Antisemitismen i Skåne

Helene Cherif om Antisemitismen i Skåne

Artikeln som Skånska Dagbladet inte ville publicera

Publicerad: 2010-02-27 12:02, Uppdaterad: 2010-03-13 08:03

"Den polemiska och agitatoriska definitionen av sionism som liktydigt med ockupationspolitik, förtryck av palestinier och militära aktioner är felaktig och ohistorisk" hävdar Skånska Dagbladet i sin ledare "Rätten till ett land*", där de som är kritiska mot sionismen angrips hårt. Helene Cherif och Ingalill Bjartén frågar hur det är möjligt att helt utesluta hur sionismen har drabbat palestinierna ur historieskrivningen.

31507 millningar
31 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

De senaste åren har Israel fått det allt svårare att försvara sina handlingar och upprätthålla någon form av legitimitet i omvärldens ögon, men för medias liberala ledarskribenter är detta inget problem. Finns det inget hållbart försvar så förlöjligar, förminskar eller förnekar de allt som skulle kunna ställa till problem för opinionens perception av staten Israel. Ett av de senaste exemplen på detta är Skånska Dagbladet som publicerar en ledare "rätten till ett land", där skribenten ondgör sig över det ohistoriska med att utpeka sionism som "ockupationspolitik, förtryck av palestinier och militära aktioner". Artikeln är en ogenerad hyllning till en segregerade och rasistisk politik som har används som ett verktyg för att kunna fördriva, förnedra, ockupera, fängsla och mörda tusentals människor. Inte ett ord nämns om de palestinier som bodde i området när staten Israel utropades. Det är helt enkelt en idealiserad bild av verkligheten, genomimpregnerad av den fortfarande levande tankegången om "ett land utan folk, för ett folk utan land". Skånska Dagbladet anammar också helt Israels officiella linje gentemot palestinierna. I dagarna har Knesset klubbat igenom en lag som förbjuder palestinier att sörja och högtidlighålla minnet av Al-Nakba, den stora katastrofen då en överväldigande majoritet av befolkningen tvingades tvingades fly hals över huvud från allt som gör människor trygga. Allt som konstituerar jaget. Allt som har bränt sig fast i både det kollektiva och det enskilda minnet. De drevs ut från sina hem, sin mark och sitt land och förvägras nu att ens minnas sin historia. Att anklaga sionismen som vardande en kraft som har lett till "ockupationspolitik, förtryck av palestinier och militära aktioner" är inte ohistoriskt, det är en skyldighet för alla som anser att rättvisa inte bara är få utvalda förunnat, utan ser det som en universell rättighet. Det är Skånskan som genom att helt utesluta palestiniernas vittnesbörd och genom att försköna sionismen har visat prov på en total historielöshet, och gentemot alla offer för sionismen en otrolig hjärtlöshet.

Det finns en mängd forskning om hur "concept of transfer", det som idag skulle kallas en etnisk rensning, var ett centralt begrepp inom den sionistiska politiken redan vid tiden då Teodor Hertzl grundade rörelsen. Eufemismen "transfer" var ett sätt att neutralisera eller tona ner, en organiserad rensning av stora delar av den palestinska ursprungsbefolkningen. Hertzl såg redan 1895 scenariot för hur frågan om det redan bebodda landet skulle lösa sig genom att: "spirit the penniless population across the border ". Det må vara att sionismens kärna är att etablera ett judiskt hemland, men med detta följer ofrånkomligen att göra sig av med den befolkning som redan lever/levde på marken man vill komma åt, vilket Skånskan och många andra, mörkar helt. Nur Masalha, och en rad andra forskare, har studerat hur konsensus byggdes upp i de sionistiska leden för att stödja en fördrivning och därmed underlätta FN:s delningsplan. Han har gått igenom ett digert material av sionistiska dokument som pekar i samma riktning som exempelvis Yosef Weitz, transferkommittén, uttryckte det: "Efter att araberna har förflyttats, så kommer landet att ligga vidöppet för oss; om araberna stannar i landet kommer det att bli trångt och inskränkt...det finns inte utrymme att kompromissa på denna punkten". Men den etniska rensningen stannade inte vid att köra ut, mörda och förnedra befolkningen, utan tog sig också materiella uttryck: "De sionistiska styrkorna hade operationella order om att förstöra byar, för att utrota minnet av palestiniernas närvaro i landet. Moskéer, kyrkor, skolor och kyrkogårdar vanhelgades och förstördes. Hem sprängdes i luften eller brändes ner; hela byar raderades från det palestinska landskapet över en natt. Detta tjänade inte bara syftet att terrorisera befolkningen, utan också för att hindra dem att återvända. Också namn på på platser ändrades i ett försök att utplåna palestiniernas existens (Esber 2009)".

