Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Publicerad: 2010-03-15 09:03, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11
I den eviga debatten om brott och straff har förespråkarna, bl.a Johan Pehrson Folkpartiet, för hårdare tag och längre straff vunnit mark under alliansregeringen. I min artikel går jag igenom ett område, narkotikabrott och narkotikapolitik, inom vilket man under de senaste 20 åren genomfört just hårdare tag och längre straff. Har detta då fått som konsekvens att narkotikakonsumtion och narkotikabrott minskat i den omfattning man borde kunna förvänta sig om hr. Pehrsons har rätt i att hådare tag-längre straff = lägre brottslighet.
se tidigare lämnad redogörelse. avseende mit mångåriga engagemang i samhällsfrågor, mitt tidigare partipolitiska engagemang samt mitt nuvarande som kommer till uttryck i bloggen Svensk Myndighetskontroll.
Aftonbladets publicerade en artikel 100314 där vi kunde läsa att allt fler unga tjejer tar kokain och att andelen svenskar som prövat drogen ökat med 300% de senaste 10 åren.
Men stopp nu! Jag läste ju så sent som häromdagen om hur framgångsrik den restriktiva svenska narkotikapolitiken är. Det står så på många ställen i Johan Pehrsons blogg (här är ett http://johanpehrson.blogspot.com/2010/02/knarkvanstern.html ) och han som är rättspolitisk talesman för Folkpartiet borde ju veta.
Just inom narkotikaområdet har man haft goda möjligheter att se och kontrollera om tesen "hårdare straff-lägre brottslighet" har någon bärkraft och trovärdighet.
Nämnde Johan Pehrson är generellt en av de mest högljudda förespråkarna för hårdare tag och strängare straff och stämmer hans förslag så borde vi, mot bakgrund av de stränga straff vi har för narkotikabrott och mot bakgrund av att dessa skärpts den senaste 20-årsperioden, kunna se tydliga resultat som visar en minskning av brottsligheten.
Lägg även till att narkotikabrott ständigt ligger i topp på polisens prioriteringslistor och vi borde kunna se tydliga synergieffekter av hårda tag - långa straff - intensivt polisarbete, ergo en minskande brottslighet.
Jag gav mig därför ut och botaniserade i verkligheten och vad jag hittade är resultatet av svensk narkotikapolitik de senaste tjugo åren. Samtliga siffror är hämtade från Folkhälsoinstitutet.
När vi ska bedöma tillgången på narkotika i landet eller tillgängligheten, så brukar den främsta indikator man tittar på vara priset. Inom narkotikahandeln råder en rå marknadsekonomi och en nedgång i tillgången leder blixtsnabbt och obönhörligen till ökade priser.
Här är prisutvecklingen från 1988-2007 för de vanligast förekommande drogerna.
Amfetamin från 680:- per gram till 234:-
Kokain från 1350:- till 811:-
Brunt heroin från 2782:- till 1097:- Vitt heroin från 2464:- till 1440:- och slutligen
Hasch från 150:- till 81:-
Medelgatupriser i kronor per gram. KPI-justerade priser. Källa; Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, (CAN), rapport 112, Narkotikaprisutvecklingen i Sverige 1988-2007.
Som framgår av siffrorna ovan så är det alldeles entydigt så att priset på narkotika har halverats eller mer under de senaste tjugo åren. Slutsatsen av detta kan endast bli en, tillgången har ökat i markant och motsvarande grad.
Ovanstående bekräftas även av den statistik som finns avseende anmälda narkotikabrott.
Här hittade jag bara statistik från 1996 och framåt men även den talar sitt tydliga språk. Från 35,6 anmälda brott per 10000 inv 1996 till 86,5 år 2008, en ökning på tolv år med ca. 150%.
Dödsfall med förekomst av droger är en av de säkrare indikatorerna på narkotikaproblemets omfattning och uppgifterna används ofta i internationell rapportering, exempelvis till EU:s särskilda narkotikaobservatorium i Lissabon, EMCDDA (European Monitoring Center of Drug and Drug Abuse, sv. ECNN.)
I sverige har antalet dödsfall mer än fördubblats de senaste 14 åren. Från ca. 180 döda 1994 till ca. 420 döda år 2008. Detta är en ytterligare effekt av den restriktiva narkotikapolitiken och vi har bland västvärldens högsta dödstal för missbrukare.
Den restriktiva politiken har även inneburit att man runt om i landet sagt nej till sjukvårdspolitiska åtgärder som t.ex program för sprututbyten och till ovanstående skall också fogas alla dödsfall i olika sjukdomar som är relaterade till missbruket och då i första hand AIDS och Hepatit. Lägg till detta även det avsevärda mänskliga lidandet och narkotikapolitikens misslyckande framstår som än värre.
Det här är några kalla och entydiga fakta som samtliga tyder på att det inte är alls så enkelt som t.ex Johan Person argumenterar för, att om vi bara tar hårdare tag och förlänger straffen så minskar brottsligheten.
Våra politiker kan ju inte heller vara okunniga om det jag ovan beskrivit vilket leder till den obehagliga slutsatsen att de medvetet, genom att ropa på de enkla lösningar som det s.k. allmänna rättsmedvetandet ibland ger uttryck för, vilseleder väljarna att tro att det faktiskt vidtas fungerande åtgärder.
Misslyckandet på detta område innebär naturligtvis att även annan narkotikarelaterad brottslighet ökat i motsvarande grad.
