Polis: Det finns många "Linneor" i Sverige

Du har så rätt. Jag har i mitt liv träffat på en Linnea, en liten sparv skickad långt bort från hemmet. Av sociala skäl. Jag har suttit med en tröstlös tonåring i famnen, jag har lyssnat, gråtit med. Sett knivsåren på armarna, egengjorda tatueringar och piercings instuckna överallt som en påminnelse om alltings smärta. Det har vridit sig i magen av medmänsklig ilska och maktlöshet. Det enda svar jag vill ha idag: varför kunde inte de vuxna i Bjästa förmå känna samma sak för sin Linnea. Hur är det möjligt att INTE förstå?

http://soldatmamma.blogspot,com

Tack Martin, för att du sade det jag tänkt. Att det enda som skiljer detta fallet från många andra fall är den fällande domen. Killen ska ha cred för att han erkände och gjorde det möjligt för just Linnea att få uprättelse.
Åsa

Ytterst så tror jag att i botten ligger ett bristande förtroende för rättsväsendet, lagar och deras tillämpning i rättssalarna, särskilt i våldtäktsfall där ord står mot ord, -där har kvinnan största bevisbördan och tvingas genomlida en eller kanske fler uppslitande polisförhör och rättegångar. Mot henne står hela det patriarkaliska samhället,
-männen dikterar dagordningen på arbetsplatser och i hemmen, kvinnor är än i dag satta under press.
Om den åtalade mannen har en maktposition i samhället, eller om en yngling (barn) har föräldrar som tillhör topparna i ett samhälle då har människor svårt att uppfatta verkligheten, den går inte ihop med vad de ser: en villa med bästa läget, en ordförande i kommunalnämnden, eller en framgångsrik företagare som satt byn på kartan. Människan är ett flockdjur, följa John är vanligt, en som bryter mönstret blir betraktad som frondör och utesluts ur gemenskapen även om den skulle vara torftig.

Vore det mitt barn så skulle jag ta lagen i egna händer. Varför skulle jag lita på ett politiserat och impotent rättsväsende där alla inkl polisen är konstant underbemannade? Dessutom känns de politiserade organisationerna infantiliserade. Sorry, hoppas att det inte händer dem något.

Menar Marmgren då att man ska inför nåt slags mellantingsdom - skyldig, oskyldig och "antagligen skyldig men det har inte gått att hitta tillräckliga bevis"?

Ebbe - anledningen till att "kvinnan" (antar att du menar offret/den anklagande) har största bevisbördan är inte nån patriarkal konspiration utan normal rättspraxis. Om inte ett brott kan bevisas utom rimligt tvivel, ska den åtalade frikännas. Bevisbördan ligger på åklagaren. Det gäller alla brott, inte bara brott begångna mot kvinnor. Menar du att kvinnor ska slippa rättegångar och polisförhör, bara för att de är kvinnor?

Tack, för att du skrev det som jag har grubblat på. Det var ett jävligt bra inlägg!

Tack Martin Marmgren. Du gör att jag inte helt tappar tron på att det finns goda människor!
Här finns också många kloka och tänkvärd kommentarer.
MEN Ronja Rövardotter! Din slutkläm som går ut på att misstänkliggöra Martins text är verkligen ett LÅGVATTENMÄRKE!

”I en våldtäktsrättegång får den åtalade ljuga hur mycket som helst till sitt försvar och även smutskasta och ifrågasätta offret som dessutom även tvingas svara på alla, ofta helt irrelevanta frågor. Medan brottsoffret måste hålla sig till sanningen.
Domstolar är som ett slags gammaldags herrklubbar.”
Det är helt obegripligt är att våldtäkt inte alltid bedöms som ett brott, utan är en fråga att diskutera.
Ett åsiktsutbyte om offret.
Vad hon gjorde och inte gjorde.
Vad hon borde ha gjort och inte gjort.
Vem anklagar andra brottsoffer för att de ”låtit” sig utsättas för rån, inbrott, misshandel? Och vad de gjort för att undvika att bli misshandlade?
Vem ifrågasätter att rånoffret hade en plånbok?

Det stora problemet är polisens och rättsväsendets syn på kvinnor.
Poliser tror fortfarande inte att någon kvinna kan bli drogad på krogen och därför tas inte nödvändiga blodprover på offren.

När det gäller domstolar så har dom gång på gång sagt att visst dom hade sex och hon var medvetslös men hon var ju hos honom så då ville hon innerst inne ha sex.

Svensk syn på kvinnor är precis som i muslimska länder.
Om en kvinna/tjej är ensam med en kille har dom sex frivilligt.

Något av de allra sjukaste är att tjejer som har haft sex med väldigt många skulle vara benägna att falskanklaga en man enligt svenskt rättsväsende.
Var ligger logiken i det?

