Rusta upp kvinnornas politiska arena när du ändå är på gång Gunilla!

Gunilla Carlssons insikt om att säkerhetens betydelse inte enbart får styras av militär logik är verkligen välkommet. Att tyngdpunkten ska flyttas till ansvarsutkrävande och deltagande för afghanerna är också glädjande. Men som så ofta när de inte uttalat nämns, räknas kvinnorna inte in i ekvationen för det politiska deltagandet. Det leder till att deras säkerhetsfrågor aldrig hamnar högst upp på agendan. Om Sverige menar allvar med att skapa ett hållbart samhälle i Afghanistan måste kvinnor räknas som relevanta aktörer, något FN kom fram till för snart 10 år sedan när säkerhetsrådet antog resolution 1325 som kräver att kvinnor ska finnas med på alla beslutsfattande nivåer i fredsarbetet i världen.

Kvinnoorganisationer i Afghanistan har formulerat krav i samband med en stor världskonferens om landets framtid i London 2010. De formulerade flera rekommendationer till de beslutsfattare som samlats till ett möte där de själva inte fick delta.

Kvinnorna slår i sina rekommendationer fast att säkerhetsfråga är grundläggande för utveckling i Afghanistan, men för att uppnå sann säkerhet så krävs mer än militär stabilisering. Det kräver rörelsefrihet för kvinnor och tillgång till grundläggande service som fungerande polis, rättssystem, hälsovård, utbildning och tillgång till rent vatten.

Det kommer också kräva, menar dessa kvinnor, ett socialt skifte inom såväl den privata som den allmänna sfären. 87 procent av Afghanistans kvinnor möter våld i hemmet, dessa övergrepp och andra kränkningar av kvinnors rättigheter har förstärkts av konflikten och bidrar starkt till kvinnors brist på säkerhet. Eftersom kvinnor möter andra hot mot sin säkerhet än män kommer de också att ha andra perspektiv på vad säkerhet innebär för afganska medborgare. De ställer därför bland annat kraven att:
1. Kvinnor måste finnas representerade i fredsprocessen
2. Fredsavtal måste garantera kvinnors rättigheter
3. Säkerhetspolitik och policys måste skydda kvinnor

I samband med mötet i London bedrev de fyra representanterna från kvinnoorganisationer i Afganistan intensivt arbete för att föra fram sina rekommendation och det gav också resultat i den slutliga kommunikéen som följde mötet. Kvinnornas slutsats var att det nu krävs starka påtryckningar för att implementera resultaten. "We, the women of Afghanistan, are committed to working alongside the Government of Afghanistan and the international community to bring peace and prosperity to our beloved country and all of its people. We stand as full partners for the future of Afghanistan".

Kvinnorna i Afghanistan lever inte i ett politiskt vakuum. Deras vardag är politik. De kanske inte går att finna i det formella beslutssystemet utan organiserar sig i det civila samhället men hamnar tyvärr allt för ofta bortom UD:s synfält. Ja, kvinnor är ibland offer, men de är alltid aktörer. Ge dem verktygen och arenan att föra fram sin agenda, sin säkerhetspolitik och sina lösningar.