Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Publicerad: 2010-03-25 20:03, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11
"Jag har lärt mig mycket de senaste månaderna. Om mig själv och om människor i min omgivning. Om gamla medier och nya medier. Och jag står mer övertygad än någonsin, både om betydelsen av den fria tanken och varje människas rätt att uttrycka sina tankar och sin tro, och om betydelsen att vi, när vi använder vår yttrandefrihet, gör det med varsamhet och omtanke om varandra" Det skriver artisten THOMAS DI LEVA exklusivt på Newsmill apropå ryktesspridningen kring hans person.
Thomas Di Leva är artist.
Under hösten gick jag igenom en av de svåraste upplevelserna i mitt liv. Utöver en uppslitande separation anklagades jag för misshandel.
Det är svårt att beskriva för någon annan vad det innebär. Att veta att man är oskyldig till anklagelserna är en sak. Men när beskyllningarna kommer från alla håll, när ens namn släpas i smutsen och när vänner tittar ner i marken rasar hela ens värld samman. Oavsett vad man gör, vad polisutredningen visar och att anklagelserna tas tillbaka, så finns fortfarande misstanken där. Om inte annat, så i form av känslan av "ingen rök utan eld".
För min del har händelsen varit särskilt svår. Alla som någon gång varit i kontakt med mig vet hur starkt jag tar avstånd från all form av våld. Alla vet att jag tror på kärleken och att jag vill dela med mig av den. Jag har aldrig lyft min hand mot någon av mina medmänniskor. Det gör anklagelserna särskilt svåra att hantera.
I sak är händelsen utagerad för min del. Anklagelsen togs tillbaka under polisutredningen, vilken tydligt rentvår mig. Åklagaren lade ner förundersökningen och det finns inte mer att säga om vad som skedde. För egen del kan jag också leva med minnena av en traumatisk upplevelse. Det handlade om att jag blivit utsatt för hårda och missriktade ord i en pressad situation som det inte finns anledning att gräva vidare i.
Däremot är det svårare att leva med det kollektiva minnet i det offentliga rummet. Var och en som söker på Google, som letar på bloggar eller som deltar i olika sociala forum påminns återkommande om det som varit. Och på de flesta ställen finns den ohyggliga anklagelsen, medan de som följt upp frågan, rättat sina texter och beskrivit vad som skett sedan är svårare att hitta. Bilden på nätet är entydig, ensidig och utan pardon.
Så är den nya offentligheten, där gamla och nya medier tillsammans ofta blir åklagare, domstol och bödel.
Det kan vara på sin plats, innan jag försöker mig på en analys, att slå fast en grundläggande sak. Nätet är en fantastisk företeelse. Genom att bryta upp hierarkierna och öppna för kommunikation människor emellan, oberoende av avstånd i tid och rum, har nätet förändrat och kommer än mer att förändra vår verklighet. Det är ett mer demokratiskt samhälle med mer plats för samtal, åsikter och livsåskådningar. Det är ett samhälle jag vill leva i.
Med det sagt, så är det också nödvändigt att problematisera det som sker och inte minst vad som är på väg att hända i skärningspunkten mellan gamla och nya medier.
Om jag ser till mitt exempel, och jag är övertygad om att många offentliga personer kan känna igen sig i det, så börjar historien med en polisrapport som plockas upp i en kvällstidning. Med förment anonymitet slås det upp stort i tidningen: "Känd artist anmäld för misshandel". Bilden som används är "anonymiserad", men utgör ett utmärkt underlag för de många och skickliga detektiverna på nätet. Inom några timmar finns ursprungsbilden framme och identiteten är bekräftad. Bloggare plockar upp nyheten och inom någon eller några dagar är misshandeln inte längre en misstanke, utan en etablerad sanning på nätet. Inspirerade av nätets öppenhet och stundtals hårda tag plockar ytterligare någon tryckt tidning upp nyheten, denna gång med namn.
Den uppföljande rapporteringen, om nedlagd polisutredning och tillbakadragna anklagelser får, däremot, mindre rubriker och mer undanskymda platser. Det förvånar ingen att det därmed också får mindre utrymme i de nya medierna.