Baruch Kimmerling, israelisk sociolog, visar i sin forskning att den israeliska staten inte är den funktionalistiska nationsbyggande stat som de flesta försöker påskina, utan ser "Sionismen som ett koloniseringsprojekt och det israeliska samhället som ett immigrant/bosättarsamhälle. Han är en få som har vågat sig på en jämförelse av behandlingen av ursprungsbefolkningen i Nordamerika och kolonisering och förtryck av den palestinska befolkningen. Han teoretiserar koloniseringen, och finner att sionistiska bosättare kunde erövra land genom köp, genom myndigheters övertalning eller genom tvång/våld. Före 1948 köptes främst mark, och efter denna tidpunkt användes de två senare strategierna. Marken köptes upp på den fria marknaden, och införlivades sedan i JNF, som hade bildat en nationell fond, som i sin tur inte sålde utan hyrde ut marken och då bara till judar. En slags nationalisering av mark hade alltså skett. En stegvis juridisk process som tog 12 år, omvandlade "arabisk mark till 'frånvarandes egendom', sedan till 'övergiven egendom' för att slutligen genom Knessetbeslut etiketteras som 'israelisk mark' (Garthon)". Professor Gershon Shafir kommer till slutsatsen att den sionistiska koloniseringsprocessen hjälptes fram av två supporters: den nationella "armen" som köpte mark, och den socialistiska "armen" som plöjde den . Kibbutzerna ser han som legitimerande av något som egentligen var/är en ren kolonial strategi. Uri Ram ser arbetarrörelsens roll i nationsbyggande och statsbildning som en "spelare" i kolonialismens logik, istället för, som det ofta framställs, en ideologisk rörelse. Det finns även en ny rapport framtagen av "The Human Sciences Research Council of South Africa (HSRC)", som på ett mycket noggrant sätt har jämfört både kolonialism och apartheid i Sydafrika med Israels policy i de ockuperade områdena. Deras slutsatser är att det går att påvisa både kolonialism och apartheid på en rad plan som de har jämfört.

En rad forskning har alltså visat på systematiken och den nästan inneboende "kraften" i den sionistiska politiken. Den påminner om ett självspelande piano, som när det vevats upp tillräckligt hårt bara fortsätter att spela. Och den innebär att annektering, fördrivning, förtryck och diskriminering, både inom Israel och i de ockuperade områdena, inte var en isolerad händelse färgad av tiden med kolonialism och krig. Snarare kan det ses som en ytterst medveten strategi som har resulterat i en över 60 år lång konflikt. Medias censur av palestiniernas historia gör också att många människor inte har en aning om vad Nakba är, och vad det innebar/innebär för nästan tio miljoner människor som på något sätt är drabbade idag. Det finns också de som vet alldeles för väl, men väljer att förneka, såsom Skånskans ledarredaktion, vilket inte kan anses som något annat än skamligt. Att skydda en kolonialistisk apartheidregim legitimerar ett fortsatt förtryck av det palestinska folket och sanktionerar och cementerar Israels ensidiga fabrikation av historien. De lyckas därför med det som måste till för att klara en etniska rensning, och dessutom vidmakthålla den, nämligen att radera minnet av de människor som fördrivits ur det egna landets officiella och folkliga historia. Därmed är en av de största, och en av de längst pågående, etniska rensningarna förpassad till den kollektiva glömskans bakgård.