Om någon går från säng till säng så går man just vidare om man ångrar sig efteråt, inte falsk anklagar någon.

Risken är betydligt högre att Anna som blivit av med oskulden och därefter dumpad av sin stora kärlek skulle vilja hämnas och anmäler honom.

Vi kan avsluta med ett domslut mot en våldtagen förlamad kvinna på ett vårdhem.
"Det står fast att mannen hade sex med kvinnan men det kan ej räknas som våldtäkt då kvinnan inte gjort tillräckligt motstånd"

Om det faktiskt förhåller sig så som påstods i Uppdrag Granskning är det naturligtvis eländigt. Men jag skulle ändå mana folk att besinna sig. Har detta TV-program presenterat hela bilden, eller finns det något som lämnats bort? Det är lätt att dras med i känslosamma strömningar, men just i sådana lägen gäller det att tänka efter en gång till.
Enligt vad som påstås ska ett helt samhälle ha vänt sig mot offret för en våldtäkt. Kanske var det verkligen så, men i mina öron låter det trots allt mindre trovärdigt. Nu ska samma samhälle plötsligt ha ändrat uppfattning efter att ha sett Uppdrag Granskning. Gärningspersonerna kommer till insikt om sina felaktiga handlingar tack vare ett enda program. Tja, jag har svårt att tro det. Här finns det sådant vi inte vet och just därför ska vi ta det lugnt.
Jag ser på kommentarerna ovan att de alltför väl följer ett nästintill påbjudet synsätt: ett förment patriarkat tar gärningsmannen okritiskt i försvar. Vanlig livserfarenhet säger mig att män i regel blir fruktansvärt upprörda över våldtäkter och någon tillstymmelse till försvar kan inte skönjas - annat än när det föreligger något oklart, rentav misstänkt i historierna.
Nu när det krävs folks huvuden på fat är det ännu större skäl att hålla tillbaka - det har hänt förr att folkstormar utbrutit p.g.a. tendentiös information.
Jag tittade på domarna som lagts ut på nätet, men där framagår ingenting om bevisföring, annat än att ord står mot ord. Det cirkulerar uppgifter på nätet om att flickan tidigare skulle ha gjort ogrundade anmälningar mot andra. Jag har ingen möjlighet att kolla upp om detta stämmer. Kanske det inte ens gör det, men i vilket fall som helst känner jag stor olust vid dessa TV-styrda utbrott av vrede, som drar med sig åtsikilliga människor.

Att det är förbjudet enligt lag att slå barn är en självklarhet.
Men det är tydligen inte lika självklart med lagar när det gäller mäns våld mot kvinnor.
Detta är utan tvivel ett samhällsproblem och ett hot mot kvinnor och flickors hälsa, deras välbefinnande och demokratiska rättigheter.

ÄR VÅLDTÄKT VERKLIGEN ÄR ETT ”RIKTIGT” BROTT?

Problemet är gigantiskt, i synnerhet i en rättstat.
Det vidtas en rad åtgärder för att motverka våldet. Utbildning, forskning och förebyggande arbete.
Men vad händer? Ingenting. Jo våldet mor kvinnor ökar och antalet våldtäkter ökar för varje år.

Vi slår oss för bröstet och förfasar oss över ”hederskulturernas” ofattbara inhumana agerande mot kvinnor där de som blivit utsatta för våldtäkt straffas och fängslas. (Helt horribelt. 50 piskrapp och sex månaders fängelse för en våldtagen kvinna i Istanbul. Hon var ute med en man som inte var hennes släkting…)
Medan vi här hemma stillatigande accepterar att våldtagna flickor tvingas flytta och byta skola, detta trots att det är de som utsatts för brott.
Vårt samhälles porösa lagstiftning gör offret till syndabocken.
Stillatigande låter vi ”horan” ta sitt straff och myndigheter (polisen tyvärr inberäknad) visar öppet sitt ointresse.

Är det någon slags medfödd defekt att vara av kvinnligt kön?

Är vår syn på sexualiteten är i själva verket lika snedvriden som den hederskulturs vi fördömer??

Ska jag tolka Bestört och Geiko så att en anklagelse om våldtäkt ska räcka för fällande dom?

Rick har rätt - samma pöbel som förut attackerade den våldtagna flickan, går nu till samlad attack mot "alla" i Bjästa.

Bra skrivet Rick!
Först så skapas en webmob mot flickan som råkar fruktansvärt illa ut som vi sett, och nu skapar ett TV-program ytterligare en webmob mot en gärningspojke. Ja, just det - pojke, - han var förviss precis byxmyndig, men uppenbarligen inte mentalt vuxen. Ändå skall han trots erkännande, dom och straff, hängas ut på webben. (Är detta public service???)
Men förutom det så visar hela historien på ett gravt underkännande av rättssystemet. Många i mobben mot flickan har ju stöttat pojken trots att dom fallit. Det visar ju på att domstolarna saknar legitimitet bland breda lager -"vi bryr oss inte om domen - vi "vet" ju..." tycks folk ha resonerat. Dvs domstolarna måste agera för att ta tillbaka auktoriteten och trovärdigheten. Vidare så måste domstolarna bli bättre på att kommunicera ut besluten i moderna medier så att folk i breda lager faktiskt får vetskap om utfallet, - annars får ryktena och mobbarna övertaget över samhället.