De nya medierna har naturligtvis en oerhörd kraft och vi ser dagligen hur det offentliga samtalet påverkas av vad som skrivs på Twitter, i bloggar och olika forum. Men det betyder inte på något sätt att de gamla medierna spelat ut sin roll. Tvärtom, frestas man säga, så kommer deras roll som gate-keepers i det nya medielandskapet kanske att bli än viktigare. Med få undantag så speglar de sociala medierna den rapportering som sker i de gamla och så lär det förbli, även den dag då papperstidningarna slutligen flyttar ut på nätet.
Jag skulle kunna gå än längre och säga att de gamla medierna i dag börjar finna vägarna för att leva i symbios med de nya. När en svensk kvällstidning publicerar en lätt maskerad bild, gör de det i vetskapen om att identiteten kommer att bli känd. Och de gör det medvetna om hur nyheten kommer att spridas i sociala medier och att det som är en misstanke i dag blir en sanning i morgon.
En del skulle säkert invända att det är något man måste tåla som offentlig person. Och visst måste jag och andra kända personer tåla lite mer närgången granskning än andra. Men det borde vara precis lika självklart att det finns en gräns för hur närgången den granskningen blir och på vilka grunder nyheter slås upp med stora rubriker och foton eller andra detaljer som gör det till en smal sak att räkna ut vem som döljer sig bakom nyheten.
En av människans allra vackraste förmågor är förmågan att glömma. Även det som är smärtsamt och upprivande bleks med tiden och i många fall försvinner det som varit obehagligt in i det förgångna. Jag tror att få av oss skulle vilja leva i en värld där vi saknade förmågan att glömma. Det skulle snabbt bli en värld fylld av oförätter, konflikter och svek, av det enkla skälet att negativa minnen lätt blir så mycket starkare än positiva.
Nätet innebär att vår mänskliga förmåga att minnas delvis håller på att sättas ur spel av ett globalt kollektivt minne. En förflugen statusuppdatering på Facebook, en kommentar på en blogg eller ett inlägg på Twitter kan när som helst komma upp till ytan.
Allt detta betyder inte att lösningen är en återgång till den gamla tiden. Den finns inte mer och det går inte att vrida klockan tillbaka. Det är ingen lösning att försöka reglera och styra nätet. Det går inte, och försök att göra det skulle leda till ett samhälle vi inte vill leva i. Men det betyder att vi måste föra ett samtal om integritet och offentlighet i det nya medielandskapet. Det innebär att vi måste våga resonera kring hur symbiosen mellan gamla och nya medier snabbt raderar ut gränsen mellan privat och offentligt för var och en som hamnar i sökarljuset. Och det måste leda till ett mer levande samtal om respekt och mänskliga värderingar, oavsett var och när vi uttrycker oss om varandra.
Jag har lärt mig mycket de senaste månaderna. Om mig själv och om människor i min omgivning. Om gamla medier och nya medier. Och jag står mer övertygad än någonsin, både om betydelsen av den fria tanken och varje människas rätt att uttrycka sina tankar och sin tro, och om betydelsen att vi, när vi använder vår yttrandefrihet, gör det med varsamhet och omtanke om varandra. Trots allt ska vi fortsätta leva och umgås i samma värld, förhoppningsvis under många år än.
Med detta sätter jag streck för mitt deltagande i den debatten och lämnar det som hänt bakom mig. Jag är oskyldig men likväl dömd i medierna. Friheten är stark och sanningen är en rättighet.
Med kärlek
[...] kära newsmill – det luktar lite illa 29 mars, 2010 taggar: dömd, Di Leva, frikänd, katerina janouch, kommentarer, medielandskapet, misstänkt, moderering, newsmill, PM Nilsson, resumé, Thomas Di Leva by mymlan Newsmill publicerade häromdagen en artikel skriven av Thomas Di Leva. [...]
[...] Eller ryktesspridningen i den islamska världen att det var judarna och ”sionisterna” som fällde tvillingtornen i New York. Eller diverse rykten på nätet om kändisar som gjort det ena eller andra. Tomas di Leva skriver insiktsfullt om sina egna upplevelser av detta här. [...]
[...] Det nya medielandskapets baksida - Artikel av Thomas Di Leva - Newsmill www.newsmill.se/artikel/2010/03/25/jag-ar-oskyldig – view page – cached Artikel av Thomas Di Leva - Det nya medielandskapets baksida - Filter tweets [...]
[...] in Bilder, Di Leva, Foto, Livet, Tankar by photoimagine on mars 26, 2010 skriver en artikel på Newsmill med anledning av alla rykten som florerat i media, bloggar och annat om en påstådd misshandel av [...]