"När världen pratar om Goldstone, så pratar vi om förintelsen, som för att göra intrycket suddigt. När världen talar om ockupation, så talar vi om Iran, som om vi vill få dem att glömma"

Skånskans skribent skulle förmodligen gissa på att ovanstående rader är uttalade av Irans president, som alla Israelkritiker idag sammankopplas flitigt med. Det är dock den israeliska journalisten Gideon Levy, som i en dräpande artikel beskriver hur Israel, med hjälp av media, just nu försöker att blanda bort korten för att flytta fokus från det som världens strålkastare borde riktas mot, nämligen ockupation, ökat förtryck, den dödliga belägringen av Gaza och Goldstonerapporten som snart skall behandlas i FN. Mängder av judar världen över, och även ett stort antal israeler ställer sig i första leden och är några av Israels skarpaste kritiker. Ett exempel är den israeliska professorn Nurit Peled-Elhanan, som miste sin trettonåriga dotter i en självmordsbombning. Nurit ser ockupation och förtryck som "the rootcause" till utebliven fred och den främsta orsaken till dotters död. Hon har ägnat en stor del av sin forskning åt att belysa representationen av palestinier i israeliska läroböcker, och kommit fram till att de beskrivs som primitiva terrorister och omoderna bönder, aldrig som människor**. Vi är alla personligt ansvariga för vad staten Israel gör mot det palestinska folket just för att vi är människor, inte för att vi är kristna, muslimer eller judar. Israel och många av deras alltmer hysteriska försvarare är absolut inte anklagade för sin judendom. De är anklagade för att föra en förtryckande, rasistisk, ockupations och apartheidpolitik som inte ens gynnar dem själva. De är anklagade för att stödja sionismen som till sin natur inkluderar vissa och exkluderar andra, och som kommit att fungera som ett verktyg för att kunna genomdriva en expansionistisk apartheidpolitik på den palestinska befolkningens bekostnad, vilket som politik aldrig kan vara acceptabelt.

Sionismen må i teorin vara drömmen om ett hemland för det judiska folket. I praktiken har sionismen dock inte bara varit ett verktyg för etnisk rensning av stora delar av den palestinska ursprungsbefolkningen, utan också den sammanhållande kraft som kunnat vidmakthålla dessa strukturer genom att undantränga alla spår av de människor man rensade ut, i såväl landets egna officiella historieskrivning som i de torftiga narrativ som målas upp till omvärlden. Det borde Skånskans ledarredaktion ha tänkt på innan de publicerade en så fullständigt ohistorisk ledare.

*http://www.skanskan.se/article/20100129/OPINION/701299821
**http://www.youtube.com/watch?v=XBkWmeebn2w&feature=player_embedded

Helene Cherif (1 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/18977

31 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Vad är det för mening att upprepa halvsanningar, dölja de fakta som är obekväma? Mina damer, underskatta inte dagens läsare. ...att underskatta läsare gör budskapet falskt.

// ej jude, ej sionist

Permalänk | Anmäl #1 // ej jude, ej sionist, 2010-02-27, 14:43

Författarna drivkraft att belysa palestiniernas umbäranden tycks vara moralisk. Dock verkar moralen vara strikt politisk. Att de araber som bodde i Palestina i början av 1900-talet flydde eller fördrevs är en konsekvens av konflikten som sträcker sig från slutet av 1800-talet tills nu. En konflikt som resulterade i att långt fler judar flydde eller fördrevs av araberna. Detta faktum att det skedde överträdelser genom en konflikt på bägge sidor, verkar vara ointressant för författarna.

Författarnas moraliska perspektiv sträcker sig också så långt en jude inbegrips. Den misär och fruktansvärda behandling hundratusentals palestinier måste stå ut med i dagens Libanon, Kuwait, Jordanien verkar inte vara av något särskilt intresse att lyfta upp. Ty det finns bara en ondska i Mellanöstern, och den är judisk, eller? En konflikt som genererar en mängd av orätter, från alla parter, och man väljer att lyfta fram en parts orätter. Varför?