Bestört - pojken dömdes för våldtäkt och tvingades byta skola (alltså inte flickan). På vad sätt visar det "myndligheters ointresse"?

Det är betryggande att notera att det dyker upp fler sansade kommentarer. Oberoende av vad som egentligen hänt känns det ytterst obehagligt med en kollektiv vrede som utgår ur ett TV-program. Mig veterligen är fakta att pojken blivit dömd för våldtäkt (För en eller två våldtäkter?Varför är det så oklart på denna punkt? Och var det tingsrätt eller hovrätt? Fortfarande oklart). Varken skola eller kyrka har dömande makt. Däremot tycks skolan ha omplacerat pojken, vilket är det naturliga.
Pojkens anhöriga påstås ha förtalat flickan, vilket under dessa omständigheter vore omoraliskt, men det är inte svårt att föreställa sig att anhöriga ibland gör så. Dessa anhöriga påstås ha stor makt i samhället. Vilka är de? Här är historien grumlig igen.
När man på olika nätfora nu rentav kräver dödsstraff ligger det något av "obducentvarning" över det hela.
Om man på allvar vill stöda någon som råkat illa ut och som dessutom blivit utstött av samhället, så är det extra noga att presentera fakta så att man vet vad man egentligen borde bli upprörd över.
Och tänk er tanken att saker och ting inte alls är som de ser ut. Föreställ er om så bara för ett ögonblick att pojken är oskyldigt dömd, att hans version av händelseförloppet är sann...Innan ni kastar fler stenar, så vore det bra att åtminstone klargöra fakta.

Det finns en ytterligare fråga jag borde ha lagt till i mitt tidigare inlägg. Om nu två flickor blev våldtagna, så varför handlar hela den historien bara om den ena? Blev inte den andra flickan utfryst? Var är hon egentligen i hela den här historien? Ska vi inte känna med henne, hon som blivit en bisats i sammanhanget? Som jag skrivt ovan, så vet jag förstås inte, men jag tycker att det finns märkligheter här.

Händelserna i Bjästa för tanken till religiösa, patriarkala klansamhällen. Man får bara hoppas att byborna kommer till besinning och tar steget in i det moderna samhället.

Citat från Bengt Ohlsson: "vi känner oss ytterligare en aning godare om det finns någon nedanför oss som vi kan ställa oss i armkrok och förakta".

Och ni har vi fått Bjästa. Vi kan stå där som upplysta, moderna och toleranta människor och säga att så där skulle vi ALLLDRIG göra, vi skulle självklart ställt oss på barrikaderna och hävdat flickans rätt (att den stora nätmobben knappast enbart bestod av Bjästabor är liksom bortglömt).

Svenska polisen frias varje månad för kvinnomisshandel. i högsta domstolen sitter en sexköpsdömd brottsling (Leif Thorsson) och dömer folk. Så vad skall man förvänta sig utav svenska myndigheter?

Trist att svensk rättsväsende bygger på att "ge förövare en andra chans" byggt på att man låter rättssäkerheten för offer,/ potentiala offer,dvs framtidens offer stå tillbaka !

Om man är klar o tydlig och lämnar noll möjlighet i den mån det går att tolka en lag på mer än ett enda sätt så skulle folk veta vad man hade o rätta sej efter och straffpåföljden skulle stå mycket klarare för gemene man/kvinna.

En våldtäkt ,som är ställt utom allt tvivel att den genomförts av den tilltalade ,här borde man se till att det enda denne pojkes/mans penis var brukbar till framöver är att kissa med,NOLL erektion,då sätter man rättssäkerheten för tilltänkta offer på första plats!

Man skulle kunna säga att ledordet borde vara,oavsett brott, att människors rättssäkerhet borde gå före förövares "rättigheter" när de väl är dömda för det brott de anklagas för.

Jag är inte intresserad av att sätta min / min familjs / mina vänners rättssäkerhet ur spel för att förövare av olika slag skall ha både en andra,tredje, o sjuttioelva chanser i livet !!!

Svensk lagstiftning suger !

Martin Marmgren driver en hatisk och ensidig propalestinsk propagandablogg, och har lika lite trovärdighet här som på den.

Rättsväsendet har av naturliga skäl begränsningar.