Sverige Radio sprider en rödgrön bild av fattigdomen

Medielogiken väger tyngre än reportrarnas åsikter

”Självdestruktivt förneka vänsterdominansen i medierna”

Dagens Nyheter tar inte sitt ansvar i Carema-affären

Carema-skandalen är egentligen en DN-skandal

Kalla faktas svartmålning av socialtjänsten gynnar inte barnen

Kalla Fakta blundar för MC-förarens ansvar vid polisjakten

Därför bör Sydsvenskan inte få Grävspaden

SvD:s rapportering om läkarstudier i Rumänien skadar vår trovärdighet

Därför intervjuade vi Löfvens mamma

Billig citatjournalistik får allvarliga konsekvenser

Medierna bryr sig inte tillräckligt om etiken

Replik till Expressens "Krishanteringen var att låtsas som inget hade hänt"

Expressens billiga poänger efter knivöverfallet i Vallentuna

Hänger medierna oftare ut män än kvinnor?

Journalister rapporterar om Zlatan som okritiska fans

Journalister bör ägna sig åt självkritik snarare än självömkan

Hög tid för en pressetisk renässans

Gladiatorjournalistiken skadar demokratin

Raljera om autism luktar illa, Expressen

Pascalidou har ingen rätt att kalla mig homofob

Så gör svenska medier reklam åt knarkkartellerna

Avskedandet av Birro visar på rädslan för politiska åsikter

Vi som tittar på Hollywoodfruar borde skämmas

Radioteaterns samtal om bin Ladin är genant

Medias debattsidor ska inte hjälpa kommersiella intressen

SVT:s 9/11-sändning var alltför ensidig

Fördomar om ADHD ges debattutrymme på Aftonbladet

Enskilda chanslösa när medier struntar i pressetiken

I jakten på knarket sätts lagarna ur spel

Reglerna kring fällda artiklar ska ses över

Pressombudsmannen duckar för sitt ansvar

Skyll inte på kvinnor för att de diskrimineras av medierna

Tyska kvalitetstidningar har blivit mer främlingsfientliga och tillåter rasism i kommentarsfälten