Permalänk | Anmäl #2 cdw, 2010-02-28, 11:00

cdw #2, konflikten började onekligen i slutet på 1800-talet, närmare bestämt vid första sionistkonferensen i Bern. Det var då en grupp europeiska judar beslöt ta över Palestina. Palestinierna var naturligtvis inte tillfrågade.

Det är ganska typiskt för dem som försöker försvara Israel att de undviker att säga att Israel gör rätt, det är väl för magstarkt för dem, istället påpekar de på att det finns andra länder som också gjort fel och anklagar den som kritiserar Israel för enögdhet för att han inte i samma artikel tar upp alla andra lidanden i världen. Nu fungerar inte debatter så, man har rätt att påpeka att Israel gör fel även om man inte i samma artikel drar upp även fel begångna av andra länder. Det är knappast palestiniernas fel att judar fördrivits från ett antal arabländer. Speciellt gäller det som Israel påstås vara ett västerländskt demokratiskt land och har förmånliga avtal med EU baserat på detta. Då gäller det att leva upp till de kraven också!

Permalänk | Anmäl #3 Thomas Palm, 2010-02-28, 19:03

Det finns ett "moraliskt" perspektiv på Israel som inte har behov av att sträcka sig bakåt 1800-talet, inte ens så långt bak som till 1940-talet och Förintelsen. Det är folkrättens etiska perspektiv. Moraliteten i folkrätten och i FNs otaliga resolutioner är otvetydig. Israel måste dra sig tillbaka inom 1967 års gränser och tillåta det palestinska folket att upprätta en egen stat. Annars finns ingen lösning. Utan detta väntar oss en katastrof.

Den israeliska fredsrörelsen arbetar för Israels tillbakadragande från palestinsk mark. Många inom den israeliska fredsrörelsen är sionister. Den rasistiska och smutsiga etiska laddning som ordet "sionist" i accelererande takt kommit att få hänger ihop med de nationalistiska och rasistiska höger-regeringar som de senaste 10-15 åren styrt Israel. Regeringspartierna är sionister, men de är också militanta högerextremister. Detta sorgliga förhållande gäller dock inte hela Israels folk, långt därifrån.

Det är knepigt med ord, något som Ilmar Reepalu nyligen fått känna på. När sionist blir synonymt med rasistisk högerextremist.. Och rasistiska högerextremister kallar vänstern och liberala Israelkritiker för antisemiter. Då är själva fan lös!

Låt oss därför lämna ord bakom oss och tala om själva verkligheten. Palestina är snart utplånat. Palestinier är infösta i läger, berövade sin mark, vatten, egendom och möjlighet att försörja sig. Utan medborgarskap och utan självbestämmande.

Kräv att Israel drar sig tillbaka från ockuperade områden!

Permalänk | Anmäl #4 TenkaSej, 2010-02-28, 20:01

Vad skulle skriva de araber, palestinier(??) som valde att stanna som israeliska medborgare sen 1948? Idag 1 470 000 (2007) medborgare i Israel. TenkaSig eller tänka sig och läsa. Har de egna tidningar, bloggar? Engelskspråkiga? Vad skriver de?
// ej jude, ej sionist

Permalänk | Anmäl #5 // ej jude, ej sionist, 2010-02-28, 21:35

Hej Ej jude, ej sionst,

Jag vet inte vad israeliska medborgare som är palestinier/araber skriver. Olika - kan jag tänka mej. Kanske de skriver att det är bättre att vara medborgare i staten Israel och ha hyfsade medborgerliga rättigheter - bättre än att vara statslös och ockuperad palestinier i läger och sakna medborgerliga rättigheter.

Hur tänkte du?

Permalänk | Anmäl #6 TenkaSej, 2010-03-01, 19:40

@ Thomas Palm.
Även om det skulle vara att "Det är knappast palestiniernas fel att judar fördrivits från ett antal arabländer." så används och eldar Israel/Palestina-konflikten på de stämningar som finns i muslimska stater, det går inte att förneka. Även kristna i dessa länder har det kämpigt och då kan det handla om samma etnicitet men annan region, exempelvis kopterna. Att inte vilja se helheten är enögt.