Om inte rättsprocessen fått grabben att ångra sig eller domen fått tjejen att känna sig fullt upprättad är inte särskilt mycket vunnet. Traumat sitter kvar och samhället organiserar sig kring polerna i en kvarstående olöst konflikt.

Det ideala vore om man kunde åstadkomma en situation där grabben av hela sitt hjärta bad om förlåtelse och tjejen förbehållslöst kunde ta emot det. Då skulle ett helande kunna ske och den skuldkastande pöbelhopen mista sitt organiserande centrum.

Men vi har inga processer för sånt.

I Sydafrika had e man en sanningskommision för att hela såren efter apartheidtiden som var ganska framgångsrik, saningen var kopplad till amnesti. En sanningskommision är ett exempel, kanske inte lämpligt i det här fallet men det borde gå att hitta på nån metod enligt samma riktlinjer som hade "healing" som mål istället för "rättvisa".

Nu tycker jag vi borde göra en sak klart. I det första fallet så dömdes pojken för brottet "våldtäkt mot barn" pga att flickan var under 15 år. Vad han utsatte henne för var sexuellt utnyttjande, inte våldtäkt. Användningen av språket på detta sätt kallade författaren Georg Orwell för "Newspeak". Att programmet inte klargör definitionen och kallar det första fallet för våldäkt gör att de hetsar mot pojken på ett mycket oetiskt sätt.

Det är också otroligt att programmet påstår att bevisningen i det andra fallet är omfattande. Sperma i trosor betyder nödväntigtvis inte att någon blivit våldtagen. Vittnesmålen får man anta vara hörsägen, då det inte förklaras närmre. Då är det alltså ett fall där ord står mot ord. Att pojken har dömts på dessa grunder är högst diskutabelt. Hur kan ett granskningsprogram utgå från att statens domar är korrekta. Har ingen på redaktionen hört talas om faller O.J. Simpson

Ahh, tack rick och d tb!

Jäkla nyspråk... Så det var sex med underårig, dvs med samtycke, sånt som hände stup i kvarten i umgänget när man själv växte upp och var fullständigt normalt på den tiden.

Attans vad lätt det är att dras med....

Ta fram en fungerande lögndetektor så är alla problem med "ord-mot-ord" rättegångar lösta en gång för alla.

För det första vill jag liksom du ta avstånd från de glåpord som flickorna fått motta på nätet, dessa är dock bara en vänstanfläkt mot vad som har drabbat pojken, hans släkt och vänner. Familjen har polisbeskydd nu efter uppdrag gransknings reportage pga alla hot som polisen ser mycket allvarligt på.

Det jag framför allt dock vill diskutera är attityden i din artikel. Du skriver följande "Jag bytte karriär och blev polis just för att jag ville få möjligheten att kunna göra något för de mest utsatta. Medkänslan med brottsoffer var den enskilt viktigaste osaken" lite längre ner kommer följande ställningstagande. Du nämner även att misstänka för kvinnobrott ex våldtäkt grips och isoleras på lägre misstankegrad än normalt. Av ditt vidare resonemang förstår man att eftersom att våldtäkter är så svårtbevisade så lägger polisen extra mycket krut på att få de misstänka att erkänna.

Men snälla du när du utbildade dig till polis har dina lärare helt glömt bort att svensk grundlag kräver att sådant här utreds sakligt och opartiskt. I reglerna för hur en förundersökning ska gå till finns även krav på att man med lika stor engergi ska ta tillvara uppgifter som talar till en misstänkts fördel som de som talar för att han är skyldig.

Om bara en bråkdel av din attityd även finns hos polisen i Ö-vik finns inte längre några misstankar om att pojken kallad Oskar av uppdraggranskning drabbats av en partisk förundersökning och utsatts för starka påtryckningar för att komma med ett falsk erkännande.

Jag hoppas verkligen att din attityd inte är vanligt förekommande inom polisen och är den det är de inte konstigt att vi haft så många ifrågasatta domar under de senaste åren.

Tyvärr lär det inte heller vara första gången den här typen av internetcirkusar kommer att sättas igång. Tidigare har människor som drabbats av partiska förundersökningar inte haft en chans om de inte fått någon journalist att intressera sig för fallet, men nu har de flesta egna publiceringsmöjligheter via nätet i sitt hem.

Jag tackar för vissa kommentarer (och betackar mig för andra...). För er, bl.a. Anders A Nilsson, som tror att mitt sätt att resonera skulle hota rättssäkerheten, så har jag skrivit en längre förklaring på min blogg. Ni är mycket välkomna att läsa den. Och vad gäller de förnekande spekulationer som mynner ut i kommentaren "Så det var sex med underårig, dvs med samtycke..." så kan jag bara konstatera att det räckte med några kommentarer till en artikel för att få se exakt samma desinformations (och skuldbeläggnings) process som Linnea utsattes för i Bjästa, där en våldtäkt snabbt förvandlas till frivilligt sex som är "fullständigt normalt". Om man har sett reportaget så vet man att Oskar själv erkänner att det var "MOT HENNES VILJA"!

