om. Vi kan inte utifrån skrivna källor, bibliska eller andra, heller avgöra om det är andra handskällor som är pålitliga varken tidsmässigt, tendens eller ens lokalt anknytna till platser där de beskrivna undren hände.

Från de äldsta, oftast grekiska texter samt en på latin, finns det ett otal översättningar. Nyare och äldre. Texterna skiljer sig en hel del åt om man tittar närmare på dem.

Detta sagt, så anser jag det säkerställt utifrån vanlig vetenskaplig prövning att Jesus fanns. Jag tror att Jesus är Guds son, men det finns inget vetenskapligt sätt att bevisa detta antagande på. Tyvärr.

Permalänk | Anmäl #4 Inger E Johansson, 2010-04-02, 12:40

jag förstår verkligen hur lätt det måste vara att fänglsas av den här historien, likt en Heinrich Schliemann på jakt efter Troja. Oerhört fascinerande!

Permalänk | Anmäl #5 Niclas Kuoppa, 2010-04-02, 12:47

"...Att så verkligen skett är ju, som sagt, omöjligt att bevisa. Man kan bara skildra det som finns beskrivet - i en trots allt historisk tid - och försöka förklara det som ser ut som paradoxer och diskrepanser. Längre än så kan man inte komma. ..."

Hmmm... - Lena Einhorn - vad sägs om att lyssna (video ca 9 min) på vad Jesus (video ca 9 min) = Yeshua (video ca 9 min) själv har att säga om saken ? - und-rar Josef B.

Permalänk | Anmäl #6 Josef Boberg, 2010-04-02, 14:53

Det spelar inte heller någon större roll om Jesus existerat eller inte, Bibeln är ju trots allt uppenbart falsk oavsett om det en gång existerat en människa som kunde varit den person som boken handlar om.
www.evilbible.com
Frid

Permalänk | Anmäl #7 Joel Muskos, 2010-04-02, 14:58

PS. Moder (video ca 8 min) Teresa (video ca 8 min) går ej av "för hackor" heller...

Permalänk | Anmäl #8 Josef Boberg, 2010-04-02, 15:00

Har Moses också påhittad?

Permalänk | Anmäl #9 Calle Bengtsson, 2010-04-02, 15:04

Det går inte att komma undan dessa Einhorns. LEs teori är för övrigt inte ny. Det finns hur många konspirationsteorier som helst på området. Men att Jesus är en historisk person är det ju få historiker som ifrågasätter, förmodigen på goda grunder. Läs gärna Sören Weibullbok ämnet.

Permalänk | Anmäl #10 Calle Bengtsson, 2010-04-02, 15:10

Måste bara älska Millningen till den här artikeln : "Hur känner du för Jesus?".

Permalänk | Anmäl #11 Igor Strato, 2010-04-02, 16:27

Nu är det i själva verket totalt ovidkommande att försöka rättfärdiga Jesus betydelse utifrån de fakta att han nämns i andra urkunder än de religiösa och samma gäller dem som försöker motbevisa hans existens.

Jesus är absolut inte intressant för kristenheten som vilken som helst dåtida ”fattiglapp” medeljude till människa. Han är intressant för de troende som guds son och för den slutsatsen finns det otaliga och vetenskapligt helt naturvidriga bevis att han skulle ha varit mer än bara en vanlig dödlig människa. Även en sådan enkel gåta som jungfrufödelse skulle innebära att en kvinna kan föda endast döttrar genom jungfrufödelse. Att det blev en pojke måste ha än mer övernaturliga förklaringar där Bibeln för sitt bästa att förklara.

Jesus som gudomlig varelse är endast ett ”antingen eller ej”-fenomen när det gäller ens tro. Även om vi skulle hitta hans primitiva pass av romersk modell och även med foto på så skulle det inte betyda något annat än hoppsan: ”folk hade pass redan då, svårt att tro men tydligen var det så”.

Permalänk | Anmäl #12 Christofer Catilan, 2010-04-02, 16:50

Svar till Inger E. Johansson.
Samtliga evangelier skrevs efter Jesu död, men samtliga (de fyra i nya testamentet alltså) skrevs medan de flesta av lärjungarna fortfarande var i livet. En förvrängd Jesus bild hade inte kunnat etableras medan ögonvittnena fanns kvar. Det finns många tecken på att evangelier är skrivna av ögonvittnen: skillnaderna i detaljer mellan de olika är ett. När polisen förhör olika vittnen så brukar de skiljas åt i detaljer, de lägger märke till olika saker etc. Hade det inte funnits någon skillnade mellan dem så hade man kunnat misstänkta att de pratat sig samman.
Det finns många randanmärkningar när man läser evangelierna som visar att det är ett ögonvittne som berättar: när Jesus mättar femtusen män så berättar t.ex. Johannes att det var mycket gräs på platsen. Ett påpekande som egentligen inte behövs, men visar på att han var med.