Medierna ser fortfarande invandrare och kvinnor som offer

Nidbilder av religiösa publiceras utan protest

De stora TV-kanalerna låter SD sätta agendan

Göran Persson den siste att sätta ner foten mot journalisterna



Häxjakten på Emilsson är absurd

Tillåt mig svära i Newsmillkyrkan: Millningen banaliserar Newsmill

Även dumma frågor kan ge intressanta svar

Därför uppmanar jag till bojkott av Newsmill

Mediernas farliga förkärlek för organisationer

Aftonbladet är det politiska etablissemangets språkrör

Beklämmande att Newsmill publicerade Thomas di Levas artikel

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




40 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Äntligen någon som vågar tala sanningen. Mycket bra skrivet. Har aldrig varit en fan av Thomas Di Leva men efter detta kan jag tänka mig att köpa en skiva. Killen kan ju inte bara sjunga han har bra åsikter.
Vi måste ha en mycket starkare lagstiftning som skyddar enskilda individer från förtal och ärekränkning på nätet anser jag. Endast domstolar ska ha rätt att döma folk. Det är ju därför vi har dem annars går vi tillbaka till medeltiden där en upphetsad mobb dömer och straffar på närmaste torg. Idag kan vem som helst bli sin egen Judge Dredd påhejad av folk i allmänhet medan lagstiftarna verkar ha somnat in helt. Internet och webbforum har funnits längre än 15 år i landet men var finns lagstiftningen?
Debatt och det fria ordet är självklart något som är centralt för varje civilisation, men utpekandet, dömandet och straffandet på måfå och på stående fot gör samhället till något fult, omänskligt och elakt.
Om Di Leva är oskyldigt dömd av media och av kreti och pleti på forum varför får "domarna" stå kvar? Borde inte dessa domar betraktas som förtal och/eller ärekränkning? I så fall är det kriminella handlingar och media, skribenter och forumsägare borde stå till svars.
För egen del hade jag ingen aning om att du var anklagad för något. Men jag läser varken bloggar eller nätpöbelns hatspridning på nätet och kvällsblaskorna ser jag inte mer av än löpsedlar i ögonvrån ofrivilligt när jag rör mig ute.
Dig har jag dock hört och sett sedan jag var litet barn och detta är första gången någonsin du framstått som vem som helst, eller nere på jorden om man vill uttrycka det så. Det var väldigt uppfriskande. I övrigt instämmer jag i det mesta du skriver.
Med media idag är det så här, skickar du med lite pengar, så kanske du blir publicerad.
Jag försökte nyss starta en ny debatt om ett mycket nära ämne. Då fick jag klart för mig att om jag skickade med SEK 10.000.- till NewsMills redaktion, så kanske jag fick någon sorts förtur av 3:e graden.
Så mycket lösaktiga pengar förfogar jag inte över, så alltså kommer inte min artikel om Billströms Afganska Barnhus att bli publicerad. Så mycket alltså för det fria ordet.
Om man vill få något publicerat i NewsMill, måste man vara beredd att pytsa in SEK 10.000.- till redaktionen. Då kan man få någon sorts förtur av grad 3. Men det är inte säkert att man blir publicerad för det. Så är den bistra sanningen i de s k "Nya Media" till skillnad från gammelmedia. God fortsättning önskar Pär Silja.
Intressant inlägg. Det vore hemskt tycker jag om vår "förmåga att minnas håller på att sättas ur spel" som han skriver, på grund av nätet. För vissa kan det nog vara så, kanske för många, vad är konsekvensen. Jag tror folk blir mer korkade eller iaf kortsiktigare i sitt tänkande, alltså i sitt vardagliga tänkande.
Det har nyligen varit några artiklar om hur mediernas sensationsjournalistik genom att tala till mobbaren och det lägsta i oss skapar ett pöbelvälde. Moraliska stormar kan skapas ur nästan vad som helst, det hänger på dramaturgin och iscensättningen, de läskigaste monstren är som bekant de som man inte riktigt får se, suddiga bilder, omniösa antydningar.