Permalänk | Anmäl #7 Albin, 2010-03-03, 13:33

Albin skriver att det är enögt att inte se till helheten, men som jag
ser det så verkar det ju vara just det som artikelförfattarna försöker
göra. Jag tycker att de på ett mycket förtjänstfullt sätt påvisar hur en
lösning bara är möjlig om man granskar kärnan i konflikten. De som eldar
på konflikten är nog snarare de som vägrar se till historiska fakta.
Tänkvärt på alla sätt "damerna", jag lyfter på hatten så här på er dag!

Kalle

Permalänk | Anmäl #8 Kalle, 2010-03-08, 17:28

Man måste se förbi alla ord och teorier, och se vad som faktiskt händer: Israel expanderar och palestinerna fördrivs, varje dag. Och så lär det fortsätta, för det finns inget som stoppar israelerna.

Ett krig fortsätter förstås inte i över ett halvsekel utan att det finns starka grupper som vinner på det, och det har sedan länge varit helt självgående. Varje gång striderna blossar upp tar Israel ny mark, och de palestinska terroristerna i regeringen får nytt stöd.

Det är mycket pengar i detta förstås. Den israeliska ledningen tjänar mycket på expansionen, och Hamas kontrollerar smugglingen. Fred vore en fullkomlig katastrof för båda ländernas regeringar.

Permalänk | Anmäl #10 Johan Wallin, 2010-03-14, 17:20

Tack!! Tack!!!!

Permalänk | Anmäl #14 Fördriven palestinier, 2010-03-17, 00:05

Texten är intressant, men för sjuttsingen.
Använd radbyte och spalta upp skiten!

Permalänk | Anmäl #15 scaber nestor, 2010-03-17, 00:15

//Johan Wallin
Vet du att Israel har byggt ut hundratals bosättningar på ockuperad palestinsk mark.
Sedan den Israeliska med ultranationalistiska partier i spetsen har man exploaterad palestinsk mark kraftig. Man kör ut palestinier och demolerar deras hus.

Man tar över en moske i hebron och kastar ut muslimer.
Den israeliska expansionen har inga gränser på västbanken och snart är palestina lika stort som ett 4* fotbollstadium.

Israel testar gränserna och omvärlden är tyst. Finns som kan säga stopp till Israel?

Permalänk | Anmäl #16 Jonatan, 2010-03-17, 00:32

Det enda dom sk "palestinierna" behöver göra är att erkänna Israel som stat, sen får dom det land dom vill ha, men neeeej då, det ska hjärntvättas barn, terrorbombas och massmördas så mycket som möjligt istället.

"Palestina" var för övrigt ett brittiskt protektoriat som döptes om till Israel när FN beslutade om dess skapande.
I området har det alltid bott både judar och muslimer, sida vid sida, ända till araberna beslöt sig för att utrota alla levande judar. kvinnor, barn, allihopa. Något dom försöker med och har som uttalat mål än idag.

För övrigt är dom flesta sk "palestinerna" bevisligen från Egypten, Syrien, Jordanien och andra arabländer. Till och med Arrafat var väl Egyptisk medborgare?

Permalänk | Anmäl #17 JB, 2010-03-17, 12:47

I mitten av 1800-talet fanns det sedan länge stor antisemitism i Europa.
Då var judarna i Palestina mindre än 7 %.
1897 bildades Sionistförbundet.
Sionismens mål blev att åt världens judar skapa ett hem i Palestina.
Men det land som sionisterna skulle kolonisera var redan bebott av araber.
Samtidigt som fler och fler judar flydde Europa och invandrade, började en våldsspiral som pågår fortfarande.
Européerna problem med antisemitismen hade vältrats över på palestinierna.
En del av dem som i dag hyllar Israels terrorism har antagligen haft antisemitiska förfäder

Permalänk | Anmäl #18 Sturla, 2010-03-17, 22:22

Om ni - Sturla inbegripen - vill ha en rätt bra genomgång av hur det sett ut under historien när det gäller av närvaron av judar i Israel, så rekommenderar jag denna länk:

http://www.eretzyisroel.org/~samuel/presence.html

Det är ett utdrag från boken "Battleground: Fact & Fantasy in Palestine".