Permalänk | Anmäl #13 Tobias Bäckström, 2010-04-02, 16:53

Jag har för mig att det som finns bevarat av Josefus samtidsskildring är en kopia på ett okänt antal tidigare kopior, en kopia som är daterad till ca 1000-1100 –tal.

Permalänk | Anmäl #14 Klerken, 2010-04-02, 17:03

Kort svar på frågan om vem Jesus var och varför han ännu berör;
-Jesus är en möjlig personifierad myt, myter dör aldrig, de är odödliga.

Permalänk | Anmäl #15 Ebbe Cederblad, 2010-04-02, 17:41

Den arrogante "Dr Jackson" sitter kanske inne med Sanningen - synd då att han inte undfägnar oss med den!

Artikeln var fascinerande. Ovanligt att läsa något på Newsmill som faktiskt är skrivet av en tänkande människa.
Svårigheten med forskningen om denna tid är att evangelierna ju är så "heliga" för vissa, och därför omges av en särskild mystik som inte får petas på.

Det vore högst intressant att få fram en objektiv - i betydelsen icke religiöst belastad - historisk bild av den man som de kristna kallar "Jesus". Och denna artikel pekar i en fruktbar riktning anser jag.

Permalänk | Anmäl #17 Kai Virihaur, 2010-04-02, 19:58

Alla författare har en agenda, så ock Josefus, vilket du visar med orden: "Josefus var ju rabiat i sina skildringar av de messianska rörelserna." Kanske är detta huvudskälet till att han inte vill ge bekräftelse till den annorlunda men framgångsrika judiska sekten av Jesustroende, som han alldeles säkert kände till men inte ville gynna genom att bekräfta dess historiska grund. Istället försökte han osynliggöra dem, i synnerhet dess centralgestalt Jesus. Som andra påpekat här doftar evangelierna av ögonvittnesskildring. Deras agendor varierar med de tänkta läsarna, men är utomordentligt ense om det viktigaste: passionsberättelsen.

Permalänk | Anmäl #18 Solidar, 2010-04-02, 22:00

Mycket intressant hypotes och en spännande artikel. Tack.

Permalänk | Anmäl #19 Martin A, 2010-04-03, 02:50

Det var en intressant hypotes. Min främsta invändning är att vår väl i särklass äldsta och mest genuina källa om den tidiga kristendomen är Paulus. Evangelierna är mer som efterkonstruktioner skrivna hundra år därefter, och bygger på historier som inte kan vara sanna men som ständigt symboliskt ställer förväntningarna på huvudet: född av jungfry, kung i ett stall o.s.v. En slags lustiger tvärtom-historia. Inte en enda av dessa anekdoter omnämns hos Paulus, vilket visar vilket hittepå de är.

Alltså: om vi återgår till Paulus, och plockar ut de magra data som ändå finns där, vilken historisk period talar vi om?

Permalänk | Anmäl #20 Mats Forssblad, 2010-04-03, 04:53

Mats &co.
Någon har räknat ut att Paulus refererar till 200 instanser i Jesu liv och undervisning. Det Lukas skriver om Jesus kände Paulus väl till, de var ju partners i många år, men framförallt lägger Paulus tonvikten där de fyra evangelisterna lägger den: vid passionsberättelsen. Korslidandet och uppståndelsen är huvudtema och grund för allt Paulus skriver från 40-talet och in i det sista på 60-talet. Evangelierna bygger för övrigt på det lärjungarna har memorerat och berättat för de tre första evangelisterna långt innan år hundra. Också Johannes är en ögonvittnesskildring, men en mycket egensinnigt bearbetad version av Jesu liv och lära. Trots de många skiljaktiga detaljerna, vilket kännetecknar äkta, självständiga vittnesmål, är alla fyra överens om det viktigaste: Jesuspassionen som gör Jesus till världens frälsare.

Permalänk | Anmäl #21 Solidar, 2010-04-03, 11:45

#16 Thomas Jackson:

-"Ostrukturerad smörja."
mvh
Dr Thomas Jackson
-
Av ovanstående kan man antas förmoda att Dr Thomas Jackson
hellre låter sig behagas av strukturerad smörja,
-hur den nu låter sig framställas.

Permalänk | Anmäl #22 Ebbe Cederblad, 2010-04-03, 11:50

Dr Thomas Jackson är själva sinnebilden för strukturerad smörja.