Vi är alla sårbara och har inte teflonhud så kastad smuts fastnar. Det är inte roligt att bli utsatt som privatperson, ännu värre blir det när rädslan sprider sig till politiker. Kungamakaren och usurpatören blir den som väljer ut karaktärsmordet för dagen.
Det påverkar offentlighetsprincipen, tjänstemän undviker email eller möten som kan dokumenteras, en kultur skapas där avgörande beslut lättare kan fattas i skymundan.
Vem är det egentligen som håller i det anklagande pekfingret,
som använder selektiva "avslöjanden" som slöja? Vem tror att man inte skulle kunna sälja lösnummer på smyganslutningen till NATO eller 9-11?
Svenska själar odlas med svampmetoden: "Keep them in the dark and give them shit".
Det paradoxala är att samma grupp människor som orerar om att Thomas Bodström-samhället kränker våra friheter och integritet slukar kvällstidningarnas kartläggningar av vad folk tjänar och vilka de har sex med och läser och sprider förtal och skvaller på bloggar. Filmar och tar bilder på kändisar eller vanligt folk som de lägger ut på nätet eller säljer till skvallerpressen. Thomas Bodströmsamhället är här sedan länge. Thomas Bodström - Folkets val!
Jag har inte ens hört någonting som helst om någon misshandel och dig, Thomas, om det kan vara till någon hjälp....
Nej, som förra inlägget, ingen har hört ett ljud om detta. Den som är " misstänkt är inte dömd, den som är straffad är fri," var nu medias råd till justitieministern, (BA) som verkligen åkte dit på eget grepp, men det satt långt inne till ministerbikten, som vi vet.
Men förresten , vi kollar .... kom du inte i gurgel med någon taxi-chaffis på sin tid, och det blev något tjafs. Måste varit en effekt av din närmast messianska personlighet, som nog ändå varit upp-skattad.
Som zenmästaren sa:
" Go one mile to the west, and you go one mile to the east.
You may harbour some ill will in your mind - the point is whether you make yourself, peaceful or not.
Don´t try to control people ( or thougths), don´t ignore them, that´s the worst thing, encourage them to be mischievous -(okynniga), then they are under control in its widest sense. The best thing is to watch them, without trying to control them." Observe things as they are, let everything go - as it goes." Dessa råd har du på kylskåpet, eller hur Thomas, och kan rabbla 04.00.
Såg din show - senast på Skeppsholmen, 200? med vattenkanna och allt. Nu, bara att resa sig upp, borsta av sig - och börja om från början.
När du ändå är på tråden : Jag undrade : var det du och ditt band som ställde er rakt upp och ner med gitarrer/ förstärkare, på Norr-malmstorg i Stockholm, och lirade en regnig söndagseftermiddag, , ca i mitten av 1980talet, vi samlades några och lyssnade, innan ni var allmänt kända ? , men sångaren hade kort hår, lik dig, det kan ha varit du, inte helt otänkbart di Leva-gig ? unplugged raritet, liksom... jag funderade... men annars glöm det.
Mvh.
Du är ju inte ensam Thomas Di Leva. Tusentals män i Sverige blir varje år oskyldigt misstänkta för våld och övergrepp i en relation. Det verkar bli ett altt vanligare vapen i en separation; i striden om vårdanaden av barnen, huset, lägenheten, bilen, pengarna, sommarstugan och prestigen - i den striden är tydligen allt tillåtet.
Jag har inte heller hört något om dig och nån misshandel. Om folk som du umgås med tror på vad media eller vad andra skriver om dig på nätet, då tycker jag att du har underliga människor i din närhet.
Frid
Jag tycker mig hänga med hyfsat i såväl samhälls- som nät- och skvallerdebatt, men att någon skulle anklagat Thomas Di Leva för misshandel har jag missat.
Dessutom har jag oerhört svårt att förstå hur en enda levande varelse kan ta en sådan anklagelse på allvar?! Jag har aldrig varit något större fan av Di Levas musik, men jag har svårt att erinra mig någon vänligare och mer kärleksfull offentlig person.
Att nätmobben hakade på detta förvånar mig. Möjligen är majoriteten av dem för unga för att veta vem Di Leva är och vad han står för.