Inledningen:

Continuous Jewish Presence in the Holy Land

"The Jews were never a people without a homeland. Having been robbed of their land, Jews never ceased to give expression to their anguish at their deprivation and to pray for and demand its return. Throughout the nearly two millennia of dispersion, Palestine remained the focus of the national culture. Every single day in all those seventy generations, devout Jews gave voice to their attachment to Zion."

Det går inte att bortse från denna bakgrund om man vill förstå.

Permalänk | Anmäl #19 Bosse, 2010-03-17, 23:59

Helene Cherifs text är bra. Funderar på att sätta in den som annons i Expressen. Om inte, så sparar jag den i alla fall. Det där med kibbutser är intressant.

Permalänk | Anmäl #20 valle, 2010-03-18, 03:14

Till JB m fl...

Naturligtvis ska Israel erkännas som stat och få säkra gränser och frihet från våld och militära angrepp. Naturligtvis! Men vilka är de gränser som ska erkännas?

PLO erkände redan i slutet av 80-talet 1967 års gränser. Det är samma gränser som nästan alla stater i världen (165 stater) erkänt som Israels legitima markområde. Men Israel "erkänner" inte dessa, vill ha mer. De vattenrika områdena i norr som tillhör Syrien och Libanon samt Jerusalem, det internationella protektoratet. Samt Västbanken, som Israel etniskt rensar och koloniserar med bosättare i en omfattning som idag - nästan - utplånat Palestina och möjligheterna till både en demokratisk enstats-lösning OCH en tvåstatslösning.

Debattörer som inte vill "erkänna" såväl PLOs, som ett nästan enigt FN-beslut (inklusive arabstater) om 1967 års gränser som Israels legitima gränser...tala klarspråk om ERA gränser !

JB skrev:

Permalänk | Anmäl #21 TenkaSej, 2010-03-18, 15:53

Att PLO varit beredda att erkänna 1967 års gränser efter att ha fått stryk med sina arabiska allierade i de utrotningskrig man startade mot Israel är väl inget konstigt? Araberna anföll Israel från alla håll och Israel försvarade sig bra. Så bra att de kunde förfölja delar av anfallarna på deras egen mark och vända på steken.
-
Den s.k. ockuperade marken erövrades från de arabiska anfallarna – surt sa räven men det borde araberna ha tänkt på innan de gick till anfall mot Mös enda demokrati.

Permalänk | Anmäl #22 Tom Croker, 2010-03-21, 14:24

Och hur behandlar palestinierna judar i Gaza?
Ja, just det. Det finns inga där.

Och det finns inte så många judar kvar alls i arabvärlden.
Dom har blivit, hur ska man säga, bortrensade?

Vilka är det som är rasister då egentligen?

Permalänk | Anmäl #23 Danne, 2010-03-22, 21:22

Res er för Lars Vilks!

http://www.youtube.com/watch?v=8bh-raHrMJQ

AVE

Permalänk | Anmäl #24 Frihetenärhär, 2010-03-25, 09:03

Carl "S". säger: "Det är uppenbart att skribenten inte bara är ensidig, utan också har klart antisemitiska tendenser."

Ett urgammalt sätt att bemöta en väl underbyggd och formulerad analys, när man själv saknar argument, är att ... inte argumentera.
Carl S. är ett typiskt exempel på "tomhetens retorik". Istället för att peka på något fakta fel i artikeln och stödja sin ktritik med minst en trovärdig referens eller åtminston ett logiskt argument, så nöjer "karln" sig med att ropa varg.

Från artikeln konstaterar jag att:
1) Den "ensidiga" skribenten stödjer sin analys på flera källor än vad Carl "S" orkar med att skriva för ord i sin grova anklagese

2) Den "antisemitiska" skribenten hänvisar till flera __Israeliska__ källor än vad pro sionisten Carl "S" gör.

3) Ingenstans i den "antisemitiska" texten förekommer det ens någon form av skuldbeläggning av judar eller judendomen för den etnisk rensning av palistinier som __sionisterna__ begick.