Permalänk | Anmäl #23 Birgitta Måhl, 2010-04-03, 12:20

Lena Einhorn däremot är den trovärdigaste historieforskaren i ämnet. Har läst hela boken, det här är en utmärkt sammanfattning, skickligt bara det! Det är faktiskt uppfriskande att få en, även om den inte är bevisad som sann, beskrivning av en religiös berättelse, må så vara en muntligt berättad, men så belamrad med tolkningar från olika århundraden. Det finns också obekräftade källor som påstår sig veta att Petrus i själva verket är "Egyptiern". Det går också att finna en underliggande kriminalhistoria,spekulativ självklart, att Jesus var ett påhitt för att förvilla vidare förföljelse av denne "Egyptier" som försvann. Kanske det rent av fanns någon som liknade egyptiern och som blev korsfäst men som inte alls hade samlat några flera tusen män. Moraliskt måste en sådan lynchning ha känts svår för en rättrogen man som "Egyptiern" med all sannolikhet var. Kanske ryktet om "Guds son" och "Guds offerlamm" var en efterhandskonstruktion, en ren skröna, men som ändå landade i en religiös berättartradition, där hjälten visserligen dör, men ändå fortfarande lever, hur och på vilket sätt, det får man tro eller tvivla på.
och det här kan Dr Thomas Jackson gärna få kalla ostrukturerad smörja om han vill, det gör inte mig något.
mvh
BM

Permalänk | Anmäl #24 Birgitta Måhl, 2010-04-03, 12:34

En farlig hypotes för kristendomen naturligtvis. Jag uppskattar den uppriktiga kommentaren i recensionen av boken i SvD 22 augusti 2006:

"Om Jesus inte dog på korset, och om han och Paulus var samma person, det vore förstås slutet på kristendomen, säger Werner G Jeanrond, dekanus för teologiska fakulteten vid Lunds universitet."

Källa: http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/jesus-raddades-och-blev-paulus_3459...

Permalänk | Anmäl #25 Camilla Grepe, 2010-04-03, 16:18

En farlig hypotes för kristendomen naturligtvis. Jag uppskattar den uppriktiga kommentaren i recensionen av boken i SvD 22 augusti 2006:

"Om Jesus inte dog på korset, och om han och Paulus var samma person, det vore förstås slutet på kristendomen, säger Werner G Jeanrond, dekanus för teologiska fakulteten vid Lunds universitet."

Källa: http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/jesus-raddades-och-blev-paulus_3459...

Permalänk | Anmäl #26 Camilla Grepe, 2010-04-03, 16:18

Det är inte speciellt märkvärdigt att evangelierna liknar varann. De är ju skrivna av medlemmar i samma rörelse. När det gäller likeheten med vittnesmål så är det ju så att vittnen som talat med varan innan en rättgång faktiskt kan förväntas ha liknande versioner.... Glöm inte heller att vissa evangelier valdes ut för att ingå i bibeln. Det fanns långt fler än dessa. Inte konstigt om man väljer några som har någon sorts överensstämmelse.
Beträffande jungfrufödseln etc. så var det mytolgiskt allmängods i östra medelhavsområdet.
Guds son: Platons (filosofens) pappa är enligt legenden guden Apollon. Remus och Romulus (grundare av staden Rom) fader är guden Mars. Alexander den stores pappa var Zeus. Den kommande persiska (Zoroastrism) frälsaren Saoshyant skall vara född av en jungfru.
En mer samtida konkurrent med stora likheter var Mithras (Ej att förväxla med den äldre religionen Mithra. Bland likheter mellan Mithra och Mithras kan nämnas födelsen i en grotta 25 december (Låter det bekant?)
http://sv.wikipedia.org/wiki/Mithras (förbjöds naturligtvis när kristendomen blivit statsreligion)
Återuppståndelsen: Den egyptiske guden Osiris led och uppstod på den tredje dagen. (Låter det bekant?)
Ja, det finns så många likheter med tidigare mytologi ( så många faktiskt att de kan redovisas i tabellform) så man kan undra om något är original. http://user.tninet.se/~npt994z/denjesus/par_sve.pdf
Likheterna med buddha är så många att det lett till kontroversiella ståndpunkter:
http://www.jesusisbuddha.com/

Permalänk | Anmäl #27 Johnny Lilja, 2010-04-03, 17:54

Lena Einhorn: Du nämner inget om att romarna gjorde kristendomen till den enda religionen inom romarriket. Vilken påverkan fick detta för bibeln? Hade romarna någon möjlighet att påverka hur bibeln skulle utformas? Är våran bibel romarnas bibel, eller har den förändrats? Om så av vem och varför? Vilka källor har du använt och hur tillförlitliga är dom enligt dig? Var och när verkade evangelisterna när dom skrev sina evangelium? Enligt andra (oberoende) forskare, har Jesus levt och vilka bevis eller hypoteser har dom? Vore tacksam för svar. Tack för en mycket intressant artikel.