Jag har ingen fix och färdig formel för hur detta ska kunna förändras och trenden brytas men två saker vet jag med 100% säkerhet.
För det första att vi nu, efter lång tid med den narkotikapolitik som förs och har förts, måste vara så ärliga att vi slutar att upprepa floskler, dogmer och teser och istället sätter oss ned och seriöst börjar en diskussion om en förändring av den förda politiken.
För det andra att de enkla lösningarna på mycket svåra problem, som t.ex Johan Pehrson är en ivrig förespråkare för, inte fungerar och när vi ser att något inte fungerar så måste det väl vara så att vi är kloka nog att förändra oss och istället pröva något annat!?
Vem tjänar egentligen på att myten om den lyckade, restriktiva narkotikapolitiken upprätthålls?
[...] Michael Gajditza summerar vad vi åstadkommet mycket bra i hans artikel på newsmill om hårdare tag och längre straffider för narkotikabrott. [...]
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




11 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Rätta mig gärna om jag har fel, men är det faktiskt inte så att risken för att åka fast för narkotikabrott spelar en stor, om inte större, roll för benägenheten att begå brott?
Om det tex förelåg en 95% risk att åka fast om du säljer narkotika vid 10 tillfällen eller mer så skulle nog de hårda straffen ha bättre effekt. Men med dagens uppklarandeprocent så är nog det den största orsaken till att brottstastiken ökar än något annat.
Det beror nog också mycket på vilken drog och hur djupt missbruket är. För en heroinist en bit in i avtändningshelvetet så spelar nog varken det ena eller det andra någon roll.
Bra artikel! Det här behöver lyftas fram i media så att poletten trillar ner hos våra makthavare någon gång.
Tack! Ja det är ju fullständigt meningslöst att lägga miljarder på en politik som bevisligen inte fungerar. Ännu märkligare är att ändå så står många politiker och påstår att den restriktiva politiken varit framgångsrik.
Hej och tack för artikeln Michael,
De som tjänar på politiken är förstås både den politiska byråkratin och dess tjänstemän, såväl som en rad andra icke-statliga intresseorganisationer. Politiken har varit en extrem framgång för de som tjänar på den, den har också varit en framgång till avseendet att beröva droganvändare deras rättigheter. Detta är, som jag ser, politikens egentliga syfte. Således är framgången i sig ingen myt, även om berättelsen kring den har mytologiserats för att kunna motivera och legitimera politiken.
Se gärna min artikel i ämnet,
http://www.newsmill.se/artikel/2010/03/14/goda-sk-l-att-f-r-ndra-narkoti...
Knarkkriget är ett egetskapat fantasifoster där dom fattiga dör ut pga från Afghanistan Eu transporterat heroin och medel saknas till bot av tungt missbruk pga ovilja att stävja riktiga missbruk.
förbjuden ger uppkomst till hundratals nya kemiska droger som är desstå värre.
Stofiler till dinosaurier sitter i riksdagen.
Jävla Orwellsamhälle hela babylons charad är byggt på en ren jävla lögn.
http://www.youtube.com/watch?v=G33WvuOw2cI&feature=PlayList&p=EBBF1A6222...
http://www.youtube.com/watch?v=CBjSasDP5Vw&feature=related
Till Michael Gajditza: Din artikel är väldigt bra. Men det är framförallt av *moraliska* skäl som vi bör legalisera narkotikan. Se min artikel om legaliseringen av narkotikan - http://www.newsmill.se/artikel/2009/08/27/legalisera-narkotikan .
Ett narkotikafritt samhälle kommer aldrig att uppnås till 100% om man samtidigt ska värna om de mänskliga rättigheterna som det sägs att vi gör i detta demokratiska landet Sverige..
Det är då bättre att försöka minska det skador och lidande som ett verkligt MISSbruk kan innebära,oavsett om det är av CB,amf,heroin eller någon annan drog.
Jag vet att det är en jämförelse som verkligen sliter på drogmotståndare men det måste bankas in i deras huvud men det går inte att tillåta vissa droger (läkemedel,tobak,alkohol) samtidigt som de personer som väljer en annan "berusning" än den som staten håller tillgodo med för att sedan kontrollera innehållet i kroppsvätskorna på de andra...
Vilken otrolig skillnad det ändå blivit på ett par år vad gäller responsen på en sådan här artikel. Förr så hade kommentarsfältet översvämmats med ilskna inlagor om drogliberalism och slapphet mot brottslingar etc. etc. Idag verkar förutsättningarna för en seriös debatt ändå ha blivit bättre även om flertalet politiker är på efterkälken.
Inställningen bland dom som är förespråkare för den repressiva narkotikapolitik som bedrivits i landet under många år, så tycks vara så här:
1. Den repressiva politiken har varit synnerligen framgångsrik vilket visas av att etc. etc. För detta argumenteras med kraft.
Den tycks även vara ungefär så här:
2. Narkotikaproblemet i landet är nu så stort att extraordinära insatser måste vidtagas. Det krävs som exempel (då enbart för att möta de akuta problemen) ett stort tillskott av narkotikahundar på våra skolor. Situationen är vidare så extremt svår att vi beslutat frångå alla principer vi någonsin haft (dessutom FN:s barnkonvention) för att omedelbart kunna låta polisen få rätt att drogtesta barn utan att föräldrarna lägger sig i.
Inte vet jag men jag får liksom inte riktigt ihop det där?