Tvärtom skribenten säger:

- "Vi är alla personligt ansvariga för vad staten Israel gör mot det palestinska folket just för att vi är människor, inte för att vi är kristna, muslimer eller judar"

- "Israel och många av deras alltmer hysteriska försvarare är absolut inte anklagade för sin judendom. De är anklagade för att föra en förtryckande, rasistisk, ockupations och apartheidpolitik som inte ens gynnar dem själva. De är anklagade för att stödja sionismen som till sin natur inkluderar vissa och exkluderar andra... vilket som politik aldrig kan vara acceptabelt"

Ovanstående var nog riktad mot sådana som Carl S.

Vänligen Kalle Nilsson S.

Permalänk | Anmäl #26 Kalle Nilsson S, 2010-03-29, 16:20

"Israel" är alltid det som millas mest om på Newsmill. Detta är ett intressant fenomen, tycker jag. Sverige ligger geografiskt så långt man kan komma i Europa från Israel. Så varför detta starka intresse? Varför berör inte mer närliggande frågor mer? Lever vi i en så perfekt värld att vi tvingas engagera oss i orättvisor som ligger så långt hemifrån? Olof Palme och hans gäng var väldigt engagerade i Israel frågan (dvs de var emot Israel), men de är nu gamla om de äns lever - förrutom Pierre Schori som tycks vara evigt 50 år gammal. Men även han har tystnat till stor del. Kan det vara att våra nyinvandrade svenskar och deras barn har rötter i Västbanken, Gaza och närliggande områden? Jag vet inte men det vore intressant om någon skulle vilja skriva en avhandling på området för något tycks mig lite "fishy" när jag gång på gång ser "Israel" angivet som det som millas mest här på Newsmill. Ingen annan som reagerat?

Permalänk | Anmäl #28 Peter Sanning, 2010-06-19, 11:08

Israel/Palestina-konfliktern har status av att vara "konflikternas konflikt". Israelvänner och palestinavänner är så låsta i sina respektive ställningstaganden att det blir helt omöjligt att föra en sansad och nyanserad diskussion.

Efter att studerat debatten en tid känner man snart alla argumenten, de bra och de dåliga, som de båda sidorna förfäktar. De dåliga argumenten dominerar, tillsammans med starkt känsloladdade utbrott som bara ytterligare bidrar till att förpesta stämningen.

Orsakerna till engagemanget hos de som själva inte har någon personlig koppling till konflikten - det vill säga de som inte härstammar från regionen ifråga - är ofta svårbegripliga. Många gånger bygger övertygelsen på irrationella känslor snarare än på sakargument.

På senare tid har man dock kunnat iakttaga en trötthet på konflikten, inte bara bland allmänheten, utan också bland dem som tidigare var engagerade.

Det är ingen hemlighet att åsikterna om rätt och fel i denna fråga ofta går hand i hand med politisk uppfattning i övrigt. En mycket sor del av israelvännerna är högerfolk, liksom majoriteten av palestinavännerna kommer från vänstern (även om undantag naturligtvis finns).

Men det som tycks hända just nu är att många av de borgerliga som tidigare stödde Israel börjar dra öronen åt sig. De känner att de inte längre kan stödja landets agerande i alla frågor, att övergrepp har skett och upplever allt mer hur Israel blir en belastning.

På liknande sätt börjar många till vänster att tröttna på Palestina (av ungefär samma skäl) och kraftigt ifrågasätta palestiniernas ageranden i en rad frågor. Palestina har blivit en belastning för dem.

Förhoppningsvis kommer detta att på sikt leda till att åtminstone debatten öm konflikten blir mindre hätsk. Kanske även själva konflikten i sig "mår bättre" när folk som egentligen inte har med saken att göra undereldar hatet och bristen på förståelse med sina ilskna och osakliga känsloargument.

Här krävs att vi tänker kallt och har nerver av stål.