Jag har alltid haft stor respekt för Thomas som person och den respekten ökar ytterligare efter detta debattinlägg.
Ryktesspridning fanns långt innan nätet.. Det är urgammalt. visserligen öppnar nätet upp mer för ryktessprindning men samtidigt har det blivit lättare att kolla upp ryktena och även bemöta dem tack vare nätet, innan var det mycket svårare.
För vem ska jag tro på
tro på
tro på när
Tro på när allt är såhär
Och ingenting vi nånsin med nåt menar
För vem ska jag tro på
tro på tro på när
Tro på när allt är såhär
Jag hoppas ändå på ett lyckligt slut
Thomas, du utnyttjade just själv de "Nya Medierna"!
Det är ju det som är det fina, idag kan du själv gå till försvar och uttrycka din syn på saken för 1000-tals läsare oavsett vad det gamla skräp-medierna säger.
När det problem uppdagas kan du bita tillbaka direkt.
Det stora problemet är flashback och andra forum där det uppenbarligen helt ocensurerat kan spridas vilka lögner som helst. Där har det varit flera trådar om Thomas som är helt fruktansvärda.
Den typen av sajter är verkligen den värsta sortens mobbning och en skam för det fria nätet.
En fråga kvarstår.
Under hela den här historien - och innan - finns det ingen tjej som ställt sig upp och tagit Thomas DiLeva i försvar.
Tack Thomas.
Himla bra formulerat och ett viktigt inlägg i debatten. Tyvärr är det alltför många som drabbas på detta sätt i dagens medialandskap
Peter
Intressant att se att så många kommentarer "saknas" om man ser till numreringen. Här finns alltså inte yttrandefrihet i egentlig mening.
Men kolla på nummren på denna skittråd? censorn går bärsärkargång, bojkotta detta censurnäste!
Jag har försökt skriva två balanserade inlägg som dock inte lovsjunger Tomas. Förvånande slank inget av dem igenom censuren trots att de inte bröt mot några regler. Dessutom censurerades även mitt förra påpekande om censur. Vad är det här? KGB-mill eller? Kan man köpa sig plats här där man garanteras att bli oemotsagd? Gäller detta även politiker?
Om dileva verkligen har rent mjöl i påsen föreslår jag att han låter sig inspireras av Nima Dervish. Realtid drev en förtalskampanj mot Nima och han gick i svaromål med yttersta noggrannhet och utförlighet på sin blogg. Efter att ha läst hans sex långa inlägg om det hela så är det ingen som tvekar om vem som talar sanning och vem som ljuger. Och ingen lär ha något förtroende för realtid.
Väl formulerat Thomas! Media är snabba på fötterna när det gäller att sälja skvaller och ryktesspridningen via nätet blir snabbt en hänsynslös epidemi. Självklart ska alla ha lika rättigheter till frihet och rättvisa.
Värre än att vara en tjuv, är att kalla en ärlig man för tjuv.
Frid!
Men hallå Newsmill, varför modereras alla negativa eller ifrågasättande kommentarer bort?
Sjukt oseriöst om man ska vara en debattsida, tycker jag!
Thomas har alltid varit en skicklig PR-person. Det är då naturligtvis frustrerande att inte kunna styra i detalj vad som nu sker på det fria nätet.
På samma sätt som Thomas öppna brev (vilket bör ses som kränkande för motparten) snabbt spreds över hela nätet (bör troligen ha varit en del av hans plan), sprids även kritiska röster om Thomas. Naturligtvis är vissa av dessa starkt onyanserade och rabiata, men det finns flera som tycks ha fog för sina påståenden.
Thomas måste ha varit medveten om dessa spridningseffekter, liksom han är nu när han på betald plats på Newsmill skriver ovanstående, men tvekar alltså ändå inte över att använda sig av internet själv, trots att hans uttalanden naturligtvis har utsatt och kommer att utsätta hans före detta partner för obehaglig uppmärksamhet både on- och offline.
Bara 24 av 52 kommentarer publicerade. Minst 28 inlägg "fattas" . (Även ifrågasättande mitt inlägg, utan påhopp eller invektiv, censurerades.)
Patetiskt Newsmill!