..här skrivs det långa inlägg, mitt blir kort.

En kvinna i England lyckades få sin pojkvän dömd till våldtäck, problemet var att han var oskyldig, efter fem år erkände kvinnan att hon ljugit och han släpptes fri. Hon kunda få max 3 år tropr jag för att ha ljugit. Men denna kvinna borde fått så mycket mer för det är just såna kvinnor som förstör för de som verkligen blir våldtagna, och tyvär är de rätt många.

#7
Rättspraxis behöver ändras i våldtäktsmål. Den åtalade behöver kunna svara på frågan ¨Hur förstod du att x ville ha sex med dig?¨ Det är en helt självklar sak egentligen. I dag ställs inte den frågan. Det gäller då fall där bägge medger att sex förekommit. Den ena säger frivilligt och den andre säger genom tvång.

Josefine den frågan får nog de flesta som är misstänkta för våldtäkt redan i dag det är därför det alltid blir diskussioner om att en tjejj ex betett sig väldigt flörtigt mot en kille innan en påståd våldtäkt. Det är genom vittnen som sett sådant killen kan styrka varför han tagit förgivet att tjejjen velat ha sex

Just precis för att rättsprincipen är att hellre fria än att fälla så innebär det att en frikänd i de fall där påtagliga bevis saknas rent faktiskt oftare är skyldig än oskyldig. Det är en sund inställning (i linje med vad de som ömmar för den åklagade i våldtäktsfall i andra fall normalt kallar PK och dalt) att man ändå ska bemöta den friade som oskyldig. Men vad Ronja Rövardotter verkar missa totalt är att Martin inte talar för att ändra bemötandet mot den brottsanklagade, utan hur man bemöter brottsoffret. Brottsoffret har minst samma rätt (högre om man tittar på den faktiska sannolikheten) att bemötas som oskyldig till anklagelsen för falsk anklagelse även om den brottsanklagade blev frikänd i brist på bevis!

#12

Det där sista om domslutet låter så sjukt att jag omöjligt kan tro det är sant!

"Föreställ er om så bara för ett ögonblick att pojken är oskyldigt dömd, att hans version av händelseförloppet är sann...Innan ni kastar fler stenar, så vore det bra att åtminstone klargöra fakta."

Fakta är redan klargjord i målet. "Oskars" version stämmer till 100% överens med "Linneas" redogörelse, och till det andra övergreppet finns det såväl vittnen som teknisk bevisning så det finns med andra ord inget att undra över...
Att under dessa omständigheter ändå påstå att grabben skulle kunna vara dömd på felaktiga grunder genom att använda sig av spekulativ argumentation som utgår ifrån egen okunnighet blandat med vad man tror och/eller inte tror i syfte att försöka så ett frö av osäkerhet gällande om det som bevisligen hänt verkligen har hänt är direkt osmakligt och hör inte hemma i debatten!

Till "Citat". Det som inte hör hemma i någon debatt är drev och pöbelmentalitet. Läs mina inlägg en gång till och sansa dig.

till Citat kan du inte förstå att hela den här cirkusen aldrig hade dragits igång om Oskar fått alla de vittnen som styrker hans version hörda i rätten och om domstolen hade skrivit en mer välmotiverad dom där det klart framgår varför de tror mer på flickorna. Du har aldrig funderat på hur ex det faktum att kvinnan som gav Oskar Alibi vid den andra våldtäkten aldrig hördes av rätten har påverkat när det gäller de internetkampanjer så varit.

många Linneor och många Linusar. Det är kommunsla anställdas fel, såsom skolpersonal med socialtjänsterna som allieras för att förneka mobbning och trakassera den klagande mobbningsoffer ut från skolan. Så behåller man skolan och skolans rykte. Problemet är löst. Linneror våldtas och trakasseras i övrigt, om deras föräldrar klagar. Om pojkarnas föräldrar klagar på deras gossens mobbning och otrevlig beteende av personalen, då personal låter sådana pojkar bli slagen blodigt, mobbas av andra barnen, flickor såväl pojkar, de är otrevliga själva mot mobbningsoffer-pojkar(eller flickor)och sedan kallar det för "olyckshändelser".Och allat därför att föräldrar "klagar eller höjde röst på personalen", vad mobbningsoffer får veta med, när de trakasseras av skolpersonal och sedan av socialtjänster, som rektor kopplar in till sitt försvar i Skol.(BO) ärendet mot barnet och hans föräldrar. Om polisen kopplas in, det leder aldrig till något åtal mot skolpersonal, men de samarbetar gärna med kommunala anställda som smutskastar och förtalar mobbningsoffer. Precis som i det här på tv uppmärksammade fall. Jag har sett sådana fall i Uppsala län, i Örebro län och i Eskilstuna kommun. I alla små samhällen det är likadan "mobbningsbekämpningsmodell"(dvs. klagande mobbningsoffersbekämpningsmodell) som bedrivs. Kommunala anställda håller varandra om ryggen, bl.annat, för att kommun ska inte behöva betala ut stora skadestpengar till enstaka medborgar.