Permalänk | Anmäl #28 Johan Wettergren, 2010-04-03, 23:12

Förlåt en ickehistoriskt skolad som hänvisad till Wikipedia nu har tagit reda på att Adam och Eva skapades för 5946 år sen, enligt årskronologi genom studier av G:a Testamentet, och att den äldsta av de levande människorna blev 969 år och dog samma år som Syndafloden, men då är bara männen uppräknade. Där är året för Jesu födelse angett till c:a 7 år innan vår tideräkning.
Dessutom har jag förväxlat Petrus och Paulus, vilket kan ha sin förklaring i att deras reliker också varit sammanblandade, vem som var den storväxte och vem som var den småväxte, därom tvista de lärde. Men enligt wikipedia blev de båda dödade, Petrus blev hängd på ett kors upp och ner och Paulus blev halshuggen med ett svärd, olika år men att deras döda kroppar blev enligt wikipedia flyttade samma år, 64 efter Kr. därav förväxlingen av relikerna. Tänk vad mycket man kan få reda på via internet. Tack för att du väcker sådant forskningsintresse Lena Einhorn.

Permalänk | Anmäl #29 Birgitta Måhl, 2010-04-04, 09:52

Orsaken till att Jesus är svår att hitta i historiska källor utanför evangelierna framgår ju av evangerlierna.
Och det är det faktum att den rörelse som han startade inte var särskilt stor under hans livstid.
Jesu liv och död är en stor sak för senare generationers kristna. Men Jesu liv var antagligen inte en viktig händelse i samtiden detsamma torde gälla för hans död.
Det fanns säkert gott om små grupper som samlades runt en karismatisk ledare i det forna Palestina som vi inte känner till idag. Men denna rörelse kom att leva vidare och växa och då har man adderat händelser och uppgifter för att förbättra statusen hos rörelsens grundare som tex det där om att han var av "Davids hus" för det gav honom kungliga anor som snickarsonen antagligen inte hade på riktigt.
De flesta forskare idag är ju övertygade om att Jesus var en historisk och inte påhittad person.
Berättelsen om att det var kvinnor som kom till graven kan mycket väl bygga på verkliga fakta. För som Jonas Gardell sa i sitt Kristendomsprogram på SVT att detta var ett patriarkalt samhälle där kvinnor inte fick vittna i domstol.
Av det följer att hade historien varit påhittad så skukke man sagt att det var män som kom till graven

Permalänk | Anmäl #30 Lars Johansson, 2010-04-05, 00:14

Om Jesus uppstod efter att ha varit skendöd eller död på riktigt, det källorna är överens om var att hans kropp aldrig återfanns, och om hans kvarlevor skulle ha uppgått i jorden skulle han enligt soroastrikerna aldrig ha blivit renad och upptagen i himmelriket. För det krävdes att hans kropp skulle lagts högt upp på en klippa och ätits av gamarna. I jord skulle hans kropp kanske ha funnits kvar i 20 år, däremot på en klippa bara någon dag. ?? Enligt wikipedia var Petrus den som efter kvinnorna besökt graven, och funnit den tom. Att det var kvinnor som följde Jesus - om han nu levde och verkade då under den tiden som evangelierna beskriver det, så var det viktigt att särskilja honom som en ledare som inte bara samlade män, vilket i den här tiden var mer vanligt i olika kulter-sekter av dödsdyrkande mannaförbund som syftade till uppror. Under despotins tid fanns det gått om planer på att störta envåldshärskare. Nero var väl den värste av dem, som tros ha förföljt och mördat många, däribland Petrus och Paulus.

Permalänk | Anmäl #31 Birgitta Måhl, 2010-04-05, 11:50

NT bestrider att rörelsen var liten! Jesus skickade ut 72 missionärer (Luk 10:1), som kan ha skapat församlingar. Antalet 6x12 betyder sannolikt bara många. Som uppstånden skall han ha visat sig för >500 anhängare vid ett och samma tillfälle (1 Kor 15:6). Det bör då ha varit inför en församling.

Sådan framgång förutsätter en farlig idé. Sådana bekämpas av sanningsministerier. Vi vet lite om medeltidens katharer p.g.a. inkvisitionen rensning i skriftkällorna. Idéer som judarna, romarna och kejsarna Konstantins och Theodosius arianska statskyrka såg som farliga skulle bort. De rensade källorna i tur och ordning under flera sekler.

Historieförfalskning och -revision kallas det. Hade Hitler segrat, kanske vi idag saknat bevis för att det någonsin existerat några judar.

Permalänk | Anmäl #32 Christer Brodén, 2010-04-09, 17:16

Jag konstaterar att Lena Einhorn har bättre för sig än att besvara kommentarerna här...

Permalänk | Anmäl #33 Johan Wettergren, 2010-04-25, 14:59