Skribenter betalar inget för att skriva på Newsmill och inte heller TDL. Kommentarer som hävdar hans skuld eller antyder hans skuld har tagits bort eftersom han är frikänd från misstankar.
PM Nilsson
Di Leva är inte "frikänd från misstankar" - hur skulle det gå till? Utredningen är nedlagt, ett beslut som fattas av åklagare/förundersökningsledare då det står klart att eventuellt brott är alltför svårt att leda i bevis. Detta är naturligtvis i sig inget bevis på varken skuld eller oskuld, utan praktisk juridik.
Kostnadsfrågan på Newsmill är däremot intressant, liksom frågan hur och vem som får publiceringsförtur här. Efterlyser en debatt och full genomlysning av detta.
Som #53 Klarsint säger så är Thomas en uppenbart skicklig person när det gäller PR. Så pass duktig att jag själv tycker att det var moget insiktsfullt skrivet. #49 Martin tycker att Thomas ska gå in i polemik, men själv tycker jag att han bör avstå eftersom det enda intressanta i sak är ju skuldens vara eller icke vara. Något ytterligare djup finns ju inte i detta förutom att han råkar vara en känd artist.
#55 PM Nilsson,
En gång i tiden respekterade jag PMN extremt mycket, tyckte han skrev de bästa ledarna i sverige. Genomtänkta och med ett nytt perspektiv på det mesta. Det är därför mycket bra att PMN tydligt tar ansvar för censuren på newsmill. Den censur som för länge sedan fått mig att tappa all respekt för sajten. Och nu också för PMN. PMN har blivit en tydlig symbol för vad svenska journalister menar med "yttrandefrihet". Vi får välja vilken färg vi vill, så länge den är svart :D
Vad PMN glömmer bort är nämligen att vi skribenter VET vad som censurerats eftersom vi själva skrivit det. Att det oftast är extremt milda och oförargliga saker, det enda problemet har varit att man tyckt fel eller skrivit obekväma sanningar.
#55 PM Nilsson,
Säger du ja, men din trovärdighet är noll.
Jag tillhör inte alltid Newsmills lovordare, men det är klart att om inlägg antyder eller påstår skuld i en rättstvist där di Leva redan är friad, då kan redaktören inte göra annat än att stoppa dessa inlägg i papperskorgen. Där tycker jag kritikerna har fel, riktigt fel.
#64
Det är en en missuppfattning att Di leva blivit frikänd. PM Nilssons uppgift., #55, gällande detta är felaktig.
Frikänd kan man bara bli i en rättegång. I fallet som avses har åklagaren valt att lägga ner utredningen i brist på bevis. Det säger egentligen inget om eventuell skuld / oskuld, utan är bara ett utslag av att åklagaren inte anser sig ha tillräckliga bevis och vittnesmål för att kunna få till en fällande dom.
Utan att spekulera direkt i vad som gällt i just di Levas fall kan man ju tydlkigtse att det i denna typ av brottmål är vanligt att fall läggs ned trots att Polisen på plats gjort en anmälan, eftersom misshandel lyder under allmänt åtal. Det är ändå svårt att få folk fällda, och ska väl vara så också.
Offre och vittnet kan backa ur och då har man inte tillräckligt att gå på för att gå vidare till rättegång. Gärningsmannen blir då INTE FRIKÄND, utan det som händer är att brott inte kunnat styrkas. Den misstänkte kan alltså givetvis ara helt oskyldig, och ska betraktas så i register osv, men enligt min erfarenhet brukar inte Polisen i allmänhet göra anmälningar ifall de inte har anledning att misstänka brott.
Man kan ju även fundera på varför offret eller ett vittne inte vill medverka i en utredning. Kanske upplever man processen som för tung, man orkar inte att gå igenom allt som hänt igen, utan man vill glömma och
Tråden stänger härmed för inkommande kommentarer.
#5 Det du skriver bygger på ett missförstånd. Newsmill har laborerat med tanken att man ska kunna betala för bra exponering. För oss har det varit en självklarhet att tjänsten skulle vara transparent och att det tydligt skulle framgå att avsändaren betalat för placeringen. Men i dagsläget erbjuder vi alltså inte något sådant format och ingen har heller någonsin betalat för det.
Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.