Susanna svensson tycks mena att pojkens erkännade skulle förlorat sitt värde som bevis om domen varit annorlunda skriven och om ett vittne hade hörts.
Hade pojken inte blivit dömd om domen formulerats på ett tydligare sätt?

Så dumt kan man naturligtvis inte resonera!
Jag drar däför den välvilliga slutsatsen att Susanna menar att hon och de andra som deltog i häxkjakten på Linnea inte förstod innehållet i domen och att Oskar var en dömd våldtäksman.
Själklart kan inte formulering av dom och ett vittne som bedömdes oviktigt av försvaret vara av så avgörande betydelse att hela domen skulle ändrats!
Det är endast dåliga ursäkter för ett dåligt uppförande mot en flicka som blivit våldtagen.

Av den här artikelförfattarens argumentation är det deffenetivt inte osannolikt att det gått till precis så som Oskar hävdat att ha känt sig pressad av polisen att erkänna mot löfte om att komma hem till mamma. Om arkikelförfattarens attityd är vanligt förekommande inom poliskåren finns ingen som hellst anledning att misstro oskar i det avseendet.

Dessutom har jag inte deltagit i någon häxjakt jag har varit medlem i en grupp som kämpar för att Oskar ska få resning bla mot bakgrund av ovannämnda. De som stöder ex Billy Butt för att han ska få resning bedriver de häxjakt mot de ungs kvinnor som han dömdes för att ha våldtagit? Kränkande kommentarer mot flickorna har inte förekommit på facebookgruppen sedan jag blev medlem där utan har varit bormoderrerade. Det så kallade objektiva uppdraggranskning var redan under sändning av programmet medveten om att de kränkande kommentarerna mot flickorna har varit borta från facebookgruppen sedan årsskiftet och från broderns blogg i drygt en månad, men genom sitt program med visade skärmdumpar av bortmoderreade kommentarer så sprids det vidare.

Tack för förklaringen om varför Susanna Svensson envist försvarar Oskar (och försöker misstänkliggöra mig). Jag hade ingen aning om att hon hade deltagit som part i målet genom att vara medlem i gruppen som krävde resning åt Oskar.

Nu till lite elementär juridik. Ett erkännande som "tvingas fram" av polisen, och som inte innehåller någon ny information som binder den misstänkte till brottet, har ett mycket lågt bevisvärde om det tas tillbaka. Men i fallet med Oskars våldtäkt av Linnea, så beskrivs det i programmet hur Oskar återger exakt samma berättelse som Linnea hade uppgivit. Om Linnea hade ljugit eller hittat på som Susanna Svensson och hennes gelikar vill hävda, då hade Oskar inte kunnat veta några detaljer om det händelseförlopp som Linnea återgett, och ett "framtvingat" erkännande skulle omöjligt kunnat pricka in exakt samma berättelse. Grunden i ett bra misstänktförhör är just at få gärningsmannen att berätta fritt om vad som har hänt och på så sätt lämna information som binder (eller friar) honom vad gäller skuldfrågan, och det gör man inte som Svensson tror genom press, utan genom att skapa en empatisk kontakt och en öppen kommunikation. Alltså, det är inte Oskars erkännande som har bundit honom till brottet, utan den detaljerade berättelse som han gav som visar att han och Linnea beskriver precis samma händelseförlopp vad gäller våldtäkten.

Här även texten där jag på min blogg försöker förklara lite mer om rättssäkerhet och våldtäkter:

Domstolen prövar om en person kan dömas som skyldig för brott, dvs den prövar om det kan ställas bortom rimligt tvivel att gärningspersonen är skyldig. Kan det inte det som måste han, på grund av våra principer frias. Det innebär dock inte att domstolen har klargjort att han är oskyldig. För det skulle det krävas en omvänd bevisbörda, dvs den misstänkte skulle behöva bevisa bortom rimligt tvivel att han omöjligt kunde ha begått gärningen han är anklagad för. Och så fungerar helt enkelt inte rättssystemet, tack och lov. För att exemplifiera så kan vi ta en förenklat resonemang kring det välkända "Lindomemordet". Säg att två inbrottstjuvar tillsammans bryter sig in i en villa som de tror är tom. Väl där inne stöter en av dem på den pensionär som bor där. Han reagerar hänsynslöst och slår ihjäl pensionären. Båda personerna grips, men de skyller på varandra och utredningen misslyckas med att klargöra vem som bara gjort sig skyldig till (försök till) grov stöld och vem som gjort sig skyldig till mord. Då man inte kan riskera att döma den av dem som enbart begått en stöld för mord, så frias båda från den misstanken trots att man vet att en av dem har begått mordet. Det är helt i enlighet med grundläggande rättssäkerhetsprinciper. Båda frikänns alltså, helt korrekt.