Permalänk | Anmäl #30 Vanja Wasser, 2010-11-05, 10:00

På senare tid har man dock kunnat iakttaga en trötthet på konflikten, inte bara bland allmänheten, utan också bland dem som tidigare var engagerade.

Här krävs att vi tänker kallt och har nerver av stål.

Permalänk | Anmäl #31 Vanja Wasser, 2010-11-05, 10:00

Problemen uppstår när man blandar ihop judar i Sverige med ockupationen i Israel. Det är enligt min mening fel att kräva att svenska judar aktivt måste ta avstånd mot Israel - såsom Repaluu (sp?) nyligen krävde.

Permalänk | Anmäl #32 Anders Waallgren, 2010-11-05, 16:57

Att Israel bemöter grannländerna på samma sätt som dessa bemöter grannländerna är väl inget konstigt!

Hur är det föresten med lagstadgade rättigheter för gästarbetare i arabstaterna? -Snacka om 2a klassens medborgare!

Permalänk | Anmäl #33 Inge-mar, 2011-01-18, 19:12

När skall SVT tillåtas visa filmen "Det dolda Hamas"? Gick i repris på Axess TV under 2010!

Permalänk | Anmäl #34 Inge-mar, 2011-01-18, 19:14

Både Herzel, som inte ansåg att staten Israel skulle bildas i Palestina och Ben Gurion ansåg att Sionism var ockupationspolitik. I alla fall om den Israeliska staten skulle byggas i Palestina. Nu vet vi svaret och de ockuperade områdena blir bara fler och fler hela tiden. De båda folken är broderfolk med en gemensam historia och språk som är besläktade. Det som skiljer är endast religion och diasporan. I övrigt har de samma bakgrund och historiska rätt till landet. Att stjäla någon annans egendom kan aldrig vara rätt i något trossystem eller legalt system. Det palestinierna har utsatts för av den Israeliska staten skulle aldrig accepterats av någon Jude om detsamma hade drabbat dem. Etiken här är obefintlig. Det ansåg Ben Gurion och det anser även många Israeler idag. Dubbelmoral finns på många håll men inte i den utsträckning som det gör i Israel.

Permalänk | Anmäl #35 Kristian Fredriksson, 2011-01-24, 08:27

#35 Kristian Fredriksson
>>Det palestinierna har utsatts för av den Israeliska staten skulle aldrig accepterats av någon Jude om detsamma hade drabbat dem.

Det är fascinerande (och rakt obehagligt) att få som gått svensk skola och följt svenska medier vet detta:

Fler judar tvingades fly från den muslimska världen (inklusive Västbanken 1948) sista decennier än Palestinier flydde under inbördeskriget och invasionen vid Israels bildande...

Den beslagtagna egendomen från dessa judar inbegrep bl.a. mer markarea än Israel.

Jag tror dessutom att majoriteten judar i Israel är dessa flyktingar och deras ättlingar...

Så värre har alltså fått tålas av majoriteten av den israeliska befolkningen, som Krister F fördömer!!

Men det är väl möljligt Kristian F vet om detta och bara ägnar sig åt vanlig hatpropaganda? Hans generalisering av vad "judar" anser sig få tåla tyder på det.

Permalänk | Anmäl #36 Bernt, 2011-01-24, 19:35

Javisst. Rasstaten Israel är ett omöjligt projekt. Lik om en gång apartheids Sydafrika. Och Hitlertyskland!

Och genom sitt vettlösa knäfall för den internationella judendomen begår vår svenska borgerlighet, med sionistagenten Gunnar Hökmark i spetsen, intellektuellt och moraliskt självmord.

http://www.newsmill.se/artikel/2009/09/01/kulturhogerns-intellektuella-v...

Permalänk | Anmäl #37 Peter Ingestad, 2011-02-07, 23:24

Sionismens livsluft heter Okunnighet, Fördomar, Hysteri.

På dettamåste rådas bot.

Jag flaggar förenmycket viktig uppdatering:

http://www.newsmill.se/artikel/2009/09/01/kulturhogerns-intellektuella-v...

igen.

Ty om detta må berättas.

Permalänk | Anmäl #38 Peter Ingestad, 2011-02-08, 02:42