MIna anställda måste vara hederliga

Återigen har en intressekollision i medievärlden skapat debatt. Förhoppningsvis en sådan som ökar det etiska medvetandet, förhoppningsvis kan den föras principiellt och fri från övertoner.

Journalistik är ett yrke. Ett yrke som kräver speciella kunskaper som andra professioner. Yrket går ut på att beskriva, analysera och granska samhället och dess företeelser i bred bemärkelse. Syftet är att ge medborgare och allmänhet kunskap och insikter att vara just medborgare. Men journalistikens förutsättning är dess trovärdighet.

Det förekommer säkert att våra lyssnare och läsare förhåller sig sunt kritiska till det vi gör, tar det vi gör på allvar och det är det som journalistjobbet syftar till - nämligen att få människor att tänka själv. En del i trovärdigheten ligger i att förutsättningarna är kända för mottagaren. Låt mig för enkelhetens skull i detta sammanhang hålla mig till genren nyhets och aktualitetsjournalistik. Tidningarna skiljer på åsiktsjournalistik och informativ och granskande nyhetsförmedling. Public service omgärdas med ett visst regelverk.

Sveriges Radio sänder med sändningstillstånd och med utgångspunkt från radio och TV lagen - det vill säga ska i motsats till tidnings och Internetpublikationer uppfylla vissa tvingande villkor.

Sveriges Radio ska vara och är redaktionellt oberoende och som det heter i vårt uppdrag "i kraft av sin oberoende ställning vara en förebild i det journalistiska arbetet när det gäller publicistik etik och integritet ". Till detta hör kravet på opartiskhet och saklighet - en i mitt tycke maktpåliggande uppgift.

Det kan kallas kontraktet mellan medborgarna och Sveriges Radio och syftar till att skapa trovärdighet. Men för att uppfylla något krävs det också att journalisterna i Sveriges Radio ska kunna klara uppdraget att vara opartiska och sakliga.
För Sveriges Radios anställda gäller faktiskt att deras yttrandefrihet är underordnat kravet på opartiskhet och saklighet Det är för att skydda trovärdigheten och integriteten. De som har privilegiet att arbeta i public service har detta som ett uttryckligt ansvar för att säkerställa den trovärdighet som public service existens vilar på.

Det är också därför det i kollektivavtal och i Sveriges Radio egna policy-dokument finns så tydliga regler för till exempel att varje anställd medarbetare har en skyldighet att i alla frågor som rör relationer till personer, företag eller institutioner alltid handla så att tilltron till vederbörandes opartiskhet i tjänsten inte med fog kan ifrågasättas. Regeln om opartiskhet är en förutsättning inte bara för företagets medarbetare, utan också ett grundläggande villkor för Sveriges Radios existens som självständigt och opartiskt granskande medieföretag i allmänhetens tjänst.

Just därför har vi dessutom tydliga regler för hur frågan om så kallade bisysslor, extraknäck eller kopplingar som kan skapa lojalitets- och intressekollisioner, ska anmälas, uppges och bedömas av ansvarig chef.
Just därför ska eventuella bisysslor etcetera godkännas skriftligt. Just därför finns i Ekohandboken så tydliga krav på att ingen medarbetare kan vara iblandade i bevakningen av ett sakområde där han/hon vid sidan av arbetet är personligt engagerad på ett sätt som gör att opartiskheten i rapporteringen kan ifrågasättas. Därför måste ansvarig utgivare och chefen få korrekt information om sådant. Det är därför det också finns tydliga regler för ekonomijournalisterna på Ekot.

Därför finns begränsningar för Sveriges Radios rikt begåvade, kunniga och externt efterfrågade tillsvidareanställda journalister. Nämligen ytterst public service-uppdragets legitimitet. Det ligger i kreativitetens natur och det kan dessutom vara berikande att också göra annat och engagera sig. Men det måste bli ett tydligt val och det är därför det finns tydliga för alla kända regler. Framförallt ett tydligt ansvar för ansvarig chef att avgöra. Därför krävs också respekt för public serviceuppdragets innebörd och chefens behov av kunskap. En del är förenligt, en del kräver att man inte bevakar ett visst ämne och en del kan förändra arbetsuppgifterna och i vissa fall måste den enskilde journalisten avstå.

Vän av ordning frågar sig men de icke- tillsvidare anställda journalisterna - hur gör Sveriges Radio med dem? Det är ingen lätt fråga. Det är klart att vi ställer frågor och gör bedömningar och avstår också från att använda oss av deras många gånger stora kapacitet. Eller gör det i begränsad utsträckning för att undvika intressekollisioner och för att inte äventyra opartiskheten.

Det handlar ytterst om överenskommelsen med lyssnaren - för trovärdigheten ligger i betraktarens öra. Det är där det avgörs och det är därför det måste vara någon ordning.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/1805

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det är vältänkt och välformulerat. Problemet är främst att SR/SvT-journalister i sitt arbete INOM företaget (inte eventuella extraknäck) tycks helt uppbundna till intresseorganisationernas (där hör tyvärr också de politiska partierna hemma) intrigspel. Företagen deltar i en envägskommunikation mot medborgarna och en flervägskommunikation mellan eliterna. Demokratin som tanke bygger på horisontalitet, men det blir i SR:s tolkning av sitt uppdrag en horisontalitet mellan eliter och vertikalitet mellan eliterna och medborgarna. Exempelvis: Kerstin Brunnberg vet som erfaren journalist att det är ett stort avstånd mellan ett riksdagsbeslut och vad som sedan sker när det gäller den enskilde medborgaren. Alla "mellanled" söker sitt innan det sipprar ned till medborgarna. (Ibland liknar det Sidas biståndsverksamhet). När regeringen, oavsett partifärg, "satsar miljarder" på det eller det - som avges som ett politiskt löfte att använda medborgarnas pengar på ett visst sätt, är det inte särskilt mycket kvar när det hamnar där det var avsett.
Den offentliga makten som maktapparat är illa bevakad. Det beror sannolikt på att journalister i alltför hög grad "förstår" (identifierar sig med) denna apparat. De tenderar att vara en del av den.
Jag bor vid gränsen till Danmark och arbetade i många år för dansk press (från Sverige). I Danmark är bevakningen av politiska rörelser ibland nästan löjlig med långa referat från partiers kongresser, oavsett nyhetsintresset. Men det bidrar till att hålla det politiska livet vid liv. I Sverige ska politiken "silas" av journalister och förpackas innan den tillåts nå medborgarna. Förpackningen designas av journalisterna utifrån deras värderingar och "format". Även eliterna har nu lärt sig - av kurser ledda av journalister - att förpacka sig inom 30 sekunder. Vi får floskler istället för information vi kan ta ställning till.
Det är ett värre problem än att enskilda journalister - vilket i och för sig är illa - låter sig köpas för diverse extraknäck med eller utan chefers tillstånd.

Permalänk | Anmäl #1 Greger Morin, 2008-10-23, 20:14