Om vi nu tar tillbaka resonemanget till våldtäkter, så kan har vi igen en ord-mot-ord situation där kvinnan säger sig ha blivit våldtagen och mannen nekar. Endast de två vet sanningen. Rätten kan mycket väl göra bedömningen att det är troligt att kvinnan faktiskt har blivit våldtagen, men om det inte kan visas bortom rimligt tvivel så måste mannen frias (detta då kravet att inte döma oskyldiga är strängare än kravet att de skyldiga skall dömmas). Det innebär dock självklart inte att han behöver vara oskyldig. Den som hävdar att en friande dom i ett våldtäktsfall är en garant för oskuld, och skall behandlas så, måste konsekvent också se på de två männen som anklagades för Lindomemordet som garanterat oskyldiga båda två, trots att vi vet att minst en av dem (kanske båda) har begått mord.

Nu till våldtäktsoffren. Det finns alltså mängder med tjejer som blivit utsatta för våldtäkter där det inte går att bevisa med tillräcklig säkerhet att gärningsmannen är skyldig, och då måste han frias. Men man borde förklara för dom och för allmänheten att det inte betyder att de anklagas för att ljuga, och att det de säger inte är sant, bara att det inte går att bevisa. Och visst finns det fall med falska anklagelser, och då kan man också lagföra den personen för falsk angivelse. Det är först då som bevisbördan vänds på riktigt, för då måste rätten visa bortom rimligt tvivel att den som anmält våldtäkten faktiskt uppsåtligt ljuger om händelsen. Och fälls "målsägaren" för falsk angivelse mot "gärningsmannen" vad gäller den våldtäkt som han anklagats för, så kan man också hävda att det faktiskt är rättsligt bevisat att han är oskyldig.

Problemet verkar vara att människor har svårt att hålla flera tankar i huvudet samtidigt. I en situation där det faktiskt inte går att veta vad som har hänt, så måste man både skydda den potentiella gärningsmannens rätt att inte dömmas då han kan vara oskyldig och offrets rätt till stöd, hjälp och att inte kränkas igen av rättsprocess eller omgivning. Svårt? Ja, men så ser verkligheten ut.

Det kan oskar visst ha vetat om vad flickan haft för berättelse hon hade berättat vitt och brett om vad som hänt i skolan under flera dagar innan oskar anhölls. Sen har man ju sett i fallet Quick hur polisen med hjälp av ledande frågor kan få någons berättelse att stämma.

Oskar hade hört ett antal olika historier om hur våldtäkten hade gått till. Några av dem hörs under programmet.
Ändå lyckades han pricka in rätt historia.
Detta tyder på att det verkligen gick till så som han berättade i sitt erkännade,

"Problemet verkar vara att människor har svårt att hålla flera tankar i huvudet samtidigt."
Mitt i prick!

Den enda tanken jag har svårt för att få in i huvudet just nu är att det skulle kunna finnas en så godhjärtad polis som du Martin. Vi är så många som blir utsatta för brott upprepade gånger, som trots uppenbara bevis aldrig får chans till upprättelse. Oftast är det just poliser som sätter käppen i hjulet. Vi ses som pack som får skylla oss själva, alternativt ljuger för att hämnas på någon. Vi blir hånskrattade åt, motanklagade, misshandlade. Alla poliser känner väl till "packet" som ska rensas bort från gatorna som ogräs.

Men man kan ju hoppas att du är så godhjärtad som du beskriver och att det finns ett litet hopp om ett rättvist rättsamhälle.

Jag kommer från Latinamerika och Bjästa förvånar inte mig. Linnea är vi nästan alla där, på ett eller annat sätt. Trakasseri, våld, sexuella övergrepp, förolämpningar, tafs, you name it. Samma mönster; tjejen flyttar. Det är ett par andra saker som gör det.

Många har reagerat som om detta aldrig hade hänt i Sverige. Att det är någonting riktigt riktigt fel med Bjästa. Att vi övriga medborgare aldrig skulle kunna göra så.

Och då undrar jag om alla drabbas som jag av selective memory ibland. Att våra hjärnor och kanske hjärta inte orkar med smärtan så pass att vi lägger alla trakasserier, våld, mobbning och smutskastning som många flickor, tjejer och kvinnor går igenom undangömd. För om du som läser detta aldrig sett en kompis eller dig själv gråta efter en fest av att en kille tafsade eller förolämpade dig då kan du sluta läsa.

Att alla dessa finna flickor som tog emot blommorna från ”Oskar” med en kram betyder inte att de tror på honom. De är bara rädda av att gå igenom det ”Linnea” gör. Bättre att låtsas att det aldrig hänt (en instinktiv mekanism och reaktion av barn). Då känns det tryggare ….även om man står på fel sida….även om det är helt motsägelseful. Hur många gånger gjorde vi inte det som tonåringar? Trodde på någonting en bekant av en bekant sa?

Att barn gör som de gör är en sak. Men att föräldrarna och andra vuxna engagerar sig i mobbningen, smutskastning eller väljer en neutral attityd är det som skrämmer mig mest. Alla vi, hoppas jag, minns hur det känns att vara rädd som barn. Att inte få stöd från kamraterna är bland det värsta som kan hända en tonårig. Men om det dessutom är vuxna människor som gör det måste vara det sämsta en ung människa kan uppleva.

Tyvärr måste jag säga till alla som känner sig stolta av att inte vara Bjästabo, att ni gör idag exakt samma sak som de gjorde mot Linnea. Nu ger ni er på Oskar. Men det är ok, eller hur? Det känns rätt, va? Det är han som är förövaren/ rikspucko. Han förtjänar det förstås…
I så fall är felet onekligen inte bara med Norrland…

Visst säger vi alltid att en person som våldtar ”måste vara sjuk i huvudet”. Ja, om det är så, ska han inte få vård (som han gör) i stället för trakasseri och mobbning?

I mitt hemland stenas några våldtäktsmän till döds varje år om inte polisen agerar snabbt. I Sverige händer inte detta. I stället ”bidrar” man med ord och agerande/passivitet så pass att några barn och vuxna begår självmord pga mobbning varje år. Både good and bad guys.

Finns det en kod eller underförstådd samhällsplikt av att mobba de som förtjänar det som jag har missat i mina år i Sverige?

Det finns ett faktafel i ditt inlägg. Flera av hoten blev polisanmälda av skolan men åklagaren gjorde inget. Det kan vara nåt för dig som polis att ta tag i.

Här finns ytterligare uppgifter som man inte har tillgång till om man bara sett på uppdraggranskning. Herr polis debattartikel kanske skulle sett lite annorlunda ut om han känt till detta. http://daddys.blogg.se/2010/march/uppdrag-granskning-kallar-detta-arets-...

Susanna:

Varför ska man läsa en blogg som fortsätter att sprida mammans förtal mot flickorna. Fortsätter sprida lögnerna. Det har inte kommit upp något ny

Jag har en viss förståelse för mamman till Oskar.
Som mamma önskar man sig inte en son som är en våldtäktsman och jag är säker på att de flesta mammor till våldtäktsmän blir förtvivlade och har svårt att förstå hur det kunde bli så.
Men jag är lika övertygad om att de flesta mammor hade börjat rannsaka sig själva och börjat fundera på sin egen roll och om de själva kunde ha gjort något annat i sin uppfostan av sonen. Jag tror att de kan känna sig delaktiga i skulden till viss del.
Oskars mamma kanske ocks har tänkt den tanken.
Oavsett så hade även Oskars mamma behövt hjälp!
Hon hade behövt hjälp att ta in fakta och att bearbeta den. Hon har en son son som är dömd för våldtäkt och det är ett problem som berör de våldtagna flickorna och deras familjer och våldtäktsmannen och hans familj. Det är inte ett problem för hela Sverige att ta del av och att basunera ut personliga problem och uppvigla mobben till ren lynchstämning mot brottsoffren är inte en framkomlig väg för mamman att bearbeta sina problem.
För det är i grunden mammans problem vi pratar om.
Om någon erbjudit henne hjälp att acceptera fakta så hade ingenting av det här hänt.
Man ska inte glömma att kriminella personers familjer också blir påverkade och kan ses som offer för det begångna brotten men på ett annat sätt.
Så visst kan man förklara och i viss mån förvara mammans beteende.

Det går däremot inte att försvara medlöpare som Susanna Svensson som helt okritiskt köper de snedvridna och desperata halmstrån till försvar för sonen som mamman presenterar.
Susanna Svensson tillhör den grundlurade mobben som nu blir tvungna att fortsätta den väg de redan gett sig in på för att inte helt tappa ansiktet.
För de kan väl knappas själva tro på de idéer de framför?

#34
Det låter bra att en misstänkt sexförbrytare redan idag får frågan hur h*n visste att den andre var med på det. Om det sker så redan varför gör man det inte till en tvingande del i hela utredningen? Att man måste kunna ge ett trovärdigt svar på frågan ¨-Hur förstod du att xx ville ha sex med dig?¨alt ¨Hur förstod du att xx var med på just denna aktivitet under samlaget?¨

Våldtäkt är ett speciellt brott och bör ha särskilt förfarande vid utredningen.